15-03
Fredag 18 jul 2008, 14:26
Jag äter nudlar till Björk - There is more to life than this. Bästa låten från albumet Debut. Ska snart till jobbet. Därav bildval.
Torsdag 28 aug 2008, 18:39
På torsdag morgon vaknar jag upp i Berlin, med 22 dagar av tåg och fest och storstad framför mig. Därefter finns framtid. Hur som helst: jag säger härmed upp den här bloggen. Jag hinner och kommer garanterat inte att i fortsättningen hinna uppdatera så ofta som det krävs. Men. Det har varit kul. Jag tänker inte säga hej och tack alla trogna, fina läsare, eftersom jag fortsätter pränta ned nonsens och vardagsbetraktelser på http://matildakallen.blogspot.com. Det kanske blir mindre seriöst, och säkerligen mer sporadiskt, men förhoppningsvis fortfarande läsvärt.
TJA.
Fredag 22 aug 2008, 17:16
Jag är i en skog.
Här finns träd. Och lite gräs. En Mac, ett hus, en tam hjort (den är söt och heter Idun). Jag trivs i skogen, trots att här inte finns mycket att göra, förutom böcker och O'boykonsumtion. Jag läser Virginia Woolfs klassiker To the Lighthouse när pojkvännen jobbar med rådjursstatistik. Hade min sista dag på det egna jobbet i tisdags - frihet - och unnar mig nu total lättja. Det är en av mina favoritdödssynder.
(Avbröt mig i bloggandet för att kolla upp ordet "dynamitard". Det betydde "person som använder dynamit i kriminellt syfte").
Åkte Swebus från Kalmar, åt lunch i Stockholm, fortsatte till Lindesberg via Arboga, åkte bil på kringliga skogsvägar och hamnade där jag är nu, i närheten av Grimsö forskningsstation. I ett rum med utsikt över träd. Och lite gräs. Min tillgång till Internet är begränsad, därav dåligt och allt för sporadiskt bloggande. Jag känner lite: ha! Där hemma har skolan börjat för många, medan jag unnar mig lättja. På skoltid, känns det som, utan att alls vara det.
Igår kväll såg vi film: Hellboy 2. Jag hade inte sett ettan, men det tycktes inte spela någon större roll. Hellboy var en osympatisk karaktär. Han hade avsågade horn i pannan, rökte cigg medan han dödade fantasifulla - inte sällan söta men fullkomligt livsfarliga - varelser och kände sig utstött i samhället. Det hade jag också gjort om jag var en röd, enorm demon. Ikväll är det min tur att välja kulturellt utbud. Jag slits mellan skräckfilm - bara för att det är kul att reta amygdala med sådant I EN MÖRK SKOG LÅNGT BORTOM CIVILISATIONEN - eller Jim Jarmusch Broken Flowers.
Måndag 18 aug 2008, 15:18
Malmö - Berlin - Prag - Venedig - Rom - (Barcelona) - Paris - Amsterdam - Leeds - hem.
Kaffe, ciabatta, diskussioner och ett mindre Världsatlas på Skafferiet resulterade i en plan (visserligen grymt svävande). Den tredje september klockan 15.49 lassar vi in stora ryggsäckar och oss själva i ett tåg mot Malmö. Resan är bokad, och det känns bra. Från Malmö går ett nattåg mot Berlin (150 riksdaler för sovplats i kupé med sex sängar - i alla fall med Interrailkort - är ett bra pris). Tänk att vakna upp i Berlin; gäspa lite och snegla ut genom rutan, för att inte alls se svenskt villaområde och grannbarn på studsmatta, utan... Berlin. Klubbar och storstad och shopping. Musik, promenad, färgglada drinkar. Vi vet inte var vi ska bo men tar det hela som det kommer. Från och med Berlin är ingenting direkt planerat eller bokat. Vi är SPONTANA, jag och min tågluffskompanjon. Tågluffen avslutas ett par veckor senare med besök hos borttappad ex-klasskompis i engelska Leeds. Att stanna i London på väg dit upp vore inte fel, men tid och pengar måste alltid tas med i beräkningen. Det är tågluffens enda nackdel, som sätter en del käppar i spontaniteten.
Hur som helst. Jag är förväntansfull. Budget och packlista ska präntas ned inom snar framtid. Kommer man någonsin att kunna tvätta? Vad kostar ölen i Italien? Har alla italienska killar lite för många uppknäppta knappar på sina skjortor? Funderingarna hopas.
Saknar Rassle och annat, längtar tillbaka. Lyssnar på Billie the Vision & the Dancers och vill nästan, nästan vara sexton igen.
If I only could relax in this confusion, if I could dance with you the way we used to, and shake my hips to the revolution, if I could be naive again.
Fredag 15 aug 2008, 13:36
Jag har tråkigt.
I dag har jag lagt upp gardiner (det är helt sant; tack IKEA för att allt man behöver göra är att vika, lägga mystiskt klisterremsa i vecket och stryka) och klickat runt: (Jag är så ledsen att jag låser in mig på mitt ru och knäpper svartvita kort på mina fötter)
If you were born in 2893...
If your life was a movie, what genre would it be?
Nanna Johansson-serier (Jag är så ledsen att jag låser in mig på mitt rum och knäpper svartvita kort på mina fötter).
Jag jobbade igår. Ska jobba ikväll. Nu ska jag hänga upp en lampa i taket, eller äta choklad (gå ut i solskenet? Trams.).
Onsdag 13 aug 2008, 16:15
I know there's a big world out there, like the one that I saw on the screen, in my livingroom late last night - it was almost too bright to see
Jag suktar efter lakrits, kaffe, kärlek, festival, bad, storstad, resor. The Postal Service i högtalarna, värme, saknad. Högen i rummet sjunker inte men snart ska jag till IKEA och dränka mina sorger samt stilla alla former av abstinens med K O N S U M T I O N.
På Emmabodafestivalen intervjuade jag Indiedagisets grundare Jerry Boman, kort (läs här), medan Spring Johnny! spelade på husvagnscampingen (Spring Johnny! spelade för övrigt på Stagneliusskolans arrangemang Kulturnatten 2007. Jag satt i entrén under konserten, som hölls i en liten, svettig kafeteria, men insåg under Indiedagis att jag visst gjorde rätt i att sitta kvar där jag satt). Nu kikar jag i Jerrys blogg och charmas av någon som verkar genuint musikintresserad, med lagom distans till ett förvisso existerande ego. (Han jobbar trots allt på TV4, den där Jerry). Snubben länkar till min lilla intervju och kallar Barometern för Fina Småländska tidningen.
Ikväll: utgång. Det var länge sedan sist. Jag tror att det blir fint.
Onsdag 13 aug 2008, 00:00
There's definitely, definitely, definitely no logic
To human behaviour
Nästa vecka börjar syskonen skola, men för mig är inget datum satt. Det känns enormt skevt. Ledigheten fortsätter. Jag är tillbaka i stad och civilisation, men känner mig allt annat än civiliserad, med en meterhög hög med kläder och skor och väskor och böcker och skräp i det nya rummet. Jag skänkte källarrummet, med tillhörande ingång och badrum, till min 17-åriga lillebror. Det kändes vemodigt att plocka ner Kurt Cobain-planschen, damma ur bokhyllan och tömma skrivbordslådorna. Jag har bott i källarrummet under större delen av min tonårstid. Förr var det väldigt praktiskt att ha egen ingång: jag kunde obemärkt smita ut om nätterna, långt efter utsatt tid. Nu kände jag att lillebrorsan behövde det. Dessutom: jag ska inte bo kvar här så länge till. När högen i rummet har rensats och sorterats kommer mycket att ligga i lådor på vinden, och hälften av kläderna i påsar redo för bortskänkning. Jag har försökt rensa mina kläder förut, med knappt märkbart resultat. Det blir alltid en massa "den här använder jag ju sällan, men någon dag kanske jag kommer att älska den" och "den här påminner mig om den och den gången, den kan jag ju inte slänga".
Min nuvarande framtidsplan följer nedan:
- Hälsa på pojkvän i urskog
- Dra på tågluff (första stopp: Berlin)
- Trakassera vänner i Oslo, försöka få jobb och tjäna pengar
- Flytta till Paris - för plugg eller jobb
Jag gillar att den är ostrukturerad till max - min framtid. Inget är bokat, inget är spikat. Spänning i vardagen. Något datum för skolstart är inte satt men den 1 september 2009 ligger i luften. Ledigheten fortsätter. När bröderna börjar skolan tänker jag fira med lång sovmorgon.
Nu väntar jag samtal. Och undviker högen.
Söndag 10 aug 2008, 01:30
Då så. Vi såg filmen 21. Den handlade om kortspel och Vegas och Matrix-Morpheus slank förbi som våldsam supersäkerhetsvakt. Huvudpersonen, en till en början nördig kille vid namn Ben (som för övrigt talade pur brittiska, inte amerikanska som i nu sedd film, i Beatlesmusikalen Across the Universe) har inte råd med Harvard Medical School. Lösning: räkna kort i Blackjack i Las Vegas. Han kämpar med tjafs som moral, innan pengar och Kate Bosworth lyckas övertala honom om att inleda spelkarriär. Själv hade jag inte tvekat om jag hade varit mattesnille. I filmen presenterades en kort och inte särskilt uttömmande förklaring av hur det hela, att räkna kort alltså, går till. +16, split 10. Jag förstod inte och gav upp. Jag funderar: är Las Vegas en vanlig stad, med skolor och vardag bortom neonljusen och galenskapen? Mitt i öknen, bland miljonärer i cowboyhattar och tjejer i glittrigt kort-kort.
Lördag 09 aug 2008, 21:28
Yeah Yeah Yeahs - Pin
Bäst just nu. Ska titta på film med lillebrodern, är på ön och har en massa tid, men tycks inte hinna blogga. Återkommer senare ikväll.
Torsdag 07 aug 2008, 21:54
Fortfarande strandsatt. Insåg hur lite jag visste om den här gudsförgätna ön och började bläddra i tjock bok om den. Här har bott en del intressant folk, förutom han den uppenbara regissören. Tog bilen (jag körde - det går ganska bra, ett par motorstopp och något regelbrott borträknade) till Fårö marknad i dag, hamnade i snack om kvinnokamp med gotländsk tant som sålde fina anteckningsböcker (i övrigt bestod marknaden av... ull. Ull är tråkigt i nästan alla former.). Tanten tipsade om feministen, poeten och Fårö-sommarbon Elisabeth Hermodsson. Elisabeth hade skrivit:
Det är något slitet, vemodigt, kargt, härjat, vilset, vilt och start i denna ö som, varje gång jag möter det, får mig lika förryckt och förälskad. Det är en vindpinad ö.
Ganska fint och sant tyckte jag (att sitta fast här bland hedar och får och kulturpersoner gör mig pretto). Det gjorde jag inte när jag var fjorton, femton, diskare på Fårögården och hatade att sitta fast mitt i havet, UTAN NÅGOT ATT GÖRA. Det finns fortfarande inte mycket att göra här. Men det är okej. Ikväll ska jag kanske till någon form av bar dessutom. Spännande.
I wish that you knew, when I said two sugars, I actually meant three.
PS. Människor som försöker nå mig: min mobil är bortglömd, jag dissar er inte!
Tisdag 05 aug 2008, 22:09
Amerikanska Nellie McKay blev för övrigt min bästa nya bekantskap på Emmabodafestivalen.
Från en liten ö någonstans i Östersjön. Det är storm och jag stormtrivs (ha). Jag kan blogga trots sommarställets isolering från civilisationen, tack vare ett praktiskt litet mobilt bredband.
I onsdags for jag iväg inåt den småländska urskogen, för Emmabodafestival, med allt vad det innebär. För mig blev festivalen i och för sig inte riktigt så som festivaler brukar bli. För mig. Jag skrev recensioner för Barran och satt och var duktig med en Mac i knäet, intill tomma ölburkar och halvätna portioner med nudlar i vårt camp. Campet i år var större än vanligt, innefattande fem, eller sex, eller något i den stilen, tält och en vattenpipa, men (miss) ingen ordentlig bandare.
- Är du dum i huvudet? Vem har med sig en dator till festival? undrade en väl förfriskad kille när jag knåpade med att sätta Thermostatics spelning i ord. Han snubblade och spillde Sofiero och hade sig. Jag slog mig ned i ett stekhett tält i stället. Det var annars kul att jobba. Jag kände mig som den seriösa journalisten, trots vissa snedsteg. Och jag fick en hel del fritid dessutom, inte minst om nätterna, när datorn befann sig i tryggt förvar (det vill säga inte i mitt tält – Emmabodafestivalen må vara hur mysig som helst, med träd och sött popfolk, men att besökarna är tjyvaktigare där än på andra festivaler går inte att komma undan. Jag tror att vissa popare genomgår en märklig, varulvslik förändring när mörkret kommer krypande. De blir popkleptomaner som snor saker och fnissar ondskefullt efteråt).
Mitt sommarställe ligger på Fårö utanför Gotland. Det händer inte så mycket här. Jag tänkte ta en räd i farfars bibliotek, titta igenom första säsongen av tv-serien Rome (såg första avsnittet på den gungande färjan på väg hit, och det verkade lovande) och ägna mig åt planlös bilkörning. Hade inte kört sedan jag tog körkort när jag och kusinen i dag cruisade runt ön i jakt på spänning. Vi hittade en oväntad Indisk marknad, ett oväntat, franskägt creperie och en minimal loppmarknad. Jag köpte tre örhängen som inte fanns i par. Hon som sålde dem till mig tittade konstigt. Ibland är det bra att bara ha ett vanligt hål i ena örat och ett uttöjt i det andra.
Det är storm här. Jag trivs. Här finns inget jobb och inga krav och ingen mobiltelefon (jag råkade glömma den hemma och känner mig smått amputerad). Bara avkoppling och får och lite stockholmare i stora bilar.
Uppdatering från ön i Östersjön följer redan imorgon.
Tisdag 29 jul 2008, 00:35
Jag sitter vid en Mac (som kan prata! den kan dra skämt! ungefär som en superdator i en sci-fi-serie! nästa gång jag samtalar med den ska jag fråga om svaret på Livet, Universum och Alling) och dricker Pucko i natten. Huruvida Pucko är godare än O'boy eller inte diskuteras. (Jag tycker att O'boy slår allt i dryckesväg). I dag var jag ledig, fikade kaffe+våffla på Västerports Café, låg på en filt på en gräsmatta och tittade på animerad barnfilm. Kung Fu Panda, med en relativt sansad Jack Black som röst till huvudrollen; feta pandan Po som plötsligt utses till The Dragon Warrior. Det var lättsam underhållning en dåsig sommardag, som skapade sug efter nudlar. Nu finns två alternativ. 1. Sova. 2. Se skräckfilm. Hm. Svårt val.
Lördag 26 jul 2008, 20:24
I dag hade jag hand om brunchbuffén på jobbet. Jag gillar den positionen, eftersom det liksom gör det lätt att, så fort ingen gäst/chef finns i närheten, sno en massa muffins och äta upp dem fort, fort i diskrummet. Igår kväll vällde folk in, post-konsert-glada och stimmiga, efter Winnerbäck, Miss Li och kompani på Skälby. Glasen förökade sig på borden, men bekämpades i slutändan. Med våld, i många fall. Jag tappade räkningen på glas som for i golvet. Jag är klumpig.
Mitt spara-pengar-inför-höst-och-framtid-projekt sjunker sakta ner i dyn. Jag fick, liksom många, en nätt liten lön igår. Alltså: jag cyklade till Indiska och köpte en tröja, ett par jeansshorts och en röd lykta (av ingen särskild anledning, mer än att jag kände för att hänga upp en röd lykta i källarrummet). Fika, inköp av onödiga Cola-burkar och utgångskvällar bidrar. Inte för att jag är vidare kräsen: jag kan äta rovor och sova i trappuppgångar under tågluffen.
Ikväll: fladdermusaction. Christopher Nolans Batman Begins slog enligt mig inte Tim Burtons fantasifulla, mörka Batman-filmer (även om Burtons Batman, spelad av Michael Keaton, är sjukt torr - inte lika hård och komplex som Christian Bale) men det ska bli spännande att se den nya filmen. Fast kanske inte riktigt lika spännande som när Batman var klädd i sladdrig pyjamas och lite småfet, som i uråldriga Batman TV Show.
Torsdag 24 jul 2008, 23:12
Snow Patrol feat. Martha Wainwright - Set the Fire to the Third Bar
För att jag saknar nattlistan och mer därtill.
Mitt tangentbord är smutsigt och jag ska strax inleda ett omfattande projekt: sortera CD-skivor. Jag både ser fram emot det, och inte. Uppdatering följer.
Tisdag 22 jul 2008, 19:36
En vecka kvar till Emmabodafestivalen, Camp Neo Violence (TTA på repeat, möjligen uppblandat med en del annat bra på bandaren).
Jag har minnen - det är fullt av dem. Jag har besökt den småländska skogen i Rasslebygd två fina, popspäckade och lite dimmiga år hittills. Första gången 2005: femton, första festivalen utan förälder (någon månad tidigare besökte jag och en kompis ink. kompisens mamma Åbo för Ruisrockfestival, HIM och diverse andra gothrockiga band med finska rötter - plus The Ark och Soundtrack of Our Lives på en strand, medan finlandsfärjan stävade förbi), för stora gummistövlar och öl i nykteristtältet. Jag såg inte ett enda band, någon kvart av Slagsmålsklubbens nattliga konsert borträknad, eftersom jag var tuff och svartsminkad med The 69 Eyes-tröja och popfobi. Jag har liksom popifierats sedan dess. Under förra årets Emmabodafestival såg jag betydligt fler band - Dinosaur Jr. och Ida Maria toppar - men kände mig enormt missanpassad detta musikintresse till trots. Mina pengar försvann; jag sålde regnkappan, under pågående ösregn, för en langos och pantade flaskor för frukost. Jag hade samma stora grungeskjorta och oplanerade dreads i fem dagar - medan yngre popflickor i närheten spenderade timmar åt sminklådor och pärlhalsband varje morgon. Jag räckte ut tungan åt min spegelbild inne på Emmabodas ICA-butik. Hela Emmabodafestivalen är lite av en paradox, vad gäller prydlighet: besökarna tävlar om vem som kan se mest uppiffad ut, medan bajamajorna är grymt ofräscha och marken på området täckt av... äckel. Emmaboda 2007 var annars en bra festival, med vattenpipa i Chilltältet och livliga musikdiskussioner. Årets upplaga har potential att bli bättre. Ladytron, Babian, Billie the Vision & the Dancers, Detektivbyrån, Miss Li, Kapten Röd, Kristian Anttila, The Whitest Boy Alive, Familjen, Doktor Kosmos, Marcus Krunegård, Slagsmålsklubben, med mera. Fint, säger jag.
Jag lyssnar på bokade Kapten Röd - Mördare. Det är olikt mig och inte pop - men Emmabodafestivalens arrangörer Vinterbadarna skulle visst ändra upplägg i år. Jag tycker att de har misslyckats ganska dåligt, med tanke på banden. Raised Fist och, som nämnt, Kapten Röd, med ett par band till, sticker ut från den gamla vanliga popgeggan.
Äsch. Det gör inget.
Måndag 21 jul 2008, 15:20
Doomsday - får en 2:a.
Nej, jag vet att det inte kom med en bild i mitt förra blogginlägg. Vi lägger det bakom oss. Jag har numera hål i sulorna på mina jobbskor. Borde köpa nya, men måste spara.
Batman is actually Bruce Wayne, Spider-Man is actually Peter Parker. When that character wakes up in the morning, he's Peter Parker. He has to put on a costume to become Spider-Man. And it is in that characteristic Superman stands alone. Superman didn't become Superman. Superman was born Superman. When Superman wakes up in the morning, he's Superman. His alter ego is Clark Kent. His outfit with the big red "S", that's the blanket he was wrapped in as a baby when the Kents found him. Those are his clothes. What Kent wears - the glasses, the business suit - that's the costume. That's the costume Superman wears to blend in with us. Clark Kent is how Superman views us.
- Bill, Kill Bill 2
Jag såg en superhjältefilm på bio i lördags kväll. Hancock med Will Smith i huvudrollen, som försupen hjälte - eller anti-hjälte, enligt folket, eftersom han gjorde mer skada än nytta i staden. Han stank sprit, kastade saker i byggnader under halvkassa rädda-staden-missions och var allmänt misslyckad i superhjältebemärkelse. Filmen var sådär. Helt okej. Misslyckad superhjälte får hjälp av snäll, idealistisk snubbe och börjar sträva efter upprättelse. Blanda in neurotisk superhjältinna med urringning, en vacklande bakgrundshistoria och många amerikanska punchlines.
Till skillnad från Bill i Kill Bill föredrar jag Spiderman framför andra superhjältar. Batman går bort direkt, eftersom han är rik. Batman är materialist. Utan pengar och prylar hade han aldrig kunnat vara Batman (men jag ser fram emot nya filmen, massor). Spiderman blev biten, mutation genomfördes - Peter Parker BLEV Spiderman. Superman har alltid varit Superman, i det argumentet ges Bill rätt, men ändå. Superman är tråkig. Clark Kent är ännu värre.
Annars har jag sett en del postapokalyptisk film på senare tid. (Här finns en fin beskrivning av begreppet postapokalyptisk science fiction.) Nya Doomsday bland annat, som handlade om ett Skottland efter-katastrofen. Efter att ett dödligt, böldigt virus spridit sig har hela Skottland isolerats och människorna i landet lämnats åt sitt öde. Efter trettio år är landet fullt av barbariska kannibaler till cyberpunkare (de ser lite ut som onda, vuxnare versioner av karaktärerna i Tribe på Barnkanalen) och framtidsriddare. Vi undrade: skulle det verkligen gå så fort? Om någon slog upp en tjock mur kring hela Sverige och lämnade landet åt sitt öde i trettio år - skulle vi då bli kannibaler med tatueringar och piercingar på alla tänkbara kroppsytor? Det skulle krävas en del innan jag satte tänderna i en medelålders revisor.
Fredag 18 jul 2008, 14:26
Jag äter nudlar till Björk - There is more to life than this. Bästa låten från albumet Debut. Ska snart till jobbet. Därav bildval.
Onsdag 16 jul 2008, 18:02
Det faktum att någon snodde med sig programkortet till boxern till sommarstället på Gotland (inte för att jag saknar trean och femman sådär vansinnigt mycket - kanske ZTV och Animal Planet en aning), samt ändrade LoveFilm-filmernas rutt, har resulterat i att min dator nu, hoppsan, ruvar på första säsongen av tv-serien Rome. Jag ska 1. få tid, 2. få inspiration och 3. se om otecknade Asterix och Obelix innan jag sätter igång med projektet. I nedladdningsrycket tillkom också Massive Attacks Protection (fint titelspår), Becks Odelay och The Whitest Boy Alive - Dreams. Adam Green - Jacket Full of Danger: 23.6 %. Kom och ta mig om ni kan. Jag skaffar ny identitet i Katmandu.
Jag har fikat mycket på sistone. Kullzénskafika med två ex-klasskamrater - men fortfarande bra kamrater - igår innan jobbet. Skvaller och framtidsdiskussioner och Emmabodafestivalenplaner och påtår x6. (Koffeinkick). I morse efter personalmöte intogs kaffe och god kanelbulle (faktiskt - den var inte sådär torr och jobbig som kanelbullar på fik kan vara) på Lotsutkiken. Senare under dagen promenerade jag raskt till Länsmuseets kafé där min bästis jobbar för ytterligare stillande av koffeinbehovet, smörgås och spännande bakelse. På gymnasiet läste jag kursen Kaféliv. Det har kanske satt sina spår. Visste ni att en förklaring till ordet fika, som inte finns i något annat språk, påstår Wikipedia, är att ordet är en förkortning av försvarets inköpsavdelning? Det stod alltså fika på alla muggar som soldaterna drack sitt kaffe ur under kafferasterna. Därav ordets nuvarande betydelse. Ah. Jag avgudar fikakonceptet.
Ikväll: middag, förfest, utgång. Det är ju onsdag. Jag är ju ledig. Mycket ju, men så är det.
Om två veckor sitter jag på ett fält i Rasslebygd. Gärna i stol, gärna med bandare i knä, gärna med bra musik och sällskap. Countdown. Åk dit, alla glada.
Tisdag 15 jul 2008, 12:36
Ja. Jag har gått ner mig. Jag förtjänar knappt ens titeln "bloggare" och känner mig som en outsider när meningar som ämnet har debatterats hett i den svenska bloggosfären under det senaste dygnet dyker upp i DN. Jag debatterar sällan ämnen hett och i synnerhet inte under det senaste dygnet, eftersom det nu, till exempel, var många långa dagar sedan jag uppdaterade.
Hur som helst.
Jag har sysslat med saker. Varit strängt upptagen. Suttit i en skog bland tält med platsmugg eller ovanför en strand som någon släppt ut en drös rastafaris på hela helgen. Öland Roots. Bland rötter (livsfarliga i kompakt mörker) och reggae och Navid Modiri och Krubb-a-Dubb och RFSL och langos langos langos och dreads och musik. Enormt ansträngande. Navid Modiri, stämningen, mitt festivalsällskap och chipssorten Roasted Garlic & Salt får högsta betyg.
Sommaren är där utanför men jag märker knappt av den. Tog ett huttrande dopp från bryggan i Stora Frö men har annars gjort få somriga saker på sistone. Jag klagar inte högt: Xbox, fika, utgång och en och annan glass på Larmtorget gör nästan så att kvoten fylls. Sommar sommar sommar blinkar den utan att överhettas.
30/7 - Emmabodafestivalen
3/8 - Fårö
Min agenda är inte fullpackad. Småsaker som Gå på bio och Fika klockan halv två på Kullzénska kommer impulsivt. Det är snart dags för det sistnämnda. 21 kronor för en kaffe och hutlösa kakpriser - men infin. påtår och skyhög mysighetsfaktor. Kullzénska kommer att vara ett sånt där gymnasieminne för alltid. Dels för att kaféet tog upp min tid efter skolan, dels för att det snodde mina CSN-pengar.
Fredag 11 jul 2008, 00:49
Ikväll har vi torsdagsslappat, ätit chips med dipp och hoppat omkring på hustak i Damaskus i full lönnmördarmundering. Assassin's Creed har rullat varm i mitt Xbox. En paus för bloggande och andhämtning i tv-spelandet kändes nu nödvändig. Jag har en förmåga att fullkomligt gå upp i spel; får mer eller mindre panik när vakter med dragna sablar närmar sig och studsar högt så fort he's a murderer! ekar i trånga, arabiska gränder. Tröståt chips när spelet laddade efter att jag dödats för tredje gången i rad (varför kan lönnmördaren i spelet inte simma?) men lyckades till slut med ett, något kaotiskt, mord. Ah, våldsromantik i tempelriddarmiljö - med sci-fi-inslag.
Imorgon förmiddag beger jag mig över bron för att bevista reggaefestivalen Öland Roots. Jag var där förra året och vill, luddigt, minnas att jag rankade festivalen till en av den sommarens höjdpunkter. Det är liksom mysigt där i skogen vid havet, bland tält och träd och rastafaris.
På tal om ingenting - eller möjligen hjärntvätt, sekter och Tom Cruise: den lilla videoserien Mind Control Made Easy or How to Become a Cult Leader (i två delar) är mycket lärorik, och rolig. Nu när jag efter tio minuters YouTube-lektion är fullt bevandrad i konsten att hjärntvätta, ska jag börja slipa på en sekt. Matildasekten? För fantasilöst. Kom gärna med förslag på namn och syfte. Eller. Det ska nog inte finnas något syfte. Låt oss nöja oss med att jag... har kontakt med aliens.
Nu byter vi Assassin's Creed mot Army of Two. Wish me luck.
Måndag 07 jul 2008, 22:01
Maffia i PC.
Ibland finns det inte mycket att göra på mitt jobb. Personalen hänger i drivor och skvallrar vid bardisken och någon måste skickas hem. Ikväll skickades jag hem och nu borde jag ta till vara på vunnen tid genom att knåpa ihop diverse recensioner och krönikor. Jag känner mig seriös med min laptop och kaffekopp (en helt egen studentpresentkaffekopp) och tusentals svårtolkade mind-maps. Men så sinar idéerna och plötsligt stryper jag gangsterboss på bakgata i 40-talets New York i stället för att formulera fyndigheter i kåseri. Jag har börjat spela om datorspelet Gudfadern. Det var roligare första gången, men fungerar väl som tidsfördriv. Spelet är en klättring inom maffiarörelsens hierarki; man skapar en karaktär som går från hantlangare via klarade uppdrag till Don. Karaktärens utseende bestämmer man själv. Min heter Leo - mest för att Leonardo var det första italienska namn som dök upp i huvudet när jag skulle komma på ett. Han är smal, mörk och mystisk. (Jag spelar med andra ord inte bara för att det är underhållande att utpressa butiksägare och skjuta folk i huvudet. Huvudsakligen, förvisso.). Spelet är särskilt givande om man har sett Gudfadern-filmerna, eftersom handlingen går parallellt med handlingen i, främst, första filmen. Man finns i bakgrunden när Don Corleone blir skjuten. Man finns i bakgrunden, som hejduk, lite varstans. Jag uppskattar bakgrundshistorier i spel. Bakgrunden det är krig och du är med i kriget - döda fienderna! är halvdan. Age of Empires ligger i och för sig högt på min topplista. Det är inte uteslutande menlöst krigande utan en mindre historielektion.
Jag har drabbats av Peaches-återfall (nej, inte det svenska bandet som plågade oss med den outhärdliga låten Rosa Helikopter). Någon som uppenbarligen uppskattar Peaches - och då särskilt Peaches låt I'm the Kinda från albumet Fatherfucker - är Avril Lavigne. "Punkpopprinsessan" verkar ha problem med kleptomani.
Åter till journalistiken.
Söndag 06 jul 2008, 19:59
Om du inte har ägnat det senaste året i en grotta i Borneos djungel vet du vem han är.
Update from the hood.
Hooden är Kalmar. Uppdateringen blir torftig. Det händer liksom inte mycket här och just nu. Satt på Larmtorget med öl och vänner och överkonsumerande brats vid bordet intill igår kväll, iakttog och dömde ut. Kolla på henne. Eller henne. Vem är hon? Men, du vet. Hon som var tillsammans med honom. Han som flyttade dit och låg med hon som hade svart hår fast nu är det blont och blev pingstvän. När jag mellan arbetspass och fikastunder och filmvisningar och joggingrundor och Nutellaätande har lite att göra klickar jag lojt omkring på ansiktsboken. Det finns ingen rimlig förklaring till varför. På sätt och vis... jo. Facebook skvallrar och jag gillar skvaller. Annars tar det upp lite tid i mitt universum. Hur som helst: på Facebook finns en grupp vid namn Six Degrees Of Separation - The Experiment, vars skapare relaterar till en teori som säger att det bara är sex människor mellan alla människor på jordklotet (it could be argued that we're all only six degrees from Harrison Ford! påpekar gruppens skapare). Ganska intressant, tänkte jag. Om man i stället för jordklotet skulle tillämpa teorin på staden Kalmar skulle det förmodligen framkomma att det är 0.001 (eller liknande) kalmariter mellan två kalmariter. Jag har inte en miljard vänner men är på ett eller annat sätt sammankopplad med alla kalmariter i min årskull - jag svär. (Man kan få andnöd för mindre.).
Kalmar är litet. Sverige är litet. That is the truth. Jag har jobbat järnet de senaste dagarna: 16-02.30 i torsdags kväll och 15-03 i fredags kväll (med blåbärsmuffins och torrt bröd och Cola och snabbstretching i diskrummet). Mitt jobb är helt okej ändå. Framåt midnatt vänder något - pang - och jag går från att tyst svära över klibbiga glas och fulla gäster till att dansa omkring med disk till housemusik. I torsdags kväll hände dessutom feta ting. Lånta fjädrar hade premiär och vid ett, när efterlängtad stängning precis hade börjat hägra i horisonten, dök ett gäng högljudda kändisar upp. Typ Robert Gustafsson och Peter Dalle. Väntat. Typ Björn Gustafsson. Oväntat. Äh, han är överhajpad Napoleon Dynamite-wannabe med töntig frilla, har jag alltid hävdat, bestämt. Men han är söt och hur som helst Sveriges kanske mest kända person just nu. Innerst inne är vi alla kändissuckers. I synnerhet om vi råkar bo i svenska, småländska småstäder. Jag tappade genast fokus och arbetsmoral och låtsades trallande torka rena bordsytor och undersöka oanvända askkoppar intill Björns bord och gäng. Björn verkade sansad. Han satt och diskuterade (alldeles för lågmält, tyckte jag) med kompisen Albin Olsson, bloggare på 1000apor. Hans blogg är småkul. (Men jag undrar: är han känd för någonting ÖVER HUVUD TAGET - egentligen?). Han vinner garanterat läsare på att med jämna mellanrum och sådär i förbifarten skryta om att han känner Björn. Sen gick jag och Björn på efterfest med några av de yngre skådisarna och de bjöd också på vin. Och där låg jag på en soffa med vinskalle och morgonstånd - Albin skriver om sin kväll i Kalmar. Ha, vi är enormt sammankopplade. Jag plockade säkert några av de glas som orsakade bakis-Albins vinskalle och morgonstånd. Sverige är litet.
Onsdag 02 jul 2008, 17:54
Vädret gör mig glad och alla sommarsaker ska klaras av på en och samma dag: promenera, jogga, bada, glass och förfesthäng i parken. Jag börjar med joggandet och avslutar rundan med ett dopp från bryggan på Flundran. Sprang kring Stensö i förrgår och stannade upp för att titta på fåren ett slag (en ursäkt för att få hämta andan) när en gigantisk lastbil märkt KLS plötsligt backade upp intill mig. Två gubbar hoppade ur och började förbereda fåruppsamling. Jag är inte vegeterian, men det knep till i hjärttrakten. Lösning: jag undviker fårkött i ett par veckor (det lär inte bli sådär jättesvårt, med tanke på att jag äter fårkött... sällan).
Jobbet uppfyller vardagen men jag ska sluta nöta det och i stället fokusera på annat. Saker som komma skall, vardagsting och nonsens. Jag gjorde nyligen ett test - på tal om nonsens - på Facebook. Vuxenpoäng.com uppskattade min ålder till 26.3 år. Ha. Jag är 18. Nu vet jag inte hur jag ska förhålla mig till resultatet: ta det som en komplimang, bli rädd eller ge det ett nonchalant finger. Jag tror att jag väljer det sistnämnda förslaget.
Doktor Kosmos kommer till Emmabodafestivalen. Det är bra. Bandet spelade på Siesta-festivalen, men diverse omständigheter hindrade mig från att se mer än en låt. Det här blir chans nummer två och den ska inte kastas bort. Låten Länderna handlar om globala fördomar (håll till godo med semi-estetisk skojares fan-video). Seriöst är värdelöst säger Doktor Kosmos. De säger mycket men lite - men så är de på låtsas och på riktigt, också. Jag minns en konfirmationsvecka av skidåkning och kortspel och vänsterpop i stugans korridorer. Vi lyssnade på Doktor Kosmos Stjärn-Jerry tills prästen kallade till undervisning och klottrade - fnissande - citat på våra Converse när vi egentligen skulle upplyft våra hjärtan till gud, längst bak i en ekande kyrka.
Tisdag 01 jul 2008, 13:43
She's a predator posing as a house pet.
Såg om filmen Fight Club (1999) igår. Jag har sett den filmen hur många gånger som helst, dock färre sedan mitt exemplar gick upp i rök, men tycks inte kunna tröttna. Mimar med i repliker med popcorn under tre filtar:
You're not your job. You're not how much money you have in the bank. You're not the car you drive. You're not the contents of your wallet. You're not your fucking khakis. You're the all-singing, all-dancing crap of the world.
(Noterade igår kväll Jared Letos lilla insats i filmen, som blonderade Angel Face. En Space Monkey.).
Måndag 30 jun 2008, 22:13
Cirka klockan 09.00 i morse fick jag ett tvekande godkänt på mitt körprov. Det är numera officiellt. Aldrig mer körlektioner. Aldrig mer körkortsboken. Aldrig mer uppmasande alldeles för tidigt om morgnarna, för inspekterad trekvart i svettig bil. Ingenting var optimalt utanför köksfönstret när jag försökte äta frukost: regnet öste ner och jag blev dyngsur när jag och lite aggressivt peppande Peaches cyklade mot körskolan under rött paraply. Koffeinet dämpade inte nervositeten nämnvärt, och jag hade aldrig ens försökt köra bil i regn. Inspektören från Vägverket verkade okej. Han och min lärare förde avslappnat samtal om diverse motorcyklar medan jag svängde ut från parkeringen för att inleda uppkörningen. Det slutade regna och jag placerade mig fel på enkelriktad gata - annars inga allvarliga fel. Jag stannade vid stopp. Lyckades följa anvisningar mot E22 Malmö. Backade halvdant runt gathörn. Blev godkänd, till min omåttliga förtjusning - och avgrundsdjupa förvåning. Min körskolelärare uttryckte liknande känslor: inte för att dra ner din glädje, men jag blev förvånad. Jag förstår henne och har inte tagit in det än, trots kvällens körkortsfirande med mamma, öl och grillspett på Krögers.
Om jag någonsin skaffar bil återstår att se. För tillfället känns det dyrt, avlägset och lätt skrämmande. Ska det vara så ska det vara något litet, behändigt och färgglatt; något att lätt manövrera i extrema trafiksituationer och på trånga gator i myllrande europeiska huvudstäder. Om jag i en suddig framtid plötsligt finner mig stå mitt i en kärnfamiljstillvaro av villa-karl-ungar kan bil bli aktuellt. (Läste nyss Maria Svelands - författare till topplisteboken Bitterfittan - inspektion av kärnfamiljen i DN Söndag och fasar för något som tycks vara oundvikligt). Jag är annars väl medveten om att ett körkort är bra att ha i en mängd andra sammanhang och ser fram emot att få visa upp det, i stället för passet, nedanför trappan upp till K.M. på onsdag.
Nu: popcorn, film och mysig måndagskvällsensamhet.
Lördag 28 jun 2008, 17:39
Entertainment Weekly har listat de 100 bästa moderna filmklassikerna, här listade på Aftonbladets hemsida.
1. Pulp Fiction.
2. Sagan om Ringen-filmerna.
3. Titanic.
4. Blue Velvet.
5. Toy Story. (Ja, den tecknade Disneyfilmen).
Och så vidare.
Håller ni med? Jag blev inte sällan en aning konfunderad.
Torsdag 26 jun 2008, 23:13
Ian Curtis var klart attraktivare i filmen Control än i verkligheten. Det är på något vis typiskt filmindustrin. Jag såg filmen om Joy Divisions sångare (som hängde sig själv i köket, 23 år gammal) och bandets genombrott; postpunk i kontexten Manchester sent 70-tal/tidigt 80-tal, häromkvällen, och kan rekommendera den, även till er som inte är insatta över huvud taget (jag hade obetydliga förkunskaper). Regissören Anton Corbijn fotograferade bland andra Joy Division när det begav sig och har gjort musikvideor till Depeche Mode med flera (han står till exempel bakom Nirvanas grungeutflippade video till Heart-Shaped Box). Därav filmens - Controls - vackra, svartvita foto. Dess största behållning, intill bra soundtrack. Så tidigt som i november någon gång, utanför indiebiograf i bohemiskt kvarter i Dublin, spatserade jag förbi filmaffischer. Det dröjde länge innan jag gjorde slag i saken.
Min masterplan #1: när jag får körkort ska jag av rena säkerhetsskäl, gentemot mig och civila, samt av ett par ekonomiska skäl, inte sätta mig i en bil igen förrän efter det att prövotiden på två år är passerad.
Min masterplan #2: organisera en armé av flodhästar. De är farliga, trots gemytligt utseende (sådär gulligt mulliga; de ser lite bortkomna ut och tuggar långsamt). Det såg jag på Animal Planet.
Min masterplan #3: jag måste bort från Kalmar. Om än bara för en dag. Masterplan #1 tar dessvärre bort alternativet "roadtrip efter godkänt körprov". Mina förarkunskaper tar bort alternativet "godkänt förarprov". Jag är helt enkelt fast i ett par månader till.
F.ö.! Slå till nu! Har du inte alltid velat ha en Perth-baserad livsföring? Nu säljer en man sitt liv på Internet - komplett med boende, umgänge, bil och jobb. Budgivningen is on.
Bra att veta.
Tisdag 24 jun 2008, 21:40
Är du nybliven förälder? Den här hemsidan kan ge vettiga råd. Som det ovan. Jag vet inte om jag hade kunnat lista ut det annars. Det verkar enormt svårt att ha unge. Jag väntar femton år till, eller till nästa liv.
Från Tandkräm till middag.
Tisdag 24 jun 2008, 13:00
Hej terrorist. Vi möts på flygplatsen vid midnatt. Om du tar med kalasjnikovkarbinerna, packar jag ner koboltbomben som jag snickrade ihop inatt. Ringer du al-Qaida angående fredag? Jag hörde att ETA och Hamas-Izz al-Din al-Quassem var upptagna, men FARC ville gärna hänga på. Bomb ut.
(Någonstans snart kan en FRA-anställd få en kick; numera finns möjligheten).
Jag hade en långt framskriden plan på att blogga igår kväll, efter snabb visit på personalfest. Grejen är att visiten inte blev vidare snabb. Det blåste och stormade och ljusnade när jag inatt vandrade hem med, dessvärre inte rent bokstavligt talat, Patrick Wolf (The Libertine). Gå på personalfest står strax ovan Lyssna på Karlavagnen på P4 i mer än en kvart på vuxenlistan. Det var precis som jag hade föreställt mig det. Till och med tipspromenad i svenskt sommarregn kunde prickas av. Därefter kan en kortare scen från personalfest i Bridget Jones Dagbok frammanas som referensmall (varför jag envisas med att använda Bridget Jones och hennes genomgående fåniga handligar som referensmallar förblir oklart, med tanke på att den första filmen knappast överstiger en, säg, trea och den andra inte ens är värd att se. Å andra sidan är vi lika på vissa områden, och jag vill fortfarande kunna påstå, med så mycket glass i munnen att det nästan, nästan är fysiskt omöjligt, att jag har ett förhållande med två män; the first named Ben, the other Jerry). Det var väldigt trevligt, hur som helst, och inte särskilt vuxet ändå. Mil från Karlavagnen.
Jag jobbar och umgås. Ser film, laddar ner och lyssnar på musik. Joggar sporadiskt. Sommaren är grå och blåsig och kylig på en uteservering vid två, eller en veranda på midsommarafton, men jag är nöjd. Emmabodafestivalen är numera spikad (J.: vad sägs om camp neo violence?) och något att se fram emot. Nu ska jag ha min andra körlektion idag. Jag gör halvdana vänstersvängar på landsväg och glömmer ständigt bort att det finns speglar på bilar.
Hittade en hemsida med kul namn och här och var helt okej seriestrippar: Toothpaste For Dinner.
Söndag 22 jun 2008, 15:52
Working 9 to 5.
(Fast mer: working 4 to midnight).
Ständigt på språng. Imorgon kommer ett kvalitativt blogginlägg innehållande spänning och romantik, eller det i en yttre motsatt ände. Något litet om midsommar och Barbapappa.
Nu kommer jag antagligen försent.
Fredag 20 jun 2008, 17:39
Det är midsommar. Jag är ledig. All's well.
Jag har sett fina filmer. Drömska Waking Life igår kväll/inatt: ung man förflyttar sig i animerad, surrealistisk verklighet, från den ena filosofiska diskussionen till den andra. You know? I mean, it's like we go through life with our antennas bouncing off one another, continously on ant autopilot, with nothing really human required of us. Hon hade röda dreadlocks och såpoperaplaner.
Plötsligt fick jag ont om tid, och nu måste jag rusa. Till cykeln, Berga och midsommarfest. On ant autopilot, fast långt från det ändå.
Glad midsommar.
OAIK-bloggen
Säsongen 2012 tar den här spelartrion dig med bakom kulisserna i Oskarshamns AIK:
Johan Törnström: 23-årig back från Oskarshamn där jag bor med min flickvän. Har OAIK som moderklubb och varit klubben trogen sedan barnsben. Studerar just nu till idrottslärare i Kalmar.
Johannes Lagesson: 21-årig back som har lirat i Kalmar Södra IF och Kalmar FF innan det blev OAIK där jag är inne på min andra säsong. Bor tillsammans med min flickvän och jobbar i Kalmar.
Carl Aldebert: 23-årig central mittfältsdynamo och lagkapten i OAIK. Oskarshamnare som för närvarande är bosatt i Kalmar där jag är inne på mitt sista år som socionomstuderande. Utöver OAIK finns mina sympatier hos Änglarna.
Vi lever alla tre efter mottot "You´ll never walk alone" och har Anfield som favoritresmål. Kort och gott så älskar vi Liverpool FC.
oaikbloggen@barometern.se
Fredrik Nygren
It, sociala medier, prylar och teknik. När den Lindsdalsbon Fredrik Nygren börjar blogga på Barometern och OT gör han det som en förlängning av rollen som panelmedlem i Bonus Weekends teknik- och motorpanel. Själv följer 38-åringen dagligen 300 bloggar. Han är tvåbarnspappa, tjänstledig från jobbet som webbutvecklare på Gota Media AB och brinner även för motorcyklar och löpning.
fredrik.nygren@gotamedia.se
Lindsdalsbloggen
Johan Israelsson
25-årig mittfältare i Lindsdals IF. Har varit klubben trogen sedan barnsben med undantag för två säsonger då jag spelade division 1-fotboll i Malmöklubben Limhamn/Bunkeflo. Har koll på det mesta som händer i och runt Lindsdals IF. Är bror till Kalmar FF-mittfältaren Erik Israelsson.
Sofie Waller
23 år gammal lagkapten och innermittfältare i Lindsdals IF.
Jag började min fotbollskarriär i Mörbylånga GOIF, vidare genom olika lag i öländska byar för att slutligen hamna där jag är idag; på startlinjen för division 1-spel med Lindsdal. En positiv och målinriktad tjej som genom Lindsdalsbloggen tänkte dela med sig av sin vardag, lite synpunkter men framförallt; sitt lag.
lindsdalsbloggen@barometern.se
Fotbollsbloggen
David Winberg, 36 år, har jobbat som sportreporter/redigerare på Barometern sedan december 2007.
Född och uppvuxen i Ljungarum i Jönköping. Hamnade i Kalmar 2002 via stoppen Växjö, samt amerikanska Little Rock, Orlando och Winston-Salem.
Den här bloggen kommer att handla om fotboll i allmänhet och lokalboll från division 2 till sexan i synnerhet.
Tips?
Nyheter?
Mejla mig!
david.winberg@barometern.se
Telefon: 0480-592 55
Christian Gustafsson
35-årig sportreporter på Oskarshamns-Tidningen. Bor i radhus i Kristineberg i Oskarshamn. Pappa till Tilde, 8, och Idde, 5. Gift med Anna. Född och uppvuxen i Oskarshamn. Flyttade till Stockholm 1998 och hamnade så småningom på Aftonbladet. Flyttade hem igen 2001 och har sedan dess arbetat på OT. Idrottsmeriter? Spelat division 1-innebandy med Oskarshamns IK (tvåa i poängligan 97/98!) och Farsta Sharks samt division 5-fotboll med Bråbo. Gillar: Steven Gerrard, familjen och Liverpool. Ogillar: Ärtor och Manchester United. Starkaste idrottsminne: När OT-fotografen Hasse Broms tvingade ner mig i en låda för att plåta mig som ”gubben i lådan” inför seriefinalen mot Södra Kärr i innebandyettan.
christian.gustafsson@ot.se
Telefon: 0491-575 11
Julia Ekstam
Julia Ekstam är en ambitiös 22 åring, född i Kalmar men bosatt i Stockholm. Följ henne genom livet i media & event branschen och läs om hennes hejdlösa skildringar om människorna, mötena och upplevelserna därtill.
julia.ekstam@barometern.se
Cassas blogg
21-åriga IFK Kalmarspelaren Cassandra Olofsson gör sin 6:e säsong i den blåvita tröjan. En energisk tjej med glimten i ögat som alltid har ett skratt nära till hands.
Här får vi följa med henne bakom kulisserna på Gröndal och läsa om hur det är att vara en damfotbollsspelare i en elitsatsande förening
cassandra.olofsson@barometern.se
Redaktionsbloggen
På Redaktionsbloggen berättar Barometern-OT:s redaktionsledning om tidningens utvecklingsarbete, och om hur vi resonerar i olika publiceringsfrågor. Vi hoppas också att den ska leda till en utökad dialog med er läsare.
redaktionsbloggen@barometern.se
Viktor Gibbs Sjödin
Viktor Gibbs Sjödin, en profil både på och utanför isen. Känd i hockey-Sverige för sin vassa penna och hårda tacklingar. Tidigare spelade han i Bofors, nu är det IK Oskarshamn som gäller. Viktor bloggar om det senaste i laget.
viktor.gibbs.sjodin@barometern.se
Huvudnyheter just nu
LÄS MER
