Klimatretoriken är vilseledande

Debatt
Foto:

”Svenskarna har länge varit dyra i drift för jorden och vi har spätt på detta med ökande utsläpp av växthusgaser från konsumtionen och med växande ekologiska fotavtryck.”

Artikeln publicerades 9 juni 2014.

Miljödepartementet har publicerat Sveriges sjätte nationalrapport om klimatförändringar. I för­ordet konstateras: ”De utvärderingar som redovisas i rapporten visar att Sverige lyckats bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och växthusgasutsläpp.”

Vi hävdar att detta inte är sant. Sverige har inte alls brutit detta samband. Om man utgår från vår samlade konsumtion ser bilden annorlunda ut.

I FN:s klimatkonvention utgår man från ett lands produktion när man beräknar utsläppen. Det är en regel som ”gynnar” mycket fattiga länder och utvecklade länder med hög grad av förnyelsebar energi och stor import av konsumtionsvaror. Sverige gynnas och regeringen rider skamlöst på det i påståendet ovan.

På Naturvårdsverkets hemsida ­hittar man de utsläppssiffror som ­citatet ovan utgår från: Mellan 1990 och 2012 har utsläppen av växthus­gaser för produktionen inom Sverige minskat med cirka 23 procent. Miljödepartementet gör stor sak av att BNP har ökat med bortåt 60 procent under samma period.

Om man läser vidare på sidan får man statistik på de utsläpp den svenska konsumtionen orsakar. 2010 är konsumtionsutsläppen på 115 miljoner ton koldioxidekvivalenter – mot 65 för produktionen. Det är en betydligt högre siffra. 72 miljoner ton (mer än för den samlade produktionen) av konsumtionsutsläppen kommer från utsläpp i de länder som producerar våra konsumtionsvaror.

Regeringen lyfter fram Sverige som ett föregångsland. Våra ekologiska fotavtryck säger något annat.

Det är ett mått på den areal av för­nyelsebara resurser som behövs för att försörja en människa eller ett land. Inom EU har danskarna störst fotspår. Sverige ligger på tredje plats – 13:e i världen. Man kan kolla kurvan för Sverige på Global Network Footprint fram till 2010. Kurvan vänder brant uppåt runt 2007.

Av Naturvårdsverkets statistik kan man också utläsa att svenskarnas klimatpåverkan via konsumtionen ökat med 15 procent sedan 1993. Dessa utsläpp sker alltså mer och mer i utlandet via importerade varor från exempelvis Kina och ökad flygturism.

Svenskarna har länge varit dyra i drift för jorden och vi har spätt på detta med ökande utsläpp av växthusgaser från konsumtionen och med växande ekologiska fotavtryck. Naturligtvis är detta en följd av att vi har haft ekonomisk tillväxt och minskade skatter i Sverige. Var skulle det annars komma ifrån?

När det gäller utsläppen via konsumtionen så konstaterar Naturvårdsverket: ”Denna utveckling strider mot generationsmålet och det globala tvågradersmålet”. När man letar runt på Naturvårdsverkets hemsida upptäcker man att de har ett uppdrag att arbete för att minska konsumtionens klimatutsläpp.

Regeringen vet om problematiken men det är påtagligt att det är en het potatis.Konsumenterna ska ändra sina mönster via information från Naturvårdsverket. Och på verket håller man på med att arbeta fram sofistikerade mätinstrument för att följa den svenska konsumtionens påverkan över tiden. Men utåt mot de svenska konsumenterna är det undanglidande och valhänt från politikerna.

Det är bra att den svenska produktionen minskar sina klimatutsläpp men det är den totala svenska konsumtionen som är främsta problemet. Att som politiker förtiga detta och att inte ha en tydlig politik för att förändra är ett svek mot jorden och ­klimatet. Det är också ett svek mot de väljare, som behöver politikernas kunnighet och deras mod att fatta för väljarna obekväma beslut, när detta måste göras.

Sverige har som mål att inte ha några utsläpp av växthusgaser 2050. Det målet blir ett seriöst mål för jordens klimat först när det inkluderar all svensk konsumtion. Sverige skulle kunna bli ett föregångsland genom att aktivt arbeta för att komplettera FN:s klimatkonvention med anvisningar för att räkna in ett lands utsläpp via konsumtionen. Det skulle vara ett stöd till nyligen industrialiserade och de fattigare länderna.

Detta skulle sannolikt bidra till att lätta de totala låsningar i förhandlingarna om bindande klimatavtal vi haft sedan Köpenhamn 2009.

Carl Gustaf Olofsson, beteendevetare och bloggare.

Aina Hagberg, samhälls- och beteendevetare, aktiv i Klimatriksdag 2014.