Debatt

Kontrollstaten tar form

Jag röstade för en borgerlig regering som lovade mer egenmakt åt medborgarna och bättre familjepolitik, men i dag är jag desillusionerad. Alliansen har inte bara fortsatt sossarnas hårda förskolelinje utan också skärpt skollagen på ett sätt som driver svenska familjer ur landet.

Debatt

Föräldrar räknas knappt som barnens vårdnadshavare, utan har i praktiken delad vårdnad med staten. Det visar sig i den onyanserade arbetslinjen och en oerhört sträng skolplikt som saknar motstycke i jämförbara västländer. Endast Tyskland är värre, med sin skollag från 1938. Inget demokratiskt land har i modern tid, så som Sverige gjorde 2010, röstat bort en mänsklig rättighet; rätten till hemundervisning.

I våra grannländer finns läroplikt i stället för skolplikt. Det är kunskapsmålen som är viktiga, inte var kunskapen inhämtas. I Sverige krävs närvaro i skolbyggnaden. Närvaroplikten överskuggar allt. Endast filminspelning erkänns som skäl för frånvaro . God hälsa och kunskap är inte lika viktigt som närvaro plikt, enligt svensk skollag och politikers och skolledares ambitioner. Barnen och deras föräldrar ska lära sig veta hut. Det är kontrollstaten som tagit form.

Nyligen kunde vi läsa i Barometern om familjen Sandberg på Öland som har valt hemundervisning för barnen. Föräldrarna har tagit sitt föräldraansvar fullt ut, då skolsituationen inte var bra för barnen. De har visat sina barn att de kan lita på mamma och pappa, för de beskyddar dem mot det som gör skada och ordnar en trygg och inspirerande inlärningsmiljö hemma. Om det inte vore för myndig­heternas trakasserier gällande närvaroplikten i skolan skulle situationen fungera utmärkt; barnen har fått tillbaka sin kunskapstörst och är harmoniska och glada, har vänner och utvecklas fint.
Men myndigheterna mår inte bra, vilket är prioritet nummer ett i kontrollstaten. Politiker och rektorer far illa eftersom de tror att de äger barnen, känner deras behov och vet vad de behöver. De ligger sömnlösa och undrar hur de ska rädda de stackars barnen som inte får komma till skolan, vilket de naturligtvis får om de skulle vilja. Barnen har både mål i mun, vi har kunnat höra dem i både radio och tv, och lyhörda föräldrar som respekterar barnens önskemål.

Medan barnen Sandberg äntligen sover gott om nätterna tar de sömnlösa myndighetspersonerna till alla medel. De gör kränkande socialutredningar, vilket inte kommer att utmynna i något annat än att de finner ett välfungerande hem hos Sandbergs. Socialsekreterarna borde tycka att detta är lite obekvämt; att deras resurser i stället borde läggas på de barn som har det svårt. Vitesförelägganden skickas ut, som är helt horribla. Hur ska en vanlig familj som kämpar med sina husamorteringar kunna betala skyhöga viten – och varför? De tar större ansvar för sin familj än man kan begära, sparar pengar åt stat och kommun, och de straffas för det.

Liknande trakasserier pågår i denna stund i flera kommuner runt om i Sverige. Att hemundervisarna är förhållandevis få betyder inte att de inte finns. De är människor av kött och blod med genomtänkta och realistiska ambitioner och visioner. De är dessutom öppna för insyn i sin pedagogiska verksamhet ?–? de hemundervisar inte i hemlighet. Ett tiotal familjer har tvingats fly Sverige på grund av förföljelserna, sedan den nya skollagen trädde i kraft, och fler är på väg.

Detta är regeringens verk. Regeringen som lovade frihet och valfrihet åt medborgarna. Nu går Folkpartiets Lotta Edholm ut ännu hårdare. Hon vill ha fler tvångsomhändertaganden av barn. Hon finner sig inte i att föräldrarna är vårdnadshavare och de viktigaste anknytningspersonerna för barnen. Hon vill söndra och splittra, för barnen ska till skolan och därmed basta. Allt medan hemundervisningsformen vinner alltmer gehör, intresse och framgång i fria länder. En oerhört spännande pedagogik som ligger i linje med de senaste neurobiologiska och utvecklingspsykologiska rönen. Sverige väljer att halka efter, precis som totalitära stater alltid gjort i ett historiskt perspektiv.

Karin Yngman, Förskollärare, stödmedlem i Rohus