En värdegrund att bygga ett gott samhälle på

Vårt västerländska samhälle och våra lagar, liksom folkrätten och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har en gemensam grund i judisk-kristna värderingar och västerländsk humanism.

Människans unika, absoluta och lika värde är en grundprincip. En människas värde kan inte rangordnas. En förvärvsarbetande är lika mycket värd som ett spädbarn eller en person med funktionsnedsättning. Konsekvenserna om man gör avsteg från detta blir fasansfulla. Nazismen graderar människors värde. Grupper som anses vara mindre värda sorteras kallsinnigt bort.

Med erkännandet om människovärdet följer solidariteten, ansvaret för medmänniskan. Vi har en skyldighet att hjälpa andra.

Människan är ofullkomlig. Hon kan skilja på rätt och fel, men kan ändå handla fel. Men hon kan ångra sig och har rätt till en andra chans. Insikten om vår ofullkomlighet är värdefull i vardagliga relationer och i ett rättssamhälle, men även i politiken. Ingen sitter inne med hela sanningen. Det blir inte bra när ett parti dominerar. Det finns ett värde i att lyssna in andra.

Till det kommer tilltron till människors förmåga att besluta om det som rör dem själva, utan en klåfingrig stat som lägger sig i. Genom naturliga gemenskaper, familj, grannar, föreningar och samfund kan man lösa mycket. Samhället ska stötta i det man inte klarar på egen hand.

Vi har ansvar att förvalta miljö, ekonomi och resurser - mänskliga och materiella, så det vi lämnar över till kommande generationer är lika bra eller bättre än det vi en gång tog emot.

På denna värdegrund kan man bygga ett gott samhälle. Svensk lag bygger på denna stabila grund, med flera tusen år på nacken. Det är också grunden för Kristdemokraternas politik. Den värdegrunden håller för nya tiders utmaningar.

Gudrun Brunegård (KD).