Tack för fred och frihet

Terrorattackerna 11 september 2001 förändrade världen och våra samhällen i grunden. I skräck för terrorn infördes i hela världen skärpta säkerhetskontroller, gemensam terrorbekämpning och nya gränskontroller. Tio år senare kom den frihetsrevolt, kallad arabiska våren i Nordafrika och Mellanöstern, som sen vändes mot egna befolkningen, där bland annat krigen i Afghanistan, Irak och Syrien blivit mest påtagliga för oss i Sverige.

Protektionismen ligger alltid på lur, men trots en djup ekonomisk kris kunde frihandelsavtal och demokratiska överenskommelser hållas. EU har prövats många gånger, år 2015 med en flyktingkris som få av oss i väst upplevt. Vi fick se de allra bästa, men även de sämsta sidorna hos många ledare och enskilda människor.

De politiska partier som på alla sätt försökt försvaga EU, var de som nu ropade högst på att EU skulle lösa flyktingkrisen.

Därför är det bra att EU- kommissionens förslag om ny långtidsbudget (år 2021 - 2027) nu syftar till att vara mer flexibel för att klara plötsliga utmaningar, men också kan bidra till långsiktig positiv utveckling och fred i EU. Samverkan i forskning och utbildningsprogram ska prioriteras enligt förslaget. Nya uppgifter är gränskontroller, försvarssamarbete, bistånd och flyktingmottagande, men mindre stöd föreslås till jordbruk och fattiga regioner. De ekonomiska stöden till enskilda länder ska nu villkoras med de åtaganden medlemskapet innebär. 27 länder med skiftande förutsättningar ska nu enas om en gemensam budget.

Då passar tyvärr socialdemokraterna på att använda samarbetet som en egen arena i inrikespolitiken. De väljer att odla tvivel mot EU: vilja att spara, när de istället borde rusta sina invånare med kunskap och framtidshopp. I Sverige finns, trots hög svansföring, också en stor okunskap inom myndigheter och politiker om EU, och hur besluten där påverkar oss.

Tyvärr kan denna okunskap utnyttjas. Finansministern Magdalena Anderssons har lovat att Sverige ska vara snålast i EU. Detta löfte står i bjärt kontrast till det extra toppmöte år 2017 för sociala frågor som kom till på socialdemokraternas initiativ.

Förutom försök till ökad centralstyrning av detta område, var dessa frågor redan föremål för förhandlingar inom EU. Men det blev en dag i rampljuset för Stefan Löfven i Göteborg. Nu när ljuset slocknat ska det snålas på samarbetet. Att snåla på EU går ofta hem, men allra mest applåderar höger- och vänsterpopulister, som vill att Sverige ska lämna EU.

Vad innebär då socialdemokraternas sparkrav?

Jo, ytterligare jordbruksstöd, som redan minskat från 70 till 40 procent och regionala stöd försvinner. I Kalmar län går vi nästa år in i en ny regionbildning och detta arbete drivs till stor del med de regionala stöden från EU. Många regionala projekt har blivit möjliga med EU:s hjälp.

Jordbruksstödet från EU utgör dock i Sverige största stödet. När det gäller jordbruket kommer också snart en mycket djupare diskussion om hur väl vi kan upprätthålla vår produktion och självhushållning vid kriser eller krig.

Brexit innebär nya påfrestningar på EU:s budget. Paradoxalt nog förlorar även Storbritannien många miljarder på att stå ensam och osäkerheten gör att britterna, redan nu, mister viktig utländsk arbetskraft. Brexit har blivit en ögonöppnare för EU:s övriga medlemsländer som inser att vi oftast blir både mer kostnadseffektiva, men framför allt starkare, när vi löser problemen tillsammans.

I Sverige avgör vi i höstens riksdagsval, men också i parlamentsvalet 2019, hur vi i Sverige vill påverka Europaunionens framtid. Vi liberaler vill delta fullt ut för en starkare union, öppen mot sina medborgare och som både vill och kan förmedla hög tillit till demokrati och utveckling i vårt gemensamma Europa.

Inger Hilmansson, Liberalerna