Nej till etnisk (S)ortering

Debatt Artikeln publicerades

Socialdemokraterna ojar sig över att statsministern i förbifarten konstaterat att det finns etniciteter, men själva tycker de att det är helt okej att inte bara se etnicitet, utan att sortera barn utifrån det.

Ibrahim Baylan (S), en gång skolminister, reagerade nyligen på en rapport från Skolverket som sade att skillnaderna mellan skolor i Sverige har ökat, och lanserade lösningen:

”Socialdemokraterna vill därför ge skolorna ett nytt uppdrag, där skolans huvudmän ska se till att grupperna i förskolan och skolan är socialt och etniskt heterogena. Vi vill också att skolor som bidrar till ökad segregation inte ska få tillstånd att starta.”

Detta är ett hårresande förslag. Hur ska Socialdemokraterna omsätta etnisk heterogenitet i praktiken, utan att först börja registrera barns etnicitet, och sedan bussa elever fram och tillbaka mellan bostadsområden där exempelvis ”arabkvoten” eller ”svennekvoten” inte är uppnådd. Bland de barn som ofrivilligt skulle skickas runt bland skolorna är det många vars föräldrar flydde till Sverige på 1990-talet för att just fly ifrån den etniska sortering som inleddes i bland annat forna Jugoslavien.

Barn har rätt att få växa upp och skapa sin egen identitet, utan att sorteras in i fack utifrån vilka deras föräldrar är. Antingen har Socialdemokraterna inte alls tänkt igenom vilka konsekvenser denna människosyn skulle leda till, eller så har de just tänkt igenom det. Jag vet inte vilket som är värst.

Den andra halvan i Baylans utspel avslöjar kärnan, nämligen motståndet mot friskolor: ”Vi vill också att skolor som bidrar till ökad segregation inte ska få tillstånd att starta.”

Hur ska man veta på förhand att en skola, som ännu inte antagit några elever, kan komma att bidra till en ökad segregation? Formuleringen syftar uppenbarligen till att ge socialdemokratiska skolpolitiker fritt spelrum att säga nej till varenda friskola som vill etablera sig i Sverige.

Problemet med svensk skola är inte att elever och föräldrar kan välja bort dåliga skolor. Problemet är att det finns dåliga skolor. För många barn har det inneburit räddningen att kunna välja en skola som passar dem bättre. Detta har även synliggjort vilka skolor som kan ha brister; en skola som konsekvent väljs bort måste komma tillrätta med sina problem, eller lägga ner och ge plats åt bättre skolor.

Den verkliga segregationen var när alla barn var tvingade att gå i den skola som låg närmast hemmet. Då fanns det ingen möjlighet att bryta sig loss från det område där man hamnat, särskilt inte om man hade invandrarföräldrar och hade blivit hänvisad till ett bostadsområde av (ofta socialdemokratiska) politiker.

Sedan mina liberala föregångare införde det fria skolvalet i Sverige, har varje elev nu möjlighet att bryta sin segregation och skapa spontant blandade skolklasser baserat på frivillighet, inte socialistiskt tvång. Utmaningen ligger i att få alla familjer att bli medvetna om och ta tillvara sina rättigheter och möjligheter, och det är något som vi i FP i Kalmar jobbar särskilt med.

Björn Brändewall (FP),
Vice ordförande i barn- och ungdomsnämnden i Kalmar