Staten sviker kommunerna

Paula Bieler (SD), integrationspolitisk talesperson och riksdagsledamot för Kalmar län. Markus Wiechel (SD), migrationspolitisk talesperson. ,
Riksdfagens beslut att göra det möjlig att med tvång tvinga kommuner att ta emot flyktingar anser dagens SD-debattör vara ett sätt för staten att smita undan sitt ansvar.
Foto:Stig-Åke Jönsson/TT
Riksdfagens beslut att göra det möjlig att med tvång tvinga kommuner att ta emot flyktingar anser dagens SD-debattör vara ett sätt för staten att smita undan sitt ansvar.

"Inget utrymme lämnas för tanken att det kan finnas nivåer på mottagande som helt enkelt är för höga för att kommunerna ska klara av att hantera dem."

Under onsdagen fattade riksdagen beslut om den beryktade tvångsfördelningen av nyanlända mellan Sveriges samtliga kommuner. Eftersom Sverigedemokraterna varit det enda parti som motsatt sig systemet innebär det att kommunerna från och med mars förlorar alla möjligheter att påverka hur många de får i uppdrag att ta emot och etablera. När den nya lagen träder i kraft är det upp till regeringen och av regeringen utsedd myndighet att bestämma hur många och vilka nyanlända som ska bosättas i vilken kommun.

Fördelningen ska förvisso ta hänsyn till faktorer som den lokala arbetsmarknaden, invånarantal och hur många nyanlända kommunen tagit emot sedan tidigare. Det är självklart positivt att man på detta sätt erkänner att dessa saker påverkar hur väl personer kan tas emot i ett samhälle. Samtidigt räcker det knappast långt, eftersom det endast påverkar fördelningen mellan olika kommuner, inte antalet i sig. Inget utrymme lämnas för tanken att det kan finnas nivåer på mottagande som helt enkelt är för höga för att kommunerna ska klara av att hantera dem. Så länge alla kommuner tar emot ungefär lika många, sett till sin situation.

När förslaget om tvingande lagstiftning lades fram förra sommaren noterade vissa en anmärkningsvärd attityd från arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. På frågan om eventuell bostadsbrist gav hon svaret att kommunerna helt enkelt får bygga! Samma attityd återspeglas i förslaget som lagts fram, där bostadssituationen inte anses vara relevant vid fördelningen.

    Regeringen motiverar detta med att varje kommun bör räkna med invandring på nationell nivå när de planerar sitt bostadsbestånd. Det spelar alltså ingen roll hur det ser ut i verkligheten, om kommunerna inte varit förutseende nog att bygga många bostäder får de skylla sig själva och bygga snabbt omedelbart.

    Diskussionen om hur asylmottagandet fördelats mellan olika kommuner har pågått under flera år. Detta i sig är inte märkligt, tvärtom faller det sig ganska naturligt när det uppenbart varit så att vissa kommuner tagit emot långt över sin kapacitet, medan andra knappt tagit emot nyanlända alls. Men idén om att inga större problem skulle finnas om bara alla kommuner tagit emot personer i en jämn fördelning saknar bäring. Enkla beräkningar visar nämligen att det inte bara räcker med ett ökat mottagande i de kommuner som hittills tagit emot få om målet är att erbjuda alla nyanlända en plats. Samtliga kommuner kommer behöva ordna fram platser om vi ska möta det behov som uppstått till följd av de höga invandringstalen vi haft, och har.

    Som helhet bygger den nya lagen på idén att staten ska kunna skjuta ifrån sig ansvar ner till kommunerna. Det spelar ingen roll att de regelverk som styr hur många som anländer till Sverige bestäms på central nivå, kommunerna ska lösa situationen. Kommunerna ska bygga bostäder, ordna jobb, utöka skolplatser, förstärka primärvården och allt annat som hör till. Från statens sida skjuter man förvisso till resurser, men vad hjälper det när det är faktiska lokaler och kompetent personal som saknas?

    Förutom dessa rent praktiska problem följer dessutom många frågeställningar gällande synen på etablering. Räcker det med att nyanlända sysselsätts för att de ska räknas som etablerade? Vad händer med samhällen där ett stort antal personer plötsligt bosätts utan några som helst tidigare band till dessa? På vilket sätt minskar segregation och gruppmotsättningar av att kommuner uppmanas ta emot fler än de själva anser sig ha förmåga att välkomna? På vilket sätt känner sig personer välkomnade om de vet att det är staten som tvingat kommuner att ta emot dem?

    Lagen om påtvingat mottagande av nyanlända är inget annat än ett skamligt försök från politiker på riksnivå att slippa ta ansvar för den situation de själva skapat. I slutändan är det kommuner, lokalpolitiker och inte minst alla invånare, såväl som nyanlända invandrare, som drabbas av ett mottagande som inte fungerar. Oavsett hur jämt fördelat haveriet är.

    Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.