• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Foto: Daniel Roos / ScanpixHeléne Ljung kallar sig själv en "parfymerista".

"Att inte ta på sig parfym är som att gå med rumpan bar på Stortorget"

Bonus 2008-11-16 | Uppdaterad 2008-11-18

Hemma har jag ett gigantiskt lager parfym eftersom mina näsborrar inte klarar av ett liv utan väldoft. Jag är så djupt nere i doftträsket att jag kan stoppa en vilt främmande kvinna på stan och fråga vad hennes vansinnigt goda parfym heter. De flesta blir glada över mitt intresse, en och annan har tittat lite konstigt på mej och mumlat nåt ohörbart.
Jag blir gravt orolig om jag inte får spraya på mej lite doft. Det har hänt, men det är gräsligt ovanligt, att jag glömt ta på mej parfym på morgonen. För mej är det ungefär som att gå med rumpan bar på Storgatan. Vid de tillfällena går jag in i nån affär som säljer väldoft och sprutar fräckt på mej lite, ett par dofter på handlederna och jag kan genomföra min dag.
Kanske kan jag kalla mej konnässör, en kännare av parfym, kanske inte. För jag skiter fullständigt i toppnoter och basnoter och allt vad en parfym är gjord av. Jag vet direkt om en parfym är för mej eller inte. Syntetiska går lika bra som exklusiva och dyrare. Bara doften är rätt.
Däremot är det lite trist att vara parfymberoende i en mindre stad. Utbudet är visserligen hyfsat stort, men det är sällan några överraskningar, det är Dior, Lancome, Kenzo, Cacharel, Gucci, Boss och alla dom där.
När jag för fjortonde gången hade läst om Rodriguez doft For her, (som förstås inte fanns i Kalmar) hur fantastisk den var så orkade jag inte stå emot längre. Gick emot alla mina principer om att aldrig handla på nätet. Utan att ha en aning om doften köpte jag den. Den gången fungerade det, den doftar vansinnigt gott. Andra gånger, för det har det blivit, har det varit katastrofalt doftmässigt. Men vad gör det? För ytan är nästan lika viktig som innehållet. Flaskorna är vackra att titta på om inte annat.
En annan nätinköpt goding, Vivienne Westwoods Boudoir, doftar som en bättre bordell men ack så härlig.
I somras var jag i Köpenhamn och gick in på varuhuset Illum. Jag närapå dog av ångest och lycka. Så mycket parfymer - så lite tid, så lite pengar. Flaskor som aldrig kommer att hedra Kalmar med sin närvaro. Hade inte S av hunger dragit ut mej därifrån hade jag fortfarande gått runt och sniffat som tjuren Ferdinand med vilt uppspärrade näsborrar.
En gång, när det var outhärdligt långt till lönen blev jag djupt förälskad i en parfym. Dune från Dior. Exakt i min smak. Jag snikade till mej ett sprut i parfymaffären och låg och luktade på min handled hela natten. Medan jag idogt räknade och räknade hur jag skulle kunna betala den utan att svälta ihjäl till nästa lön. Det blev mycket knäckebröd och kranvatten den månaden. Men gudars så gott jag doftade.
Det är många år sen. Häromdagen tog jag fram den, Dune, för så är det med parfymer, innehållet tar sällan slut eftersom man efter ett tag inte känner doften längre. Och då, om man är jag, köper man en ny parfym. Och så rullar det på. I allafall, jag tog fram den gamla halvfulla Dune-flaskan, sprutade på mej lite och blev genast nostalgiberusad. Dofter är minnen också.
Det här nya tilltaget som ni kan läsa om texten intill, att parfymer ska dofta exempelvis smuts, eller rök eller sperma tycker jag är så korkat att vi inte talar mer om det.
I mina näsborrar trivs pudriga, söta dofter bäst. Gärna med ett stråk av nåt mörkt, fuktigt, tungt som får folk att haja till, sniffa med nosen och utbrista i: ”Åååååå va gott du doftar! Vad är det för parfym??” Då får man sin belöning. Angel från Thierry Mugler var en sån, är inne på min tredje flaska.Vissa parfymer finner inte nåd inför mina näsborrar. Yves Saint Laurents så gott som alla parfymer och då särskilt Opium går tvärbort.
Och nu ska jag sätta mej vid min korkek och bara dofta på flaskorna, och jag är såååå lycklig.

Heléne Ljung
helene.ljung@barometern.se
Telefon: 0480-592 26

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: