Centerpartiet - när du vill ha fler tomma löften

Kanske kändes det lite mossigt och gammeldags det där med natur och miljö. Oavsett var det under Maud Olofsson i Alliansregeringen 2006-2014 som man permanent gjorde upp med tanken att partiet skulle ha något verkligt miljöintresse. Från en omfattande satsning på kol och etanolfabriker, till att börja jaga den länge svårt hotade kungsörnen. För ett parti som sade sig värna om landsbygden och jordbrukets villkor, så var det anmärkningsvärt hur många bönder som gav upp under de åtta åren i regeringen.

Ett annat parti skulle med svansen mellan benen dragit sig tillbaka och funderat var man gått fel. Men inte det pånyttfödda Centerpartiet, inte. De fortsatte att lika glatt att i nästa valrörelse lova samma saker man inte genomförde under åtta år i regeringen.

På många sätt är Centerpartiet det parti som idag allra mest, till och med mer än vänstern, gestaltar "allt åt alla"-politiken. Där de senare verkligen tror att det är genomförbart, har Centerpartiet inte några sådana illusioner. Löften ger ju röster, så varför inte lova lite allt möjligt? Att sedan löftena är inbördes motsägelsefulla - som ökad självförsörjning av livsmedel och 30 miljoner invånare - tycks inte hålla partiledningen vaken på natten. Från Olofssons KU-vägran till Lööfs högra sko har man ju redan etablerat en tydlig tradition att inte ta ansvar för sina beslut.

Dagens Centerparti är så långt från Fälldins regeringsbärande, jordnära parti man kan komma. Det enda som går att lita på tycks vara hur lite man kan lita på partiets löften.

Det är därför på tiden att borgerliga väljare får ett miljövärnande alternativ att rösta på. Ett parti med hållbarhet och konsekvensanalys som sina främsta ledord.

Pär Iwarson (MED), Glömminge, riksdagskandidat.

Christoffer Lernö (MED), miljöpolitisk talesperson.