Ge våra äldre ett hem
Varför bygger man omsorgsboenden för våra äldre så de är så lika sjukhus och vårdinrättningar som möjligt?
Jag har under många år retat mig på att särskilda boenden för äldre ser ut som vårdinrättningar ännu. Jag har kunnat konstatera att det går trender i hur man bygger boendena. Just nu är temat "vitt och ljust" en trend. Det kan ofta vara väldigt fint och luftigt och tillgängligt, men lika ofta kalt och opersonligt. Boendena ser inte ut som hem: utan som vårdinrättningar.
Det finns särskilda boenden för dementa och för personer med stort omsorgsbehov. På grund av bristen på demensboenden i nästan hela landet är boendena för de med stort omsorgsbehov nästan alltid blandboenden med både dementa och friska. Detta kan man säga mycket om. Bristen på demensboenden och den praxis som finns att blanda dementa och friska är i sig värde en egen artikel. Men här och nu ska jag fokusera på utformningen av våra omsorgsboenden.
När jag började jobba inom vården, i slutet av 80-talet, fanns fortfarande långvården kvar med sina salar upp till sex dementa i varje sal. Jag sommarjobbade på en sån institution. Jag minns hur sparsamt dekorerat det var, inga tavlor och få blommor. I källaren fanns hundratals vackra tavlor och målningar och gamla stolar. Chefen sa att tavlorna inte kunde hängas upp: de kunde "väcka minnen hos de gamla".
Långvården har avvecklats sen dess. Numera anses det självklart att de boende ska ha eget hem, rätt till privatliv med mera. Tidigare tvångsmetoder inom demensvården har ersatts av lågeffektiva metoder. Även omsorgen av de icke dementa med stort behov av omsorg har förbättrats. Och det anses självklart att det ska finnas blommor och tavlor i boendena. Det ska sägas. Men det kan bli bättre.
Kodordet för omsorgen idag är evidens. Den ska baseras på vetenskapligt beprövade metoder och inte åsikter och tyckande.
Ändå ser våra boenden kala och sterila ut. Lägenheterna i nybyggda omsorgsboenden kan se ut som sjukhusrum. Gemensamhetsutrymmena, som dagrummen och köken, skiljer sig inte mycket i utseende från våra sjukhus. Det kan ofta vara ljust och luftigt - men ser inte ut som ett hem. Det finns några sådana exempel i vår närmiljö. Varvsholmens boenden är dyra och fina men ser ofta mer ut som sjukhusmiljöer än hemmiljöer. Stensbergs korridorer och matsal må vara funktionsmässigt bra men nån vidare hemtrevligt är det inte.
En vän till mig jobbade på ett demensboende där personalen tog strid för rätten att hänga kristallkronor och ha många prydnadssaker och tavlor i de gemensamma utrymmena. Det ansågs hindra städning och vara dammbildande. Kristallkronorna togs ner och ersattes av lysrör. Hur kan det ens få förekomma? Det strider mot den samlade vetenskapen och mot Socialstyrelsens egna riktlinjer!
Den samlade vetenskapen är enig om att äldre behöver en så hemlik miljö som möjligt. Speciellt viktigt är detta för personer med demens. Tvärtemot när jag var ung och jobbade i långvården anses numera tavlor, bilder, färger, blommor vara omistliga hjälpmedel i vården. Det skapar en känsla av "hem". Den som jobbat med dementa vet att det är känslan av "hem" som skapar trygghet och livskvalitet.
”Man kan bygga boenden tillgängliga och bra för både personal och boenden utan att det måste se ut som ett sjukhus inuti.”
”Torbjörn Jerlerup, socialdemokrat och undersköterska.”
Socialstyrelsens riktlinjer pratar om "inte institutionell prägel", "hemmiljö", "fullvärdiga bostäder". I rapporten "bostad i särskilt boenden är den enskildes hem" från 2011 skriver Socialstyrelsen "Socialtjänsten bör även verka för att boendets miljö är personligt utformad, hemlik och berikad..."
Men ändå ser så många boenden än idag så sterila och tråkiga ut. Hur kan detta komma sig?
Man kan bygga boenden tillgängliga och bra för både personal och boenden utan att det måste se ut som ett sjukhus inuti. Det finns många exempel på detta i Sverige och internationellt.
Lägenheterna i nybyggda omsorgsboenden kan se ut som sjukhusrum. gemensamhetsutrymmena, som dagrummen och köken, skiljer sig inte mycket i utseende från våra sjukhus. Det kan ofta vara ljust och luftigt - men ser inte ut som ett hem. Som utstrålar "hem" och inte "vård".
Det är på hög tid att vi medborgare ryter till mot stelbentheten i utformningen av vården för äldre och att Sveriges kommuner lever upp till Socialstyrelsens riktlinjer och den samlade vetenskapens bedömning.
Torbjörn Jerlerup, socialdemokrat och undersköterska
