• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Jany Bramhag har en passion, bilar. Här sitter han bredvid en Studebaker Champion från 1950, en bil som också kallas glasveranda. Foto: Daniel Svensson

Möbelhandlare med passion för bilar

Bonus 2007-08-18 | Uppdaterad 2007-10-05

- När jag tänkte på att jag skulle vara med i tidningen såg jag framför mig "Monarkarns lu i Fagerhult blev möbelhandlare".
Jany Bramhag dundrar in på redaktionen och sätter rubriken innan han har satt sig på stolen. Möbelhandlaren och fordonstoken Jany har så mycket att berätta att han nästan svämmar över. Det är enklast att börja från början.
- Jag föddes den första augusti 1945 hemma i rummet i Fagerhult. Pappa hade bilverkstad och bensinmack. Han lagade och sålde alla möjliga grejer och var rörmokare och brandförman. Min pappa var en tusenkonstnär, berättar Jany Bramhag.
Jany var en affärsman ut i fingerspetsarna redan som liten pojke, affärssinnet kom i blodet. Första jobbet hittade han på själv, att plocka blommor och sälja till damerna i Fagerhult.
Han säger själv att han inte var "något ljus i skolan". Det fanns annat som pockade på hans uppmärksamhet. Fotboll, tjejer och så macken förstås.
- Det var samlingsplatsen i Fagerhult. Det var ju ljust där. Vi stod ofta vid macken och bara hängde, det var klart mer intressant än att läsa, det gjorde jag på bussen.
Låg- och mellanstadiet fanns i Fagerhult. Det var på högstadiet Jany åkte skolbuss, till Älghult. Efter det gick han ett år i Mariannelund.

När skolan var avklarad jobbade Jany några år på macken, med avbrott för lumpen i Karlskrona. I slutet av sextiotalet lämnade han Fagerhult och inledde en epok som skulle vara i nästan tjugo år.
- Jag fick ett erbjudande att börja arbeta på en stormarknad i Örebro. Stormarknader hade precis kommit till Sverige. De växte upp som svampar ur marken och var väldigt populära.
Jany och hans flickvän Helena begav sig till Örebro för att se på staden och jobbet. Det var inte mycket att tänka på.
- Ulf hette mannen som rekommenderade mig för jobbet, och han mötte oss i Örebro. Han hade ett stort leende och jag kommer ihåg hans speciella tänder. Men han var väldigt trevlig, vi från lilla Fagerhult blev så väl mottagna.
Janys jobb var att ta emot varor och pricka av leveranser, men ganska snabbt blev han befordrad till avdelningen för djupfryst.
- Jag kommer ihåg hur stökigt det var när jag började där, men det ordnade upp sig. 1969 omsatte bara djupfryst en miljon kronor, det var mycket pengar på den tiden.
Strax därefter blev Jany erbjuden ett annat arbete. Flyttlasset gick till Uppsala där han blev livsmedelsassistens för
Wessels stormarknad.
- Den 15 september 1969 öppnade vi. Jag var aktivitetsansvarig för livsmedel och fick 1 825 kronor i månaden. Vår bostad kostade 300 kronor och de första tre månaderna fick vi gå genom stormarknaden för att komma in.
Jany och Helena stannade bara ett och ett halvt år i Uppsala. Ulf som hade ordnat arbetet i Örebro hade en ny plats på gång. Den här gången var det Wessels i Växjö som behövde en livsmedelschef och Jany fick vara med och rita upp butiken.
- När vi öppnade blev det trafikkaos för alla ville dit. Mina föräldrar kom från Fagerhult för att vara med vid invigningen i augusti 1972. Då var pappa stolt över vad jag åstadkommit och det kändes bra.
Wessels fortsatte att expandera. Företaget köpte upp Josefssons i Borås och Jany blev en av de som ansvarade för ombyggnaden.
- Jag var ett år i Borås och var förkyld hela tiden. När jag kom tillbaka till Växjö blev jag ansvarig för bygg och trädgårdsavdelningen. Jag var chef för flera avdelningar under min tid på Wessels, men aldrig kläder. Det har inte varit mitt gebit.
Men stormarknadernas era kom till en ände. Efter nästan tjugo år i branschen tog nya tider över för både Wessels och Jany Bramhag.
- Den sista januari 1985 stängdes affären. Jag låste dörren och gick med chefen för stormarknaden ut på en fin restaurang och åt. Sedan sa vi hejdå.

Janys pappa, som hade Möbelcenter i Oskarshamn, ville att sonen skulle komma och hjälpa till där, precis som han gjorde vid macken som liten.
- Först veckopendlade jag ett år, sedan flyttade hela familjen till Oskarshamn 1986. Jag hade väl inte planerat att bli möbelhandlare, men här är jag.
Förutom affärssinnet fick Jany med sig något annat i generna - bilar. I dag är han ordförande i OFE, Oskarshamns fordonsentusiaster, men intresset kom mycket tidigare än så.
Janys första bil var en Mercedes 220S -63. Den var beige med taklucka, han köpte den 1965 och bytte bort den i Örebro mot en häftigare BMW 1600.
- Jag har en likadan Mercedes i dag, fast inte samma färg. Jag har letat som en galning efter just den bilen men den kanske inte finns längre.
Hur många bilar Jany har vill han inte berätta. Men i hans samling finns en T-Ford från 1922 och en för Jany väldigt speciell bil, en Studebaker från 1950.
- Min pappa köpte en sådan i början på femtiotalet. Det blev folkvandring i Fagerhult för att se på den bilen. Min är till salu, men det kommer bli svårt att sälja den för jag tycker om den så mycket.
Nya bilar har aldrig lockat Jany. Han tycker att de mest kostar pengar. Gamla bilar däremot verkar nästan vara något religiöst för Jany.
- Man blir en annan människa av att köra gamla bilar, alla borde prova det. Man blir lugn.
Och det var just intresset för gamla bilar som ledde till bildandet av Oskarshamns fordonsentusiaster, OFE och de populära fordonskvällarna på Brädholmen.

Idén började gro för sex år sedan när Jany behövde delar till sin Austin A35 och kom i kontakt med en man i Nyköping. Han berättade att de hade fordonsträffar, och Janys intresse väcktes.
- Vi åkte dit och blev väldigt imponerade. De hade uppträdanden, korv och öl och allt var väldigt fint. Så jag tänkte, vi har ju också en fin hamn.
Fordonsträffarna blev en succé, och så uppskattade att OFE blev årets oskarshamnare 2005. Janys engagemang i föreningen, och intresset för bilar tar en stor del av hans tid.
Men arbetet tar också mycket tid, och Jany har börjat känna att det är dags att trappa ner. Möbelaffären är till salu. Men Jany poängterar att det inte betyder att hans arbetsliv är helt över.
- Jag vill inte lägga affären och arbetet helt på hyllan, jag kanske är kvar ett tag och arbetar lite extra. Jag har jobbat hela mitt liv, även om jag aldrig har sökt ett jobb. Men nu är det snart över.
Jany har såklart en ny plan. Något att göra med tiden är ett måste för en man som alltid har något på gång.
- Vi har varit i Brasilien ett par gånger och det är ett ställe som jag trivs väldigt bra på. Det är en dröm att kunna bo där delar av året, värmen är härlig och jag mår väl där.
Om Jany Bramhags dröm slår in eller inte kan bara tiden utvisa. Om så är fallet kanske rubriken får bli "Monarkarns lu i Fagerhult, en resa från Småland till Sydamerika."

Maria Gunnarsson
maria.gunnarsson@barometern.se
Telefon: 0491-872 50

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: