Antisemitismen lever 2016

Isaac Bachman ,
Det är hög tid att på allvar ta upp kampen mot antisemitismen. En kamp som även omfattar länder som Sverige. Israels ambassadör i Sverige Isaac Bachman skriver i dag om ett viktigt ämne.
Foto:Paul Kleiven
Det är hög tid att på allvar ta upp kampen mot antisemitismen. En kamp som även omfattar länder som Sverige. Israels ambassadör i Sverige Isaac Bachman skriver i dag om ett viktigt ämne.

”Genom sin passivitet och sitt tysta samtycke uppmuntrar den demokratiska världen de facto till allt mer extrema angrepp på den judiska staten och på allt judiskt.”

I dagarna har FN:s kulturorgan Unesco antagit ännu en reso­lution som på ett radikalt sätt skriver om historien och för­nekar den mångtusenåriga judiska historien i Jerusalem, vars heliga platser vunnit sin ställning inom tre världsreligioner helt baserat på det faktum att Jerusalem var det judiska folkets religiösa centrum och platsen för dess tempel redan i antiken. Inte för inte är Jerusalem ­omnämnt 600 gånger i den judiska bibeln och de båda judiska templen beskrivna i många oberoende ­klassiska källor, de tillhörde de allra största i den antika världen.

Sir Winston Churchill har påpekat att det var judarna som gjorde Jerusalem berömt, ingen människa med någon utbildning eller god vilja kan på allvar förneka judendomens ­absoluta centralitet i fråga om Jerusalem.

Vad förklarar då att en sådan skandalös resolution ändå kunnat antas i ett viktigt internationellt organ? Uppenbarligen mot bättre vetande. Det avgörande är här inte de repressiva diktaturstater i Mellanöstern som driver agendan, det avgörande blir de demokratiska ländernas tystnad och självvalda passivitet när de med sitt stöd eller sina nedlagda röster låter detta ske. Man låter alltså en sådan resolution antas, och anledningen är enkel, politiska intressen.

Just Unesco-fallet visar med all tydlighet på en fundamental svaghet och inbyggd motsättning i de västliga demokratiernas bekämpande av antisemitismen.

I förhållande till de nationella judiska samfunden håller Västeuropas demokratier generellt vad de ­lovar och lever i stort upp till sina åtaganden. Antisemitismen bekämpas verkligen på nationell nivå, om än med varierande framgång, och judiska nationella minoriteter ­åtnjuter stöd och beskydd.

I fråga om det huvudsakliga föremålet för den moderna antisemitismen, Israel, den judiska staten som inom sina gränser rymmer världens största judiska befolkning, blir dock agerandet ett helt annat.

Som påpekats av Italiens premiärminister Matteo Renzo, är det lika absurt att förneka Jerusalems judiska rötter som att påstå att solen sprider mörker.

Ändå väljer de demokratiska staterna gång efter annan att som Sverige och övriga EU-länder i den senaste Unescoomröstningen mot bättre vetande lägga ned sin röst. Förklaringen står naturligtvis att finna i rent realpolitiska intressen, men resultatet blir förödande, och uppmuntrar Mellanösterns regimer till att driva en alltmer extrem och skamlös antisemitisk och anti­israelisk agenda i internationella fora.

Genom att inte sätta några gränser för de radikala angreppen på de mest etablerade fakta rörande den judiska historien och närvaron i det judiska folkets historiska hemland, genom att stå vid sidan eller ge sitt stöd när de mest extrema resolutioner riktade mot Israel läggs fram i internationella organ, bidrar de demokratiska staterna till en triumf för den antisemitiska ideologi som drivs fram främst av arabvärlden. En ideologi som sedan exporteras tillbaka till Europa.

Medan västvärlden högtidligt ­lovar att bekämpa antisemitismen på hemmaplan och generellt också gör detta, ger man alltför ofta det ­radikala judehatet, och hatet mot ­Israel, som rymmer världens största judiska befolkning, fritt spelrum på den globala arenan, där internationella trender och attityder verkligen formas.

Genom sin passivitet och sitt tysta samtycke uppmuntrar den demokratiska världen de facto till allt mer extrema angrepp på den judiska ­staten och på allt judiskt, något som neutraliserar det arbete som utförs nationellt och lokalt för att bekämpa antisemitiska tendenser.

Det är inte utan anledning som ­judiska samfund världen över, ­inklusive i Sverige, nu demonstrerar sin oro över världssamfundets passivitet inför mycket allvarliga försök att förneka hela den judiska historien med alla implikationer detta får.

Om den demokratiska världen ­menar allvar med kampen mot antisemitismen är det dags att börja ta den kampen där den verkligen ­behöver föras, i internationella organisationer. Det är hög tid att nu börja tillämpa de värden och principer man både predikar och förverkligar på hemmaplan också i fråga om den institutionaliserade diskrimineringen och antisemitiskt motiverade hetsen mot den Judiska ­staten Israel i internationella organisationer.

En diskriminering och hets som definitionsmässigt utgör anti­semitism, också enligt internationella definitioner av bland annat det svenskinitierade International Holocaust Remembrance Alliance och det amerikanska utrikesdepartementet.