Det räcker inte med mer viltstängsel
Jimmy Lord (KD) efterlyser fler viltstängsel i Kalmar län. Det är välkommet med ett engagemang för att försöka minska trafikolyckorna. 2017 var ett rekordår, 61 261 viltolyckor inträffade. Det är en ökning med 3 000 olyckor jämfört med föregående rekordår. Lyssnar man på Trafikverket rör det sig dock troligen om 75 000 viltolyckor, eftersom det finns ett betydande mörkertal i den officiella statistiken. Enbart samhällskostnaden för olyckor i trafik (väg och järnväg) är fem miljarder kronor.
Men viltstängsel kommer inte som ensam åtgärd minska antalet olyckor. På vissa olycksdrabbade sträckor kan det naturligtvis ha effekt, men grundproblematiken är att viltpopulationerna sammantaget är mycket höga.
Samtidigt sker enligt Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) utfordring av vilt för cirka 340 miljoner kronor per år. Det handlar om både markägare och jägare som vill maximera viltet på sina marker, dock utan att ta ansvar för att det även drabbar omgivningen. Det jaktliga intresset driver också på för att stammarna fortsatt ska vara höga, för att det ska bli fler djur att jaga på årsbasis.
Stora värden på landsbygden förstörs genom ett allt för högt betestryck av viltet. Enbart vildsvinen kostar jordbruket en miljard kronor per år i förlorade intäkter, och bara i Götaland är kostnaden en miljard kronor för klövviltsskador inom skogsbruket. Även den biologiska mångfalden påverkas negativt. En stor del av lövet betas ned och blir aldrig till träd. Den som följt rekommendationerna att sätta rätt träd på rätt plats får se nedbetade områden av tall. Skadenivån på tall ligger mellan 60-70 procent i södra Sverige.
Alla möjliga olika förklaringar om förändrat beteende i trafiken, fler bilar och för få viltstängsel tas till för att undvika kärnfrågan; att viltstammarna är för stora.
Det är dags rikta blicken mot riksdagsbeslutet om en ny älgförvaltning 2012. Syftet med den nya modellen var att minska betesskadorna, minska viltolyckorna och minska påverkan på lövträd och skogens biologiska mångfald. Med färre älgar blir det färre olyckor och förhoppningsvis mer tid över till rådjurs- och vildsvinsjakt. För jägarna hinner uppenbarligen inte med att förvalta populationerna.
Givetvis bör man som Jimmy Lord kunna diskutera enskilda åtgärder för att minska viltolyckorna. Men det är dags för våra politiker att både se den större bilden och försöka göra något åt grundproblemet.
Hans Nilsson, Dövestad Frälsegård.
