Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Hälsa 2007-07-23 | Uppdaterad 2007-10-05
Vi ser alkisarna på parkbänkarna. Vi ser knarkarna på torget. Men få tänker på att socker är minst lika beroendeframkallande som droger.
– Jag har missbrukat socker nästan hela mitt liv, säger Pernilla Lunderot, 36 år.
Pernilla Lunderot var handlöst kär. Redan när hon var liten blev hon förälskad i de söta, vita kornen som fått så många på livsfarligt fall.
– Jag har tröstätit sedan barnsben och smög ofta med mitt ätande, eftersom jag kände skam över att jag åt så mycket, säger hon.
Hon blev expert på att gräva i glasspaketet eller skära i en tårta utan att någon skulle kunna se att hon hade varit där. Sockerberoendet fanns redan då, inser hon i dag. Uppväxten blev ett ständigt krig mot grammen. Ingen bantingsmetod höll i längden. Sockret lockade för mycket.
– Jag hade en bild av att om jag bara skulle gå ner i vikt skulle allt ordna sig. Då skulle jag bli glad, social och utåtriktad och killarna skulle stå på rad, skrattar Pernilla.
Men sjukdomen - sockerberoendet - tog över allt mer av hennes liv.
– Jag lyckades hålla en fasad utåt men min insida blev allt tommare. Jag ägnade massor av tid åt att antingen missbruka mat eller försöka kontrollera min vikt och mitt ätande.
Vändpunkten kom för tio år sedan. En bok om sockerberoende gav Pernilla sitt livs nyckel.
– Författaren förklarade att vissa personer har som en form av fysisk allergi när det gäller socker, vetemjöl och andra raffinerade kolhydrater, liknade reaktionen hos en alkoholist som dricker alkohol. Det kunde jag så väl känna igen mig i och det var en befrielse att förstå att jag inte var ensam och att det fanns en lösning.
Pernilla säger att det var en stor sorg att inte få äta socker mer.
– Maten och sötsakerna hade ju varit min stora kärlek under så många år, men idag är jag fri. Visst dyker det upp tankar på att det skulle vara gott med något speciellt när jag ser någon annan äta eller en dag när jag känner mig ledsen, ensam eller trött, men då har jag min verktygslåda att ta till. Då ringer jag en av mina många vänner i självhjälpsgruppen och pratar av mig en stund.
Hur tänker du när du ser tillbaka på din sjukdom?
– Då hanterade jag det mesta i mitt liv och mina känslor med mat. Jag unnade mig chips och godis framför tv:n när jag kände mig ensam istället för att söka mig utåt för att träffa människor. Idag håller jag på att ta igen allt det jag missade under de åren när jag isolerade mig hemma och missbrukade mat, bantade eller tvångstränade. Jag är fortfarande sockerberoende och kommer alltid att vara det, men min kropp har onekligen förändrats i mitt tillfrisknande. Idag är jag normalviktig och håller vikten år efter år och behöver inte mer än en storlek i garderoben, innan hade jag minst tre. Nu är jag full av livsglädje. (PM)
Caroline Engvall
Fakta: Vad är sockerberoende?
Sockret påverkar hjärnans belöningssystem - dopaminsystemet - och har en lugnande och smärtstillande inverkan. Förutom i godis finns mängder av socker i den mat vi äter, dolt i halvfabrikat, färdigmat, i sötade mejeriprodukter och charkuterivaror. Och då är inte det där lilla extra medräknat, snacks, godis, läsk, kakor, vitt bröd, vin och alkohol - den renaste formen av raffinerat socker. Sockerberoende är ingen vedertagen beroendesjukdom, men alltfler läkare anser att man kan bli beroende av socker på samma sätt som av alkohol.
Källa: Bitten Jonsson, sjuksköterska och ledare för Bitten Jonsson center som behandlar sockerberoende.











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA