Munnen tillhör kroppen

Var tredje länsbo går inte till tandläkaren regelbundet fast de behöver det. Detta eftersom de inte har råd. Det visar en stor studie om munhälsan i Kalmar län som landstinget låtit göra. Det är en mycket viktig studie som ger oss kunskap för att försöka förbättra möjligheterna till en bättre tandhälsa hos de grupper som har störst behov i vårt län.

Munhälsan är inte bara viktig för den enskilde utifrån ett yttre perspektiv utan även utifrån ett hälsoperspektiv. Till exempel finns det kopplingar mellan hjärt- och kärlsjukdomar och munhälsan. Att munhälsan är så avgörande för människors livskvalitet gör det extra oroande att så många inte anser sig ha råd att gå till tandläkaren. Det ger dessutom ytterligare tyngd åt Miljöpartiets gamla devis att munnen tillhör kroppen och bör införlivas i hälso- och sjukvården.

Det system med tandvård på abonnemang, så kallad Frisktandvård, som finns i hela landet har ökat möjligheterna för människor att fortsätta att regelbundet gå till tandläkaren.

Speciellt bra fungerar det mot ungdomar som precis lämnar den fria barntandvården, eftersom de har en tillräckligt god tandhälsa för att hamna på en låg månadskostnad, cirka 50 kronor per månad.

Däremot har tandvårdsersättningen som innebär en rabatt på 50 procent på kostnader över 3 000 kronor inte bidragit till att fler, av dem som inte anser sig har råd att besöka tandläkaren, har fått en bättre tandhälsa. Tröskeln är alldeles för hög. Har man inte råd att gå på tandläkarbesök så har man heller inte råd med 3 000 kronor.

Det drabbar främst äldre, ensamma mödrar och ungdomar.

För att fler ska kunna förbättra sin munhälsa krävs att subventionerna ökar och utvecklas. Det är viktigt att bygga vidare på Frisktandvård, att göra det ännu enklare att teckna abonnemang oavsett ålder. Låt även frisktandvårdskostnaden räknas in i tandvårdsersättningens karensbelopp på 3 000 kronor.

Det skulle enligt beräkningar kosta 52 miljoner men med tanke på att TLV, Tandvårds- och läkemedelsverket, har 1 miljard av tandvårdsstödet sparat sedan tidigare år så borde inte det vara något problem. En sådan reform skulle även möjliggöra för fler frisktandvårdspatienter att få rehabiliterande tandvård, det vill säga implantat och broar, till en bättre kostnad.

Det behövs även ytterligare subventioner för dem med de största behoven. För att ge möjlighet till äldre med stora behov och liten plånbok att teckna Frisktandvård bör en åldersdifferentierad avgift införas.

Det är fortfarande långt kvar tills tänderna blir en del av kroppen i hälso- och sjukvården men med en utveckling av Frisktandvården som jag föreslår här så kommer vi betydligt närmare en mer jämlik tandvård. Och det är ett stort framsteg.

Jessica Rydell (MP),

landstingsråd