Annons

En överenskommelse med slagsida

Regeringsuppgörelsen
Publicerad 23 januari 2019
Detta är en opinionstext i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Vänsterpartiet valde att stödja Stefan Löfven. Sverige har till sist fått en statsminister (S) - en nygammal. Stefan Löfven lyckades att på endast ett par timmar övertala Jonas Sjöstedt (V).

Redan från start har nu med ens den mångomskrutna överenskommelsen fått en rejäl slagsida. Det bådar verkligen inte gott inför framtiden. Vad herrarna kommit överens om är åtminstone i detalj än så länge höljt i dunkel och kommer antagligen att så förbli. Centerpartiet och Liberalerna bör väl ha blivit underrättade om det mesta och har uppenbarligen accepterat allt från sin inmålade vrå.

Annons

Det som var själva essensen i fyrpartiavtalet har nu av Löfven strukits i praktiken, nämligen att ytterkantspartierna inte skulle få något inflytande. Löfven har öppnat dörren på vid gavel för (V) trots skrivningen i avtalet att "Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under kommande mandatperiod."

Sedan påstår Löfven att avtalet ligger fast? Att inte bara SD utan även (V) skulle fråntagas inflytande var ett viktigt argument för att få (C) och (L) att acceptera uppgörelsen. Det var (C) och (L) som drev fram skrivningen.

De två borgerliga partierna blir stödpartier åt en rödgrön regering. Vänsterpartiet får inflytande vad gäller bland annat försvar, kultur, energi, utrikesfrågor och kriminalpolitik.

Detta var inte grundtanken i avtalet så som (C) och (L) presenterade det. Jan Björklund (L) viftade bort det kommande vänsterinflytandet, käck som en landsstormsfurir, med orden: "Det kan riksdagen bara rösta ned". Då krävs stöd av SD och då verkar det inte finnas några samvetsbetänkligheter från hans sida. Vad är det för konsekvens i det?

Håkan Strålenstam (M)

Annons
Annons
Annons
Annons