Jaha, nu är alltså surfgrejerna hemma i garaget igen. De 15 par shortsen och 17 bikinisarna och oräkneliga linnen och sånt som jag hade med till Brasilien är nu tvättade, strukna och nerpackade i byrån. Jag hoppas såklart på att snart få packa upp allt igen och häva ner det i resväskan för ett nytt äventyr, men inget är bokat eller bestämt för det kommande året. Känns både sorgligt och skönt. Jag har ju som jag redan berättat blivit av med min brädsponsor, svångremmen dragits åt av segelsponsorn och landslaget är avskaffat. Så någon världscup är det för tillfället inte tal om ekonomiskt. Förra året vid den här tiden levde jag mitt drömliv surfmässigt, hade just kommit hem från Brasilien, skulle iväg en runda och träna på Isla Margarita (Venezuela) och hade just fått en inbjudan till den årliga fototagningen på Maui (Hawaii) åt brädsponsorn Mistral.
Beroende på jobb och sådant blir det kanske en resa till Kapstaden (Sydafrika) för att få lite rejäl vågsegling nu under våren i ett par veckor. Vår och sommar lutar åt mycket tid i Haga Park och förhoppningsvis många dagar med vågor nere i Grönhögen. Svenska Cupen är en självklarhet, men datum är inte satta än.
Jag antar att jag inte låter alltför positiv just nu när jag skriver såhär, men tro det eller ej surfdagar i Sverige (kanske inte just nu i den här temperaturen) är faktiskt något jag verkligen ser fram emot. Packa bilen och sladda in på parkeringen i Haga Park med stereon på högsta volym och surfa ett par timmar med localsen. Köra hem i våtdräkt halvt förfrusen och är trött i varenda muskel, ahhhh, det är livet det.
Ja det finns entusiaster som beundransvärt är ute och surfar såhär års "så länge det inte är is på Kalmarsund". Själv har jag blivit för kräsen/köldskadad för det och väntar nog några månader innan jag drar på mig våtdräkten, handskar, våtskor och luva. Nu blir det löparrundor (kom just hem från en mycket kall runda) och gym.
Jag hoppas dessutom verkligen att jag under våren ska hinna hålla fler surflektioner för ungdomar i samarbete med skolor runtom i länet. Detta var ett projekt som jag påbörjade i höstas med hjälp från Ölandsbankstiftelsen som köpte in två kompletta nybörjarvindsurfingutrustningar för att ungdomar skulle få en chans att prova på denna underbara sport. Det är oerhört kul att se hur snabbt de lär sig och kul de tycker att det är när de kommer upp och kör framåt och en del till och med lyckas göra vändningar första gången. Det kanske blir surfskola Emma Johansson en dag, vem vet?!
Min syster är väldigt envis. Väldigt väldigt envis. Antar att det är ett släktdrag, men i jämförelse med min syster så framstår jag som väldans medgörlig. Vi var bjudna till maskeradfest igår kväll och jag kände mig inget vidare sugen på att gå utan ville helst ha en lugn hemmafilmkväll. Men ack. Lillasyster Johansson körde helt enkelt över Ölandsbron för att hämta mig och yngsta lillasyster så att vi inte skulle kunna backa ur. När vi väl var där får jag lov att erkänna att jag var grymt glad att jag har en envis lillasyster. Många trevliga människor som verkligen lagt ner tid och energi på sina kostymer, snyggt!
Idag ringde Kalmar flygplats och meddelade att mina och Annas surfgrejer fanns att hämta. Det är ju som sagt inte första gången de kommer sent, men man blir ändå orolig för att de ska försvinna helt. Orkade inte kolla i mörkret så att allt var helt, översta brädan var det iaf, men jag ska gå igenom allt imorgon för säkerhets skull.
Så hemvändarkvällen igår alltså. Alla chicas i gänget var bjudna till Anna (inte surf-Anna nu utan ambulanssjuksyster-Anna) som hade dukat upp med nybakat bröd, gurkskivor och morötter att doppa i massa olika goda röror. Tyvärr kunde Susq inte göra oss sällskap pga. en befarad kräksjuka. Det var i vanlig ordning superkul att sitta ner och samtala om allt kul vi varit med om sedan sist. Annas bebisväxande mage fascinerade oss mest och av någon anledning känns det för mig jämförbart lika stort som att hon typ botat cancer. Jag antar att man känner så eftersom hon är den första som står mig nära att gå igenom en sådan stor livsförändring. Blir lika fascinerad varje gång om hur olika jobb, hobbies, klädstilar och utspritt bostadda vi är i gänget och ändå klickar så fantastiskt bra. Man är lyckligt lottad att ha så fina vänner!
Framåt tolvsnåret bestämde vi oss för att pallra oss in till Kalmar för att kolla in nattlivet trots att det ju alltid är så mycket trevligare hemma. Vi skulle ha stannat kvar hemma även denna gång. Men tack vare det goda sällskapet roade vi oss kungligt. Det fanns en soffa hos min syster för övernattning men envis som jag är skulle jag hem till min egen säng och fick vackert spendera 45 min på nattbuss för att komma dit. Jag måste helt klart ha anteckningsblock med mig nästa gång jag åker nattbuss hem, så många roliga citat från folk att man kan sitta och skratta sig igenom hela resan. Det var förresten många som kom fram och kommenterade min blogg under kvällens gång, kul!
Mycket datorerande idag, fått hjälp med att rensa upp, installerat om och grejat idag. Ringde Kalmar flygplats för att höra om surfgrejerna kommit men det hade de tyvärr inte. De är så trevliga där så man är nästan inte ens orolig över att de är borta längre när man lägger på luren.
Rätt intressant artikel här i Expressen, skriven av Maria Wetterstrand. Om jag får tala för hur jag tycker det ser ut i vindsurfingen vad det gäller det här ämnet så beror det helt på vilken nivå av sporten man talar om.
På den lokala nivån, det vill säga som exempelvis den lokala klubben öwc så måste jag säga att vi är väldigt förskonade mot sådant här. Visst, det finns kanske någon som man skulle vilja skicka på intensivkurs i genusvetenskap, men det tror jag inte man slipper ifrån någonstans tyvärr. Min första tanke var att det kanske har något att göra med den rätt höga medelåldern i klubben, inte så många hormonstinna grabbar som måste hävda sig ständigt och jämt med machoattityd. Men nej, sådana finns ju bland äldre också. Och ungdomarna i klubben är ett fint väluppfostrat gäng, de behöver inte slänga sig med nedsättande kommentarer för att hävda sig. Vi har en fin klubb helt enkelt.
Men om man istället jämför med jargongen som råder när man kommer upp ett eller ett par snäpp, tävlande på nationell eller främst internationell nivå. Ja då tror jag inte ens att Sveriges totala idrottsbudget (som väl är på x antal miljarder) skulle räcka till som medel för att råda bot på machosnacket, jargongen eller homofobin.
Ett exempel som jag finner sorgligt sant är hur Maria Wetterstrand skriver i texten: "Spelare som misslyckas kan beskrivas som att de "gråter som en liten flicka"." Det exemplet känner jag fullkomligt igen som till exempel från när man bedömer stilen på oss vindsurfare. En del gör sina trick med hög fart och mycket explosivt och får det hela att se väldigt aggressivt ut. Den sorgliga biten är att om en vindsurfare skulle säga till mig att jag seglar som en tjej och till exempel gör "tjejiga spockar" (som är hopp och snurr vindsurfingtrick) så skulle jag spontant bli ledsen för att personen skulle mena att jag har tråkig eller inte särskilt kraftfull, explosiv stil ute på vattnet. Men det gör mig verkligt upprörd att jag till och med blir ledsen för en sådan kommentar eftersom det innebär att man är så djupt nere i träsket och hjärntvättad. Man borde ju egentligen ta det som att man utför tricket med sådan elegans och smidighet att det får bedömningen "tjejig spock".
Nu vet jag att det finns både en och två stycken som läser det jag skrivit och tänker att jag är bitter och sur igen och borde inte ta sådana där kommentarer så allvarligt eller personligt. Det kan väl inte vara så farligt?! Nej det gör jag inte heller, mina öron är härdade (eller så nere i träsket, vilket man föredrar att kalla det). Men om det nu inte är någon big deal kan väl folk sluta upp att använda sig av sådana kommentarer, DET borde inte vara så jobbigt. Och skulle helt klart få fler tjejer att börja (alternativt orka fortsätta) vindsurfa.
Känns jättekonstigt att sitta här och greja med text och bilder från Brasilien och så tittar man ut genom fönstret och ser att det ligger ett lager snö på mark och hustak. I vanlig ordning känns det som att jag bara har drömt alltihop, hela trippen, för det är så långt från verkligheten här hemma.
Jag är ju rätt rastlös av mig, så jag har redan börjat kolla över nya resmål för våren. Men först och främst ska jag ha möte med dom på Capella för att se hur det ser ut med jobb framöver. Jag hoppas det finns mycket för mig att göra, älskar den vackra platsen och det är underbara människor att jobba med. Behovet att få in lite cash nu är även rätt stort. Jag har ju som sagt blivit kickad från Mistrals internationella team, ärligt talat vet jag inte ens om det kommer finnas något nationellt team framöver, men det får framtiden utvisa. Väldigt synd eftersom brädorna de har nu är de bästa jag någonsin kört och det är inget jag sitter och ljuger ihop nu eftersom de inte ens sponsrar mig längre.
Jag läste även i senaste protokollet hos vindsurfingförbundet att landslaget ska avskaffas!! Japp, pengarna ska istället satsas på att få in fler ungdomar i sporten. Så det är ju till en bra sak pengarna går till, men det känns ju lite synd när vi ändå har några internationellt tävlande hårt kämpande vindsurfare.
En glad nyhet som jag missade helt när jag var i Brasilien var att the Killers gett ut ett nytt album. Day and Age. Grymt! Har suttit och lyssnat på skivan halva dagen. Ikväll ska jag pallra mig över till Kalmar och göra stan osäker. Eller nja, lutar väl mer åt en hemmakväll med mina underbara vänner som är hemma över julen.
God Jul får man väl börja inlägget med. Jag fick första sidan på sporten i Barometerns pappersupplaga idag, fin julklapp tycker jag!
Bilden jag bifogat är tagen av Mattias Ottosson en av de sista dagarna i Jericoacoara. Den är dessutom tagen från tornet som Club Ventos byggde upp för fotografering för ett par dagar, kul med lite annan vinkel och bakgrund på bilden. Glömde förresten säga att lifestyle bilden som jag bifogade den 21 dec är förresten tagen av min vän Anna Jönsson.
Jisses vilket tempo det är här hemma i Sverige, jag blir alldeles trött. Inte konstigt folk går in i väggen och får magsår när allt ska gå i 120 knyck, stirra ner! Jag har redan påverkats av det och försökte hinna med så mycket som möjligt idag. Julklappshandlande, träffa Barometern, höra av sig så folk vet att man är hemma igen, klä granen osv osv.
Visst, det Brasilianska tempot är lite för slött för mig, man ska inte förvänta sig att saker och ting är i tid och allt går att lösa manhana. Jag ska inget säga, jag drogs med i det där också, värmen gör att man slöar ner. Ett mellanting är väl det ideala för kropp och själ.
Nu känns allt som det ska inför julen. Mormor är på plats, mamma har lagat maten klart och jag och systrarna pratar i mun på varandra vid matbordet. I vanlig ordning har det varit på skoj-tjaffs om hur julgranen ska kläs. Jag vill ösa på så mycket saker som möjligt, mamma och mormor vill ha den minimalistisk med endast röda kulor (jag tycker såklart att vi ska använda alla färger) och det är tydligen ytterst viktigt att glittret och lamporna hänger rätt. Katten har precis som förra året slagit omkull den 30 cm höga jultomtenissen som står bredvid granen, förstår inte hur hon kan känna sig hotad av den hon får ju all min uppmärksamhet nu.
Surfgrejerna har fortfarande inte kommit tillrätta. Försökte ringa till Arlandas bagagehantering men kom inte fram, vi är väl inte de enda som blir av med vårt bagage i julstressen.
Känns just nu som jag har samma energi som piff o puff när de ränner runt i tvrutan på julafton. Jetlag så det bara sjunger om det. Klockan är ju bara strax efter åtta i Brasilien och jag sov ju som ett litet barn på flygturerna i vanlig ordning.
Dessutom är det så mycket här hemma att gå och titta på, julstjärna i fönstret, ahhh! Prova vinterkläderna är ju också hur kul som helst. Ehrm, ja idag i alla fall, dröjer väl inte mer än ett par dagar sen vill jag ha flipflops och boardshorts igen.
Jag är fortfarande fascinerad av hur tyst det är här. Jag hör att det blåser lite utanför (arbetsskada) men annars är det precis knäpptyst. Ingen forro musik (Brasiliansk styrdans kallade någon det) från tre olika grannar runtom som försöker överrösta varandra. Det känns lyxigt att det är tyst.
Ahhhh, hem ljuva hem. Nu sitter jag i Vickleby på Öland där det är tyst och lugnt och finns snabbt internet.
Hemresan började med att vi lämnade Jericoacoara i landrover modell större för att kunna ta oss fram i den otillgängliga terrängen. Ca 4h senare kom vi fram till miljonstaden Fortaleza och en lätt hysterisk flygplats där vi aldrig har varit med om maken till byråkratisk oreda. Checka in vanliga bagaget, släpa surfgrejerna till en våg, gå och betala på ett annat ställe där personalen såg ut som levande frågetecken när jag visade upp mitt svenska försäkringspapper på surfgrejerna (som gör att man bara behöver betala halva priset). Efter ett evinnerligt kopierande och stämplande kunde vi gå tillbaka till incheckningsdisken och visa upp kvittot på att vi betalat för frakt av surfgrejerna och få tagsen till brädorna. Slutligen åter tillbaka till specialbagage disken och sätta fast tagsen innan vi var redo att gå igenom säkerhetskontrollen. Efter det var det ännu en kö till att lämna in papperet man fick på inresan till landet om huruvida man fraktade in något olagligt i landet, vapen eller på tok för mycket cash. Annas kommentar kändes klockren mitt upp i alltihop
Det ska bli skönt att komma hem till Öland där det är lugnt och inte så mycket folk.
Efter ca 6h flygresa mellanlandade vi i Portugal och stannade strax över en timme innan vi fortsatte mot Stockholm. På bagagebandet rullade endast våra vanliga väskor ut men inga surfbagar. Well, det är ju inte första gången de försvinner på hemvägen för oss. Det var ju trots allt en hel del surfare som skulle hem över jul från Fortaleza och skulle surfgrejerna mot all förmodan tagit sig vidare därifrån var det ju bara en timmes mellanlandning i Portugal och alltså inte så stor sannolikhet att de kom med där. Rätt skönt att slippa släpa alltihop från Terminal 2 till 4 på Arlanda måste jag ju förvisso erkänna. Hoppas nu bara för allt i världen att surfbagaget dyker upp i mellandagarna och inte försvinner helt som man har hört skräckhistorier om.
Nu sitter jag hemma i soffan och har visat lite bilder från resan och ätit pepparkakor och druckit glögg.
Ja varför är det så? Att man alltid ska ut och fota grejer som man sett 2½ månad men inte bemödat sig om att ta bild på förrän nu. Körde lifestyle fototagning åt klädmärket Animal för några dagar sedan, se bild till höger.
Nu bär det snart av hemåt. Allt är packat och klart. Anna hade lite trubbel med sin boardbag vars dragkedja men hon hade ordnat det på något vis sa hon. Puh, det har man ju varit med om förr och panikat duktigt.
Nu ska jag gå och betala min matnota här på centret. Var just inne o kollade växlingskursen på Forex, inte för att det spelar någon större roll, notan måste betalas idag. Men jag hade väldans flyt, kursen står i 2.9 (var uppe strax under 4 för bara några dagar sen) och eftersom jag inte betalat av notan eller transfern innan under hela resan så blir det rätt stor skillnad.
Ska nog ner och lägga mig i en solstol (inget regn idag heller, kom några skurar inatt bara) så att det kanske syns att man varit utomlands. Sen bär det av och vi förväntas anlända till Kalmar 18.35 den 22:e.
Sista surfet idag. Stack ut med 4.7 och vågbrädan för det rullade in ett och annat set med vågor. Efter en timme började jag känna mig uppgiven eftersom förhållande successivt försämrades och funderade på att gå upp. Då, som på beställning kom det in superfina cleana set med vågor, inte optimal riktning dock, så lite klurigt att rida dem ibland men supernice session helt klart. Kändes kul att få avsluta sista dagen så. Regn är definitivt på g, en mörk front med moln är på ingång och jag hoppas bara att jag ska hinna hem med min dator innan det börjar.
Utifall att det regnar och är strömavbrott och sådant shit imorgon på hemresedagen så vill jag passa på och tacka surfcentret Club Ventos för ännu en fin vistelse här. Det är utan tvekan det bästa surfcentret alla kategorier av de jag sett världen över.
Idag åker engelsmännen som jag umgåtts ganska mycket med här borta. Lite sorgligt, man vet ju aldrig när man träffas igen. Men vi har redan pratat om att ses igen allihopa på andra ställen runtom i världen och så är de ju såklart välkomna att komma och hälsa på mig på solens och vindarnas ö.
Surfet igår var sisådär, bra drag i 4.2 men hemskans massa sjögräs.
På kvällen gick vi en runda på byn för att leta julklappar. Det gick inget vidare för mig eftersom det är fjärde året i rad jag är här innan jul och har redan köpt smycken, flipflops osv till alla där hemma. Däremot hittade jag en finfin julklapp till mig själv, nämligen tavlan ni ser på bilden. Inte till salu dessvärre.
Oups, i skrivandes stund hör jag av svenskarna här att det förväntas bli strejk på Portugals flygplats den 23:e. Någon som kan bekräfta? Inte för att det påverkar mig nämnvärt, jag åker ju hem den 21:a och via portugal den 22:a. Men jag tycker ju synd om halva övriga svenskligan som kanske måste fira jul på en flygplats.
Det packas och styrs och donas överallt här nu. Nästan alla ska hem nu i dagarna inför julen. Några stannar, vilket är något jag själv aldrig skulle göra. Jag har varit borta på julafton en gång, under min första vindsurfingresa som gick till Kapstaden. Men det gör jag som sagt aldrig om. Älskar julafton hemma.
Enligt Annas capoeiralärares kompis håller vädret på och förändras här nu och regn är på inkommnade. Hoppas hoppas hoppas att det kommer efter att vi lämnat byn. Vi har ju inte sett mer än ett litet duggregn de senaste 2½ månaderna. Den här byn är dessutom hemsk under regnperioden. Förra året hade vi oturen att uppleva några dagar med regn. Strömmen gick hela tiden (var mer av än på), sandgatorna blev till lergator, flera hustak läckte (som vårt till exempel) och spindlar och grodor kröp fram ur sina gömmor. Men idag skiner solen och vinden har börjat kicka in så snart ska jag sticka ut och surfa.
Det är bara att erkänna att man blir fegare med åren. Första året vi var här, det vill säga för tre år sedan så tog det inte mer än några dagar innan jag loopade åt det här hållet för första gången. Inte särskilt lång tid efter det ställde jag några. Ju högre jag lyckades göra dom desto roligare. Sedan dess har det bara blivit färre och färre framåtloopar för varje år. Kanske har det att göra med att man slagit sig hyffsat rejält ett par gånger. Hur som helst tog jag mig själv i kragen och loopade idag. Inga bra landningar, men vattenstartade iaf upp och tror det var rätt bra höjd med. Tappade shortsen, klantigt att inte ta shorts med snörning. Det var kul att få köra 4.2 med bra drag och vågbrädan idag, hoppas det blir likadant imorgon.
Idag var en sådan dag, stooooora vågor förväntades komma. Jodå lite vågor blev det allt men ingen vind. Så det har jobbats på solbrännan, badats och så har jag internettat en del för att komma ifatt lite. Det låter oerhört nördigt, men det ska bli så skönt att komma hem till lite snabbt internet och komma ifatt med grejer. Har till exempel inte tömt min mail inbox alls under tiden här.
Helt galet vad rastlösa vi blir när det inte blåser här. Tramsande såsom kasta saker på varandra (salt, tandpetare eller vad som nu finns på borden), hälla vatten över varandra och försöka klura ut annat bus att utsätta de andra för går nästan över styr. Olivia och jag satt och planerade att leka röda vita rosen, men jag antar att det inte har samma charm som när man var liten. Blir det ingen vind imorgon får man nog lov att göra ett försök dock.
Förövrigt har Anna och jag tagit beslag på Nickes, Ians och Olivias mixer. Så nu görs det bananmilkshakes och fruktjuicer för fulla muggar vill jag lova. Frukten här är så mycket större, smakar så mycket mer och är billigare än hemma, så man får ju passa på.
Inte många dagar kvar här nu, huuua, jag är inte helt säker på om jag vill hem till gråa, kalla Sverige. Julafton ser jag ju verkligen fram emot och då är det främst maten jag har i åtanke. Älskar julmat!!! Det ska bli riktigt kul att träffa alla igen, familjen, vännerna och den julfeta katten (som ogärna går ut vid dåligt väder såsom snö). Det märks stor skillnad här i byn nu, tydligen hade 40 gäster här på surfcentret åkt hem igår och folk packar ihop surfgrejerna varje dag nu. Bra tajming att det kommer vågor nu, hehehe, så man får ha dem för sig själv.
Skippade freestajl passet i förmiddags och tog det lugnt i skuggan istället eftersom jag vaknade och var totalt blockerad i näsan, helt klart världens mest seglivade förkylning. Gick o lunchade på billiga soppstället och sen ner till stranden igen.
Vågseglingen gick sisådär, fick en del fina vågor men planade aldrig tillräckligt för att slänga på några aerials (4.7 och twinzer76). Imorgon förväntas det komma stora vågor, hoppas hoppas hoppas.
Ja, jag öppnade just inboxen och där låg en massa fina mail av fina människor. Ni vet själva vilka ni är, tack så mycket för omtanken! Men mammas var det bästa, du och pappa är alltid bäst så är det bara!
Jag fick ärligt talat tårar i ögonen av några rader.
Ahhh, somnade vid tio igår kväll och sov till halv tio imorse, så skönt. Dock ännu inte kvitt förkylningen, snorar och är trött i kroppen. Nu när det bara är en vecka kvar är det ju inte direkt så att jag tänker ta en vilodag heller.
Frajstajl imorse med perfa drag i 4.2, men av någon anledning seglade jag som en kratta i alla fall. Anna rippade loss fullständigt, utöver de vanliga laddade hon på feta clewfirst flakas och så slängde hon på en feting framåtloop mitt framför näsan på mig. Lunch på billiga soppstället och sen ut och köra lite vågor. 4.7 och vågisen och grymt skoj!! Laddade inte på några framåtar som jag tänkt tyvärr, men jag landade min högsta aerial perfekt framför vågen igen, pang sa det! Jag bara skakade i benen, wiiiii. Vågorna ska öka nu de kommande dagarna, så man känner sig alldeles nykär när man kollar prognosen.
Höll på och glömma rubriken, blev av med mina flipflops i onsdags och köpte ett nytt par i förrgår. Men jag hann fasen inte ens gå in dem förrän de var borta när jag kom upp från surfet igår. Min första tanke var vem sjutton mer har storlek 35-36??? Sen kom jag på att det har väl ungefär var och varannan person från byn eftersom de är i ungefär samma size som jag. Nu går jag hellre barfota tills vi ska hem, flipflops råder det ju inte direkt någon brist på hemma i garderoben.
Inget blogginlägg igår, det var inte min dag helt enkelt. Satte nog mitt livs bästa planandes enhandsspock, men annars gick allt emot mig. Trevlig glöggafton i och för sig också med pepparkakor o allt. Men annars var allt skit, så den dagen lämnar jag bakom mig.
Härlig freestyle imorse med bra drag i 4.2 och platt och fint. Sen hittade vi världens billigaste lunchställe. Matig kött- och grönsakssoppa med bröd för 2 reals (mindre än 8kr)!!!! Nu på eftermiddagen hade jag tänkt segla vågor för det började rulla in lite, men jag kom lite för sent och det var mest grötigt, ingen vind inne bland vågorna (inte ens 4.7!!) så jag gick upp istället. Den nedrans förkylningen har inte släppt än heller, hittills har den blivit bättre och bättre för varje dag, men idag tog den ett steg tillbaka igen och jag är helt täppt i näsan och hemskans trött.
Oj jag vet inte var jag ska borja, hela den har diskussionen har ju ebbat ur i nagot det inte var fran borjan och jag blir alldeles trott. svenska vindsurfingforumet har fort diskussionen vidare och i vanlig ordning sparar det ur dar. sa for att klara ut vissa saker sa det inte blir fler missforstand.
Erkanner, jag gick hart ut i forsta inlagget och kunde gott sansat mig o fokuserat pa huvudbudskapet. som jag klargjorde pa forumet kanner jag vicky och tycker inte pa nagot satt att hon seglar daligt, tvartom ar hon grym. det hade varit dumt att inte ta platsen, varje tjej i den har sporten bor ta sadana chanser for det ar inte ofta det hander. men jag vill aterigen fortydliga att jag tycker att Anna borde fatt platsen eftersom hon kor bast freestyle har i byn tycker jag samt hade den basta pwa placeringen. bland de utvalda killarna var det tydligt de med bast placering i pwa som var med. men jag vill aven saga att jag inte har nagot personligt mot Vicky och ber om ursakt for att hon kommit i klam i den har diskussionen.
Forovrigt lever jag fortfarande i hopp om att vindsurfande karlar (generellt far jag val papeka, det finns ju nagra som inger hopp om livet) ska slappa efter pa machoattityden (speciellt pa forumet)da skulle klart fler tjejer orka satsa fullt ut pa den har sporten. Man kanner ju sig motarbetad med allt skitsnack, fine fran er kanske det ar halvt om halvt pa skamt, men snalla forsok se det fran vart perspektiv, man blir ju alldeles trott.
Dagens segling var forovrigt sadar, kul att vinden kom tillbaka men det var ingen hojdarsegling. 4.2 o vagbradan men vagorna har nog aldrig varit stokigare an idag.
Till Vindsurfande karl: Känner du dig träffad av mitt påstående? Känner du dig som en diskriminerad vindsurfande kåtbock?? Läs igenom mina inlägg igen och du finner att jag skriver att det inte blir många kvar, jag skrev alltså aldrig att världens alla vindsurfande män är kåtbockar. För det tycker jag inte heller, det finns en fin skara vindsurfande män som jag hyser all respekt för.
Till Danneman: Jag vet inte om du missuppfattade hela grejen före RedBull Stormchase? Där hela världen fick chans att rösta fram två vindsurfare från varje deltagarland och jag lyckades vinna den ena platsen i Sverige. Det var alltså aldrig så att jag blev tillfrågad, precis som alla andra deltagare anmälde jag mig själv sen blev jag alltså framröstad, inte tillfrågad. Och även om det nu hade varit så att jag blivit tillfrågad, what the hell har det med detta att göra? Menar du att jag redan skulle ha fått min beskärda del av mediauppmärksamhet för en livstid? Hell no svarar jag på det i så fall!
Förövrigt blåser det inte än idag och jag är fortfarande förkyld.
Jisses, vad ni vaknade upp där hemma när man slår näven i bordet och biter ifrån. Det kan behövas ruskas om lite och försöka få en och annan att tänka till och se världen med någon annans ögon.
Tyvärr känns det lite som att detta är en hopplös tråd, jag har inte riktigt energin att försöka få er med snedvriden världsuppfattning att ändra åsikt. Det är inte första gången den här tråden kommer upp på svenska vindsurfingforumet heller. Ni tappra som förstår vad jag menar vet vilka ni är och jag är glad att ni finns och för stödet.
Jag hade en liten föreläsning på en skola i höstas om mitt liv som vindsurfare och lite allmänt om sporten. Visade några klipp ur Peter Films filmer och första kommentaren kom från en mycket intelligent lärare som jag hyser mycket respekt för. Han tyckte att framförallt videoklippen visade på hur snedvriden sporten verkar vara och hur mycket mer plats killarna fick i filmen och undrade om allt övrigt i sporten fungerade likadant. Svar Ja tyvärr!
Det var främst trailern på www.clubventosbeachsearch.com som han syftade på där det till och med är så påtagligt att killarnas namn kommer upp i fet text medan tjejernas syns i finstilt i jämförelse. Det var som att han tagit tag i mina axlar och ruskat om mig för att jag skulle vakna upp igen och för några dagar gjorde jag det, tills jag föll in i dvalan igen. Jag vill klargöra att jag tycker filmerna är grymma rent surfmässigt, oerhört skickligt gjort klippt och hela det där. MEN, jag tycker det är förbaskat synd att sådana detaljer ska behöva förekomma som att tjejernas namn kommer med finstilt i eftertexterna, det hade ju aldrig skadat helheten med stora namn där också. Mer filmklipp på rippande trick från tjejer hade inte heller skadat helheten, ha med en tjej som slänger på en spock istället för en som slänger med håret?!?!
Jag skulle ge så mycket för att se en motsvarande film, typ en version som boken Egalias döttrar. En surffilm där tjejerna rippar järnet och killarna som får vara med är bara de är snygga och lättklädda som vickar på rumpan. Bara för att få se hur det skulle se ut och för att göra ett sista ryck att få igång hjärnverksamheten här och där. SÅ, ni filmmakare som läser detta, vad säger ni? Jag har inte tiden eller kameran eller tekniken för att filma och klippa själv, men jag lovar och svär på att jag skulle ladda på feta och höga trick med armar och ben som insats för att få till en sådan här film. Jag är verkligen inte den enda som skulle ställa upp, den här byn dräller av rippande framåtloopande, pushloopande, e-slidrande, dubbelflakande och goitrande tjejer. Material finns!
Shit vilket sammanträffande, i skrivandes stund sitter jag och tjuvlyssnar på två av proffskillarna här vid datorn bredvid som gnäller över att "bara" de 24 första i världscupen får prispengar. Bland tjejerna är det de första 8… och prispengarna för tjejerna är hälften av killarnas. Kloster, kloster, skicka mig i kloster!
Ja och då vet jag att det inte blir många vindsurfande karlar kvar. Det pågår en, ja vad ska vi kalla det för att jag inte ska rubba hemlighetsmakeriet, mediabevakad träff här?! Några av de duktigaste killarna samt fröken stringtros… ehrm… jag menar det lilla spanska energiknippet med alldeles för små kläder (läs stringbikinis). Kalla det avundssjuka, ja kalla det vad fan ni vill, men jag blir heligt förbannad av att alla här ska försöka hymla med faktumet att spanjorskan har fått platsen på "träffen" för att hon ser snygg ut i stringbikini och gärna flexar med det. Erkänn för helvete och försök inte med att hon ju seglar rätt så bra. Fuck it, det finns tokmånga tjejer som seglar bättre än så.
Freestyle: Anna spöar skiten ur henne med sina dubbelflakas, punetas esliders, any time!!
Vågor: Jag vill inte skryta, men nog fan gör jag fetare aerials och vågsegling i allmänhet, also any fucking time!!
Tydligen ska någon av de svenska killarna ha hävt ur sig till Anna idag något så dumt som "men hon är ju så himla trevlig". Jaså tack för den, jag och Anna seglar alltså grymt men vi är inte tillräckligt trevliga (i ögonblicket som jag skriver detta blogginlägg är jag inte det ska gudarna veta). Eller jaha, är det trevlig man ska vara för att få vara med på "whatever-ni-nu-vill-kalla-det" och det är därför Mr Tysk får vara med? (ni som träffat honom förstår ironin, trevlig tror jag inte någon skulle använda som personlighetsbeskrivning).
Ursäkta mitt hemska ordval idag, men jag blir så uppriktigt arg när sådant här händer. Vindsurfande killar får se hur fula ut som helst bara de seglar bra, det räcker för att man ska få sponsorer och mediebevakning. Men som tjej behöver man inte ens kunna rigga sina egna segel (det är tyvärr sant att "vissa" inte kan det) utan stringtrosor är tydligen att föredra framför tjejer som rippar.
Visst, ena sidan av mig blir taggat förbannad och jag vill bara försöka psykiskt örfila alla idioter med att segla ännu mer och bli överjävlig för att få tyst på dem. Men en ännu större del av mig känner uppgivenhet och även förståelse för att så få tjejer tävlar och satsar på den här jävla sporten. Man måste ha ett jäkla starkt psyke eller förmåga att stänga av öron och ögon för att kunna ta sig fram i den här sporten. Tyvärr rycks jag ibland med och till och med låtsas som att vindsurfingvärlden är jämnställd och fin med bara underbara människor. Men ibland vaknar jag upp ur den där förbaskade bubblan och då skriver jag sådana här blogginlägg.
Anna frågade just om hon kunde handla hem något från affären eftersom jag ligger och snörvlar av förkylning och säkerligen ser halvt döende ut. Damn I wish I was a lesbian är dagens låt.
Såhär ser den alltså ut, enhandsspocken som jag gör ungefär ½ m från stranden, som ni ser i slutet på klippet får jag kliva av brädan för jag kör upp på land, hehe. Långt ifrån den bästa jag gjort (den är lite långsam), men den sitter där i alla fall. Blivit mycket datortid idag, sitter här och nyser iväg alla andra som vill internetta.
Av någon anledning vill inte verktygsfältet poppa upp idag, så jag kan inte lägga in youtube klipp och inte heller länka. Datorn kanske är lika förkyld och seg som jag idag. Klippen är på bilfärden, bilfärjan, färja i camocim och sen bilturen hem. Hade tänkt lägga upp lite surfklipp med, men tekniken strular där också, så det får helt enkelt vänta lite.
Men här finns en länk till filmklippet i alla fall, kopiera och klistra in den: http://www.youtube.com/watch?v=P0bkEhCx-Tg
Tog mig välförtjänt sovmorgon efter allt surf och åkande i helgen. Vaknade med mindre välkommen förkylning, huvudet känns enormt och tungt och jag nyser hela tiden. Jag har spårat källan till förkylningen, skäligen misstänkt är Freddan som satt och snorade bredvid mig i bussen igår.
Säsongen 2012 tar den här spelartrion dig med bakom kulisserna i Oskarshamns AIK:
Johan Törnström: 23-årig back från Oskarshamn där jag bor med min flickvän. Har OAIK som moderklubb och varit klubben trogen sedan barnsben. Studerar just nu till idrottslärare i Kalmar.
Johannes Lagesson: 21-årig back som har lirat i Kalmar Södra IF och Kalmar FF innan det blev OAIK där jag är inne på min andra säsong. Bor tillsammans med min flickvän och jobbar i Kalmar.
Carl Aldebert: 23-årig central mittfältsdynamo och lagkapten i OAIK. Oskarshamnare som för närvarande är bosatt i Kalmar där jag är inne på mitt sista år som socionomstuderande. Utöver OAIK finns mina sympatier hos Änglarna.
Vi lever alla tre efter mottot "You´ll never walk alone" och har Anfield som favoritresmål. Kort och gott så älskar vi Liverpool FC.
It, sociala medier, prylar och teknik. När den Lindsdalsbon Fredrik Nygren börjar blogga på Barometern och OT gör han det som en förlängning av rollen som panelmedlem i Bonus Weekends teknik- och motorpanel. Själv följer 38-åringen dagligen 300 bloggar. Han är tvåbarnspappa, tjänstledig från jobbet som webbutvecklare på Gota Media AB och brinner även för motorcyklar och löpning.
Johan Israelsson
25-årig mittfältare i Lindsdals IF. Har varit klubben trogen sedan barnsben med undantag för två säsonger då jag spelade division 1-fotboll i Malmöklubben Limhamn/Bunkeflo. Har koll på det mesta som händer i och runt Lindsdals IF. Är bror till Kalmar FF-mittfältaren Erik Israelsson.
Sofie Waller
23 år gammal lagkapten och innermittfältare i Lindsdals IF.
Jag började min fotbollskarriär i Mörbylånga GOIF, vidare genom olika lag i öländska byar för att slutligen hamna där jag är idag; på startlinjen för division 1-spel med Lindsdal. En positiv och målinriktad tjej som genom Lindsdalsbloggen tänkte dela med sig av sin vardag, lite synpunkter men framförallt; sitt lag.
David Winberg, 36 år, har jobbat som sportreporter/redigerare på Barometern sedan december 2007.
Född och uppvuxen i Ljungarum i Jönköping. Hamnade i Kalmar 2002 via stoppen Växjö, samt amerikanska Little Rock, Orlando och Winston-Salem.
Den här bloggen kommer att handla om fotboll i allmänhet och lokalboll från division 2 till sexan i synnerhet. Tips? Nyheter?
Mejla mig!
35-årig sportreporter på Oskarshamns-Tidningen. Bor i radhus i Kristineberg i Oskarshamn. Pappa till Tilde, 8, och Idde, 5. Gift med Anna. Född och uppvuxen i Oskarshamn. Flyttade till Stockholm 1998 och hamnade så småningom på Aftonbladet. Flyttade hem igen 2001 och har sedan dess arbetat på OT. Idrottsmeriter? Spelat division 1-innebandy med Oskarshamns IK (tvåa i poängligan 97/98!) och Farsta Sharks samt division 5-fotboll med Bråbo. Gillar: Steven Gerrard, familjen och Liverpool. Ogillar: Ärtor och Manchester United. Starkaste idrottsminne: När OT-fotografen Hasse Broms tvingade ner mig i en låda för att plåta mig som ”gubben i lådan” inför seriefinalen mot Södra Kärr i innebandyettan.
Julia Ekstam är en ambitiös 22 åring, född i Kalmar men bosatt i Stockholm. Följ henne genom livet i media & event branschen och läs om hennes hejdlösa skildringar om människorna, mötena och upplevelserna därtill.
21-åriga IFK Kalmarspelaren Cassandra Olofsson gör sin 6:e säsong i den blåvita tröjan. En energisk tjej med glimten i ögat som alltid har ett skratt nära till hands.
Här får vi följa med henne bakom kulisserna på Gröndal och läsa om hur det är att vara en damfotbollsspelare i en elitsatsande förening
På Redaktionsbloggen berättar Barometern-OT:s redaktionsledning om tidningens utvecklingsarbete, och om hur vi resonerar i olika publiceringsfrågor. Vi hoppas också att den ska leda till en utökad dialog med er läsare.
Viktor Gibbs Sjödin, en profil både på och utanför isen. Känd i hockey-Sverige för sin vassa penna och hårda tacklingar. Tidigare spelade han i Bofors, nu är det IK Oskarshamn som gäller. Viktor bloggar om det senaste i laget.
Det är tänkt att jag ska skriva om mina äventyr i Brasilien och då främst min stora passion i livet, vindsurfing! Tisdagen den 7 oktober påbörjas den långa resan från Vickleby på Öland till Jericoacoarasom ligger i norra Brasilien.
"Polisyrket innehåller många dråpliga historier. Ungefär som den som hände i Enskede i natt. Då fastnade en inbrottstjuv i ett staket och kunde inte komma loss"
I Fastighetssök kan man söka efter gjorda fastighetsaffärer i Kalmar och Blekinge län. Det går att filtrera sin sökning efter vad det är för slags fastighet, när köpet är gjort, pris och taxeringsvärde.
Läs mer
LÄS MER
