Dags att bryta den svenska ensamheten

Debatt Artikeln publicerades
Ensamheten är ett stort, och snabbt växande, samhällsproblem i dagens Sverige som dagens KD-debattörer vill lyfta upp för att något ska göras, nu.
Foto: Anders Johansson
Ensamheten är ett stort, och snabbt växande, samhällsproblem i dagens Sverige som dagens KD-debattörer vill lyfta upp för att något ska göras, nu.

Ensamhet

”Den ofrivilliga ensamheten är ett samhällsproblem som slår brett, drabbar i alla åldrar, alla samhällsklasser, stad som landsbygd.”

13 procent av svenskarna har ingen nära vän som de kan prata med om vad som helst, enligt SCB. Om denna siffra överförs till Mönsterås kommun innebär det av över 1000 personer som saknar en nära vän.

Antalet deltagare på en begravningsgudstjänst har halverats sen 1990, och allt fler begravs utan en enda vän eller anhörig närvarande. 300 000 svenskar bedöms vara socialt isolerade, senast SCB mätte detta. Den ofrivilliga ensamheten är ett samhällsproblem som slår brett, drabbar i alla åldrar, alla samhällsklasser, stad som landsbygd.

Men kanske drabbar ensamheten äldre och barn allra värst. Var tredje person över 85 år uppgav ensamhet och var sjätte var socialt isolerad senast SCB mätte, och det medför också hälsoproblem för många äldre. Bris rapporterar om att många barn känner ensamhet, ofta även när det finns vuxna i barnets närhet, men också i relation till sina jämnåriga. Det hänger ihop med barns psykiska ohälsa och barn som känner sig ensamma löper tre gånger högre risk att få icke godkänt i skolan.

Men var har vi diskussionen om ensamhetens konsekvenser i Sverige? Det är uppenbart att vi här under lång tid haft en alltför snäv syn på människan när vi utformat reformer. Människans fysiska behov har dominerat i förhållande till de sociala, själsliga och andliga. Vi har alltför sällan vägt in hur politiska beslut påverkat relationer och mellanmänsklig gemenskap.

Inte ens när rönen om sambanden mellan ensamhet och ohälsa blivit överväldigande – ofrivillig ensamhet är en lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning – har detta förhållningssätt ändrats.

Chatrine Pålsson Ahlgren (KD), före detta riksdagsledamot.
Foto: Roger Carlsson
Chatrine Pålsson Ahlgren (KD), före detta riksdagsledamot.
”Social aktivitet bör kunna skrivas ut på recept inom vården, liksom det idag skrivs ut fysisk aktivitet på recept.”
Chatrine Pålsson Ahlgren (KD), före detta riksdagsledamot.

Men nu måste vi sluta blunda för ensamheten och dess konsekvenser. Kristdemokraterna har förslag på ett trettiotal åtgärder för att bekämpa den ofrivilliga ensamheten och främja gemenskap. Vi vill bland annat:

# Råda bot på äldreboendebristen, så att fler äldre får möjlighet att flytta till ett boende med gemenskapsmöjligheter. Vi vill bland annat se ett höjt investeringsstöd för äldreboenden, en äldreboendemiljard som går till de kommuner som ordnar plats i tid, och höjda viten för de som inte gör det.

# Att sociala behov tydligare blir en del av biståndsbedömningen vid beslut om äldreboendeplats. Fler kommuner bör använda möjligheterna som finns i Socialtjänstlagen redan idag. Samtidigt vill vi förtydliga lagen, så att det framgår tydligare att sociala behov utgör grund för att bli tilldelad plats.

# Att social aktivitet bör kunna skrivas ut på recept inom vården, liksom det idag skrivs ut fysisk aktivitet på recept. Ett nära samarbete med civilsamhällets organisationer kan innebära att fler får möjlighet att bygga meningsfulla sociala nätverk.

# Genomföra ett pilotprojekt med så kallad sociala lotsar, där frivilliga som i sina jobb naturligt träffar folk, till exempel kaféägare, frisörer, eller skolpersonal, är uppmärksamma på om de träffar personer i behov av sociala kontakter och ser till att de som vill får kontakt med civilsamhällets organisationer, kommunen eller vården.

# Ge föräldrar stöd och mer tid för sina barn, till exempel genom rätt till tjänstledigt några dagar per år i samband med lov eller för att följa med till skolan. Alla kommuner ska erbjuda föräldrastödsprogram två gånger under barnets uppväxt.

# Genomföra strukturella förändringar för att bygga ett gemenskapens samhälle. För att frågan om ofrivillig ensamhet ska komma upp på dagordningen anser vi därför att ensamhetsfrågorna bör finnas i en ministerportfölj och att alla politiska förslag bör gemenskapssäkras – på motsvarande sätt som idag gäller miljökonsekvenser.

Vi kan inte längre blunda för något som visat sig ha lika farliga folkhälsoeffekter som rökning. Ensamhetsproblematiken kan inte vänta – nästa regering måste med kraft göra något åt den. Kristdemokraterna behövs i den regeringen.

Chatrine Pålsson Ahlgren (KD), före detta riksdagsledamot.

Jakob Forssmed (KD), vice partiledare.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.