Juholt kan bli farligt bra

Debatt

"Vid det här laget har likheterna säkert uppenbarat sig för fler än mig.

Artikeln publicerades 25 mars 2011.

Fredrik Reinfeldt hade inte heller ministererfarenhet när han 2003 tog över partiledarskapet för Moderaterna som då var rejält kört i botten." Kalmarbördiga Maria Abrahamsson, riksdagsledamot (M), och tidigare ledarskribent på Svenska Dagbladet ger sin syn på valet av Håkan Juholt som ny S-ledare

Har Socialdemokraterna övergett tanken på att det forna arbetarepartiets nya ordförande också ska fungera som statsministerkandidat? Frågan for genom huvudet när jag hörde att den socialdemokratiska valberedning under Berit Andnors ledning föreslog försvarspolitikern Håkan Juholt som ordförande för Sveriges största oppositionsparti.
Visst haltar Juholts meritlista med den kravprofil som partiet först presenterade för sin blivande partiledare. Aldrig i modern tid har partiets statsministerkandidat varit utrustad med ett så klent CV. Juholt saknar ministererfarenhet och har få förtrogna inom den övriga partitoppen. På en rad områden väntar frågetecken på att rätas ut, inte minst när det gäller hans kapacitet inom den internationella storpolitiken.
På pluskontot står att Juholt har fikat sig igenom landets alla S-föreningar och därför är brett förankrad i partidistrikten. Men innebär det att han också har förmåga att samla ett lag, vinna val och bli statsminister? Nu tror jag inte att den sortens överväganden var avgörande för valberedningens chockartade besked, utan snarare att Juholt är en av få kandidater som inte har några bittra fiender från de falangstrider som i 15 års tid har skakat partiet och i synnerhet dess ungdomsförbund.
Vid det här laget har likheterna säkert uppenbarat sig för fler än mig. Fredrik Reinfeldt hade inte heller ministererfarenhet när han 2003 tog över partiledarskapet för Moderaterna som då var rejält kört i botten. Redan en hastig blick på moderatledarens skyhöga förtroendesiffror åtta år senare avslöjar dock att Reinfeldt har vuxit i kostymen. I dag är han en ansedd statsminister, inte bara i motståndarlägren utan också bland regeringschefskollegerna i EU. Och ja, innan Reinfeldts valdes att leda partiet hade han reste land och rike runt för att lyssna in vad partikamraterna hade på hjärtat. Både Juholt och Reinfeldt var smarta nog att inse att basen för förtroende byggs säkrast underifrån.
Här tar likheterna slut. Medan Reinfeldt som nykläckt statsminister gjorde forna fiender till ministrar, har Juholt som blivande partiledare valt motsatt metod. Från Socialdemokraternas mäktiga verkställande utskott har han rensat ut sina bittraste konkurrenter till partiledarposten. Bort med de rutinerade tidigare ministrarna Thomas Östros och Ylva Johansson. In med de politiskt mer lättviktigare konkurrenterna Mikael Damberg och Veronica Palm. Förnyelse på personplanet, javisst. Och två unga och hittills oprövade kamrater kommer att stå i evig tacksamhetsskuld till Juholt för att han släppte in dem i partitoppen.
Ommöbleringen kan vara nödvändig för att Juholt ska kunna visa partiet och väljarna att han besitter förmåga att samla ett lag, som ett av kravprofilens kriterier lyder. Å andra sidan, erinrar sig den minnesgode, exakt samma teambuildingsmetod tillämpade Göran Persson. Den tjänade honom väl, värre gick det för partiet.
Juholt och jag har det gemensamt att vi båda är bördiga från trakten och när nog jämgamla. Men efter 25 år i huvudstaden kan jag inte bidra med minsta lilla lokalt avslöjande om Håkan Juholts eventuella härjningar i bygden.
Var Juholt står politiskt i viktiga framtidsfrågor om tillväxten, jobben och välfärden klarna i bästa fall under helgens extrakongress. Inom borgerligheten spekuleras om Juholt ska ta fasta på Mona Sahlins avskedsord att inte återinföra fastighets- och förmögenhetsskatten, behålla jobbskatteavdragen och införa en bort parentes i välfärdssystemen. För vänstersossen Juholt vore det en högersväng som heter duga. Men faktiskt helt i linje med hans markering att inte inleda formaliserat samarbete mellan S, V och MP. Det är ett besked som bäddar för Mikael Damberg (högersosse) som ekonomisk talesman efter den sparkade Tomas Östros, och samtidigt en grov provokation mot Lars Ohly som nyligen välkomnade Juholt till vänsterklubben.
Drygt två veckor har gått sedan Håkan Juholt trädde fram som Mona Sahlins efterträdare. Efter att det första glädjeruset från min sida lagt sig har jag så smått börjat ompröva min uppfattning. Risken finns att Juholt är ett farligt bra val. Bara en sådan sak som att han har öppnat dörren för samarbete utanför den rödgröna kretsen. Utan tvivel har den svenska vänstern längtat efter en stark ledare, en ny Göran Persson fast med folkligare stuk.
Juholt har klar potential att gå hem i stugorna och på arbetsplatserna. Fredrik Reinfeldt gör klokt i att bereda sig på en stenhård fajt in på mållinjen i nästa val, även om jag är ganska övertygad om att statsministerns rutin och större politiska skicklighet till sist kommer att bli för mycket för Juholt.
Maria Abrahamsson - riksdagsledamot (M)