Oppositionen vill privatisera

Jonas Hellberg (S)
Universitetssjukhus är inte till salu. De stora sjukhusen ska drivas i offentlig regi, det är budskapet från dagens S-debattör som upprörs över att oppositionen i riksdagen driver en annan linje.
Foto:

"Sjukhusen ska ha fokus på sina huvuduppgifter vad gäller avancerad vård, forskning och utbildning, inte splittras upp, börja jaga ekonomiska vinster och bli en del av ett osunt marknadstänkande."

Artikeln publicerades 16 juni 2017.

I dagarna röstade den borgerliga Alliansen tillsammans med Sverigedemokraterna ned ett förslag som skulle hindra en privatisering av universitetssjukhusen. Beslutet innebär att det är fortsatt möjligt för enskilda landsting att sälja ut hela eller delar av den mest avancerade hälso- och sjukvården.

Av Alliansens och sverigedemokraternas gemensamma agerande i riksdagen kan man dra två politiska slutsatser:

1. I frågor om privatisering och vinster i välfärden har alliansen och sverigedemokraterna samma grundläggande ideologiska uppfattning. De ser inga bekymmer med att ryggraden i svensk hälso- och sjukvård kan säljas ut, splittras upp eller slumpas bort.

2. Sverigedemokraterna är inget annat än ett högerparti som efter sina middagar med näringslivets lobbyister nu förbereder sig på att utgöra ett möjligt regeringsunderlag för moderaterna.

Alliansens och sverigedemokraternas påstådda huvudskäl att rösta nej var att de tyckte att den föreslagna lagstiftningen var onödig eftersom det inte finns något aktuellt förslag om att sälja ut något region- eller universitetssjukhus. Den ståndpunkten är inget annat än ett illa dolt försök att avdramatisera en av vår tids största och mest principiella skiljelinjer i svensk politik. De vet mycket väl att de saknar stöd bland väljarna i den här frågan.

Utförsäljningar av sjukhus har varit en aktuell politisk fråga i stort sett ända sedan 1990-talet då de borgerliga partierna i Stockholm läns landsting privatiserade S:t Görans sjukhus. Även på andra håll i landet, bland annat här i Kalmar län har de borgerliga partierna haft konkreta planer på att sälja ut vården. Det är inte så värst många år sedan som exempelvis Västerviks sjukhus skulle entreprenadsutsättas.

För att hindra den här utvecklingen införde den socialdemokratiska regeringen en stopplag 2001 som innebar begränsningar för privatiseringar i vården. 2006 skärptes lagstiftningen så att varje landsting skulle ha minst ett sjukhus i offentlig regi, att driften av regionsjukhus och universitetssjukhus inte fick läggas ut på entreprenad, att sjukhus inte fick ha vinstsyfte och att det inte skulle tillåtas gräddfiler för försäkringspatienter.

Bland det första som den nya borgerliga regeringen gjorde efter sitt makttillträde var att slopa förbudet. Sedan dess har det alltså varit möjligt att privatisera sjukhus. Och i moderatstyrda Stockholm är frågan högst levande. Så sent som för ett år sedan föreslog den politiska majoriteten att Södersjukhuset, Danderyds sjukhus och Södertälje sjukhus skulle privatiseras. Många politiska bedömare menar att moderaternas ideologiska privatiseringsiver mycket väl kan leda till att dem börjar sälja ut delar av universitetssjukhusen.

Varför är det då så viktigt att regionsjukhusen och universitetssjukhusen förblir offentliga?

Framför allt gynnar det patienterna bäst om universitetssjukhusen hålls samman och att samarbete främjas. Sjukhusen ska ha fokus på sina huvuduppgifter vad gäller avancerad vård, forskning och utbildning, inte splittras upp, börja jaga ekonomiska vinster och bli en del av ett osunt marknadstänkande.

Även av strategiska skäl behöver den avancerade svenska vården vara kvar i offentlig regi. Sjukhusen har en stor betydelse för hela landets hälso- och sjukvårdssystem.

Det är också orimligt att enskilda landsting ska kunna fatta beslut om förändrade driftsformer för hela eller delar av universitetssjukhusen, då de har en så central roll för sjukvårdsregionerna och sina omgivande landsting.

Det är slutligen en fråga om moral och etik. Tycker man att det är rättvist att landsting ska kunna sälja ut offentliga verksamheter som har bekostats av många generationer skattebetalare? Att det är rimligt att några få kapitalägare ska kunna tjäna pengar på vad vi tillsammans har byggt upp?