Annons

”En katedral får helt enkelt inte brinna”

Notre-Dame
”Idag går mina tankar till invånarna i Paris och i hela Frankrike. Och än vidare till alla de människor som upplever sig fråntagna något de höll av, var de än finns i världen. På ett särskilt sätt går tankarna till kristna syskon som i Stilla veckan mist en plats för bön och tillbedjan.”
Publicerad 16 april 2019
Detta är en opinionstext i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Sorgen över förlorade kulturvärden är viktig, eftersom den handlar om förlusten av det självklara, av det som skapar trygghet, ankrar i världen och får oss att ana himlen.” Biskop Fredrik Modéus tankar efter brandkatastrofen i Paris.
”Sorgen över förlorade kulturvärden är viktig, eftersom den handlar om förlusten av det självklara, av det som skapar trygghet, ankrar i världen och får oss att ana himlen.” Biskop Fredrik Modéus tankar efter brandkatastrofen i Paris.Foto: Thibault Camus

Under de senaste dygnen har vi följt nyhetsrapporteringen från branden i Notre-Dame. En känsla av overklighet infinner sig när ett av den mänskliga civilisationens landmärken i Europa blir offer för lågornas rov.

Genom sekler har människor sökt sig till den välkända gotiska kyrkan på Île de la Cité i centrala Paris. Somliga för att se platsen och låta sig fotograferas framför de karaktäristiska tornen. Andra för att känna historiens vingslag och njuta omistliga kulturella värden. Åter andra för att falla på knä i tystnaden och uppleva att det är lätt att andas i rymden under katedralens valv.

Foto: Växjö stift
”En känsla av overklighet infinner sig när ett av den mänskliga civilisationens landmärken i Europa blir offer för lågornas rov.”
”Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift.”
Annons

De materiella kulturvärden som gått förlorade är omätbara. Men Notre-Dame står för så mycket mer. Den är Paris, Frankrike och Europa. Genom dess spetsbågade fönster har bedjande människor sett två världskrig passera revy. Tillsammans med andra kyrkor, kapell och gudstjänstlokaler utspridda både i Frankrike, Sverige och på andra platser i världen, är katedralen en symbol för det som är varaktigt, beständigt och fast.

När trygga platser försvinner blir vi bestulna på själens kulturvärden. Många har dessa dygn liksom jag kastats mellan å ena sidan en vag, lite svåråtkomlig känsla av sorg och å andra sidan förnuftets röst som envist försöker övertyga med sitt ”det är ändå bara en byggnad”. Men sorgen över förlorade kulturvärden är viktig, eftersom den handlar om förlusten av det självklara, av det som skapar trygghet, ankrar i världen och får oss att ana himlen. En katedral får helt enkelt inte brinna.

Branden i Notre-Dame har sänt sorgens svallvågor över världen. På samma sätt reagerar vi i det lokala sammanhanget när hembygdens kyrka hotas, vandaliseras eller förstörs. Under min tonårstid brann Bäckaby kyrka i Jönköpings stadspark ner, ett illdåd iscensatt av en besinningslös pyroman. Jag minns liknande känslor; förlust av materiella kulturvärden blandat med upplevelsen av diffus sorg över något större.

Idag går mina tankar till invånarna i Paris och i hela Frankrike. Och än vidare till alla de människor som upplever sig fråntagna något de höll av, var de än finns i världen. På ett särskilt sätt går tankarna till kristna syskon som i Stilla veckan mist en plats för bön och tillbedjan.

Redan berättar nyhetssändningarna om löften om återuppbyggnad och restaurering av Notre-Dame. Många är beredda att engagera sig för den goda sakens skull. Människor söker sig till varandra. Mitt i känslan av overklighet påminns vi, i Stilla veckan, om att det finns en väg från död till liv.

Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift.

Annons
Annons
Annons
Annons