Naturen som förlösare

Inrutade dagar för att hålla ledan på avstånd. God fysisk form, mentalt ett fallfärdigt ödehus. Så känner sig Martin, 64, pensionerad förlagsredaktör. Ensam. För ett par år sedan förklarade hans enda barn Maria att hon aldrig ville se honom mer. På ett torrt, resignerat språk beskriver han sitt liv.

Martin har aldrig nått någon djupare kontakt med Maria. Till slut ringer han i alla fall ett telefonnummer hon gett honom. Numret visar sig leda till Viktoria, Marias väninna, och påfrestande vandringar med Viktoria som vägvisare i Underjorden, labyrinten av bergrum under Stockholm. Till slut möter han Maria där nere. Kontakten med henne börjar trevande upprättas. En livsfarlig båtfärd ut på Östersjön med Maria och Viktoria får bidra till att öppna alla tre emotionellt. Naturen som förlösare är ett tema som kommer igen i Hagerfors författarskap.

Vi får också genom den döende författaren Elofsson en föga smickrande inblick i förlagsmiljöer och en förintande uppgörelse med litteraturen.

Som ett undertema i boken går unga människors engagemang för miljön, klimatet. Till slut samarbetar Martin och Maria i ett miljöprojekt. Det personliga närmandet och den övergripande frågan om livsvillkoren strålar samman i deras liv.

För mig går Hagerfors med den här boken från bara ett namn till ett viktigt namn.

Kjell Andersson