Oärlig retorik om Guldfågeln arena

Folkvalda har rätt att fatta dåliga beslut. Men det är felaktigt och oärligt att försöka få arenaförvärvet att framstå som ett nollsummespel. Att lyckas göra så att delar av årsutgifterna hamnar på samma belopp som tidigare föreningsbidrag gör inte helheten kostnadsneutral eftersom den förmodade balansen bara gäller för en kortare period. Sammantaget över 50 år blir det merkostnader på minst en kvarts miljard kronor, som man alltså försöker dölja. Att även lyckas få med sig en majoritet på bluffen gör den inte mindre ohederlig.

När jag 2008 före bygget överklagade borgensärendet framställde borgensförespråkarna den kommunala borgen som en formalitet och skyllde förseningarna på mig. Fortfarande påstår kommunens handläggare Ola Johansson i ett tidningsuttalande att Sveafastigheter inte längre är hälftenägare i det fastighetsbolag som äger arenan på grund av överklagandena. Detta är inte sant. När konsert- och evenemangsarenan med tak lanserades av Kalmar FF och Sveafastigheter 2006, framställdes det visserligen som att Sveafastigheter skulle förvalta arenan med KFF som hyresgäst.

Men i beslutshandlingarna är plötsligt KFF istället hälftenägare och enligt en av beslutspunkterna skulle Sveafastigheter lämna över ägandet helt två år efter färdigställandet. Efter borgensbeslutet 2008 skulle entreprenören PEAB, utan upphandling, ta sig an uppförandet. Möjligen var det tack vare mitt överklagande som Sveafastigheter lämnade redan innan byggandet så att KFF fick ta över arenabolaget och kunde ordna ett anbudsförfarande. Att kommunens handläggare inte har bättre kunskap om historiken förstärker misstanken att det i verkligheten är Sveafastigheter som har regisserat hela arenaärendet.

Varken Johan Persson eller Ola Johansson har kommenterat det faktum att beslutet lades fram utan marknadsvärdering av renoveringsobjektet. Ingen av dem har heller visat att jag har fel om att retoriken kring nollsummespelet bygger på ett falsarium. Att en domstol inte meddelar prövningstillstånd betyder inte att den anser att de inblandades oärliga förfarande är acceptabelt.

När även Skattebetalarnas förening i en insändare uppmärksammar Kalmar kommuns rundhänta hantering av medborgarnas gemensamma medel beskyller Persson den för att utelämna fakta. Deras Slöseriombudsman räknar emellertid helt rätt.

När nu KFF:s talesperson upprepade gånger i lokalpressen påstår att mina överklaganden kostar föreningen över en halv miljon kronor per månad borde någon i föreningens styrelse hjälpa till och reda ut hur den kostnaden balanseras av en lägre ränteskillnadsersättning till banken.

KFF beklagar sig över att man har tio miljoner kronor högre arenakostnad än någon annan allsvensk förening. Förutom banken har Sveafastigheter skott sig på arenan och har kvar sin representant i KFF:s styrelse. I organisationen finns även huvudtränaren som 2006 slog fast att nödvändiga resurser inte går att skapa i kommunalt skötta anläggningar, utan att i framtiden bör driften ske i annan regi. Dessa två borde kunna förklara bakgrunden till nuvarande situation.

Jag avslutar med att citera debattartikeln i januari 2009 där jag motiverade överklagandet av den kommunala borgen: " Några ifrågasätter det demokratiska i att en enda genom att överklaga kan sabotera det som en majoritet har beslutat. Jag har inte deltagit i den lagstiftningsprocessen och har inget klart svar. Möjligen är syftet att ge kommuninvånarna möjlighet att skydda kommunen mot en maktelit som genom felaktig och bristande information blåser upp en tillfällig opinion och med fullmäktiges hjälp plundrar kommunkassan."

Gunnar Rydström, civilingenjör i fastighetsekonomi, amatörmatematiker och idrottsintresserad kommunmedborgare