Ansvaret för de glömda barnen

Debatt Artikeln publicerades

"Fyra procent av alla svenska barn och ungdomar blir placerade i familjehem eller på institution någon gång under sin uppväxt." Folkpartiets Sofie Bergman, Maria Thanger och Pierre Edström vill att FN:s barnkonvention blir svensk lag.

"Jag är svag och liten, bryr ni er? Det spelar ingen roll vad jag gör, för ni skiter i mig. Många kvällar blir till sena nätter i ensamhet. Vad fan jag gör här på jorden är något jag inte längre vet. Jag skrek efter er hjälp, men ni vände och gick. När jag behövde er som mest var det i stället svek jag fick."
Orden är tagna ur en dikt (taget ur Barnombudsmannens rapport 2010) skriven av Minna. Minna är omhändertagen efter ett beslut av socialnämnden på sin ort och hon bor inte längre hos sina föräldrar. Minna finns i verkligheten men namnet är fingerat.
Fyra procent av alla svenska barn och ungdomar blir placerade i familjehem eller på institution någon gång under sin uppväxt. Det innebär att ungefär ett barn per skolklass under uppväxten är med om att samhället tar över föräldrarnas ansvar.
Över 17 000 barn är omhändertagna i Sverige – under längre eller kortare tid. Samhället tar på sig föräldraskapet för att ge dem en ny chans. Ungefär 5 000 av dessa barn bor på så kallade HVB-hem (hem för vård och boende). Men vad blev då resultatet för dessa 17 000 omhändertagna barn?
Socialstyrelsen har tittat på vad som hänt med de barn som omhändertogs i tonåren. Det visade sig att nästan hälften av pojkarna har fått fängelse eller rättspsykiatrisk vård, innan de fyllt 25 år. Tre fjärdedelar är lagförda för brott. Nästan var tredje har fått sjukhusvård före 25 års ålder för självmordsförsök, psykisk sjukdom eller missbruk. Mer än fem procent har avlidit.
Vi är helt medvetna om att problembilden ofta är komplicerad. Barnen omhändertas därför att deras hem är trasigt. Men när vi använder denna mycket långtgående åtgärd, den mest långtgående åtgärden ett samhälle kan göra mot ett barn, har vi också en skyldighet att se till att de barnen åtminstone lyckas bättre än om omhändertagandet inte hade ägt rum.
På olika håll kan man ta del av vad de omhändertagna barnen på HVB-hem upplever och man blir då omskakad och illa berörd. När man ber barnen att anonymt beskriva vad de helst önskar sig så handlar det exempelvis om att: "inte vara hårdhänta, inte använda våld, inte håna oss eller svära åt oss". En flicka säger "Mår man inte dåligt innan, så mår man dåligt sedan när man kommer in".
Förbättringsförslag saknas inte. Både Barnombudsmannen och Socialstyrelsen pekar på ett antal möjliga lagändringar. Folkpartiet föreslog i rapporten "Ansvaret för de glömda barnen" år 2008 en rad nya krav på den som exempelvis driver HVB-hem och på tillsyn, uppföljning och förstärkning av barnens rättigheter. Förändringsarbetet får inte avstanna.
Vi vill att de mest utsatta barnens rättigheter får mer uppmärksamhet. Vi vill till exempel att FN:s barnkonvention blir svensk lag. Vi har inte alla svaren nu men vi har en gemensam skyldighet att Minna och andra barn i hennes situation ska få en bra start i livet. Här måste vi bli bättre. Inget barn i Sverige ska behöva vara rädd för att växa upp!


Sofie Bergman (FP)
Maria Thanger (FP)
Pierre Edström (FP)