Sofia kämpar för sig själv och alla andra nackskadade

Torslunda Artikeln publicerades
Sofia Eriksson skadades i en bilolycka för fem år sedan. Whiplashskadan, pisksnärtskadan, gör att hon lever med ständig värk och alltid är trött. I fjol gjorde hon två operationer som har gjort att hon fått ett värdigare liv, operationerna bekostade hon själv och i framtiden hoppas hon kunna göra ytterligare en.
Foto:Paul Madej
Sofia Eriksson skadades i en bilolycka för fem år sedan. Whiplashskadan, pisksnärtskadan, gör att hon lever med ständig värk och alltid är trött. I fjol gjorde hon två operationer som har gjort att hon fått ett värdigare liv, operationerna bekostade hon själv och i framtiden hoppas hon kunna göra ytterligare en.

Sofia Eriksson lever med ständig värk efter en trafikolycka för fem år sedan. I bloggen whiplashmamman skriver hon om sitt liv och sin ständiga kamp mot vården som hon tycker ha vänt henne ryggen. Trots smärtan kallar sig själv för livsnjutare och väljer att se ljust på framtiden.

Trebarnsmamman Sofia Eriksson, som är en av deltagarna i Familjepanelen i Bonus Weekend, skriver bloggen Whiplashmamman. I bloggen berättar hon om vardagen efter olyckan för snart exakt fem år sedan – en olycka som förändrade livet för henne och hennes familj.

– Bloggen är som min dagbok. Jag skriver av mig och det är jätteskönt. Ibland blir det mer om whiplash och ibland mer om hur det är att vara mamma. Jag har märkt att det jag skriver i bloggen har hjälpt många och det var mitt mål. När man hamnar i den här karusellen ska man inte bara ha ont utan också klara sig i samhället. Hur gör man? Vad ska man tänka på? Sådana saker har jag märkt att folk är tacksamma över när att jag skriver.

”Att beskriva, att på riktigt försöka förklara hur det känns, hur jag har det och hur jag mår- det är svårt. Det är till och med svår för mig att förstå och ta in. Jag försöker fortfarande acceptera hur min kropp fungerar eller rättare sagt inte fungerar. Jag vill hitta en balans mellan acceptans och framåtsträvan, inte ge upp och bara finna mig i detta smärttillstånd. Men heller inte trotsa så mycket att jag gör mig själv sämre. Jag vill visa världen att jag gör ALLT jag kan för att bli bättre, att kunna komma tillbaka till arbete i någon form.”

(Ur bloggen whiplashmamman)

En eftermiddag i december 2011 var Sofia Eriksson på väg till julbord tillsammans med sina kollegor. Det var trångt i bilen och Sofia som satt i passagerarsätet satt långt fram på grund av en barnbilstol där bak. Vid en korsning missade föraren i bilen som Sofia satt i rödljuset och frontalkrockade med en annan bil.

Även om det har gått fem år sedan olyckan har Sofia svårt att prata om den.

– Jag vet att jag hann tänka ”shit, nu dör jag”, säger hon och ser allvarlig ut.

När bilarna krockade hukade sig Sofia framåt samtidigt som airbagen utlöstes. Hon flög bak och sedan fram igen med enorm kraft.

– Man läser ibland i tidningen när det varit en olycka att det inte var några allvarliga skador, utan bara någon som klagade på nacksmärtor. Att läsa sådant tar hårt på oss som är nackskadade.

Efter olyckan förändrades livet helt för musikern som är utbildad informatör och journalist. Efter att ha tillbringat de första åren mer eller mindre sängliggandes lever hon i dag med ständig värk i nacke och i bakhuvudet, en migränliknande smärta, som går ned i skuldror och axlar. Hon är alltid trött och ofta illamående. På kvällen har hon nervsmärtor i benen som gör att hon har svårt att sova.

– Smärtorna påverkar mig både psykiskt och fysiskt, sedan är det ju även det dåliga samvetet. Jag vilar på dagarna för att kunna vara uppe när barnen kommer hem.

Trots värken och smärtorna försöker hon leva ett så bra liv som möjligt hemma i Torslunda och kallar sig själv till och med för livsnjutare.

– Jag tänker att ska jag ändå ha ont kan jag ha kul. Många säger till mig att det inte syns på utsidan att jag har ont, men om jag inte var pigg och glad skulle det vara fruktansvärt tragiskt! Jag har alltid varit en livsnjutare och det har nog blivit mer med åren. Det är lätt att tänka på allt man inte kan göra, men jag försöker fokusera på det jag kan göra.

Tänker du någon gång ”tänk om jag inte hade gått på den där julfesten”?

– Jag har aldrig tänkt så, det som är gjort är gjort. Jag tar en dag i taget. Om bara barnen får må bra och vi får vara kvar här kan jag ta en dag i taget. Jag är skitbra på att njuta här och nu, men jag kan oroa mig för praktiska saker. Jag är bra på att ta tillvara på dagen, för jag vet ju inte hur morgondagen ska bli.

Samtidigt som Sofia försöker få ihop vardagen med värk för hon en ständig kamp mot vården som hon tycker ha vänt henne ryggen, en kamp som Barometern skrev om för två år sedan. Efter flera år i en vårdcirkus där hon skickats fram och tillbaka mellan olika undersökningar och behandlingar beslöt hon till slut att vända sig till en privat läkare, docent Åke Nyström, för operation.

Under 2015 opererades hon två gånger och båda operationerna hon bekostat själv, 120 000 kronor. Ingreppen, som i korta drag innebär en nervfriläggning, har gjort att Sofia fått ett värdigare liv utan ständiga smärtor, kräkningar och besök på akuten.

– Landstinget vill inte bekosta mina operationer. Man menar att det inte finns tillräckligt med vetenskapliga bevisdokument. Jag har haft år av dialog med vår sjukhuschef som är en trevlig och förstående människa, men jag nekas ersättning. Anledningen de uppger är brist på vetenskaplig evidens. Detta har vi, jag och docent Nyström, motsatt oss då det publicerats många vetenskapliga artiklar om hans operationsmetod.

”Min önskan är att vård ska vara en självklarhet. Finns det något som hjälper men som inte finns i hemlandstinget, ska detta erbjudas!!! Och bekostas av hemlandstinget! Om inte våra läkare lyssnar på oss nack/nervskadade och verkligen försöker att förstå och ta lärdom av våra problem så kommer vi aldrig att få hjälp. Vi kommer att åka in och ut på sjukhus och ibland akuten, få utskrivet mediciner och vara sjukskrivna. Hamna utanför samhället, arbetsmarknaden och sociala sammanhang. Så kan vi bara inte ha det!”

(Ur bloggen whiplashmamman)

Trebarnsmamman från Öland har blivit lite av en röst för andra nackskadade

– Jag och alla andra nackskadade borde få bestämma själva. Många som genomgått den här operationen har fått ökad rörlighet och kunnat minska sin medicinering. En del är till och med tillbaka i arbete och allt det här finns i forskningsresultaten. Jag har lån på 120 000 kronor och jag vill inte ha det ogjort, men jag är starkt kritisk till det här. Vi kommer ingen vart. En del får inte ens ta lån och det är inget värdigt liv.

Hon tycker att vården har svikit henne och många andra med whiplashskador.

– När vården inte riktigt vet vad det är man lider av blir man bortglömd. Men jag kommer inte att ge mig, jag kommer att fortsätta att kämpa. Inte bara för min egen del, utan för alla andra. De som bestämmer borde börja med att lyssna på patienten. Ibland önskar jag att de kunde gå här i mina skor och mjukisbyxor en dag.

Tack vare bloggen hoppas hon en dag att hon ska orka hålla föreläsningar om det hon varit med om.

– Där känner jag att jag kan göra nytta.

Trots allt hon har gått igenom tycker Sofia att hon är lyckligt lottad.

– Jag har en man som alltid ställer upp för mig och jag har barnen. Jag har fortfarande så mycket energi. Jag trotsar hela tiden och när det inte går blir jag besviken. Jag känner mig som fångad i min kropp. Livet blir sällan som man har tänkt sig, men det har blivit bra ändå.

För några veckor sedan startade Sofias mamma Ann-Katrin Wijk en insamling på Facebook för att få in pengar så att Sofia ska kunna göra en tredje operation.

– Först tänkte jag att det var pinsamt och att det finns andra som behöver pengarna bättre än jag, men samtidigt blev jag glad.

Ann-Katrin Wijk säger själv om insamlingen på Facebook:

– Jag startade insamlingen som en slags protest mot att hon inte får någon hjälp från landstinget med operationerna som varit nödvändiga för henne. Kan jag hjälpa till på något sätt att bidra gör jag det. Folk har varit otroligt generösa och det har redan kommit in flera tusen.

Hon har följt Sofias kamp sedan dagen ett och förstår inte alltid att hennes dotter orkar kämpa så som hon gör.

– Sofia kallades för soltjejen när hon var liten för hon gjorde alla glada och på gott humör.

Fakta

Sofia Eriksson

Familj: Maken Peter och döttrarna Agnes, Lova och meja samt hunden Smilla.

Bor: I Torslunda på Öland.

Ålder: 36 år.

Gör: Har arbetat som informatör. Är sjukskriven efter en bilolycka 2011.

Intressen: Barnens aktiviteter. Är musiker och har sång och piano som huvudinstrument och skriver egen musik. Skriver också bloggen www.whiplashmamman. bloggplatsen.se

Läser: ”Jag läser gärna böcker av Björn Hellberg, älskar sättet han skriver på! ”

Lyssnar på: Dokumentärer, som till exempel Verkligheten i P3.

Tittar på: Dokumentärer.

Visa mer...