Måndag 20 maj 2013, 21:33
…något i denna stil skrev en snubbe till mig på Twitter efter vår senaste, blytunga förlust, där vi förlorade på ett straffmål på övertid. Jag tänkte återge hela tweeten men när jag försöker hitta den så ser jag att den är raderad. Synd. Den gav upphov till ett gott skratt. Han hade nämligen hittat på något nytt ordspråk om en ond punkt. Ond punkt? Det har jag nog aldrig hört tidigare. Däremot öm punkt.
Vad är detta för stjärna då? Jag vet inte. Jag har aldrig träffat honom eller hört hans namn tidigare. Däremot hörde jag att han lirade division 6-fotboll i något ängagäng. Kämpa på lille grabb.
Det är alltså inte bara elitfotbollsspelare som får spott och spe mot sig. Det får även vi som lirar på en lägre nivå. Och jag har egentligen inget emot det. Det är kul, att vi som spelar i svenska fjärdeligan, får vara i ropet. Även om det, just nu, är mycket negativt och mycket skadeglädje över den bedrövliga säsong vi hittills mäktat med.
Är jag en överskattad fotbollsspelare? Nej, jag tycker jag klarar av denna division 2-nivå bra. Jag vet inte hur många matcher skojaren har sett med mig, men kanske har han sett mina allra sämsta insatser. Eller så har han inte sett någon match överhuvudtaget. Vilket kanske är det mest troliga.
Är jag mediakåt? Inte direkt. Men jag har absolut inte något emot att synas i media. När jag syns i media är det inte för att jag själv ber om det. Utan det är för att jag gärna svarar på journalisternas frågor. Det är inte jag som söker upp dem. Men han kanske menar att jag är mediakåt bara för att jag har en blogg hos Smålands största lokala tidning? Denna blogg har jag främst för att lyfta fram Lindsdals IF, samt att jag ibland, kan tycka att det är förbannat skönt att få skriva av mig. Ja, jag tycker helt enkelt att det är kul att skriva. Och jag tycker också det är kul att min blogg ligger på en webbsida som har över 100 000 besökare varje dag.
***
Vi åkte i lördags till Malmö och Prespa för ett möte med nykomlingen på Heleneholms IP. Arenan ligger inte direkt vid något naturskönt område (ser ut som ett industriområde). Och själva planen var inte särskilt skön den heller. Mattan var ojämn och oklippt. Och målen fick vi själva ställa på plats. Oseriöst värre. Dessa förhållanden skulle dock inte störa oss. Det verkade mer som Prespa-spelarna själva störde sig mest på detta, då de bad om ursäkt både en och två gånger för planens beskaffenhet.
Vi startade enligt följande:
Deurell
Lewton, Serell, Drott, Tommy P
Byström, Max, Israelsson
Witte, Fredde P, Ludde
Avbytare: David, Oscar A, Måns, Felix, Snurre
Vi har fortfarande stora skadeproblem. Borta var följande spelare (alla var dock inte skadade): Fille, Järne, Ville, CC, Jacke P, Anton, Calle, Bohman och Borgh. Ja, ni ser. Många spelare, och inte vilka dussinspelare som helst.
Matchen böljade fram och tillbaka. Prespa var bra framåt. De har några riktigt bra offensiva spelare som var vassa en mot en. De är sämre defensivt. Prespa tar ledningen, där vårt försvarsspel ser lite lojt ut, och där Serell oturligt råkar stöta in bollen i eget mål. Vi replikerar omgående när jag vinner en duell och ger bollen till Fredde P som vänder om och får drömträff. Bollen sänker sig in under ribban och målvakten har inte en chans. Ett typiskt Fredde P-mål.
Återstående delen av halvleken är jämn med chanser åt bägge håll. Ludde är så när på väg förbi målvakten, tyvärr avstyr målisen i sista sekund. Witte får ett friläge, där de rycker och drar i honom bakifrån, men han kommer till skott, bollen över. Straff? Nja, men det var verkligen på gränsen.
Under en 20-minutersperiod i början av andra är vi bra. Då känns det som att vi ska vinna detta. Vi får dock inte utdelning. Witte kommer igenom på kanten och skjuter från snäv vinkel som tar i gaveln. Oj vad jag ville haft den bollen snett inåt. Jag var tämligen fri, men det är bara att acceptera beslutet som tas i läget. Witte, som var het, får sedan ett friläge, men vänsterbacken sparkar ner honom bakifrån, inne i straffområdet. Jag trodde inte mina ögon när domaren friade. Solklar straff straff och rött kort.
Domaren stod i fokus ständigt denna match. Förutom att han halade upp kort till höger och vänster, blåste i pipan var och varannan minut och var allmänt kaxig (gick inte direkt att föra en dialog med honom) så missade han ett mål för Prespa. De är igenom och rullar bollen mot mål, och bollen ser ut att ta inne i målet, på hjulet, och sedan studsa ut igen. Där hade vi tur alltså.
Jag tvingas byta med 10 minuter kvar. Krampkänning och rejält orkeslös i benen. Jag vet inte varför det blev så. Visst, det var otroligt varmt att spela, men det brukar inte kännas så här tungt i benen. Jag hade också förberett mig på ett bra sätt. Kanske hade jag någon skit i kroppen (min sambo har legat rejält sjuk i över en vecka nu).
Sista kvarten trycker Prespa på och vi har svårt att hålla spelet uppe. Men det ser ändå ut som vi kan rida ur stormen och i alla fall få med oss en pinne hem. Men på övertid slår de in en boll i straffområdet som tar armen på Byström och domaren blåser straff. Vissa domare blåser, vissa friar. Det är någon minut kvar på klockan och Valentino Lai kan lägga in straffen bakom Deurell. Vi hinner få till någon halvchans sista sekunderna men det blir aldrig riktigt farligt.
Alltså, vi tappar poäng för andra matchen i rad på övertid. Blytungt. Man trodde inte att det kunde bli så mycket tyngre, men det kunde det tydligen.
***
De mest frekventa frågorna jag får från vänner och bekanta just nu är: varför är ni så dåliga? Varför vinner ni inte?
Och vad fan ska man svara? Jag vet inte. Vi har hamnat i en ond spiral. För det första är vi inte särskilt bra. Vi har också oflyt och marginaler emot oss. Vi har svårt att få igång något spel. Vi har svårt att göra mål och vi släpper in mål. Vi har inte haft samma startelva i någon match ännu. Jag tror knappt att vi haft samma lagdel i någon match i rad. Vi har också haft Jocke ståendes i tre matcher och David ståendes i tre matcher. Kontinuitet brukar vara a och o, men av olika anledningar (skador, sjukdomar, avstängningar, prestationer etc.) har Kent tvingats stuva om i laget hela tiden.
Och skadorna, dessa jävla skador. Det är inte på vilka spelare som helst vi får skador, utan det är på nyckelspelare såsom Calle (en av seriens bästa mittbackar), Anton (en mycket bra mitt- och ytterback på denna nivå) och Ville (fjolårets skyttekung i hela tvåan). Lägg därtill småskavanker på många andra samt att vi nu måste klara oss utan otursförföljde Snurre, som antagligen bröt sin hand igen i den senaste matchen. Snurre, som jag trodde väldigt mycket på innan säsongen, har haft extrem otur i år. Båtben brutet på försäsongen, sedan sjuk i en månad och därefter knäproblem när han äntligen kände sig på gång igen.
***
Det är i dessa tider man undrar varför man håller på med fotboll. Det är inte särkskilt kul för tillfället. Jag menar, hur kul är det att förstöra varannan helg genom att åka ner till Malmö och förlora? Då tänker man att det finns så mycket andra grejer man skulle kunna göra istället. Exempelvis skulle man kunna åka iväg på en weekend när man känner för det istället för att vara låst vid träningar och matcher.
Varför håller man då på? Jo, jag har spelat fotboll sedan jag var fyra år gammal. Det skulle kännas oerhört tomt utan detta. Och känslan att tillhöra ett lag (både på och utanför plan), en gemenskap, är också jävligt skön. Framför allt när man vinner och när det flyter på. Likt så som det gjorde under större delen av förra säsongen. Den känslan vill jag känna igen. En skön winning streak på ett gäng matcher skulle kännas fantastiskt.
Men vi är inte där nu. Vi är inte där vi själva och andra trodde vi skulle vara i år. Vi är i botten av tabellen och vi måste revidera vår målsättning. Målsättningen var att kriga i toppen. Det kan den inte vara längre. Vi kommer inte att åka ur serien och vi kommer inte att vinna serien - tyvärr. OAIK kommer att vinna. Som jag har sagt tidigare. De har stabiliteten, kvalitén och spetsen. Hela paketet har inte något annat lag i denna serie. Vi själva har exempelvis inget av detta för tillfället och måste inse allvaret i det hela och ta oss samman, göra det som ett lag, ta det därifrån. Kämpa. Ha kul. Vändningen kommer.
***
Och nej, vi förlorar inte fotbollsmatcher på grund av att vi inte har något damlag, som en person verkade vilja få det till. För övrigt hoppas jag (för den aktuella föreningens bästa) att denna person inte lyckas nästla sig in i den förening personen verkar ha siktet inställt på.
***
IFK Berga åkte på en blytung förlust efter ett sent och omdiskuterat mål på övertid i derbyt mot Nybro IF. Det var mycket skadeglädje och hån mot Bergalirarna (så som det brukar vara mot oss nu för tiden) i de sociala medierna.
Det sägs att skadeglädje är den enda sanna glädjen. Är det så? För många sorgliga människor verkar den onekligen vara så i alla fall.
***
På fredag kommer Magnus Hedman med flera till Kalmar och föreläser. Det finns platser kvar och det går bra att anmäla sig till mig på: johan.israelsson@smalandsidrotten.se
***
Fan vad jag tycker synd om dig. Men det kommer att bli bra. Du är så stark, både fysiskt och mentalt, och du är gjord för att hålla på med det du gör.
/ Johan Israelsson
Onsdag 15 maj 2013, 14:48
Magnus Hedman, Henrik Rydström och Dopingjouren föreläser i Kalmar fredagen den 24 maj.
Han var tredjemålvakt under den magiska sommaren 94 när Sverige tog ett brons i världens största mästerskap - Fotbolls-VM. Han är fostrad i AIK och varit proffs i klubbar som Coventry, Celtic, Ancona och Chelsea. Han har 58 A-landskamper i bagaget och har deltagit i fyra EM- och VM-slutspel.
Vem är detta? Jo, Magnus Hedman såklart.
Hedman har inte bara en fantastisk karriär bakom sig. Han har också haft ett rent helvete efter karriären. Han har dömts för dopingbrott och brott mot sexköpslagen. Han var så nere i skiten att han vid ett par tillfällen var nära självmord.
"Han var stjärna redan som ung tonåring. Sedan i Allsvenskan, landslaget och en rad proffsklubbar. Han gav allt för sin dröm. Och han fick allt han drömt om – en strålande karriär, en vacker fru, underbara barn och massor med pengar. Han var medias älskling. Han hade allt. Men när man ger allt för sin karriär finns inte mycket kvar när den är över och strålkastarljuset släcks. Det tog några ögonblick att rasera allt det som byggts upp under många år. Magnus förlorade allt. Det var smärtsamt – och mycket, mycket lärorikt.
Nu berättar Magnus Hedman sin historia. Den handlar om alla offer man måste göra för att nå sina mål och vad det kan kosta senare i livet. Om hur han kunde lyckas i fotbollsvärlden och sedan känna sig så vilsen när han lagt målvaktshandskarna på hyllan. Om vad lögner kan kosta och om vilken kraft sanningen kan vara, även om den är smärtsam. Nu har du chansen att ta del av Magnus berättelse om hur det kan gå till att ta lärdom av sina misstag och om den svåra men härliga vägen tillbaka."
Magnus Hedman kommer till Kalmar och Brofästet Hotell & Konferens fredagen den 24 maj och föreläser. Tiderna för konferensen är 12.30 - 16.30, och på plats finns även Henrik Rydström och Dopingjouren från Stockholm och föreläser kring kroppsideal och doping. Två stora samhällsproblem. Föreläsningarna passar alla. Spelare som ledare, elitidrottare som motionär, gammal som ung. Anmälan görs till mig på johan.israelsson@smalandsidrotten.se
En liten teaser: Hedman kommer att visa ett unikt filmklipp där han pratar ledarskap med ”The Special One” (Mourinho). Detta vill man väl som ledare inte missa? Nej, trodde väl inte det. Pjården och Kent är exempelvis redan anmälda till evenemanget. Målvakts-Johan, perfekt för dig att äntligen få träffa din idol, Hedman, in real life?!
***
Kul att det har kommit en app för den lokala fotbollen. Lokalbollen heter appen och det är tre kreativa Kalmargrabbar som ligger bakom detta - Auren, Hauke och Hampus. Ja, det är den Aurén. Han som kallas Tigern och har vaktat buren i bland annat KFF Tipselit, Liffen och Ängö BK.
Ett mycket bra och roligt initiativ där man nu kan få ännu bättre koll på de lokala lagen och dess matchresultat. Konceptet går ut på att föreningarna själva uppdaterar resultaten i appen och att de i motprestation får vara med i utlottningar där det finns priser som relaterar till fotboll och som kan komma till nytta i föreningen.
***
Vi har det fortsatt jobbigt i serien. Vi kryssade i helgen hemma mot Hässleholm. De kvitterar på en fast situation i slutminuterna. Bittert. Dessförinnan hade unge Måns Olström ett jätteläge att döda matchen. Tyvärr stötte han bollen över målet från en meters håll. Olström var såklart mycket besviken efter matchen. Men det är sånt som händer och det är bara att köra på. Olström stod annars för ett mycket piggt inhopp.
Vi gör en dålig förstahalvlek som slutar 0-0. Andra halvleken är desto bättre. Efter deras 1-0-mål är vi bra. Vi kör över dem i ungefär 30 minuter och vänder matchen genom mål av Max och WItte. Tyvärr lyckas vi som sagt inte att döda matchen trots många chanser. Och sedan kommer kallduschen på stopptid…
Något som är positivt är att vi äntligen gör mål igen. Det var ett tag sedan. Men vi vinner avsluten med 15-5 och matchen slutar 2-2. Bra? Nej, inte särskilt. Vi måste bli mer effektiva framåt och vi måste bli bättre på att täppa till bakåt.
Vi har fortfarande många spelare borta. Exempelvis Ville, Snurre, Jacke P, Järnesjö och Calle. En spelare gjorde dock comeback efter långt skadeuppehåll. Anton Arvidsson. Bra. Han behövs.
CC fick sitt tredje gula kort senast. Tre gula på fem matcher är väl sådär. Vad han fick kortet för? Han kastade gräs på motspelaren (?!). Så sa domaren till mig i alla fall. Men jag antar att det var gummikulor (granulat) från en av Sveriges sämsta konstgräsmattor han kastade. Fan, den mattan som ligger är helt jävla bedrövlig. Något måste göras. Det är helt olika sporter när man spelar på konstrgäs kontra naturgräs. Det blir ännu större skillnad när konstgräsplanen är hur jävla slut som helst. Och där tränar och spelar vi matcher 4-5 dagar i veckan. Så, nu fick jag avreagera mig lite.
Nästa match är på lördag mot Prespa i Malmö. Det vore gott med seger. Jag minns knappt hur det känns att vinna längre. Det ska bli inspirerande att möta Valentino Lai (tidigare i Serie A) på mitten. Enligt mina Malmökompisar håller han allsvensk klass.
***
Vi hyrde en film igår, Chasing Maveriks. Den rekommenderas. En skön rulle som är baserad på en verklig händelse. Vacker natur som förövrigt påminner en del om Australien. Även (surf) kulturen som råder i filmen påminner mycket om Australien.
/ Johan Israelsson
Lördag 04 maj 2013, 20:24
Oj vad tungt det är att åka hem från Malmö utan en enda poäng. Vi förlorade mot FC Rosengård med 3-0. Känslan jag har just nu, några timmar efter matchen, hatar jag. Den känslan är fruktansvärd.
Varför förlorar vi med 3-0 då? För det första för att vi inte kan göra mål för tillfället. Vi börjar matchen helt ok och följer matchplanen. När vi vinner bollen ställer vi om snabbt och på detta sätt skapar vi tre heta chanser. Tommy P har ett friläge som målvakten räddar. CC har ett friläge där han försöker runda målvakten men där det går för sakta och målvakten läser honom och kniper bollen. Wittberg har ett läge, och oj vilket läge det var. Vi ställer om, jag slår ut bollen på Tommy P som tar med sig bollen ner mot kortlinjen och serverar en fri Wittberg som bara ska lägga in bollen i öppet mål. Men målvakten gör en snabb sidledsförflyttning och gör en bra räddning. Dock är avslutet i perfekt ”målvaktshöjd”. På marken och någon decimeter åt sidan är det mål.
Oerhört tungt att inte få utdelning på dessa chanser. Kanske sätter det sig mentalt. Vi går in i halvtid med ställningen 0-0 (som borde varit en ledning med ett par bollar) där vi låtit Rosengård ha mycket boll men vi har inte tillåtit dem att skapa särskilt mycket. Vi borde gå in med höga huvuden i omklädningsrummet. Det gör vi dock inte. Vi är tystlåtna och det känns som att självförtroendet på flera håll inte är det bästa.
Andra halvlek börjar inte alls bra. De har ett ribbskott precis i inledningen och vi blir darriga. Några minuter senare gör de 1-0. Ett väldigt billigt mål känns det som, där de gör mål för att vi är dåliga snarare än att de är bra. Det känns energilöst efter målet. Vi känns inte som en enhet, ett lag, som vill vända på matchen. Vi verkar inte tro på det riktigt. Varför vet jag inte. Det känns som det är för få som tar tag i det. Kring just detta saknas långtidsskadade Calle. I det verbala, i att mana på, i med och motgång.
2-0 kommer 10 minuter efter deras ledningsmål. David får en hemåtpass som han ska rensa men får felträff och den går rakt ut till en Rosengårdsspelare som kan ta med sig bollen och sätta dit den. Mentalt jobbigt. Två mål där vi bjuder på chanser. Vi försöker få in ett reduceringsmål och få lite liv i matchen men bollen vill inte in. Vi har många bra chanser men vi är helt enkelt för dåliga på att göra mål just nu. Tre matcher i rad där vi inte får in bollen. Det sätter sig i huvudet och det är något som vi måste få bort. Kriga på och fortsätta försöka. Jag är övertygad om att målen kommer och att vi då får lite flyt i det. Fjolårets skytteligavinnare i form, Ville (saknades idag pga. sträckning), får gärna komma och visa vägen nästa helg mot Hässleholm.
I slutet av matchen kan Rosengård sätta dit trean och den stora förlusten är ett faktum. Rosengård är ett bollskickligt lag och det är många lag som kommer att åker ner dig och förlora. Var så säkra. De har flera individuellt duktiga spelare som spelat i allsvenskan, superettan och även en kille som varit ungdomsproffs i Italien. De är skickliga med boll. Men de är inte skickliga utan boll. Och de gillar inte att ställa om från anfall till försvar. Något som vi visste, och utnyttjade, dock utan att utnyttja det till fullo. Det vill säga, att göra mål.
Denna inledning på säsongen är såklart väldigt tung. Fyra poäng på fyra matcher är inte godkänt för ett lag som vill vara med i toppen och kriga. Det är ungefär samma inledning som vi hade förra året. Hur kom vi ur den? Jo, genom hårt jobb, genom att följa direktiv och riktlinjer och genom att göra vårt bästa på varje träning och match. Och det är precis så vi ska göra för att komma ur denna ”svacka”. Jag hoppas att vi kan komma in i det där sköna ”flowet” som vi gjorde under förra vårsäsongen där vi hade sju raka vinster och på så sätt hakade på i toppen.
Och toppen av vår tabell är det faktiskt inte så långt upp till. Serieledaren, Ljungby (som snart kommer rasa) har tio poäng och till de lagen som ligger två, på sju poäng, är det bara tre poäng upp till. Alltså en mycket jämn serie där alla lag slår alla. Och det kommer säkerligen att fortsätta vara så under hela serien. Men jag tycker inte att vi ska titta uppåt i tabellen just nu. Utan vi ska bara fokusera på nästa match och göra det bästa utav det. Ta en match i taget helt enkelt (en klassiker).
Vi bryter ihop idag men vi tar nya tag i morgon och fokuserar på en bra träningsvecka så ska vi göra allt vi kan för att ta en trea hemma mot Hässleholm på lördag.
***
Jag vet att det finns många som gottar sig åt vår svaga säsongsinledning. Låt dem göra det. Vi fokuserar på vårt.
***
Det är tung och dyster musik i mina lurar i bussen hem. Imperiet och Nirvana.
***
Grattis på födelsedagen Lisa.
/ Johan Israelsson
Onsdag 01 maj 2013, 10:49
Calle med gips. Han får sikta in sig på höstsäsongen.
Vi kryssade mot Ljungby i söndags. 0-0 slutade det, och ja, det var ett steg framåt, oavsett vad folk säger. Vi förlorade ju som bekant mot Nike med 4-0 helgen innan och då är det väl självklart att ett kryss och en hållen nolla är ett steg framåt?
Vi ställde upp enligt följande:
David
Borgh, Serell, Calle, Max
Fredde P, Byström, Israelsson
CC, Ville, Tommy P
Prio låg på att börja matchen i rätt ände. Inte bjuda motståndarna på det minsta de inledande 20 minuterna. Och det lyckades vi bra med. Vi spelade ett väldigt kompakt och bra försvarsspel. Ljungby skapade inte en enda målchans under den första halvleken. Vårt anfallsspel? Inte bra. Vi slarvar i passningsspelet och har för bråttom framåt. Dock skapar vi några fina chanser. Fredde P har ett distansskott, som är stenhårt, målvakten står dock rätt och får upp en hand och tippar bollen till hörna. Hade målvakten stått någon halvmeter åt sidan, eller om bollen inte hade skruvat sig mot honom, hade Fredde P gjort ett drömmål.
Vi börjar andra halvlek bra och har två dubbelchanser inledningsvis. Mål där och vi vinner en sådan här match med två, tre mål. Vi fortsätter att trycka på. Ville snappar upp ett felpass djupt ner på Ljungbys planhalva och avancerar fri mot målet. Avslutet räddas tyvärr av målvakten. Målvakten som för övrigt måste gjort en av sina bästa matcher under karriären. Några minuter senare har jag ett skott med yttersidan som skruvar sig mot bortre, målvakten ser bollen sent, men får ändå fingertopparna på den och tippar den till hörna. Ludde, som gjorde comeback efter 18 månaders skadefrånvaro, har två fina lägen som tyvärr inte resulterar. Jag hade unnat Ludde att bli matchvinnare något oerhört, men det får bli en annan gång istället.
Sista 20 minuterna blir, som det så ofta blir när man går för fullt för ett ledningsmål, Hawaii-betonad fotboll. Det är böljande fotboll fram och tillbaka. Och det är nu Ljungby skapar några farligheter. De ha en boll som Lewton räddar någon meter från mållinjen och de ropar på straff när deras anfallare går omkull i kamp med David. Om det är straff? David säger nej, deras anfallare säger ja. Hade det varit tvärtom hade jag skrikit på straff och blivit vansinnig om domaren inte hade blåst.
Matchen slutar som sagt 0-0. Vi är inte nöjda med det resultatet. Detta är en match vi ska vinna. Vi vinner exempelvis skotten på mål med 16-3. Och i normala fall gör man kanske tre mål på dessa chanser. Men det är bara att kämpa på. Jag hade varit orolig om vi inte hade skapat något. Men nu är jag det inte.
Vi får inte glömma att Ljungby, före denna match, hade två raka vinster, mot Nike och Oskarshamn. De gjorde tre mål på Nike och fyra mål på Oskarshamn så det var skönt och att vi kunde nolla dem. Jag tycker dock att Ljungby var fruktansvärt uddlösa. De skapar inte mycket och deras anfallsspel var nästintill obefintligt.
Vi laddar om batterierna och siktar på att åka och hämta en trea i helgen. Vi åker till Malmö och Zlatans gamla kvarter för ett möte mot FC Rosengård. Jag känner flera spelare där som jag spelade med i Limhamn Bunkeflo. Exempelvis Ylli, Guri och Sadat. Det ska bli kul att träffa dem. Det vore ännu roligare att vinna mot dem.
Frågan är om vi behöver ha med oss egna säkerhetsvakter som kan vakta buss och omklädningsrum. För några år sedan, när FC Rosengård låg i division 1, så hade nämligen många av lagen med sig egna vakter. Varför? Jo, de ville inte råka ut för samma sak som ett lag tidigare hade gjort. Jag minns inte vilket lag, men det var i en seriematch där Rosengårds motståndare ledde med 3-0 i halvtid. När man kommer in till halvtidsvilan så var allt, precis allt, stulet från omklädningsrummet. Grabbarna har inget val än att gå ut och slutföra matchen. Men man kan inte riktigt fokusera utan faller ihop som ett korthus i andra halvlek och matchen slutar 4-3 till Rosengård…
***
Det roligaste på matchen i söndags var att se Sjukgymnast-Jimmy på plats. Han är en fantastisk människa och en av de snällaste personerna som jag känner. Jag hoppas få se honom snart igen.
***
Witte, som var sjuk under förra veckan, lirade i måndags B-lagsfotboll. Matchen mot Oskarshamns AIK slutade 1-1. Witte gjorde Liffens mål och detta på en drömfrispark. Själv säger Witte att det var exakt så som Ronaldo skjuter sina frisparkar. Undra om han är sugen på att dunka dit en likadan i helgens A-lagsmatch?
***
Calle har haft problem med en fot i flera månader. Under matchen knakade det till i samma fot och han tvingades utgå. Det visade sig vara en fraktur i foten, operation väntar och han blir borta runt 10 veckor. Mycket tungt att få en sådan viktig spelare skadad. Kämpa Calle!
På tal om skador så härjar det en hel del sådana i truppen. Ville tvingades utgå i andra halvlek mot Ljungby med en sträckning. Hans medverkan i helgen är tveksam. Jacke P tvingades utgå i bilagan, likaså Snurre. Skador på duktiga spelare men vi har en bred trupp och får göra det bästa av situationen.
***
Fotbollstittande idag. IFK Kalmar – Östers IF klockan 16.00 på Fredrikskans. Gratis inträde. En mycket viktig match. Ska IFK hänga kvar i Elitettan så måste man nog vinna sådana här matcher.
***
Igår fyllde jag hela 27 år. Tack för alla gratulationerna!
/ Johan Israelsson
Söndag 28 apr 2013, 12:07
Detta inlägg skrevs igårkväll (lördag) men kunde inte laddas upp på grund av tekniska fel.
***
Vi känner stor revanschlusta inför morgondagens match mot Ljungby. Imorgon är det karaktär och attityd som står högst på agendan. Ljungby har börjat serien bra, de har två raka vinster. Det vore oerhört skönt att slå dem imorgon så att deras första förlust blir ett faktum. Matchen spelas på hemmaplan i Lindsdal och startar klockan 16.00. Kom dit och kolla! Vi ska bevisa att förra helgens bedrövliga match var en engångsföreteelse.
Det spelades flera matcher i vår serie idag. Exempelvis åkte Karlskrona på en blytung förlust hemma mot Hässleholm. Målisen, Sebbe-Sill i Karlskrona, kvitterade till 1-1 på straff i 90:e minuten. Men Sillen fick inte agera poängräddare, utan Hässleholm slog in segermålet i 93:e matchminuten. Oskarshamns AIK åkte också på ett sent baklängesmål i bortamötet med Kvarnby. 1-1 slutade den matchen.
Som jag har varit inne på tidigare så kommer denna serie att vara mycket jämn och den kommer antagligen inte att avgöras förens långt in på hösten.
***
Kalmart FF kryssade hemma mot Åtvidaberg idag. Matchen slutade 0-0. Jag tycker att Kalmar inleder bra och har ett vårdat och lite småfyndigt spel. Efter ungefär 20 minuter drabbas Åtvidaberg av en fruktansvärt hård utvisning. Jag förstår inte hur Strömbergsson kan hala upp det röda kortet i den duellen. I mina ögon är det gult kort, absolut inte mer. Denna utvisning förstör matchen. Åtvidaberg tvingas backa hem och stänger ytorna på ett bra sätt.
Idag saknade jag min bror på planen. Jag saknade hans boxspel och hans hotande löpningar in i densamma. Nu blev KFF fruktansvärt statiska. Man spelade och höll i bollen men man skapade absolut ingenting som vållade några bekymmer hos motståndarna. Ett par ofarliga skott utifrån var väl det enda man mäktade med. Utan Erik har man ingen att slå in bollen på i straffområdet. Det är ingen mittfältare som går in boxen, och i de få fall man gör det, så gör man det halvhjärtat. Det finns ingen hänsynslös ”killer” som offrar sig i löp och dueller som Erik är så bra på.
Kalmar FF utnyttjade alla sina byten under matchen, dock gav inget av dem någon effekt och det var heller inget som förändrade matchbilden. I ärlighetens namn låg Åtvidaberg närmast segern. De hade inte särskilt många chanser. Men de hade den farligaste. De hade en nick där Etrit står för en mycket bra reflexräddning.
Ett Kalmar FF med en riktigt bra anfallare som gör 15 mål skulle nog kunna vara med och nosa i toppen av tabellen i år. Men utan en sådan spelare så hamnar man antagligen någonstans i mitten.
***
Idag agerade jag domare på Fotbollslördag på Stadsbiblioteket. Och vad är nu detta? Jo, biblioteket, Kalmar kommun och Smålandsidrotten arrangerade detta unika event i ett försök att marknadsföra sommarens Dam-Em i Kalmar. Det hade byggts upp en mindre fotbollsplan inne i biblioteket som bestod av en konstgräsmatta, innebandysarg och innebandymål. Här lirade fyra flicklag, från IFK Kalmar och Färjestadens GoIF, mot varandra. Tre mot tre. Tjejerna var iklädda i Tyskland, Norge, Island och Hollands landslagströjor. Alltså lagen som spelar i Kalmar i sommar. Det var många duktiga tjejer och det vara många leenden på läpparna. Både hos tjejerna och hos (föräldrarna) i publiken.
Den skickligaste av dem alla, som entrade bibliotekets konstgräsmatta denna dag, var en svensk ”fotboll-freestylare” vid namn Emil Jylhänlahti från Borås. Han var oerhört skicklig. Han har varit runt i 20 länder och visat upp sina fotbollskonster. Här kan ni gå in och titta på Emils magiska trix: http://www.emilfreestyle.se/
***
Igår hade jag en mycket trevlig födelsedagsbjudning för nära och kära. Jag fyller nämligen år i nästa vecka. Den bästa presenten jag fick står mellan Fackes biljetter till Håkan Hellströms konsert i sommar och brorsans present, en ”wireless speaker adapter”. Denna sistnämnda kommer att användas flitigt när det ska spelas musik i lägenheten.
***
IFK Berga gick på pumpen idag på bortaplan mot Asarum, 0-1 förlorade de med. Asarum är inte alls oävna men det förvånar mig ändå att IFK Berga inte vinner denna drabbning med tanke på det lag man ställde på planen idag. Men det var nog många som blev förvånade över vår (stora) förlust i förra helgen och fotbollen är inte alltid logisk.
Kul för IFK Kalmar, som idag tog sin första poäng för säsongen. IFK kvitterade på övertid. Detta gör antagligen att bussresan hem från Stockholm känns lite lättare.
***
Nu är det laddning inför morgondagens match som gäller. Jag hade gärna laddat till Pluras kök. Men tyvärr har detta slutat för säsongen.
/ Johan Israelsson
Söndag 28 apr 2013, 10:27
Söndag 21 apr 2013, 12:21
0-4 i hemmapremiären mot GIF Nike. Jo, det är faktiskt sant. Även om jag själv, så här dagen efter, har svårt att tro och fatta det. Så, vad fan hände?!
Vitar det från början. Efter den tunga, och viktiga segern i premiären borta mot Karlskrona, drabbades över en handfull spelare som startade matchen av sjukdom. Även vår huvudtränare Kent Bohman tvingades ligga nerbäddad på tisdagen och missade därför, kanske veckans viktigaste träning. Den träning som det brukar vara bäst fart på av alla veckans träningar.
I de lag/föreningar jag spelat i blir det aldrig samma kvalitet på träningarna när huvudtränaren saknas. Varför blir det så? Jag vet inte. Men jag vet att det händer på alla nivåer. Det kunde se likadant ut under fjolåret i Kalmar FF, när Giles, hade hand om träningarna i Nannes frånvaro.
Vissa spelare gör alltid sitt bästa på träningarna medans andra spelare verkar skita fullständigt i att göra en bra och seriös träning. För mig är detta helt ofattbart och jävligt dåligt mot gruppen, men även mot sig själv. Istället för att gå ner på träningen och göra ett bra pass skulle man istället kunna sitta hemma och äta chips (som Snurre sa efter tisdagens träning). Det hade gett ungefär lika mycket.
Lägg därtill en måndagsträning som också var katastrof. Trots att Kent var på plats. Samtliga verkade jävligt sega. Kanske beroende på den tuffa matchen som vi hade spelat några dagar tidigare. Konstigt i så fall. På dessa (vilo)dagar bör alla, som är hyfsat tränade, återhämta sig någorlunda. Men det finns ju också en hel drös med spelare som inte spelade matchen och som borde haft energi i överflöd.
I torsdags genomförde vi sista träningen innan match. En ok sådan, men det märktes att flera spelare var, och hade varit sjuka. Det såg, och kändes lite segt. Vi brukar i normala fall alltid träna på fredagar, någon timmes matchförberedande träning. Men det kunde vi inte denna gång. Stadens näst bästa lag, har nämligen knappt tillgång till träningstider för tillfället, och denna fredagseftermiddag fanns det ingen tid ledig.
Vad vill jag då få sagt med detta? Det är inga undanflykter för ett bedrövligt jävla reslutat. Men det var förutsättningarna som rådde inför matchen. Och mycket av förutsättningarna kunde vi ju faktiskt själva ha påverkat. Som exempelvis att vi skulle ha presterat bättre på måndags- och tisdagsträningarna. För mig är det a och o att bedriva och genomföra bra träningar. Det är oerhört viktigt att ta tillvara på varje träningstillfälle vi har, eftersom vi inte tränar speciellt mycket, inte i mina ögon sett i alla fall.
Matchen då? Fredde P, som är en väldigt viktig spelare hos oss, hade inte tränat på hela veckan. Han var utanför truppen. Byström och Tommy P, som startade sist hade varit sjuka och återfanns på bänken. Jag var sjuk under veckan men lämnade klartecken och startade matchen. Så här såg laget ut:
Deurell
Drott, Serell, Calle, Lewton
Ville, Max, Israelsson
Witte, Jacke P, CC
Avbytare: David, Oliver, Tommy P, Byström, Borgh, Snurre, Ludde (Kul! Tillbaka i truppen efter låååång skadefrånvaro).
Det märktes redan på uppvärmningen att det var lojt och energilöst. Ibland brukar det inte spela någon roll hur det känns/ser ut på en uppvärmning. Man kan göra bra uppvärmningar och sedan blir det mindre bra på matchen och vice versa.
Men oj vad lojt och energilöst det var den inledande kvarten hos oss. Målet var att sätta gång bollen i backlinjen och spela fotboll denna eftermiddag. Någon som vi inte direkt lyckades med. Vi var stabbiga, satte varandra i skiten, hade dålig rörelse och tappade boll i farliga lägen. Inte den starten man vill ha. Nike vann boll i farliga lägen och hade nära till mål. Efter 10 minuter river Deurell ner en spelare i straffområdet. Straff och gult kort. Kändes lite onödigt eftersom spelaren var på väg bort från målet. Men situationen ska kanske inte uppstå över huvudtaget då försvarsspelet var ganska dåligt. Vi jobbar för mycket en och en och de får komma rättvända och sätta in bollarna. De sätter säkert dit straffen.
2-0 kommer några minuter senare. Vi står och sover på ett inkast långt ner på vår egen planhalva. Nike-spelaren vänder upp, och skjuter på vinst och förlust mot målet. Han får drömträff och bollen går i en båge över Deurell och in i bortre krysset. Han kommer aldrig mer göra ett liknande mål. Tungt, tungt.
Efter detta höjer vi oss och kommer in i matchen, i alla fall för en stund. Här har vi en riktigt bra möjlighet att komma in i matchen genom CC som får ett friläge. Precis innan skottögonblicket blir CC upphakad, men han väljer att försöka stå på benen och komma till ett halvdant avslut som målvakten räddar. Straff? Ja, om CC går omkull är det straff och utvisning. Marginaler. Beslut. Domaren.
Precis innan halvtid kommer den tredje kallduschen. En långboll som vi ser ut att vara först på, men som vi av någon konstig anledning inte är, når fram till en kille som kan sätta in bollen i boxen till en spelare som tar med den och avancerar och lägger in bollen säkert i mål.
I halvtid gör vi några förändringar och bestämmer oss för att gå ut och ge det en rejäl chans till att vända matchen. Vi börjar sätta lite längre bollar och ska jaga ett tidigt reduceringsmål. Men detta lyckas inte alls. De längre bollarna fastnar allt som oftast på en Nike-spelare och då är det lång väg hem för oss. Det är en jobbig fotboll att spela och det är enkelt för Nike att hålla i bollen när vi inte är samlade och när vi jagar en och en. Vi skapar inte särskilt mycket i andra halvlek, vi ska kanske ha en straff men domaren hade bestämt sig för att absolut inte ge oss någon sådan idag. Även Witte gick omkull i straffområdet i första halvleken. Enligt min pappa som stod nära händelsen är det en solklar straff. Men men, så är det ibland. Innan slutsignalen ljuder kan de kontra in fyran och förnedringen, på hemmaplan, är ett faktum.
Detta var en kollektiv kollaps som jag aldrig sett maken till innan. Samtliga får rannsaka sig själva och sin egen insats. Underskattning? Kanske. Ibland verkar vi tro att vi är några jävla stjärnor som är bättre än vad vi egentligen är. Med rätt attityd, inställning och löpvilja så vinner vi mot ett sådant här lag 9 gånger av 10. Har vi inte dessa attribut på plats så förlorar vi.
Och jag tycker att vi kan sluta prata om att vara med i någon jävla toppstrid. I alla fall för stunden. Nu handlar det om att gå tillbaka till grunderna och göra ett jävligt hårt jobb och visa att vi faktiskt är ett bra lag.
Sedan ska det understrykas att det inte är någon fara på taket. Vi har tre poäng på två matcher. På de inledande fyra matcherna förra året hade vi väl skrapat ihop till tre poäng tror jag. Och ändå var vi med in långt på hösten och slogs om seriesegern.
VI kan väl också säga redan nu att det inte kommer att vara något, eller några lag, som drar ifrån och vinner serien med 50-55 poäng. I denna serie kommer alla lag slå alla och det kommer antagligen vara ett getingbo, både i toppen och i botten av tabellen.
Jag vill även lyfta fram Anton Arvidsson som är en väldigt duktig försvarsspelare på denna nivå. Anton är tyvärr enormt skade- och sjukdsomsdrabbad. Jag saknar Antons lugn och följdsamhet på planen. Jag hoppas att han snart kan vara tillbaka och bidra.
Nu bryter vi ihop och kommer igen. Imorgon är det nya tag och fokus på söndagens match, även denna hemma, mot Ljungby som har skrapat ihop full pott så här långt.
/ Johan Israelsson
Fredag 19 apr 2013, 14:13
Mina nya Doc Martens, som grabbarna i laget gav mig gliringar för. Men Tintin, målvaktstränaren, hyllade dem.
Våren och värmen verkar äntligen ha kommit till oss. De senaste dagarna har det till och med blåst lite ljumna vindar.
Jag har denna vecka passat på att byta till sommardäck, på min splitter nya bil, som tyvärr inte fungerar som en splitter ny bil borde fungera. Jag hoppas att få klarhet i vad det är för fel annars får de beställa en ny bil till mig.
Jag ljög innan. Jag har själv inte (såklart!) bytt däck på min bil utan det skötte stans bästa bilverkstad, Lindsdals Däck och Bilservice. Josefs grabbar tog hand om detta med bravur. Ägaren av bilverkstaden, Josef Sachpekidis, har jag känt länge. Det är alltid lika trevligt att träffa honom och tugga massa fotboll. Josefs son, Filip, lämnade Lindsdals IF för cirka två år sedan för att gå in till Kalmar FF. Och där har utvecklingen gått spikrakt uppåt. Han är bofast i sitt landslag, han har fått känna på träning med A-laget (kanske beroende på det intresse som finns från andra klubbar) och varit i flera europeiska storklubbar och tränat.
Filip har inget kontrakt med Kalmar FF för tillfället, jag vet att det finns konkreta bud från dem, men även från andra (stora) klubbar. Det ska bli intressant att följa utvecklingen här. Det ska också bli intressant att följa Filips utveckling och karriär i stort. Jag tror mycket på honom. Förutom talangen och spetsegenskaperna han besitter, så verkar han ha det kanske allra viktigaste: huvudet, det mentala och viljan att lära sig och lyssna och ta åt sig. Fortsätt så, Filip.
***
Jag har legat däckad några dagar med en bedrövlig förkylning. Men jag har varken feber eller halsont så jag hoppas kunna vara med och hjälpa laget till en ny trea imorgon. Bara det inte kommer något bakslag idag eller i natt.
Tanken var att jag skulle skippa Kalmar FF igår. Tanken var istället att vara hemma och kurera mig. Men jag ville så gärna se Elfsborg live i år. Och då kommer det inte så många fler chanser. 18.45 bestämde jag mig för att gå på matchen och jag pälsade på mig och begav mig till GFA.
Jag är glad att jag bestämde mig för att gå på matchen. Inte för att jag fick se Elfsborg lira, utan för att jag fick se Kalmar FF göra en av sina bästa matcher på väldigt länge. Framförallt första 30 minuterna var mycket bra. Man vårdade bollen, hade ett snabbt och fyndigt passningsspel samt stor rörelse i laget. Det var väl bara de riktigt heta målchanserna som saknades. Sista tredjedelen har man stora problem, som jag och alla andra i den här staden varit inne på. McDonald håller inte. Han springer som en galning och han sparkar gärna ner folk som är i hans väg. Tyvärr bidrar han inte med något kreativt framåt. Kalmar FF behöver en bra anfallare och det redan igår. Vi får se om man öppnar plånboken i sommar och tar in något nytt.
Elfsborg då? Bedrövliga i första halvlek. Oj vad mätta de såg ut att vara. De tog inga löpningar, framförallt inga löpningar utan boll som är så viktigt, och de var otroligt nonchalanta i passningsspelet. De har antagligen allsvenskans bästa trupp men uppträder som ett gäng primadonnor som tror att allt ska gå av sig själv. Om det inte tar på sig blåstället, och det kvickt, blir det ingen guldjakt för detta lag. Och jag vågar knappt tänka på hur det kommer att gå i CL-kvalet om man inte skärper till sig. En spelare som jag ger godkänt hos bortalaget igår är Bangura. Jag har själv mött honom när han lirade i Värnom och det är en mycket, mycket fin spelare. Fantaskisk teknik och känsla med bollen. Han vrider och vänder och får allt som oftast med sig bollen. Tvåfotaren på Solheim, där det egentligen inte fanns någon yta att gå förbi på, var magnifik.
***
Hemmapremiär imorgon för vår del. Mot GIF Nike klockan 15.00. Vore kul om det kommer lite publik som vi förhoppningsvis då kan bjuda på bra fotboll. På Liffens hemsida kan ni läsa en "inför-matchen-intervju" med skyttekungen Ville Fredriksson.
***
Mina Doc Martens, som jag beställde för ett tag sedan, kom hem igår. Och jag gillar dem, mycket. Dock fick jag, som väntat, en hel del gliringar för dem av grabbarna i laget. Det var bara Målvaktstränar-Johan, alias Tintin, som hyllade dem och skulle gärna äga ett par likadana. Han har klass, den där Tintin.
/ Johan Israelsson
Onsdag 17 apr 2013, 21:20
Mot Skövde borta 2010 med min gamla klubb Limhamn/Bunkeflo. Robin Olsen och gamle Österspelaren Marco Da Silva fredar målet (bild tagen av Viktor Ljungström).
Äntligen. Idag släpptes Håkan Hellströms nya platta. Jag har hunnit lyssna på den några gånger, och så här långt gillar jag främst Du kan gå din egen väg och När lyktorna tänds. Jag måste även lyfta fram singeln, med samma namn som plattan Det kommer aldrig va över för mig. I början var jag lite besviken på låten men den blir bara bättre ju mer man lyssnar på den.
När vi ändå är inne på musik så tänker jag ge er lite tips på vass musik. Här kommer en salig blandning som ni kan göra en skön playlist av på Spotify:
The xx – Intro.
Gil Scott-Heron & Jamie xx – I`ll take care of u
Jonathan Johansson – Stockholm
M83 – Midnight City
Kurt Vile – Baby´s Arms
Morrissey – Irish blood, English heart
The Streets – Empty Cans
Eldkvarn – Alice
Ulf Lundell – Jag saknar dig
We Are Augustines – Book of James
Bruce Springsteen – Lift me up
Fred Åkerström – Luffaren
Glasvegas – Geraldine
Neil Young – Old man
Fleet Foxes – Mykonos
John Holm – Ett enskilt rum på Sabbatsberg
Håkan Hellström – Atombomb
***
Jag är mycket sugen på att plocka en ny trea i vår hemmapremiär på lördag. Dock måste jag kurera mig och bli kvitt min dunderförkylning. Det verkar gå en mindre epidemi i laget men förhoppningsvis ska alla vara fit for fight till helgens drabbning mot GIF Nike från Lomma, utanför Malmö.
***
Jag blir mycket imponerad av min gamla lagkopmpis, målvakten i MFF, Robin Olsen. När Johan Dahlin är skadad så går han in och levererar. Ikväll spikade han återigen igen målet i den tuffa bortamatchen mot AIK på Friends Arena. Det betyder att han, på sina fyra allsvenska matcher, har fyra nollor. Imponerande! Det kunde man inte tro när han, efter att ha lämnat vårt lag i ettan, lirade fotboll i division 5 under ett halvårs tid.
/ Johan Israelsson
Söndag 14 apr 2013, 18:30
Nyss hemkommen från Stars & Stripes där jag och min kära mor fick bevittna Malmö FF slå Kalmar FF med 1-0. Resultatet var rejält i underkant. Hur många 100-procentiga chanser hade MFF sista 10 minuterna?
Det var ingen välspelad match. Det var en ryckig match med mycket avblåsningar, skador och utdelade kort. Tycker väldigt synd om den skadade, unge debutanten i himmelsblått, Alexander Blomqvist. Det såg ut som att hans korsband gick av. Jag har själv drabbats av två korsbandsskador och har därför erfarenhet av denna djävulska skada. Skadan är inget man önskar någon, framförallt inte en ung lovande fotbollsspelare. Vi får hålla tummarna att det ”bara” är något ledband i knäet som är trasigt.
KFF har återigen väldigt, väldigt svårt att skapa något framåt. Ring har ett hyfsat avslut som min gamla lagkompis i MFF-buren, Robin Olsen, får sträcka ut på och parera till hörna. Hallberg har en farlig nick men annars hände det inte mycket framåt. Vi får hoppas att det blir bättring på anfallsspelet till nästa match som äger rum på torsdag, på GFA, mot Elfsborg.
***
Vi inledde seriespelet i fredags kväll borta mot FK Karlskrona, och detta på en regntung naturgräsmatta. Det var första gången vi gick ut på gräs och man kan lugnt konstatera att det skiljer en hel del på naturgräs kontra konstgräs. Det blir en helt annan fotboll på naturgräs, där man kan pressa på ett mycket mer aggressivare sätt. Vilket var ett av målen vi hade före matchen; att vara aggressiva och vinna duellspelet.
Följande lag startade:
Deurell
Drott, Serell, Calle, Lewton
Ville, Byström, Israelsson
Jacke P, Fredde P, Tommy P
Vår matchplan var att spela väldigt cyniskt till en början. Vi ville inte bjuda på någonting och skulle skicka långt första 15 minuterna. Vi skulle vinna bollen högt upp i farliga lägen för att snabbt kunna komma till avslut. Detta verkade även vara Karlskronas taktik. Inledningsvis tjongades det bollar fram och tillbaka mellan lagen. Det kan inte ha varit kul, för den, med division 2-mått mätt, stora publik (nästan 700 personer) att skåda. Men nog skulle de få underhållning för entrépengen då de skulle bjudas på en hel del mål.
Karlskrona är hetare än oss. Vi krigar på, men lite för mycket en och en, och vi låter dem vinna för mycket andrabollar. De tar ledningen med 1-0. Men vi replikerar snabbt, jag hittar in med en lyftning på bortre till Ville, som distinkt sätter dit bollen bakom barndomskompisen, Sebbe-Sill, i målet. Sillen som förövrigt är magisk med sina fötter där bak.
1-1 står sig till halvtid. Under vilan pratar vi om att vi ska vara lite hetare och starkare i allt vi gör. Vi ska springa lite mera och vinna lite mera dueller. Framförallt i andrabollsspelet måste vi bli bättre. Karlskrona börjar andra halvlek bra och skapar ett tryck mot oss. De spelar småfyndig fotboll stundtals och vi låter dem spela den sortens fotboll. Vi jobbar fortfarande lite för mycket en och en och de kan hitta in i farliga ytor framför vår backlinje. Vi räddar något skott på mållinjen och de har även ett halvt friläge som träffar gaveln. En kvart in i andra går Jacke P och Tommy P ut, de har löpt mycket på den tunga planen. In kommer CC och Witte med energi. Matchen böljar fram och tillbaka. När det är 10 minuter kvar skjuter Ville ett skott som ser ut att gå klockrent i krysset, dock får en Karlskrona-spelare upp en hand, rött kort och straff. Fredde P stegar fram och sätter säkert bollen i nät. En man mer och 10 minuter kvar. Det kändes säkert. Men direkt efter avsparken slarvar vi med en tillbakapassning och pang så är det 2-2. Tungt!
Kent vill gå för tre poäng och plockar ut backen Drott och sätter in Snurre. Snurre har inte varit på plan i många sekunder när jag hittar in till honom i bortre delen av straffområdet. Snurre fintar sin back och går inåt och avlossar en kanindödare mot första stolpen. Sillen i målet är på bollen men den smiter in under hans kropp. Oerhört skönt. Även om det är lite stirrigt i slutet av matchen så skapar inte Karlskrona något och vi kan inkassera en mycket skön premiärseger.
FK Karlskrona gör en bra match. De har ett ungt lag med några vassa lirare i. Sjöö är alltid jobbig att möta, tvåmålskytten, Åkerman, kommer oroa många försvar och sedan hade de någon bra lirare på mitten också.
Nu laddar vi batterierna inför hemmapremiären som äger rum på lördag, mot GIF Nike, klockan 15.00.
***
Övriga resultat i vår serie:
Oskarshamn – Sölvesborg 1-0
Nike – Ljungby 1-3
Torn – Rosengård 3-2
Kvarnby – Prespa 4-0 (antagligen är det så här vi får se Prespa i år, kommer blanda rejäla bottennapp med fina resultat).
BW90 – Hässleholm 6-1
***
Missade Skavlan i fredags men såg reprisen av det igår. Vilket program! Säsongens i särklass bästa. Men hade man förväntat sig något annat när Håkan Hellström var på plats? Nej. Han framförde inte bara en grym version av, Det kommer aldrig va över för mig, han briljerade också med sin engelska. Eller han briljerade väl inte men man fick sig ett gott skratt i alla fall. Håkan är inget vidare på engelska och han hatar att prata det.
Förresten så smygsläppte Håkan två låtar på Spotify i fredags. Pistol och Valborg. Kan nog bli bra när man väl lyssnat in sig på dem. Jag gillar soundet i Pistol.
***
Tung hemresa för IFK Kalmar efter 3-0-förlusten uppe i Umeå. Surt att bränna en hel helg och torska en premiär med 3-0. Men det är bara att ta nya tag. Men farhågorna om vem/vilka som ska göra målen i år besannas. Tyvärr är det nog inte första gången som man kommer att gå mållösa av planen. Därför måste man sätta försvarsspelet och bygga därifrån framöver.
***
Ahonen började säsongen bra uppe i Luleå. I 1-1-matchen mot Dalkurd hängde han dit IFK Luleås mål. Dorch hoppade in i andra halvlek.
Min gamla klubb, Limhamn,Bunkeflo, började bra i den andra ettan, den södra, genom att slå Skövde hemma med 3-0. En av målskyttarna var OAIK-bekantingen Secka. Perfekt start för detta unga lag.
***
Jag gjorde mitt eget lag till Liffens Guldfemma i förra veckan. Käng United gjorde en bra omgång i första rundan och jag hoppas haka på i toppen under säsongens gång. Här kan ni se ställningen i Liffens Guldfemma: Guldfemman
I toppen ser vi Repan United (Nicklas Östman), Popcornmaskinen (Micke Sandebäck) och Spjutet (Tommy Petersson).
/ Johan Israelsson
Torsdag 11 apr 2013, 20:39
Imorgon är det dags. Seriepremiär borta mot FK Karlskrona. Och premiärelvan ser ut som följer:
Deurell
Drott, Serell, Calle, Lewton
Ville, Byström, Israelsson
Jacke P, Fredde P, Tommy P (skön Peterson-trio för övrigt).
Avbytare: David, Max, Oliver, CC, Snurre, Borgh, Witte
Matchen spelas på Karlskronas ordinarie plan, Västra mark. Det blir vår första match på gräs för i år. Och vi kan väl anta att planen kommer att vara väldigt dålig. Vad betyder det? Jo, kamp, kamp och åter kamp. Det gäller att vi vinner våra dueller över hela banan. Spelet (passningsspelet) i en sådan här match får komma i andra hand. Även om vi såklart vill lira boll och hitta kombinationer, framförallt i sista tredjedelen.
***
Verkar som att det ska åka en del lirare från Kalmar/Lindsdal och kolla på matchen. Alltid kul med lite känningar i publiken.
B-G ”Plura” Svedjenäs, Tobbe ”Lets go fucking mental” Davidsson, Samme-lös, Brorsan, morsan, motorsågens Zlatan, JC, Facke och Tjabba är exempelvis några som flaggat upp för att de ska ta sig neråt till Karlskrona.
***
Jag blev, som jag varit inne på tidigare, ombedd av Barometern att tippa vår serie samt ta ut fem profiler. Så här såg det ut:
1, Oskarshamns AIK
Gjorde en kanonsäsong 2012 och var så när att ta klivet upp i ”ettan”. Tappat viktiga poängspelaren Peiman Eliassi men har värvat in vassa spelare med erfarenhet från spel högre upp i seriesystemet.
2, BW90
En förening med stora ekonomiska resurser. Har gått som tåget på försäsongen och värvningen av svenska landslagets futsal-målvakt, Robin Armandt, är viktig.
3, Lindsdals IF
Jag hoppas givetvis att vi kan vara med och slåss om seriesegern men det hade varit för stor press att sätta oss som vinnare. Jag överlåter favoritskapet till Oskarshamns AIK istället.
4, Prespa Birlik
Seriens mest profilstarka lag. Många spelare som spelat elitfotboll, både innanför och utanför Sveriges gränser. Har haft stor spelaromsättning och ibland är det lite för mycket ”jaget för laget”. Men får Prespa ihop det blir dem sylvassa.
5, FC Rosengård
Ett lag som håller på att genomföra en generationsväxling. Finns mycket talang i truppen och på hemmaplan, i ruffiga Rosengård, kan man slå alla lag.
6, Torns IF
Har ett homogent lag som jobbar hårt för varandra. Är svårspelade.
7, Ljungby
Starkt hemmalag men har tappat viktiga Oskar Olsson till Superettan och Jönköping Södra vilket gör att de hamnar i ingenmansland.
8, FK Karlskrona
Hopslagningen med Lyckeby kommer inte att bära frukt denna säsong. Nedre halvan för LIF-bekantingarna Sebastian Halle och Robin Sjöö.
9, GIF Nike
Ett lag som varit nära att åka ur serien de senaste åren men lyckas alltid reda ut det. Får det tufft även i år.
10, Kvarnby IK
Profillöst lag som får slåss i botten.
11, Hässleholms IF
Nykomlingen får det svårt. De har tunn trupp och har tappat sin skyttekung, Christoffer Ekelund, till division 1 och Kristianstads FF.
12, Sölvesborgs GIF
Åkte egentligen ur division 2 säsongen 2012 men fick en gratisplats till att behålla division 2-statusen. Ungt lag som måste prestera över sin förmåga för att inte åka ur serien.
Fem profiler att hålla koll på:
1, Valention Lai – Prespa Birlik
Debuterade i Serie A som 17-åring, vilket betyder att han är den yngsta svensken någonsin att ha spelat i Serie A. Har varit proffs i ett flertal länder i Europa.
2, Ylli Shabani – FC Rosengård
Flyttades upp i Malmö FF:s A-trupp samtidigt som en viss Zlatan Ibrahimovic. Spåddes en ljus framtid men tyvärr kom inte genombrottet på högsta nivå. Skördat framgångar i Superettan. En tekniker som är mycket duktig en mot en.
3, Fredrik Petersson – Lindsdals IF
En av seriens absolut bästa spelare. Meriter från allsvenskan, superettan och det svenska U21-landslaget. Hög högstanivå i sig.
4, Norla Amiri – Prespa Birlik
Jättelöfte som är ny från division 1 och Lunds BK. Precis kommit tillbaka från ett långt skadeuppehåll. För ett år sedan ryktades klubbar som AIK, Malmö FF och norska Brann vilja värva honom.
5, William Ngounou – Prespa Birlik
Landslagsman för Niger. Gjorde kvitteringsmålet mot Tunisien i afrikanska mästerskapen 2012.
***
På tal om Barometern så gjorde de ett mycket bra förhandsreportage kring oss. Hela tre sidor. Bra jobbat Ahlén och Djupsökande!
***
Oskarshamns AIK är, hos bettingföretagen, favoriter till att vinna serien. De står i 3 gånger pengarna på vissa nätsidor. Vi är rankade tvåa, till 3.40 gånger pengarna. Fruktansvärt lågt odds på bägge lagen. Inte direkt spelvärt. Efter oss kommer BW90 och Prespa Birlik. Frågan är om de la de oddsen efter att ha sett mitt tips inför säsongen?!
För min del var det enkelt att sätta OAIK högst upp. De har värvat flera spelare från lag högre upp i seriesystemet och de har fått tillbaka nyttige Aldebert från långtidsskada. Vi får heller inte glömma att de missade avancemang till ettan med ett ynka poäng i fjol.
***
Håkan Hellström släpper snart ett nytt album. Kan knappt vänta! 17 april är det dags.
***
Har messat lite med Sjöö senaste dagarna. Och ja, de skämdes ganska rejält över att stå i den där gallerian och sjunga.
/ Johan Israelsson
Måndag 08 apr 2013, 20:41
Inte många rätt på denna matchbiljett. Varken hemmalagets namn eller bortalagets namn är rättstavat. Men hey, tid och datum stämmer i alla fall!
Kalmar FF:s hemmapremiär slutade 0-0 mot guldkandidaten Häcken. Oj vad besviken jag blev på dem. Häcken hade ingen fart eller frenesi alls i sitt anfallsspel. Det gick låååångsamt. Både löpningarna och bollbehandlingen hos spelarna. Dock har de några riktigt fina bollspelare såsom Martin Ericsson och Dominic Chatto.
En spelare som inte gjorde någon bra match var nyförvärvet El Kabir. Han stod för en oerhört svag insats. Även Häckens finska nyförvärv, nr. 18 Ojala, som hoppade in i första halvleken, när en spelare blev skadad, var också väldigt svag. Redan efter två matcher kan jag säga att BK Häcken inte kommer att vara i närheten av att upprepa fjolårets fina säsong. Mycket på grund av tappet av Waris Majeed.
Kalmars insats då? Helt ok. Bra defensivt. De spelade tight och kompakt och låter inte Häcken hitta in med många bollar, vare sig bakom eller framför sin egen backlinje. Anfallsspelet var däremot inte särskilt bra. Där har man mycket att jobba på. Fast det finns inte mycket att jobba med då det råder en enorm anfallsbrist.
Kalmars inledning på säsongen har varit bra. Fyra poäng är klart godkänt och nu kan man åka ner till Malmö och spela hur avslappnat som helst. De behöver inte känna att de måste ha poäng och det är egentligen inte heller någon som förväntar sig att man ska ta några poäng.
Gårdagens publiksiffra har folk spytt galla över, och det rejält. Det är givetvis inte bra att det endast kommer drygt 4200 personer på en allsvensk hemmapremiär. Här har Kalmar FF ett ansvar att jobba mer aktivt med att få folk till arenan. Man måste tänka nytt, tänka utanför ramarna. Man måste komma med olika sorters erbjudanden och även jobba med sina matcharrangemang. Igår, exempelvis, var det helt dött, både utanför och inne på arenan, och då är det ändå en hemmapremiär.
Sedan att det kostar över 200 kr för att gå och kolla på Kalmar FF och allsvensk fotboll är i sig horribelt. Kalmar FF ligger i paritet med sina allsvenska kollegor när det gäller prissättning. Men priset är INTE i paritet med varumärket Allsvenskan, eller varumärket Kalmar FF. Jag har vid flera tillfällen dragit paralleller till tysk bundesligafotboll och priserna som råder där. Man kan få tag i bra biljetter till en tysk stormatch för en billigare summa än vad man får betala för exempelvis Kalmar FF – Åtvidaberg.
***
Vi har seriepremiär på fredag klockan 19.00. Borta mot FK Karlskrona. Skönt att det drar igång på allvar nu. Som vanligt har det varit en lång försäsong. Men denna försäsong har känts längre än vanligt, mycket på grund av det fantastiskt tråkiga väder vi drabbats av.
FK Karlskrona är en ny förening. Eller det är en hopslagning mellan Karlskrona AIF och Lyckeby GoIF. Genom denna hopslagning blir dem oerhört stora. Runt 1500 medlemmar och 800 aktiva lirare. Alltså Blekinges i särklass största idrottsförening.
De verkar satsa, både på och utanför plan, för att göra FK Karlskrona till en attraktiv förening. Och jag älskar när mindre klubbar eller klubbar på en lägre nivå, som det är i detta fall, försöker att bygga upp något stort. Ett bra exempel är Växjö Lakers, som under en 10-årsperiod, gick från att lira gärdsgårdshockey till att husera i finrummet i svensk hockey.
Men det kan bli lite fel också. Eller som i detta fall, roligt. FK Karlskronas stora planer har lett till att de spelat in en hymn där de bland annat sjunger att de ”toppen ska nå”. Denna hymn framförde FK Karlskronas A-lagslirare på ett köpcentrum i centrala Karlskrona under helgen. Här kan ni själva se klippet: FK Karlskronas hymn
Jag skämdes lite när jag såg klippet, och det tror jag nog de berörda spelarna också gjorde. Det såg sjukt stelt ut och flera av dem kunde inte hålla sig för skratt.
En annan sak man måste vara noga med när man försöker framstå som en seriös förening som satsar och vill framåt, är att man, på sin matchbiljett, stavar rätt. Inför fredagens match står det FK Karlskorna – Lindsdahl. Inte många rätt där. Inte ens rätt stavning på sitt egna klubbnamn.
Nu kan man garva och raljera över detta (på ett skämtsamt sätt såklart). Men om 10 år kanske det är dem som garvar när de huserar i svensk elitfotboll. Vem vet. Vi tänker i alla fall inte låta dem få några skratt på fredag då vi ska göra det jävligt tufft för dem och sno åt oss alla poängen hem till Kalmar och Lindsdal.
/ Johan Israelsson
Fredag 05 apr 2013, 20:40
The Gaslight Anthem på Stora Vega i Köpenhamn. Sångaren, Brian Fallon, var i bra form.
I onsdags blev det en tripp ner till Malmö/Köpenhamn. Jag och Ludde skulle ju på en konsert med det amerikanska bandet The Gaslight Anthem.
Vi krigade oss ner i bil till Malmö. Hängde några timmar i city och käkade en fin bit mat på Malmös bästa stekhus – Mando - som ligger beläget nära trevliga Lilla torg. Lilla torg är ungefär som Kalmars Larmtorget. Men det är lite större och har ett bättre utbud av pubar och restauranger.
Och när jag ändå är inne på Lilla torg så tänkte jag dra en liten anekdot kring liraren Igor Sypniewski. Och Sypniewski minns ni väl? Anfallaren från Polen som både har representerat det polska landslaget och lirat i Champions League. Han skördade även fina framgångar i Sverige, och framförallt Halmstads BK. I Malmö FF gick det inte lika bra...
Detta var en oerhört talangfull lirare med en hög högstanivå, men det kanske inte är därför man minns honom. Utan istället är det hans otaliga skandaler som, i alla fall hos mig, har etsat sig fast i minnet. Han fick bland annat kicken från Malmö FF efter bara några månader in i det lukrativa treårskontraktet han signat och han har lett olika huliganupplopp hemma i Polen.
Hur som helst så fick Sypniewski en sista chans i min gamla klubb LB07, eller som klubben då hette: Bunkeflo IF. Detta var år 2006. Han tränade inte direkt ihjäl sig. När övriga spelare körde den obligatoriska styrkan låg Sypniewski i gräset och solade sig. Tränaren frågade varför inte han körde styrka, varpå han fick svaret: ”I don´t need this shit”. Och kanske behövde han det inte heller. På sina sju matcher han lirade för klubben gjorde han fem mål och var en stor tillgång för laget. Dock skulle han snart göra bort sig å det grövsta. Men detta var givetvis utanför planen.
Bunkeflo hade en lagfest, innan sommarvilan, där Sypniewski medverkade. Sypniewski tog det lugnt. Han hade ju problem med spriten och hade bestämt sig för att endast vara med en stund och sedan köra hem framåt kvällen. När hans lagkamrater skulle åka in till city och Lilla torg ber de Sypniewski om skjuts i hans vrålåk. Inga problem, han kunde skjutsa dem till stan, men sedan var det raka vägen hem. Väl inne i stan lyckas lagkompisarna övertala honom att haka på in till Lilla torg och där kan han inte hålla sig längre. Det dricks öl, groggar och shots. Inte långt efter ankomsten på torget står den forna storstjärnan på ett bord i bar överkroppen och svingar med näven i luften. Det är ju fest liksom.
Lagkompisarna ser sedan Sypniewski försvinna. Han går helt upp ur rök. Dagen efter öppnar grabbarna upp tidningen Sportbladet och möts av ett helt uppslag där rubriken löd: ”Förre stjärnan körde rattfull och kraschade sin lyxbil i centrala Malmö inatt”. Och visst var det den gode Sypniewski som var i farten igen. Han fick såklart kicken från Bunkeflo IF och efter detta vet jag inte hur det har gått för honom.
***
Vi tog tåget över till Köpenhamn runt 17-tiden. När vi kom uppför rulltrapporna på centralstationen i Köpenhamn gick vi inte till höger, mot Tivoli och Ströget, som man alltid gör annars. Utan denna gång gick vi till vänster, mot Köpenhamn västra, där konserten skulle äga rum. Vi kommer ut från stationen och möts av ett soligt Köpenhamn. Vi går in på Istedgade, gatan som är känd för sina otaliga sexshopper och många glädjeflickor. På den inledande timmen i detta ruffiga område hinner vi uppleva en hel del. Vi får några generösa erbjudanden från nämnda glädjeflickor, vi avböjer vänligt men bestämt. Vi ser en kille stå med en järnsåg mitt på gatan och sågar upp låset till en fin cykel. Vi blir nästan överfallna av två stenhöga pundare. Vi håller på att bli rånade vid en uttagsautomat. Som sagt, ruffigt.
Vi har några timmar att slå ihjäl innan konserten börjar och bestämmer oss för att sätta oss på en närliggande pub. Jag ska köra hem efter konserten och beställer bara en varm choklad (ja, jag är 8 år och choklad är godare än kaffe!). Jag var nog den enda där inne som inte hade något alkoholhaltigt i kroppen. Det var antagligen därför jag fick många blickar slängda mot mig när jag satt och surplade i mig chokladen.
Det blev jävligt varmt inne på den unkna puben och jag bestämmer mig för att ta av mig skinnpajen. Tyvärr stöter jag emot mitt glas choklad och det faller ner mot golvet och går i tusen bitar. Det blir dödstyst på puben, samtliga blickar riktas mot mig. Det är tyst i cirka 10 sekunder sedan börjar en dansk kille långsamt applådera och säger något på grötspråket. Jag blev lite skärrad, men både jag och Ludde kommer ur puben oskadda och utan reprimander såsom: "pröjsa för glaset du förstörde annars kommer det gå illa för dig”…
Konserten då? Överlag bra. Jävligt kul att se Brian Fallon och The Gaslight Anthem live. De lirade i nästan två timmar. Och det var bra fart hela tiden. Kanske lite för bra fart. Brian Fallon, sångaren, var dyngrak och hade svårt att stå till, han hoppade runt till höger och vänster. Kanske var det därför de inte kunde lira några av deras bästa och lugna låtar. Han var så speedad att han inte kunde stå till. Men han levererade, i alla fall en lugn låt, och den låten är en av mina absoluta favoriter. Låten heter Here´s lookin at you, kid. Låten Mae gjorde han också jävligt bra. Han kunde väl tagit det lite lugnare med de kylslagna dryckerna före konserten. Men jag ska se dem snart igen, på Bråvalla Festival i Norrköping. Förhoppningsvis håller han sig lite lugnare då.
***
Vi har gjort några riktigt bra träningar denna vecka. Som Kent sa: ”Det är hopp om det igen”. Tidigare har kvalitén minst sagt varit blandad. Vissa träningar bra, andra oerhört dåliga. Men som sagt, vi är på rätt väg nu och man märker att det finns en oerhörd potential i truppen. Om en vecka drar det igång på allvar. Vi möter Karlskrona på bortaplan. Då hoppas jag att spelet klaffar och vi går segrande ur striden.
Imorgon väntar en Liffen-dag. Vi ska ha en heldag med laget. Ett träningspass på förmiddagen och en internmatch på Södra utmarken under eftermiddagen.
Hetaste spelaren på träningen för tillfället? Johan ”fete” Wittberg. Han har nog saknat fotbollen efter en vinter fylld med käppakrig. Han är stekhet.
***
Jag blev ombedd av Barometern att tippa vår serie samt ta ut de fem största profilerna. Detta kommer att publiceras i Bollkallen, men jag kommer också att lägga upp detta i bloggen under kommande vecka.
/ Johan Israelsson
Lördag 30 mar 2013, 11:32
Många stjärnor på en och samma bild. Tjabba, Olström, legenden HJ och Tintin, aka Målvakts-Johan.
I torsdags blev det en liten intermatch på träningen. Matchen lirades i 2x30 minuter.
Det svarta laget ställde upp enligt följande:
Deurell
Oliver, Serell, Lewton, Drott
Ludde, Max, Felix
Tommy P, Snurre, Måns
Gula laget:
David
Witte, Borgh, Jetton (J-laget), Oscar A
Ville, Byström, Israelsson
Jacke P, Fredde P, Kennerfalk (J-laget)
Det svarta laget började bäst. De var aggressiva och hittade lite fint kombinationsspel. Det gula laget kommer in i det mer och mer och man tar också ledningen på en fast situation. Jag slår en frispark ifrån ytterzon och bollen letar sig fram till Ville som kan dunka in bollen i nät.
Matchen böljar en del fram och tillbaka under den första halvleken. Bägge lag bjuder på hyfsad fotboll men stundtals är det också en hel del slarv, framförallt i passningsspelet. Det svarta laget skriker på straff efter att Byström räddat en boll på mållinjen. Domaren för dagen, legenden HJ, friar dock och efteråt bedyrar den ärlige Byström att bollen faktiskt tog på låret. Alltså, legenden HJ gjorde rätt som friade.
1-0 står sig halvleken ut. I andra halvlek sjunker kvalitén en aning. Det blir lätt så under intermatcher. Det blir lite ”Hawaii-fotboll” och man tappar ofta strukturen. Men i det stora hela tycker jag att andra halvleken är helt ok. Vi gör 2-0 genom Jacke P (fin ass Fredde P) för att sedan se Måns sätta en reduceringsboll efter bra förarbete av Max, eller Översittar-Twäx som några i laget har börjat kalla honom för. Varför? Kanske för han oklanderliga klädstil där han alltid, och då menar jag alltid, bär skjorta samt att han ofta unnar sig fina luncher och middagar på stadens lite finare krogar. Hur som helst så är Max en mycket trevlig och bra pöjk!
Närmare än reduceringen kommer inte det svarta laget och vi kan vinna med 2-1. Viktigt!
Kollar man på dessa två lag ser man att bredden är mycket bra. Konkurrensen finns verkligen där i år och Kent kan ställa upp ett lag efter en särskild taktik om han så skulle önska. Det saknas också en del duktiga spelare under denna internmatch. Anton, Calle, Järnesjö och CC (som var tvungen att jobba trots att han sa i förra veckan att han skulle säga upp sig från ”skitjobbet”).
Det är också mycket gott att Witte lagt käppakrigsklubban på hyllan för denna säsong. Han kommer att gå in och höja truppen med sin fysik och vinnarskalle.
Jag måste även passa på att hylla domaren HJ (Kent tror dock att han kallas för LG av någon konstig anledning). HJ, eller Håkan Johansson som han heter är en riktig Lindsdalslegend. Han har spelat flest matcher genom alla tider för Liffen, över 600 stycken. Han är också vår busschaufför som ställer upp i vårt och torrt (ideellt) och kör oss till de långa bortamatcherna. En föreningsmänniska ut i fingertopparna och en riktig härlig person att ha kring laget. Dessa människor växer inte på träd och man måste vara rädda om dessa och visa uppskattning. När jag ändå är inne på föreningsmänniskor så kan jag också nämna syskonen Magni. Ord är överflödiga när det gäller dessa två härliga människor. Tack för allt ni gör för oss grabbar och föreningen i stort!
***
Imorgon lirar Kalmar FF seriepremiär borta mot Syrianska. Jag tippar på att det blir 1-1. Det blir säkerligen en tight och tuff match där bägge lagen är nöjda med en pinne.
Erik opererade sig i onsdags och kommer att ha gips på foten/benet i två veckor. Han var såklart nedstämd i början men nu blickar han bara framåt och kommer att kriga hårt för att vara tillbaka på planen starkare än tidigare.
***
Ikväll kommer lilla herren över till oss med sin lilla familj. Jag ska bjuda på en, förhoppningsvis, mycket fin trerätters middag. Menyn ser ut som följer: Förrätt: Tapas. Varmrätt: En mustig köttgryta med ett bättre rödvin i som ska få stå och småkoka i några timmar. Efterrätt: Kladdkaka och glass.
Vad jag lyssnar på under tiden jag lagar mat? Morrissey – First of the gang do die, Morrissey – Irish blood, English heart, Eldkvarn – Vår lilla stad, Eldkvarn – Alice, Broder Daniel – Shoreline, The Gaslight Anthem – National Anthem.
***
På onsdag är det Köpenhamn som gäller. Jag och Ludde beger oss söderut för att kolla på ett av världens bästa band – The Gaslight Anthem. Det ska bli grymt att få höra Brian Fallons röst live.
***
Vi är träningslediga hela påsken, men ska under eget ansvar köra minst ett bra träningspass på egen hand. Jag tänkte snart bege mig ut på ett längre löppass som avslutas med ett styrkepass med fokus på ben- och bålstyrka.
/ Johan Israelsson
Lördag 23 mar 2013, 19:59
Gjorde ett kylslaget modelljobb tillsammans med vår samarbetspartner Svensk Fastighetsförmedling. Kallt, kallt, men vad gör man inte för att få stå i rampljuset?!
Fan vad tråkigt. Min bror är på sjukhus uppe I Stockholm. Han drabbades av en fotskada i deras genrep mot Djurgården tidigare idag. Jag lider så med honom. Förbannat trist. Han var på gång tillbaka på allvar efter stressfrakturen han ådrog sig i höstas. Enligt Barometern-Bogefors var han planens bästa spelare de inledande 40 minuterna och själv kände sig Erik stark och pigg. Han har krigat på hårt och målmedvetet med sin rehab och sedan kommer nästa bakslag och slår undan benen på honom. Men han är stark och kommer att komma tillbaka, förhoppningsvis starkare än tidigare.
Skadan kommer väldigt olägligt för Kalmar FF:s del som sedan tidigare har Tobbe Eriksson långtidsskadad. Jag lider även med Tobbe som har haft extrem oflyt med sina fotskador de senaste åren. Det blir intressant att se hur KFF handskas med dessa skador. I minan ögon är både Tobbe och Erik rätt givna på ett innermittfält i dagens Kalmar FF.
***
Även vi har lirat ett (tidigt) genrep idag. Tanken var att vi skulle haft genrepet veckan innan vår serie (12 april borta mot Karlskrona) drog igång. Dock hittade vi inget bra motstånd så därför fick dagens match mot IFK Berga bli genrepet. Vi vann matchen med 4-0, efter 2-0 i paus.
Vi ställde upp med följande lag:
David
Oliver, Serell, Lewton, Drott
Ville, Byström, Israelsson
Jacke P, Fredde P, CC
Avbytare: Deurell (förutbestämt inhopp i paus), Calle (förutbestämt inhopp i paus), Måns, Snurre, Felix, Tommy P och Oscar.
IFK Berga inledde piggast och utnyttjade den kraftiga medvinden på ett bra sätt. De slog längre bollar och gick på skarv och försökte hitta bakom vår backlinje. De skapar några lägen men utan resultat. Vi krigar oss in i matchen men har svårt att hitta något eget spel. Det blir en del långbollar som fastar i vinden och Berga kan ställa om. Över lag idag har vi ett alldeles för stabbigt och dåligt passningsspel. Där måste vi höja oss betänkligt om vi ska kunna vara med och kriga i toppen av serien.
Vi tar ledningen på en hörna slagen av mig, där Drott har smugit sig upp och elegant klackar in bollen i mål. Vi gör också 2-0 en stund senare genom Ville, detta efter att Fredde P har snott bollen av Tommy Berg i målet. Det såg ut som att Tommy fick en alldeles för lös hemåtpass och då högg Fredde P, varpå bollen studsade fram till en fristående Ville som inte gjorde något misstag.
Andra halvlek innehåller mycket kamp, likt den första halvleken. Berga är på väg igenom ett par gånger genom löpvillige Mårtensson. En gång är det riktigt farligt men som tur är räddar stolpen oss från baklängesmål. En kvart in i andra halvlek vinner vi boll kring mittplan och jag får tag i bollen och avancerar fram och frispelar en båglöpande Fredde P som behärskat lägger in bollen i mål. Skönt, där avgör vi matchen. Vårt fjärde och sista mål för dagen gör Snurre, som fri med Berg inte gör något misstag. Vi hade även ett par andra heta lägen i andra halvlek, exempelvis har inbytte Tommy P ett friläge som räddas.
Även om inte resultat speglar matchen helt så känns vi för tillfället något nummer för stort för Berga. Dock ska man komma ihåg att de saknar några duktiga spelare såsom Lagesson och Lantz.
Både laget och jag själv har en del att jobba på. Det känns krampaktigt och ser stabbigt ut många gånger. Vi har dåligt bolltempo, sätter varandra i skiten med svåra passningar, är för stillastående etc. Men jag tror att detta kommer att bli bättre och bättre ju mer fotbollspass vi får i benen. Vi har inte kunnat genomföra allt för många träningspass på grund av väder och en undermålig konstgräsplan.
Trots dagens stora förlust för IFK Berga håller jag dem som klar favorit till att ta hem trean. De har ett bra lag och inga direkta svagheter. En svaghet skulle i och för sig kunna vara att de är lite naiva i försvarsspelet och det finns stora ytor att hitta in med bollar bakom backlinjen. Mårtensson kommer att bli nyttig för dem med sin löpstyrka. För övrigt är det kul att se ”JC” tillbaka på allvar efter den tuffa skadan han drabbades av i förra årets träningsmatch mellan LIF och Berga.
***
Jag såg i veckan dokumentären Searching for Sugar Man. Oj, vilken fascinerande berättelse. Ni som inte har sett den, se den! Ni kommer inte att bli besvikna. Vilket livsöde som berättas kring musikern Rodriquez.
***
Vår seriekonkurrent från Malmö, Preba Birlik, gjorde i veckan klart med ytterligare två meriterade spelare. Dessa lirare är William Tonji och Gabriel Ucar. Den förstnämnde spelade nyligen för Niger i det afrikanska mästerskapet och han hängde också dit en balja i turneringen. Ucar har meriter från spel i såväl superettan som allsvenskan. Om Presba får ihop det blir dem verkligen att räkna med i år.
***
Senaste tiden har det hänt flera tråkigheter, tråkigheter som ej rör skador eller fotboll. Jag hoppas att det är slut på sådana här saker nu. Vi håller alla tummar för att det ska gå bra och att allt ordnar sig. Var stark!
Jag har en tavla med ett porträtt av legenden James Dean hängande på väggen. På den tavlan står de klassiska orden som James Dean en gång sa: dream as if you'll live forever live as if you'll die tomorrow.
Jag vet, det är en jävla klyscha. Men va fan, det händer så jävla mycket tråkigheter till höger och vänster så man kanske borde börja leva en gnutta efter dessa ord. Exempelvis borde man sluta gnälla och tjafsa med sina nära och kära om skitsaker. Man borde istället ta hand om varandra. Man vet aldrig hur länge dem finns hos dig.
***
Ikväll blir det en lugn och skön hemmakväll framför tv:n. Klockan 21.30 är det Pluras kök i Spanien. Missa inte detta.
/ Johan Israelsson
Måndag 18 mar 2013, 21:43
Vi vann träningsmatchen mot seriekonkurrenten Oskarshamns AIK i helgen. Mötet på Arena Oskarshamn slutade 3-1 efter mål av Fredde P och Jacke P (2 mål). Om det är ett rättvist resultat är väl tveksamt. OAIK har en hel del lägen och träffar även vårt virke ett par gånger. Men vi är effektiva och det är alltid skönt att vinna mot OAIK, oavsett om det rör sig om en serie-,cup-, eller träningsmatch.
Vi står inte för någon klockren insats och det finns mycket mer att hämta, och mycket saker att jobba på för vår del. Men vi är på rätt väg efter genomklappningen som vi stod för mot Asarum. På lördag väntar förhandsfavoriterna i trean, IFK Berga. Matchen liras på Gastens konstgräs klockan 15.00.
***
I och med att jag har bott och lirat fotboll nere i Malmö är jag titt som tätt inne på Skånska dagbladets och Sydsvenskans hemsidor, där jag främst följer vad som händer på fotbollsfronten. Jag tycker att det är intressant att hålla koll på min förra klubb, LB07, i division 1 södra. Och nu är det mer aktuellt än någonsin att hålla sig uppdaterad kring vad som händer i Malmö-fotbollen i och med att vi har hamnat i division 2 Södra Götaland där det huserar ett gäng lag från Malmö med omnejd.
Det finns mängder av duktiga och talangfulla spelare som skulle kunnat spela högre upp i seriesystemen. När jag var inne på ovan nämnda hemsidor fick jag en liten chock när jag såg att före detta Turkiet-proffset (även spelat i bland annat Malmö FF och Feyenoord), Labinot Harbuzi tränar och lirar träningsmatcher hos vår seriekonkurrent Presba Birlik. 2009 var han en upphaussad spelare i U21-landslaget och allsvenskan, och var på väg ut i proffslivet. Enligt de rapporter man tog del av, när han väl gick utomlands, så gjorde han det riktigt bra i Turkiet.
2012 sökte han nya äventyr och det var väl bara tänkt att han skulle mellanlanda i allsvenskan och Syrianska för att sedan gå vidare till en större liga. I Syrianska blev det dock ingen rolig tid för Harbuzi. Han gjorde endast några inhopp där.
Nu är han alltså klubblös och huserar för tillfället på svensk division 2-nivå. Så kan det gå. Undra hur roligt han tycker det är att springa runt i ett lag som förlorar med 2-8 mot Malmö FF:s U19-lag…
Men om han kommer att signa ett kontrakt med Presba och lira tävlingsmatcher där är nog föga troligt. Men man ska aldrig säga aldrig. I ett tidigare inlägg nämnde jag just Harbuzi och en eventuell övergång till Valladolid i Spanien. Dock verkar det inte som om övergången blir av.
***
På tal om lirare med meriter så tänkte jag gå in lite närmare på vilka spelare som vi eventuellt kommer att ställas mot under årets seriespel, och spelare som det är värt att gå och kolla på när de kommer på besök till Kalmar och Lindsdals IP.
Valentino Lai – Presba Birlik
29-årig playmaker, född i Italien men är svensk medborgare, har lirat i klubbar som Venezia, Palermo, Salernitana, Triestina, Landskrona, Vejle, Apollon Limassol (Cypern) och Viborg. Lai har också representerat det svenska U21-landslaget sex gånger. I Presba sedan ungefär ett år tillbaka.
Ylli Shabani – FC Rosengård
En gammal lagkompis till mig som är en mycket trevlig och skön person. En gammal CM-legend för alla som lirat det spelet. Spåddes en lysande karriär när han, samtidigt som Zlatan Ibrahimovic, blev uppflyttad i Malmö FF:s A-trupp. Dock blev det inte den karriären som många trodde. Ylli hamnade sedan hos Bunkeflo IF (bytte senare namn till LB07) där han var med och hjälpte laget upp till Superettan och en fjärdeplats i landets näst högsta serie. En mittfältare med mycket bra teknik som är avig och lurig i sin spelstil. Oerhört hög högstanivå. Är idag spelande assisterande tränare i FC Rosengård.
Guri Baqaj – FC Rosengård
Även detta en gammal lagkompis till mig. Kom till LB07 och dess tipselit säsongen 2008 från Malmö FF. Guri plockades under sommaren upp av dåvarande tränaren Lasse Jakobsson till seniortruppen och fick debutera i Superettan, 18 år gammal. Stannade kvar i LB07 och dunkade in några bollar i division 1 året efter. Under sommaruppehållet värvade italienska laget med det sköna namnet, Albinoleffe i Serie B, honom. Han stannade där någon säsong, dock utan speltid i seniorlaget. Han återvände hem till Sverige och allsvenskan, närmare bestämt till Halmstad. Där fanns Lasse Jakobsson, tränaren som tog upp Guri till A-truppen i LB07. Han gjorde en del matcher i allsvenskan men det blev ingen lyckad tid för honom och Halmstad åkte ur allsvenskan och Guri försvann bort. Spelade förra säsongen i Presba Birlik och lirade även träningsmatcher med dem i år, men har nu signat för FC Rosengård.
Norrla Amiri – Presba Birlik
21-årig mittfältare från Lunds BK. Ny för i år. Är på gång tillbaka från ett längre skadeuppehåll. Har varit aktuell för klubbar som Malmö FF, AIK och norska Brann. Märkligt att han väljer att gå till en division 2-klubb men det kan bero på att han vill komma igång efter sin skada. En spelare som inte kommer att blir långvarig i klubben om han kommer tillbaka till den nivå han presterat på tidigare.
***
Nu är biljetter bokade till The Gaslight Anthems spelning i Köpenhamn den 3 april. Jag och Ludde åker dit. Förhoppningsvis hakar även några gamla högskolekamrater från tiden i Malmö med över bron.
Ludde har förresten börjat komma igång riktigt bra efter sitt dryga år av skadehelvete. Han ser rapp och pigg ut. Han ser också sådär divigt italiensk ut när han gnäller/skäller över saker och ting på planen. Lewton hörde till och med Ludde tyst väsa ”vaffanculo” när han blev kapad på en träning i förra veckan…
/ Johan Israelsson
Torsdag 14 mar 2013, 21:56
Igår släppte Håkan Hellström äntligen sin nya singel, Det kommer aldrig va över för mig. Jag hade stora förväntningar på den. Tyvärr måste jag erkänna att jag blev lite besviken när jag hörde den första gången. Det var inte samma magiska känsla som när jag hörde hans förra singel Man måste dö några gånger innan man kan leva för första gången.
Men Det kommer aldrig va över för mig blir bättre ju fler gånger jag lyssnar på den. Och jag ser fram emot när albumet släpps i april. Jag ser framförallt fram emot Håkans konsert i slottsruinen i sommar.
Att låten är en ”rip off” från exempelvis The Killers When we were young och Johnossis Dead End gör mig inte så mycket. Jag gillar soundet i dessa låtar och Håkan brukar inspireras (eller sno) från andra artister. Det är i och för sig inget fenomen att artister inspireras av varandra. Tidigare har Håkan hämtat inspiration från exempelvis Bob Dylan, Morrissey och The Smiths.
Texten till Det kommer aldrig va över för mig är hur som helst mycket vacker:
Jag är sexton år
Jag är platsen dom aldrig upptäckte
Jag är en storm från ingenstans
Jag kan krossa ditt hjärta
Som en orkan kan jag svepa bort dig
Men jag tänker aldrig dö, nej
Det kommer aldrig va över för mig
Jag kommer älska dig när jorden gått under
För jag tänker aldrig dö, nej
Det kommer aldrig va över för mig
Jag är tjugofyra
Bara en liten gnista
Bara ett ord kan sätta eld på en skog
Jag kan älska dig just som den där elden
Men jag tänker aldrig dö, nej
Det kommer aldrig va över för mig
Jag kan bränna dig som du aldrig bränt dig
Om du leker med mig
Det kommer aldrig va över för mig
Jag är trettionio
Jag är ett tappat självförtroende
En pojke från förr är tillbaks igen
Han bara står där
Och stirrar mig rakt ner i själen
Vi skulle älska varandra tills jorden gick under
Och du skulle aldrig dö, nej.
Det skulle aldrig va över för dig
Jag kommer älska dig när jorden gått under
För jag tänker aldrig dö, nej
Det kommer aldrig va över för mig
***
Det var mycket fint att se Barcelona spela ut hela sitt register senast mot Milan. Media hade rapporterat om ett Barca i kris, en epok som var på väg att gå i graven och Messi som febrilt letade efter formen. Men vad händer? Jo, de kliver fram när det gäller som mest och visar att de är världens bästa lag, antagligen det bästa laget genom tiderna. Och Messi, han lär vara den främste spelaren någonsin. 1-0-målet han gör kan ingen i hela världen göra. Allt går så sjukt fort.
***
Efter Barometerns artikel med Dedé, där han säger att han vill komma tillbaka till Sverige och Kalmar FF, har flera personer skrikit att Svante Samuelsson ska signa honom. I skrivande stund är det dryga 20 %, som på Barometerns fråga om Dedé kan tillföra något i KFF, svarar att: ”han hade bidragit till spelet”. Haha, ni kan inte mena allvar?! Såklart kan inte en allsvensk förening ta in en avdankad brasse som de senaste åren har jobbat som taxichaffis och målare. Och han är ju inte direkt känd för att vara lättränad, eller för den delen vara träningsvillig överhuvudtaget. Det är som Svante säger, man måste vara realist och kan inte vara en nostalgiker.
På tal om Svante så läser jag titt som tätt i olika kommentatorsfält på nätet att ”KFF-fans” skriker på Svantes avgång. Man säger att han gör ett dåligt jobb osv. Det gör han absolut inte, snarare tvärtom. Svante gör ett kanonjobb i föreningen, han är ovärderlig och utan honom vet jag inte vart Kalmar FF hade varit idag.
***
Media målade för någon vecka sedan upp att det var kris i Daudas nya klubb, Röda Stjärnan. Spelarna hade inte fått någon lön på länge och hade inte ens råd att köpa mat till sig själva och sina familjer. Trodde någon på detta? Ja, det verkar onekligen så. Men så är ju givetvis inte fallet.
Röda Stjärnan går ut i media och klagar på dålig ekonomi och sätter press på regeringen (!?) att klubben behöver pengar för att kunna satsa. Sätter press på regeringen? Ja, tydligen är Röda Stjärnan regeringens lag och man har tidigare fått pengar därifrån när det krisat och när man gjort satsningar.
Tänk om det skulle vara så här i Sverige. Tänk om AIK hade bett den svenska staten om pengar till värvningar etc.
Och Dauda behöver nog inte oroa sig för att svälta i sin nya klubb. Han tjänar i runda slängar 250-300 tusen kronor i månaden.
***
Labinot Harbuzi, det gamla underbarnet från Malmö, sägs vara klar för La liga och Valladolid. Vad hände där? Från att inte platsa i allsvenskan och Syrianska till att hamna i en av världens bästa ligor. Han måste ha en bra agent.
***
I tisdags hade vi finbesök på träningen med Liffen. Min kollega, KFF/DIF-legenden, Lucas Nilsson snörade på sig skorna och visade sina patenterade skott nere vid stolproten. Den snart 40-årige måltjuven såg pigg ut. Han skulle antagligen göra ett gott jobb i division 2 om han tränade regelbundet och fick vara skadefri. Lucas har ju tidigare tillhört LIF. Under vårt första år i tvåan (2006?) dunkade han dit några fina bollar i nät. Exempelvis agerade han matchvinnare med ett dunderskott på volley borta mot Smedby i Norrköping.
Vi lirar nästa träningsmatch på lördag klockan 14.00 borta mot vår seriekollega Oskarshamns AIK. Det blir en bra match och värdemätare för oss. Förhoppningsvis gör vi en bättre match än sist då vi torskade mot Asarum.
***
Idag skrev Barometern kring KFF och dess spelares styrkor och svagheter. Eriks svagheter var snabbheten och tekniken. Det många inte vet är att Erik, innan han gick till KFF, var en mycket snabb och teknisk spelare. Det är KFF som har format Erik till den spelare han idag är, på gott och ont.
Han har haft tydliga riktlinjer hur han ska spela. Exempelvis är det först i år han har tillåtelse att komma ner, hämta boll och försöka lira. Detta kommer att utveckla Erik och förhoppningsvis blir han under året en bättre spelare.
För övrigt tycker jag ändå att Erik är en ganska bolltrygg spelare som sällan tappar boll. Kanske beroende på att han spelar relativt enkelt. Jag skulle vilja se honom våga lite mer med bollen. Sedan att man säger att hans svaghet är snabbheten, vem jämför man med? Rydström? Tobbe Eriksson? Gutu?
***
En gammal LIF-lirare på TV4 ikväll. Marcus Johansson har blivit blåst av några fuskbyggare. Mackan, var kanske inte den bästa bollspelaren men en mycket trevlig kille och antagligen den bästa killen ever att ha med i en festkomittè i ett lag. Minns också att han hade en väldig oflyt på vårt träningsläger i Barcelona. Han var den enda i laget vars resväska försvann på flyget ner. Han fick alltså låna ihop träningskläder under i princip hela veckan och till råga på allt blev han rånad på sin plånbok och klocka (tror jag det var) när han och en kille skulle rädda en kvinna i nöd...
***
Grattis Maria och Mathias! Jag gläds med er.
***
Livet är jävligt grymt och orättvist. Jag tänker på er och jag finns här.
/ Johan Israelsson
Söndag 10 mar 2013, 20:13
Klassisk bild från när vi avancerade till tvåan. Som jag skrev i tidigare inlägg så planeras det en LIF-reunion. Förhoppningsvis är många lirare med från denna tid. Hoppas Johan Göransson halsar skumpa även denna gång.
Vi stod för en väldigt svag insats igår mot Asarum. Vi förlorade, inte alls orättvist, med 2-0 på bortaplan. Förhoppningsvis blir detta en väckarklocka för oss.
Vi ställde upp med följande lag under första halvek (4-3-3): David – Drott, Serell, Borgh, Oscar A – Ville, Max, jag – Snurre, CC, Tommy P. Och i andra halvlek spelade vi 4-4-2 och då startade vi så här: David – Oliver, Serell, Anton, Lewton – Tommy P, Borgh, jag, Oscar A – Snurre, CC.
I första halvlek känns vårt lag alldeles för långt. De hittade igenom oss med passningar och sedan var det bara att vända upp och anfalla, och då blev det gång efter annan farligt. Vi snackar ofta om att ha vårt lag kompakt, att det ska vara 30-35 meter mellan våra anfallare och vår backlinje. Igår kändes det som att det var över 50 meter mellan oss. Det var också alldeles för tyst och lojt i laget. Vi rörde oss också för dåligt utan boll. Ska man spela 4-3-3 så gäller det att ständigt hota med djupledslöpningar, samt att bita fast bollen när vi vinner den. Uppspelen tappade vi allt som oftast och fick då omställningar emot oss. Sedan måste vi lära os att värdera bättre. Många bollar tjongar vi iväg på vinst och förlust.
Men allt var inte dåligt under den första halvleken. Vi skapade flera kvalificerade målchanser som borde resulterat i mål. Vi har också fina kombinationer utanför deras straffområde där vi kommer till avslut. Men skärpen och "killerinstinkten” var inte där igår. Första halvlek slutar mållös.
I andra halvlek ändrar vi vårt spelsystem och ska sätta en högre och aggressivare press. Men halvleken hinner knappt börja innan nyinsatte Anton missar ett uppspel som hamnar rakt i gapet på en motståndare, han avancerar och tar avslut, David räddar, men returen går till en Asarum-spelare som distinkt kan trycka in bollen i mål. Några minuter senare slarvar vi igen och Asarum får en hörna. David går upp och ska plocka ner bollen, men tappar den och en Asarum-spelare kan raka in bollen i mål. David menar att han ska ha frispark, jag låter dock det vara osagt. Jag ser inte situationen särkilt väl. Men konstateras kan göras att målen vi släpper in är slarv från vår sida. Hörnan ska exempelvis överhuvudtaget inte uppstå. Detta måste gnuggas bort till serien börjar.
Vi trycker på i andra halvlek och det är först efter de två målen som vi börjar smälla på och kriga. Vi skapar flera bra chanser. Drott har en nick som målvakten gör en kanonräddning på, jag har en nick som målvakten räddar till hörna, Max har två bra lägen som sånär resulterar i mål och CC har också något läge. Men bollen vill inte in. Under matchen skapar vi i alla fall så mycket att vi borde göra minst 2-3 mål.
Detta kändes som en klassisk underskattning. Vi kändes inte särskilt ödmjuka, eller sugna på uppgiften vi hade framför oss. Som Lewton sa efter matchen: - alla har ju varit osugna på att åka till Asarum och lira klockan 16.30 en lördag, det är inte konstigt att det blir så här.
Och det är väl bara att hålla med. Det verkade som vi ville vara någon helt annanstans än i Asarum en lördag eftermiddag/kväll. Och då blir det därefter. Tilläggas ska göras att Asarum var ett helt ok div.3-lag. Unga killar som var hungriga.
Men som sagt, vi får dra lärdom av detta. Jag hoppas att var och en går hem och rannsakar sig själv och sin egen prestation. Sedan ska man inte dra för stora växlar utav en plattmatch på försäsongen. Kolla bara på Elfsborg. De har väl förlorat i princip samtliga träningsmatcher (utom en kanske) och nu även senast i cupen mot ett div.1-lag. De kommer ändå att vara med och kriga om SM-guldet i höst. Var så säkra.
***
På tal om Elfsborg så verkar deras anfallare Jawo vara nära att lånas ut till Kalmar FF. Detta skulle vara ett mycket nyttigt tillskott till truppen. Jag pratade med Erik om Jawo, och han sa att han alltid har varit bra när de har mött honom. Och det är på anfallssidan som KFF behöver stärka upp. Det känns tunt där. Sebastian Andersson var mycket bra i Ängelholm men mindre bra under sin första säsong i Kalmar. Dock var det antagligen svårt att prestera bra fotboll i KFF under den gångna säsongen med alla spelarbyten och formationsändringar som rådde.
McDonald har inte heller rosat marknaden. Jag söker fortfarande efter hans spetskompetenser. Vad såg KFF i honom när man värvade honom? Något måste de varit. Värvar man en kille från en annan kontinent, som antagligen kostar ganska mycket pengar, ska man kunna kräva mycket mer av en sådan spelare. När han får beröm så är det för hans arbetsinsats, och visst, den är bra, men samma arbetsinsats kan antagligen random anfallare i Superettan också stå för. Och detta för en mycket, mycket mindre kostnad. Men förhoppningsvis kan han visa mer under kommande säsong. Och då framför allt plocka fram sina spetsegenskaper.
***
Jag var tidigare idag på ett kylslaget Gasten och såg Kalmar FF ta en komfortabel seger över Superettanlaget IK Brage. Det såg svårspelat ut. Oerhört kallt och en vind som gjorde att spelarna missbedömde bollen titt som tätt.
KFF var det klart bättre laget matchen igenom. Dock spelar man stundtals ett väldigt naivt försvarsspel som var nära att resultera i baklängesmål ett par gånger. Man tappade även boll flera gånger i farliga ytor. Mot bättre lag kommer detta att straffa sig hårt.
Jag tycker att Erik gör en helt ok match. Han är rörlig och vill ha mycket boll. Några felpass och något bolltapp här och var men i det stora hela gör han det bra. Som vanligt stark och jobbig i duellspelet. Jag hoppas att han fortsätter att våga ta för sig och vill ha mycket boll. Det kommer att utveckla honom som spelare.
***
Det smärtar att se en sådan fin bollspelare som Dulee Johnson i ett så dåligt lag som IK Brage. Men han har bara sig själv att skylla.
***
Manchester United tappar, på hemmaplan i FA-cupen, mot Chelsea en 2-0-ledning till 2-2. Inte bra. Nu väntar ett tufft omspel på Stamford Bridge.
***
Peiman var i veckan rubrikernas man på flera sportsidor på nätet. Och det var väl inte de rubrikerna han hoppades på att få . Det handlade om en, icke så genomtänkt och väldigt osmaklig, tweet som han publicerade. Jag har sagt det förut och säger det igen. Det gäller att passa sig, och tänka sig för, kring vad man skriver på de sociala medierna.
/ Johan Israelsson
Onsdag 06 mar 2013, 22:40
Föreläsningarna vi anordnade i lördags var lyckade. Mats Trondman inledde dagen - framför den 90 personer stora publiken - genom att berätta om sin egen idrottshistoria i Kalmar under 60- och 70-talet, om hur ungdomen och idrotten har förändrats genom tiderna samt om synen på föreningsidrott bland dagens ungdomar och vilka konsekvenser detta har för idrottsföreningarna. Trondman trollband publiken med sin lättsamma framtoning och stora portion humor. Publiken bjöds till många skratt och på nyttig kunskap som förhoppningsvis kommer till stor nytta i samhället och hos idrottsföreningarna framöver.
Dagens andra föreläsare, Putte Svensson Sahlin, och hans föreläsning ”Rumsren rebell” bjöd även den på många skratt. Svensson Sahlin inledde sin föreläsning klädd som en hårdrockande punkare med långt hår, mössa, rock ´n´ rolltröja och slitna jeans. Och hur avslutade han den? Jo, han avslutade den i en fin kostym och en oklanderlig sidbena vilket fick större delen av publiken att bli smått chockade. Med detta menade han att det inte alltid är det viktigaste hur man pratar eller vad man säger, utan att det kan vara minst lika viktigt hur ens utstrålning och framtoning är. En annan viktig sak man också kunde ta med sig är att man inte ska döma någon på grund av personens utseende eller klädsel.
Föreläsningen i stort handlade om drivkraft, utveckling, kreativitet och nytänkande. Berättelsen kretsade kring hur Svensson Sahlin, tillsammans med några uttråkade ungdomar i Hultsfred, förverkligade sina drömmar och lyckades övervinna alla hinder när man startade den numera världskända Hultsfredsfestivalen. Man kan väl säga att Svensson Sahlins motto är: ”allt går om man bara vill”. Föreläsningen bidrog säkerligen till inspiration kring hur man startar och driver arrangemang och projekt, exempelvis i en idrottsförening.
***
Jag missade vår fjärde träningsmatch som ägde rum lördags. Efter tre raka kryss kunde vi äntligen inkassera vår första seger. Vinst över FK Karlskrona med 4-2 på bortaplan. Våra mål gjordes av CC, Snurre och Jacke P (2 mål). Vad jag har hört så var inledningen av matchen mycket bra. Men i det stora hela var det väl bara en ”sådär” match enligt de grabbar jag har pratat med. Det är bra att vi producerade fyra mål, mindre bra är att vi inte lyckades döda matchen tidigare utan vi bjöd hela tiden tillbaka Karlskrona in i matchen.
Gott att Fredde P gjorde sin första träningsmatch för året. Han lirade hela andra halvlek. Nu är det bara Witte som ska lägga den där käppakrigs-klubban på hyllan och snöra på sig fotbollsdojorna.
Nästa träningsmatch är på lördag, borta mot Asarum (?!), klockan 16.30 (?!). Inte världens roligaste lag att åka och möta en lördag, framförallt inte vid det klockslaget. Vi får helt enkelt gilla läget och jag hoppas innerligt att jag är hemma till Pluras kök.
***
Brorsan lirade 90 minuter med U21-laget igår mot vår seriekollega Oskarshamns AIK. Erik kände sig bra i kroppen och foten, vilket var det viktigaste. Han gjorde matchens enda mål i 1-0-segern. KFF hade ett namnkunnigt lag på banan och det var starkt av OAIK att endast förlora med uddamålet.
Enligt Ola P kunde OAIK med lite tur ha vunnit matchen. Men enligt Carlén i KFF borde dem ha vunnit matchen med 3-4 bollar. Hm… Vem ska man lyssna/lita på?
Erik sa i alla fall att OAIK stod upp bra och att Jäger och Lengyel var deras främsta spelare.
På tal om Kalmar FF. Förlusten mot Nyköping i Svenska Cupen var en skräll som hette duga. Nyköping är på ungefär samma kvalitetsnivå som oss i LIF. Snäppet bättre kanske, i och med att de vann sin division 2-serie förra säsongen. På grund av denna skräll lär KFF åka ur cupen direkt i gruppspelet.
***
Igår hade jag svårt att sova. Varför? Jo, på grund av det horribla röda kort som drabbade Nani och United. Jag var så jävla upprörd. Vilket säkert märktes på mina tweets efter den nämnda händelsen.
United har bra kontroll på matchen fram tills att domaren kliver in, och från ingenstans plockar fram ett rött kort. Nani ser inte Arbeloa och ska ta ner bollen med vristen. Arbeloa hoppar in med full fart och tar bollen, och Nanis fot/dobbar träffar Arbeloa i magen. När situationen ägde rum tänkte jag väl att det blir frispark eller kanske gult kort för ”hög spark”, typ. Men domaren halar upp det röda kortet. Jag blev chockad. Det är ett horribelt domslut som förstör hela matchen. Matchen dör helt efter det. Real är för skickliga när de får spela med en man mer. Det hade kunnat bli mycket intressanta, och roliga, sista 30 minuter om bägge lagen hade fått spela 11 mot 11.
Men sådana här domslut händer till och från och det är en människa som är domare, ingen robot. Domaren måste uppfattat situationen som så att Nani medvetet hoppade in hårt med sulan i magen på Arbeloa och därmed avsåg att skada honom. Någon annan förklaring ser inte jag i alla fall.
Sen måste domaren missat helt att Real-målisen boxar Vidic i huvudet i första halvlek. Hade han sett det så bör den händelsen renderat i rött kort och straff för United. Men målvakten är allt som oftast helig och får göra lite som han vill. För övrigt var Reals målvakt, Diego Lopez, mycket bra.
Undra om någon i hela världen hade klagat på domaren, om han istället för rött kort, delat ut ett gult kort eller enbart blåst frispark? Jag tror inte att någon hade skrikit efter rött kort då.
Modric, vilket mål. Vackert.
***
Skönt att våren är på ingång. Jag är mycket trött på kyla och snö. Trots att jag hängde i Australien i december/januari.
Jag ser fram emot sommaren. Det är mycket trevliga saker som händer. Exempelvis blir det en tripp till franska rivieran, det blir konserter med Håkan Hellström, Gyllene tider och Ulf Lundell, det planeras en LIF-reunion i augusti med lirare/ledare som tillhörde klubben i början och i mitten av 2000-talet och det arrangeras två stora event i staden, Dam-EM och Iron Man.
***
På LIF:s årsmöte fick jag mottaga pris som årets Liffare, kul!
***
I dagsläget finns det 15 registrerade Guldfemmor för Liffens räkning. Det är även flera på ingång då grabbarna i laget har som mål att sälja fem stycken var. Kan vi hoppas på att ha 150 Guldfemmor reggade när vi kliver in i säsongen?
/ Johan Israelsson
Torsdag 28 feb 2013, 16:14
Vi avhandlade vår tredje träningsmatch i lördags. Och där kunde vi inkassera vårt tredje kryss. Matchen borta mot Vimmerby slutade 0-0. Matchen i sig var kampbetonad och chansfattig. Vi sätter vårt försvarsspel bra. Dock är vårt anfallsspel inte lika bra. Vi har inte kunnat träna särskilt mycket med boll så det kanske inte är så konstigt att anfallsspelet blir lidande. Det är långt kvar tills serien drar igång och vi kommer förhoppningsvis att kunna visa upp samma fina och snabba anfallsspel som vi stundtals visade upp under fjolåret.
***
I lördags var det skiva i klassiska Folkets Hus i Lindsdal. Tobbe Davidsson arrangerade en mycket trevlig 30-årsfest. Det var många profiler på plats och jag tror att samtliga hade en riktigt bra kväll. Det mest häpnadsväckande under kvällen var att det uppdagades att kvällens huvudperson, Davidsson, hade haft ett hemligt till-och-från-förhållande med en tjej från Göteborg i över 10 år. Denna tjej var också på plats och firade sin karl. Den gode Davidsson har smugit bra där.
***
Tips-SM inleddes i helgen. Jag är med i Tobaksbodens interna tävling. Jag hade mycket oflyt. Endast 6 rätt. Men det är många omgångar kvar.
***
På lördag anordnar vi på Smålandsidrotten en föreläsardag i Kalmar. På plats har vi två duktiga föreläsare i form av Kalmarsonen Mats Trondman och Putte Svensson Sahlin.
Trondman är ungdomsforskare och professor i kultursociologi. Han kommer att berätta om sin egen idrottshistoria och uppväxt i Kalmar under 60- och 70-talet. Han pratar också om hur ungdomen och idrotten har förändrats genom tiderna och hur synen på föreningsidrott bland dagens ungdomar är och vilka konsekvenser detta har för idrottsföreningarna.
Dagens andra föreläsare, Svensson Sahlin, har gått från att vara en uppkäftig punkare till prisad entreprenör. Han är en av grundarna för den numera världskända Hultsfredsfestivalen. Han berättar hur några uttråkade ungdomar i Hultsfred förverkligade sina drömmar och lyckades övervinna alla hinder. Föreläsningen kretsar kring drivkraft, utveckling och nytänkande.
Två mycket intressanta föreläsningar som förhoppningsvis kommer att ge åhörarna inspiration till nytänkande.
Dock missar jag lördagens träningsmatch mot Karlskrona. Jag är matchsugen och sedan hade det varit trevligt att träffa Sebbe-sill och Sjöö.
***
Liffen har nu börjat sälja Guldfemman. Det är en variant på tidigare års LIF-Femma. En lokal drömelva kan man säga.
Man kan köpa sin Guldfemma, antingen kontant genom att kontakta någon kring LIF:s herrtrupp, eller genom att gå in på Guldfemman och registrera och betala sitt lag direkt på internet. Understrykas ska dock göras att föreningen tjänar mer pengar genom att sälja kontanta Guldfemmor än genom att sälja dem via (på nätet) aktiebolaget som är upphovsman till Guldfemman.
I skrivande stund finns det tio Guldfemmor registrerade hos Lindsdals IF. Där ser vi följande coacher: Mikael Arvidsson, B-G Svedjenäs, Hasse Ådén, Fredde Andersson, Johan Göransson, Gustav Olsson, Henrik Feltendahl, Anette Axelsson, Tobbe Davidsson och Lucas Nilsson.
Första pris i denna tävling är en fotbollsresa värd 4000 kr hos Steve Perryman Sport Travel. Det kommer framöver även att presenteras ett andra- och ett tredjepris.
/ Johan Israelsson
Fredag 15 feb 2013, 21:49
Uppvärmning inför maxpulstestet på CIH
Igår genomförde vi årets bästa träningspass. Det var bra tempo och det märktes vilken stor potential det finns i truppen. Det var kul att vi äntligen bedrev ett bra och vårdat passningsspel där vi inte stressade upp oss. Vi hade tålamod med bollen och behöll den inom laget istället för att gå till anfall så förbannat fort som vi tidigare har gjort. Vi fick till några riktigt fina kombinationer som avslutades med nätkänning. Kan vi bygga vidare på detta så blir vi farliga i år.
Andreas ” Snurre” Persson var med och körde lite lätt igår. Hans första tid i LIF har varit otursförföljd då han bröt båtbenet i början av januari för att sedan drabbas av en långdragen sjukdom. Trots att Snurre fortfarande har gipset på så såg han het ut. Det ska bli intressant att se honom lira i tvåan. Han besitter fina fötter och har en känsla för målet vilket han visade under fjolåret där han nätade 14 gånger för jumbon Färjestaden i trean. Min bror och Snurre lirade tillsammans i Smålandslaget och enligt brorsan hade han en oerhört stor potential och kunde ”gått hur långt som helst”. Alltså lär det finnas en hel del att plocka fram ur honom.
Vi är tränings- och spellediga denna helg. Förhoppningsvis är samtliga laddade inför kommande träningsvecka som avslutas med match på lördagen mot Vimmerby IF. Säkerligen en tuff och bra match. Det brukar nämligen bli det mot dem.
På tal om Vimmerby så har Oscar Borgh anslutit till oss. Han har tidigare tillhört Kalmar FF under tre säsonger. Men senaste klubbadress är just nämnda Vimmerby. Han kommer på lån över säsongen 2013. Borgh kan lira både försvarare och mittfältare och är en fin karaktärsspelare som alltid gör ett stort och viktigt jobb för laget.
***
I onsdags genomförde jag fystester hos Johan Enoksson på Centrum för idrott & hälsa (www.cih.se) här i Kalmar. Testlabbet ligger i gamla sjöbefälsskolan, mitt i mellan Lars Kaggskolan och Jenny Nyströmsskolan. Jag genomförde maxpulstest, mjölksyretest, maximalt styrketest (benböj) och Åstrands ergometercykeltest.
Det var tuffa tester (framförallt maxpulstestet). Men helt klart värt det då jag fick fram nyttig data. Jag ligger bra till rent konditionsmässigt. Där är jag stark. Jag kan mala och gnugga på länge på ett innermittfält. Däremot var resultatet på benböjen sämre. Jag har länge haft problem med baksida lår och är rätt svag i benen. För att bli starkare, och mer explosiv kommer jag att få ett bra träningsupplägg av Enoksson. Mer explosiv är något jag kommer jobba hårt för att bli. Det är också bra att veta maxpulsen så att konditionsträningen kan anpassas efter den.
***
Idag blev det en heldag i Jönköping där Idrottslyftsmedlen skulle fördelas. Jag sitter, tillsammans med två andra, med i beslutsgruppen för Kalmar län när det gäller Idrottslyftet - samverkan/rekrytering. Idrottslyftet är en satsning på barn- och ungdomsidrotten och har fyra prioriterade områden:
• Behålla ungdomar i föreningslivet.
• Rekrytera barn och ungdomar till föreningslivet.
• Utveckla idrotten så att idrotten gör som ”Idrotten vill”.
• Öka tillgängligheten till anläggningar och idrottsmiljöer.
Vi hade fått in ansökningar på över 3.6 miljoner kronor gällande olika idrottsprojekt som föreningar i Kalmar län önskar starta upp och genomföra. Tyvärr har vi i år lite mindre medel än vanligt att dela ut så det blev en del pusslande och avskalande på ansökningarna. Men förhoppningsvis kan föreningarna genomföra bra verksamhet med de medel som tilldelas.
***
Real Madrid mot Manchester United i onsdags. Vilken match! United fick med sig ett mycket bra resultat hem från Madrid. 1-1, men det kunde ha varit bättre. Exempelvis hade Van Persie flera kanonlägen men bollen ville inte in. Men å andra sidan så var United väldigt tillbakapressade första 10-15 minuterna. Då trodde jag att det skulle bli en tuff match som kunde bli några baklängesmål för stort. Men United äter sig in i matchen och gör en bra prestation. Van Persie var magisk med bollen de gånger han hade den. Phil Jones var ett monster. Utan boll är han oerhört bra. Han är ett fysiskt praktexemplar. Stark och snabb. Bara 21 år. Han går en stor framtid till mötes. Returen är vidöppen och det kommer att bli oerhört spännande att följa den.
Något som dock inte var så kul med matchen var att fotbollens ärkesvin nummer 1, Pepe, fick hoppa in och delta i denna vackra fotbollsmatch. Ett större as får man leta efter.
***
Nästa helg har Tobbe ”lets go fucking mental” Davidsson en 30-årskiva i klassiska Folkets Hus i Lindsdal. Det verkar vara många legender som ska gå och jag räknar med att Davidsson framför en Tomas Ledin-låt på scenen. Jag räknar också med att Davidsson kör lite striptease, likt det han gjorde på ett bröllop jag var best man på för några år sedan. Detta var precis efter middagen, runt 20-tiden, på scen. Snacka om legend!
***
Gott att brorsan är tillbaka i full träning efter den sega fotskadan han ådrog sig i höstas. Förhoppningsvis blir det inga bakslag och han kan vara i form lagom till allsvenskan börjar. Han känner sig sugen och säger att det är ett helt annat ”go” i truppen jämfört med föregående tunga säsong.
***
Jag kör just nu en korttidsfasta. 24 timmar, mellan klockan 12.00 -12.00. Kämpa!
***
Min gamla lagkompis, ex-proffset Bovar Karim, sägs nu ge sig ut på ett nytt proffsäventyr. En Irakisk klubb som spelar i någon liga med flera olika länder i. Hans lön? 250 000 euro för 5 månaders spel.
***
Här har ni lite sjyst musik inför helgen:
Bruce Springsteen – Dream baby dream (hittar den bara på Youtube)
Bruce Springsteen – Darkness on the edge of town
Bruce Springsteen – Lift me up
Ulf Lundell – Lit de parade
Håkan Hellström – Atombomb
Kent – Columbus
***
Nedanstående text damp ner i min telefon för någon timme sedan. Tydligen har en vän och lagkompis poesiafton ikväll.
Johan – En skön snubbe som gillar att tugga mycket.
Du har en egen stil, som gör att du bara glider förbi.
Uttrycksfull i din blogg gör att alla andra har koll.
Egenkär som få, vinner du ändå.
Förstapris du kamma hem, Lisa blev din livsvän.
Kapten och Liffen-hjärta som få gör att känsla inför i år är förväntansfull och lite ”svår”.
Om jag nu hade utryckt det själv, men det får bli en annan kväll.
/ fredagskärlek från vän
/ Johan Israelsson
Söndag 10 feb 2013, 17:50
Även denna helg var det dags för match borta i Jönköping och Elmia-hallen. Råslätt stod för motståndet. Nykomling i division 2. Dock spelar de inte i vår serie denna säsong i och med att vi bytte serie till den södra tvåan.
Vi ställde upp enligt följande:
Deurell
Oliver, Serell, Calle, Olga
Ville, Byström, jag
Jacke P, CC, Järnesjö
Avbytare: David, Borgh, Drott, Felix.
Vi saknar fortfarande en del spelare med diverse krämpor. Idag stannade Tommy P, Anton, Fredde P, Snurre, Ludde, Fille, Måns, Lewton, Wittberg och Max hemma.
Idag låg fokus på att sätta vårt försvars- och presspel. Något som inte fungerade alls förra matchen. Och det tycker jag att vi gör. Vi ligger rätt i våra positioner och alla vet sin roll i det kollektiva försvarsspelet. Råslätt spelar en ganska bra och fyndig fotboll. Dock har de inget riktigt hot där framme och kommer sällan till några farliga chanser. En farlig chans har de dock men då står Deurell för en fin parad. Vårt anfallsspel är inte särskilt bra. Vi har få alternativ i uppspelsfasen. Det vill säga: rörelsen är för dålig. När vi väl går till anfall så gör vi det ofta för fort. Vi har svårt att etablera något spel på deras planhalva. Vi slarvar också en del med enkla mottag och passningar. Dock så var det svårspelat. Det kändes som om bollen var köpt i närmaste ICA-affär. Den studsade som värsta badbollen.
Andra halvlek blir lite ryckig. Bägge lagen gör en del byten. Vi fortsätter dock med ett hyfsat försvarsspel. Förutom vid ett par tillfällen. Ett sådant tillfälle är när deras 1-0 kommer. Vi går bort oss lite och Serell kommer i kamp med deras spelare och river sedan ner honom. Deurell är nära, nära att ta straffen. Tyvärr går den under honom.
Vi har en hel del riktigt farliga lägen i andra halvlek. Ville har exempelvis ett skott i ribban och CC har två frilägen. Men bollen vill inte in. Men vi trycker på och till slut så kommer kvitteringen. Borgh slår en fin frispark i ytterzon. Och på bortre dyker en helt omarkerad Ville upp och nickar in den. 1-1 med några få minuter kvar och resultatet står sig till slutsignalen. I det stora hela en ok match. Bra försvarsspel, sämre anfallsspel. Hur som helst så var det i alla fall ett steg framåt jämfört med vår förra match.
***
Jag har tidigare mött Råslätt en gång. I början på 2000-talet, i en kvartsfinal i Smålandscupen. Matchen var borta. Vi hade ett helt ok lag då. De bästa lirarna som klubben ansåg förfoga över i åldrarna 17-14 år var uttagna. Brorsan var med, Ola, Kazze, Ville, Witte, Sjöö, Sebbe-sill, min kusin Dennis, Brännboll, Snål-G, Tompa och Djacke lirade (kan fela någon lirare men samtliga var i alla fall verksamma i klubben vid denna tidpunkt).
Vi var förvarnade om att Råslätt skulle vara ett riktigt ruffigt område. Likt Norrliden. För på den tiden trodde man att Norrliden var ruffigt trots att man knappt hade satt sin fot där. När matchen drar igång är det storpublik på plats. Det verkade som om hela Råslätt slutit upp för att supporta ”byns” stolthet och bära dem fram till avancemang. Matchen började bra. Vi har kontroll på det. Det är dock lite hetsig stämning och de utanför plan bidrog till det. Det var en del fula ord som haglade in mot oss i samband med inkast och hörnor. Men vi ledde och höll oss kalla. Vi leder med 2-1 en bit in i andra halvlek. De trycker på men vi håller undan och det känns som att vi ska lösa det. Det gör vi dock inte. De kvitterar på övertid. Ett tveksamt mål som får Sebbe-sill i målet att gå i taket. Han kallar domaren för jävla stolle och får syna det röda kortet. Otaktiskt av Sebbe-sill då det stundade en förlängning. Vi hade heller inte någon andrakeeper på bänken. Vem skulle stå? Kazze anmäler sig omedelbart och sliter åt sig Sebbe-sills vantar.
Samtidigt som de kvitterar så stormar de galna Råslästt-supportarna planen. Några cyklar in på planen, några slänger sig in i tv-puckshögen som bildats och några springer förbi och hånar, häcklar och hotar oss. Hur skulle detta sluta?! Rädda små bondpojkar som vi var så viker vi ner oss i förlängningen. Och beslutet att ställa Kazze i målet (var i och för sig hans egna beslut) var inte lyckat. Han är ute och ”cyklar” ett gäng gånger och tvingas släppa förbi sig två bollar och vi förlorar med 4-2. Segerrusiga spelare och fans firade sedan tillsammans på planen medans vi fort sprang ner till omklädningsrummet som rädda små skolpojkar. Ett klassiskt, ruffigt men också ett litet småroligt minne att bära med sig.
***
Media uppmärksammade igår min gamla förening, LB07, och dess beslut att ha lika lön för både dam- och herrlaget. Dock menar jag att detta är lite utav en PR-kupp som ger föreningen väldigt mycket good will. De gör det bra. De är smarta.
Damlaget ligger i Elitettan och herrarna ligger i division 1-södra. Och tanken att ha lika lön för en förening vars bägge lag ligger på denna nivå är god.
Herrarna har suttit på väldigt höga löner de senaste åren. När jag spelade i föreningen hade några löner på runt 20 000 kr (!) i månaden. I division 1. Detta är rätt sjukt. Spelarna i dagens trupp hade visserligen minskat sina löner men jag vet att några spelare fortfarande tjänar runt 15 000 kr i månaden. Damerna har i princip tjänat noll och ingenting.
Föreningen, hade när jag lämnade dem, över 4 miljoner kronor i skulder och en sanering av ekonomin påbörjades. Föreningen har också tvingats att revidera sin målsättning, som tidigare var att etablera sig i fotbollens finrum, till att vara en förening som fostrar och slussar vidare spelare till större klubbar. En bra målsättning med tanke på deras oerhört stora, och fina ungdomsverksamhet.
Hur som helst. Man tvingas nu dra ner på alla löner när det gäller herr för att överleva (för att inte sättas i konkurs antagligen). Detta kommer man att spara oerhört mycket pengar på. Och damerna som numera reser från Malmö till Umeå, Stockholm, Karlstad etc. för att spela fotboll ställde nu krav på att få ersättning. Och såklart ska man få ersättning när man spelar på den nivån, oavsett genus, såklart. Så klubben hade antagligen redan planerat ett ge tjejerna lön.
Man har tagit ett beslut, där alla spelare (i alla fall utåt) kommer att tjäna 1000-1500 kr i månaden. Oavsett om man spelar i dam- eller herrlaget. Men kommer verkligen alla att tjäna samma summa? Det är nog en sanning med modifikation. Xhevdet Llumnica (den gamle KFF-liraren) kommer antagligen inte vara så sugen på att sänka sin lön, som sägs lika runt 20 k/månaden, i och med att han har kontrakt över 2013. Därmed ligger han kvar på samma summa. Andra herrspelare sägs också fått ett förslag att om man hittar en egen sponsor till klubben så får man 50 % av den summan i egen ficka. Undrar om tjejerna har fått samma erbjudande?
Klubbchefen uttalar sig om att detta blir omfattande kostnader för klubben att göra så här. Men nej, det tror jag inte det blir. Tvärtom. Man sparar såklart in en stor summa på detta vis. Samtidigt som de tvingas göra dessa stora förändringar så tar de tillfället i akt och slår på stora trumman och får ut budskapet, lika lön för båda herr och dam, i riksmedia. Vilket leder till oerhört bra PR samt good will för klubben. Det är bara att lyfta på hatten för denna PR-kupp.
/ Johan Israelsson
Söndag 03 feb 2013, 20:37
Igår var det dags för årets första träningsmatch. Vi åkte till Jönköping för att möta Jönköpings Södras U21-lag i Elmiahallen. Matchen startade redan vid 11.30. Vi samlades vid 07.10 vilket betydde bagaruppstigning denna lördagsmorgon.
Vi ställde upp med följande lag:
Startelva: David – Drott, Serell, Anton, Oscar – Byström, Borgh, Ville – Jacke P, CC, Oliver.
Avbytare: Deurell, Järnesjö, Måns, Lewton, Felix och jag.
Kent hade före matchen varnat oss för underlaget. Han sa att vissa lirare spelade med inomhusskor på sig och han uppmanade oss att ta med oss både fotbollsskor och inomhusskor. Mattan var ingen höjdare. Den var hård och det fanns ingen tillstymmelse till gummikulor i den. När matchen startade hade samtliga Liffen-lirare ändå på sig fotbollsskor medans ungtupparna i J-södra hade på sig inomhusskor.
J-södra börjar matchen bra. De skapar tidigt några fina lägen och det är inte mycket som fungerar hos oss. Vi kommer fel i presspelet, vi jobbar en och en och de kan spela förbi vår press gång efter annan. De tar ledningen med 1-0 och gör sedan 2-0 på straff, vilket står sig halvleken ut. Något som slog mig när jag satt vid sidan av i den första halvleken var hur tyst det var på plan. Det var tyst i J-södra och det var tyst hos oss. Oj så tyst det var. Och som vi alla vet så är det mycket svårare att spela fotboll när man inte snackar och hjälper varandra. Vi hade ett ungt lag på banan och det märktes att de äldre, informella ledarna, saknades i det verbala.
Vi gjorde tre förutbestämda byten i halvtid. Oscar A gick ut och Lewton gick in som vänsterback. Anton (som var tillbaka efter ett skadeuppehåll) gick ut och jag gick in som mittback. Oliver gick ut och Måns gick in som högerytter.
Kent hade ett bra snack i halvtid och gav laget en tillrättavisning. Det spel vi visade upp i första halvlek var allt annat än bra och vi bestämde oss för att gå ut och visa att vi faktiskt är ett ganska bra fotbollslag.
Men det började tungt. Vi bjuder mer eller mindre på ett mål nästan direkt i början av andra halvlek. 3-0 och det var säkert många som trodde att matchen var punkterad. Men efter målet vaknar vi till. Vi sätter presspelet bättre, vi löper mer och vi pratar och styr varandra på ett bra sätt. Villes fina målform från föregående säsong håller i sig. Han gör två mål i den andra halvleken. Ett mycket fint nickmål efter ett superbt inlägg av inhoppande Järnesjö. Unge Måns Olström gör vårt tredje mål. Hans första i A-lagssammanhang. Antagligen inte det sista. J-södra sticker upp i några enstaka kontringsförsök i den andra halvleken. De har ett farligt läge som David gör en bra räddning på. Annars tycker jag att vi hade ganska bra kontroll på det och skapar en hel del farligheter utöver målen. Hade matchen varat i 10 minuter till är jag säker på att vi hade vunnit den.
Första matcherna för året är alltid luriga. Man vet inte vart man står. Man är inte i den bästa formen rent fysiskt. Det märktes att J-södra var vana vid underlaget medans vi mest sprang runt och halkade med våra dobbskor. Det märktes också att J-södra hade mer fotbollspass i sig. Medans vi har fått ställa in träningar till höger och vänster på grund av en obrukbar konstgräsplan så har de sprungit runt med shorts och t-shirt på sig i Elmiahallen.
Vad tar vi med oss från matchen? Framförallt att det är viktigt att alla vet sin roll på planen, både i försvarsspelet och anfallsspelet samt att vi hämtar upp ett 0-3-underläge visar på styrka och är bra mentala bilder att plocka fram under säsongen. Kul också att se våra unga lirare, Felix och Måns, göra det bra när de kommer in på planen. Det finns mycket talang i truppen. Det finns även en del sparkapital. I denna match saknades exempelvis lirare som Fredde P, Witte, Calle, Tommy P, Max och Snurre. Sedan har vi en joker i Ludde som nog är mer spelsugen än någonsin. Hoppas att hans skada läker som den ska och att vi snart ser honom göra ”svåra” saker på planen.
Nu väntar en ny träningsvecka som börjar med styrketräning i Guldfågelns gym imorgon och avslutas med träningsmatch på söndag mot Jönköpingslaget Råslätt, även denna gång i Elmiahallen.
***
De gamla Lindsdalsjuniorerna i Ängö BK piskade igår Färjestaden med 2-0. Färjestaden går en tuff säsong till mötes och Mister Olander har nog en del huvudbry.
***
Grattis till Filip och Jenny som i morse blev föräldrar till en liten dotter.
/ Johan Israelsson
Torsdag 24 jan 2013, 22:01
Det verkar gå en mindre epidemi i laget för tillfället. Många är sjuka. Även jag själv är rejält förkyld och körde idag lätt rehab istället för att ge mig ut i ryssvintern. Efter träningen satt jag och kollade på gamla LIF-urklipp från tidningarna. Sköna figurer och sköna minnen. Jag har spelat med många goa lirare under mina år i Liffen. Bortsett från mina två år i Malmö har jag tillhört Liffens A-trupp i ungefär 10 säsonger. Ja, jag tror faktiskt att jag går in på min tionde säsong i år. Oj, jag börjar visst bli ganska gammal. Fan…
Hur som helst. Jag tänkte ställa upp en startelva med några av de skönaste lirarna jag spelat med. Vissa av dem är riktiga legender. Jag tror även att jag måste ha med ett gäng ”bubblare”.
Så här ser det ut:
Tränare: Mikael Arvidsson
Målvakt: Johan ”Tintin” Andersson
Backlinje: Magnus ”Kalle” Kaliff, Pelle Brurvall, Fredde ”kryckan” Andersson, Johan ”93:an” Göransson.
Mittfält: Robin "Sjöstedt" Sjöö, Magnus ”Ballan” Berglund, Thomas ”Tomba” Persson, Robert Bjurling.
Anfallare: Sonny Stålbalk, Daniel ” Dalle” Nilsson.
Detta lag skulle nog stå sig ganska bra i dagens division 2. Exempelvis skulle mittbackparet vara ett av de allra bästa. Nedan följer en kort beskrivning av samtliga lirare.
Mikael Arvidsson – Min första tränare i A-laget. Han var spelande tränare. Lirade mittback. Hade nummer 9 på ryggen. Tog frisparkarna själv och jag tror även att han ett tag också var lagkapten.
Johan ”Tintin” Andersson – Han är given som keeper i detta lag. Han hade allt en målvakt skulle ha. Han var gapig, arg och väldigt lättretad. Han kastade bollar i huvudet på juniorer. Han sköt sönder fönsterrutor på hus som låg nära idrottsplatsen och han slog ner motståndare i eget straffområde i slutminuterna (när han hade bollen under kontroll) i sexpoängsmatcher. Oväntat nog så var han en grym straffskytt som aldrig missade en straff i LIF-tröjan på väldigt många försök.
Magnus ”Kalle” Kaliff – Jag var rädd för Kaliff under mitt första år i LIF. Han var stor. Såg farlig ut (han såg ut som den finske NHL-spelaren Olli Jokinen). Han hade ibland problem att kasta inkast. Han slog ofta patenterade långbollar ut på Majavallens träläktare. Efter varje missad boll (eller felaktigt inkast) lät det ungefär så här: aaahhhhhh. Daniel Björn trodde under ett års tid att han hette Karl. Mitt främsta minne av Kaliff är ändå när han blev matchvinnare i Smålandscupen mot Växjö BK. Med vänstern. Från 40 meter. Vad hände där?
Pelle Burvall – Antagligen en av de bästa spelarna i Lindsdals historia. Lugn och väldigt bolltrygg. Gillade att dribbla som sista gubbe. Hade patent på skottfinten (givetvis som siste gubbe). När det kom en långboll mot honom så böjde han sig ofta fram och ”ryggade” bollen hem till målvakten och sin vapendragare Göran ”Bänken” Bexell. Mitt främsta minne av Pelle var när han på en fest (ganska onykter) gick fram till min 16-åriga junis-kollega, Oskar ”lilljävel” Rydén och sa: ”Johan, du kan gå hur långt som helst. Du har alla förutsättningar”. Jag gick tyvärr inte hur långt som helst. Men det var kul att han sa detta till mig. Eller jag menar, det var kul att han sa detta till Oskar.
Fredde ”Kryckan” Andersson – En oerhört bra mittback med magisk spänst och grym timing i huvudspelet. Snittade alltid 7-8 mål per säsong. Roligaste minnet har jag från en lagfest på relaxen i simhallen. Kryckan hade druckit två-tre öl och en grogg. Konstigt nog var han helt borta. Han ”pjukade” och fick sedan snällt ligga och halvsova i en relax-stol när festen fortsatte. Eller rättare sagt: när festen började.
Johan ”93:an” Göransson – En kille med en räv bakom varje öra. Vapendragare med Kryckan. Gillade att håna och tugga mycket med mig som junis. Fin vänsterfot. Kunde krossa bollar från vänsterbacksplats enda ner till motsatt hörnflagga. Han har nog mest gula kort i Liffens historia för snack med domaren. Han är bra att ha med på fester och är idag en god vän till mig.
Robin ”Sjöstedt” Sjöö – Han är egentligen för ung för att vara med i detta lirarlag men han är ändå given. Sjöö ligger nämligen bakom vår segersång. Vår huliganlåt till segersång vill säga. Sjöö hängde mycket med Kånkelberrys som ung och fick fin inspiration därifrån. Han har en aggressiv sångröst och gillar att hetsa. Vi bytte helt enkelt ut vår trötta gamla segersång mot Sjöös förslag. Sköt upp Liffen i 2:an (assist från mig). Jag vill spela med honom i LIF snart igen.
Magnus ”Ballan” Berglund” – En genomsnäll och social kille. En spelare, som trots att han var otränad, kunde springa hur mycket som helst. En järnvilja. Han har aldrig förlorat ett motlägg under hela sin karriär. Snittade cirka 10 bristningar per säsong i LIF.
Thomas ”Tomba” Persson – Också en väldigt snäll kille som även varit verksam lite i LIF efter han lagt skorna på hyllan. Tuff innermittfältare som sällan vek ner sig. Jag minns en inomhusturnering i sporthallen där Tomba trillar i backen och sedan får en stenhård spark på halsen/nacken av IFK-Kalmars hårdkokte Kumpula. Det lät ungefär som när man piskar en matta stenhårt. Jag satt på läktaren och trodde att han var nära döden. Men nej. Han reser sig upp som om ingenting har hänt.
Robert Bjurling – Favorit hos Kjell Nyberg tack vare sin enorma löpkapacitet. Har för mig att han till och med slog Henke Rydström på detta test under gymnasiet. Dock ej helt säker. Han kom som nyförvärv från Göteborgsklubben Jonsered. Jag hatade att möta honom en mot en. Han var tuff och svår att ta sig förbi. Jag och mina junikollegor trodde att han hette Robert Mjurling hela det första året.
Sonny Stålbalk – En av de bästa spelarna jag spelat med. Eller i alla fall en av de med störst potential. Grym spelare som tog fotbollen med en klackspark. Kunde ha gått väldigt långt om han hade satsat hårdare. Gillade att åka motorcykelt istället för att träna. Gäckar idag backarna i division fyra.
Daniel ”Dalle” Nilsson – Tycker ni att KFF-Dennis Nilsson snackar mycket? Då har ni inte träffat hans lillebror Dalle. Fy fan. Man får inte en lugn stund. Han kan prata omkull en sten om det skulle vara så. Det var han som myntade smeknamnet "Byxan” på mig för att jag tränade någon träning med långbyxor under sommaren. 93:an tog detta vidare och nu kallar mina kollegor på jobbet mig för detta. Han var högerfotad men efter att han gjort ett fint mål med vänstern så skulle han från och med detta skjuta med vänstern. Alltid. Hela tiden. Och då menar jag H E L A tiden. Han hade kanonläge att dunka dit bollarna med högern men istället för att skjuta så flyttade han över bollen till vänstern och då var det ofta för sent.
Bubblare:
Hampus Jonsson – Min barndomskompis som var världsmästare på att festa. Efter en match på vårt träningsläger i Barcelona satte han sig bredvid mig och skulle precis börja dricka ur sin vattenflaska, varpå han säger: ”Nej, vad gör jag?! Jag kan ju inte dricka vatten nu. Jag blir mycket fullare om jag går direkt på alkoholen”. Gillade att kasta nötter överallt på lagfesterna. Jag tror också att det var Hampe – eller Koffe Stäringe – som hällde öl i Majavallens TV så att den aldrig mer gick att använda.
Andreas ”Långkastarn” Ohlsson – Han var inte så vass på att spela fotboll. Men oj vad nyttig han kunde vara. Under Mats Gunnarsons tid som tränare i LIF var vårt främsta anfallsvapen Långkastarns inkast. Han kastade spikraka, stenhårda inkast mot bortre stolpen där ofta Fredde Andersson hade smugit upp. Han gav även Johan Rosén mängder av frilägen. Långt ner på egen planhalva kastade han över motståndarnas backlinje till den vindsnabbe Rosén. Långkastarn låg bakom alla målen i vår pinsamma förlust med 0-7 mot Kalmar AIK i mitten av 2000-talet.
Andreas Johansson – En annan barndomskompis som jag har bra kontakt med än idag. Lite samma råtalang som Sonny Stålbalk. Överlägsen i tidiga och mellersta tonåren. Alltid bäst på träningarna. Han kanske inte hade den bästa inställningen. När det var match kl. 15 en lördag sov han till kl. 12 och gick upp och tog två rostade mackor för att sedan cykla bort till samlingen.
Henrik Övgård – Kallade sig själv för derbydödaren efter att ha sänkt ett par lokala lag. Sprang som en greyhound. Det vill säga, det såg ut som han grävde sig fram med armarna på planen. Gick till Smedby för en stor summa pengar. Det sägs att LIF:s starke man på den tiden, Stefan Larsson, skrattade hela vägen till banken. Synd att de pengarna inte finns kvar i klubben idag.
Martin ”Kyss-Karlsson” Olsson – En spelare som flög in och ur startelvan. Gillade att möta Hovmantorp. Gjorde ofta mål mot dem, och likt Övgård, så gav han sig själv ett smeknamn: Hovmantorpdödaren. Han presterade sitt livs bästa fotboll i en turnering på nyårsdagen. Han var bakfull, men lycklig. Kvällen innan hade han hookat upp med en dam. Denna dam var och kollade på turneringen. Kyss-Karlsson spelade som i trans. Han gjorde mål efter mål. Och varje gång kollade hade upp mot denna tjej. På denna tid hade han en frisyr som såg ut som en hästman. Den var lång, smal och tunn, och den liksom studsade när han sprang. Det var oklart om det var frisyren på Kyss-Karlsson som gjorde att tjejen inte valde att satsa på honom.
Sebbe ”Sillen” Halle – Målvakt som var lika bra med fötterna som samtliga utespelare. Även en oerhört duktig och talangfull målvakt. Synd att han kom fram samtidigt som Zlatan Azinovic annars tror jag att han idag hade stått i KFF. Smeknamnet Sillen fick han för att han ofta hade lätt till tårarna. Han lipade vid förluster och han lipade vi insläppta mål.
Dino ”Zingo” Kadic – En stor stark anfallare. Sköt som en häst sparkar. Dock träffade han sällan mål. Slängde ofta, och gärna käft med en albansk kille som spelade i LIF under en kortare period (hette han Zuki?!). Zingo och Zuki hatade varandra på planen men var bröder i omklädningsrummet. På tal om Zuki så följde han med oss träningslägret i Barcelona. Dock såg vi honom aldrig. Inte ens på träningarna. Han hängde istället med sin tjej i centrala Barcelona.
Som sagt, många härliga lirare och goa minnen. Jag skulle kunna rabbla upp lika många lirare till (Fische, Smeket, Thor, Mackan S, Bojan, Jocke J, Kjellman, Anderini, Danne L etc) men inlägget är redan för långt.
/ Johan Israelsson
Måndag 14 jan 2013, 20:10
Oscar, en gång i tiden kallad för José, i aktion. I bakgrunden ser vi Serell, Tommy P, Calle och Ville.
Då var veckans första träning avklarad. Som vanligt på måndagar så tränar vi inne i Guldfågelns gym. Vi kör ett program som KFF-Ragnarsson har satt ihop. Det innehåller tolv olika övningar som till stor del koncentrerar sig på bålstyrka och balans. Det är ett mycket bra program som förhoppningsvis kommer att stärka upp oss inför kommande säsong.
Vi delar alltid upp oss två och två på styrkan. Idag körde jag tillsammans med fjunisen Oscar Andersson, även kallad Olga. Oscar är Johan ”Tintin” Anderssons son (den gapige målvaktstränaren ni vet). När jag själv var fjunis och kom upp i A-laget som 15-åring var alltid Oscar (som då måste ha varit i 7-8 årsåldern) med och kollade på träningarna och sin pappa som på den tiden vaktade buren. Då kallades inte Oscar för Olga, utan jag och Hampus Jonsson (hårdskjutande Toni Jonssons son) kallade honom för José. Fråga mig inte varför. Men vi tyckte väl att det var ett vasst smeknamn helt enkelt. Det var också i denna veva som den då 16-årige Hampe fick en boll kastad i bakhuvudet av målvakts-Johan. Anledningen? Han sköt ett för hårt uppvärmningsskott. Tur att målvakts-Johans son inte råkar ut för sådana här galningar. Han får istället fint inflytande från grabbar som CC och Wittberg.
***
I lördags var jag i Kalmar Sportcenter för att bevittna den första upplagan av Winners cup som den driftige Kim Ahlqvist (numera även Wittbergs chef) på Lokalbollen.se startat upp. Konceptet var att alla första- och andraplacerade lag i Lokalbollens upptagningsförmåga skulle göra upp om förstaplatsen. Som väntat blev det IFK Berga som drog det längsta strået. Dock var de illa ute. Läckeby hade chansen att kicka ut dem genom att vinna mot Tvärskog i sin sista gruppspelsmatch. Men icke. Det blev förlust med 2-1. En klassiker att ett lag som med möda tråcklar sig igenom ett gruppspel går och tar hem hela turneringen.
Ett bra arrangemang med en trevlig straffsparkstävling mellan tränarna (som dock blev lite väl segdragen) där Kalmar AIK och Stegen tog hem priset som bestod av ett gäng Barcelona-resor sponsrade av Sports International. Dock var kvalitén bland lagen väldigt blandad och vissa matcher var rena sömnpillrena. Men detta var i och för sig inget konstigt då det skiljer en del divisioner lagen emellan.
För övrigt verkar Växjö BK:s tränare vara en riktig lirare.
***
Jag och Fredde P var på bio igår. Vi såg Gangster squad. Jag hade höga förväntningar på den. Tyvärr nådde den inte upp till dem. Den får bara ett ”ok” av mig. Även gubben tyckte inte den var något att skriva hem om. Precis efter filmen sa han på smedbyitiska: ”aha, denna behöver vi väl inte hylla va?”.
***
Här kommer lite vass musik som jag lyssnar på för tillfället:
Rodriguez-Sugar Man
Rodriguez-Cause
Kindness-Swingin Party
New Order-Love Vigilantes
Kurt Vile-Baby`s Arms
The Cure-Picture Of You
The XX-Islands
The Tallest Man On Earth-The Wild Hunt
Ramones-Beat On The Brat
Nirvana-Lake Of Fire
/ Johan Israelsson
Torsdag 10 jan 2013, 19:21
Badpojke på Gold Coast
Hemkommen från Australien. En fantastisk resa, ett fantastiskt land. Vi har hunnit med att se Melbourne, Sydney och Gold Coast. Melbourne och Sydney är två mäktiga storstäder där man kan göra allt och lite till. Gold Coast och dess milslånga stränder sägs vara bland världens finaste. Och vädret, på framförallt, Gold Coast gick verkligen inte av för hackor. Runt 35 grader och sol under de tio dagar som vi befann oss där.
Tillbaka till verkligheten med batterierna laddade ser jag fram emot både jobb och fotboll under 2013. Jag börjar bli ordentligt varm i kläderna vad det gäller jobbet efter mitt dryga halvår där. Vi har många intressanta och roliga saker på gång. Exempelvis arrangeras det stora mästerskapet, Dam-EM i Kalmar, där vi är en av samarbetspartnerna, det lyckade projektet Drive in idrott Kalmar fortskrider under våren samt att en helt unik (för Sverige i alla fall) mobil spontanidrottsplats är på gång. Det sistnämnda kommer att bli helt överlägset för alla unga killar och tjejer som bor i Kalmar med omnejd.
***
Fotbollen ser intressant ut inför 2013. Vi har precis kört igång försäsongsträningen och laget ser spännande ut. Vi har i dagsläget runt 20 spelare kontrakterade. Vi har fått intressanta nyförvärv i form av Tommy Petersson (Nybro IF), Andreas ”Snurre” Persson (Färjestaden), Oliver Bohman (Kalmar Södra/Kalmar FF), David Jansson (R/M) och Joakim Duerell (Glömminge).
Vi har i dagsläget fått behålla de spelare vi vill. Dock finns det några frågetecken kring Fredde P, Pontus Dorch, Johan Lewton och Zana Eliassi (långtidsskadad). Vi har fått in en ny liten herre i ledarstaben i form av Mathias Nyrén. Kul med en ung kille som vill testa på tränar- och ledarbiten. Mathias moderklubb är Kalmar FF. Han har bland annat spelat i deras tipselit samt U-21 lag. Han har även gått på fotbollsgymnasiet och har under flera säsonger spelat i Liffen. Alltså har han fått en bra fotbollsuppfostran. Jag tror och hoppas att detta kommer att bli mycket bra.
Det finns en bra mix av ungt och gammalt i laget. Nyförvärvet Tommy Petersson kommer att tillföra både rutin och skicklighet. Han har spelat högre upp i seriesystemet vilket är välkommet hos oss. Våra unga talangfulla spelare blir ett år äldre och det ska bli spännande att se hur många kliv framförallt Måns Olström kan ta under året.
***
Oskarshamns AIK har rustat rejält inför deras andra år i division 2 och kommer antagligen vara ett topplag även detta år. De har tagit in spännande spelare som Filip Jägerbrink och Joakim Lengyel. Lengyel har jag mött flera gånger i division 1, när han spelade i Sylvia, och han har alltid presterat bra fotboll. Jägarn, är som alla vet, en mycket duktig bollspelare som gjort det bra uppe i Luleå på det centrala mittfältet under föregående säsong. Jägarn har ju moderklubb LIF och jag måste erkänna att det smärtar lite att se honom gå till OAIK och inte till oss nu när han flyttar hemåt. Dock var det absolut ingen skräll. Hans pappa, Håkan Jägerbrink, valde för en tid sedan att gå till OAIK som en del av deras tränarstab samt att OAIK har lite annat att erbjuda än vad LIF har i dagsläget.
Resorna de får göra kommer jag dock inte att avundas. 16 mil för att träna och spela fotboll i division 2 är ganska mycket. Och det var ju en av anledningarna till att Johannes Lagesson inte valde att förlänga sitt kontrakt och istället signa för IFK Berga. På tal om IFK Berga, i år kommer de att vinna sin serie. De har fått in några mycket duktiga spelare samt fått behålla sin stomme. Däremot känns det som att de har lite för många bra spelare på den nivån. Alltså kommer spelare, som i normala fall, är givna i ett division 3-lag få nöta bänk. Här har tränare Gunnarsson en svår uppgift framför sig. Att få alla att känna sig delaktiga och dra åt samma håll oavsett om man sitter på bänken, på ”läktaren” eller är med i startelva är inte det lättaste. I denna serie tror jag också att Nybro IF kommer att göra bra ifrån sig.
***
Förresten, Dulee Johnson är klar för IK Brage. Hur fan tänkte man där?! Killen har fått både en och två chanser för mycket och gör bort sig gång efter annan. Ett riktigt ärkesvin utanför fotbollsplanen. Hur länge kommer det att dröja innan nästa skandal på svensk mark är ett faktum?
/ Johan Israelsson
Tisdag 11 dec 2012, 21:18
Här mår hon, Fröken Farquhar. Cirka 50 meter från hennes fars hus. Alltså, det lär bli en hel del beach-häng.
Oj, vilken vinter vi har fått. En riktig ryssvinter. Jag är inte förtjust i kyla, jag är inte heller förtjust i snö. Därför passar det väldigt bra att jag inom kort flyr landet och kommer att spendera jul och nyår i Australien. Vi kommer mestadels att hänga i Melbourne och på Guldkusten. Även en avstickare till Sydney ska hinnas med. Lisa la idag upp ett gäng bilder på hennes FB. Det såg väldigt trevligt ut.
***
För ett par veckor sedan var jag uppe hos min släkting, Robin Lönn, i Norrköping. En skön helg med diverse trevligheter stod på agendan. Vi var ute och käkade gott och vi gamblade en del (det är standard när vi ses). Robin hade en fin streak på blackjackbordet där han gick från bordet med ett par lakan plus. Det är inte ofta man vinner några större summor hos ”krogblackjackerna” i och med deras skumma regler som säger att dealern vinner vid lika på 17,18,19. På riktiga casinon är det givetvis inte så och där kan man få betalt för att man är skicklig på spelet.
På tal om skicklighet. Vi lirade även en del nätpoker. Det var ett tag sen jag lirade. Jag tänkte att det skulle sitta fint med ett gäng 1000 dollar till Australienresan. Jag lirade rätt mycket förr om åren när nätpoker var ”inne”. Då var jag riktigt seriös och läste böcker, analyserade händer etc. Detta bar också frukt. Jag vann rätt fina pengar, framförallt på diverse turneringsspel.
Direkt när vi började lira märkte jag hur spelet har förändrats. Att spelarna blivit mer skickliga. För det är vad poker handlar om. Skicklighet. Visst man kan ha oflyt och bli utdragen någon gång ibland. Men detta är ju inget konstigt med tanke på hur många händer man spelar under en nätpokersession som varar i några timmar.
De flesta spelarna som spelar poker nu vet vad det gör. De är skickliga på att läsa situationer och har ofta en bra känsla när man ska trycka och när man ska överge en hand. Kolla bara på de skickligaste spelarna i världen/Europa. Det är ofta samma lirare som huserar långt fram i tävlingarna och på de höga ”stakerna”.
En sida jag lirade mycket på förr om åren var Ladbrokes. Det var bra lir och en del sköna turneringar där. Jag minns att de anordnade pokerkryssningar som man kunde vinna platser till. Jag och min vapendragare (FC) var ytterst nära att vinna varsin plats till en kryssning som skulle kryssa sig igenom Karibien. Det hade varit mäktigt.
Det här om poker och skicklighet har tidigare varit på tapeten. För något år sedan var det uppe ett fall i Högsta Domstolen. Där skulle HD avgöra om poker var tur eller skicklighet. Experterna var eniga. Poker handlar om skicklighet. Från en av experterna lät det så här: - Strategierna hos en spelare är avgörande för utgången. Den som är skicklig och fattar de rätta besluten vinner. Skickligheten har extrem stor betydelse.
***
Jag har signat ett nytt avtal med Liffen som sträcker sig över 2013. Laget ser intressant ut och jag har stora förhoppningar om att vi ska kunna vara med i toppen av säsongen även kommande år. Vi byter serie till nästa år. Som vanligt. Vi ligger helt fel geografiskt. Vi ligger mitt i mellan allt känns det som. Ena året är det resor norrut till Norrköping och andra året är det resor söderut till Malmö som gäller. Och det är just dit vi ska åka nästa år. Till min gamla hemstad Malmö.
I denna serie huserar skickligare spelare men lagen i sig är nog över lag sämre. Det är mycket individualister och ”jaget före laget”. Detta tror jag kommer att passa oss bra, som det starka kollektiv vi är.
/ Johan Israelsson
Måndag 26 nov 2012, 21:52
I morse var jag tvungen till bagaruppstigning. Klockan 06.30 satte jag mig i bilen och körde de dryga två timmarna till metropolen Vrigstad för ett möte kring det nya Idrottslyftet. På mötet deltog idrottskonsulenter från andra kommuner i Småland som är ansvariga för Idrottslyftet i just sin kommun.
Idrottslyftet startade 2007 och är en satsning på barn- och ungdomsidrott. Regeringen har sedan starten, årligen, avsatt 500 miljoner kronor till denna satsning. Det övergripande syftet är att rekrytera och behålla fler medlemmar i idrottsföreningarna. För att uppnå detta fokuserar man på att utveckla förbund och föreningar, öka tillgängligheten till anläggningar och idrottsmiljöer, rekrytera och utveckla ledare, samverka med skolan och andra organisationer, såsom friluftsorganisationer och andra föreningar utanför idrotten.
Inför år 6, som kommer att pågå mellan 2013-2015, kommer det att ske några ändringar i Idrottslyftet och det var detta vi diskuterade på dagens möte. Det blev bra diskussioner och jag är övertygad om att det kommer att ändras till det positiva där exempelvis samverkansmöjligheterna blir fler.
***
Det nya numret av eminenta Magasin Offside damp ner i brevlådan för några dagar sedan. Som vanligt intressant läsning. I detta nummer avhandlades bland annat krisklubben GAIS som denna säsong åkte ur allsvenskan med dunder och brak. Klubben har missköts ekonomiskt under flera år. Jag blev väldigt förvånad över att det får gå till så här i en klubb som huserar på en så hög nivå. Det som stod i reportaget är vanligt i klubbar lägre ner i divisionerna. Man lägger inte upp någon riktig plan för verksamheten mer än att man säger att det ”ska satsas” samt att man glädjekalkylerar. Men att man gör det i en klubb som GAIS är väldigt förvånande.
En annan sak som förvånade mig var stjärnan Wandersons kontrakt. Brassen tjänade 90 000 kr i månaden när han kom ”hem” till GAIS. Den summan är inget konstigt i sig och den ligger väl i paritet med vad en spelare av hans kaliber bör tjäna i allsvenskan. Eller egentligen kanske den borde ligga en bit över 100 000 kr. I sina bästa stunder är han dominant i allsvenskan. Min bror har berättat att han är oerhört svår att möta. Bra med bollen, stark i kroppen och besitter en underbar högerfot.
Det konstiga med kontraktet var hans sign-on-bonus som låg på ofattbara 200 000 amerikanska dollar netto (NETTO!), varje år, i fyra (!) års tid. Bara sign-on-bonusen skulle kosta GAIS 800 000 dollar exklusive skatter och sociala avgifter, alltså ungefär 800 000 dollar x 2. Lägg sedan till de 90 000 kr han tjänar varje månad i 48 månaders tid. Över 4 miljoner kr exklusive sociala avgifter. Detta kontrakt ger alltså en klubb som GAIS till en av sina spelare. Ett argument som ordföranden gav kring hans höga sign-on-bonus var att Wanderson var ledsen och hade problem med sin ex-fru… Ett annat argument var att de skulle få tillbaka pengarna när de sålde honom för runt 30 miljoner kronor. Men, det var ingen som ville köpa honom och man tvingades istället låna ut honom mitt under i säsong till en rysk klubb för att göra sig av med de skyhöga kostnaderna man hade för honom. Nu står klubben där vid ruinens brant. Man har trillat ner i superettan och man har stora skulder. Det ska bli intressant att se om föreningen lyckas resa sig.
***
Idag var det upptaktsträff med Liffen. Kent Bohman har bestämt sig för att köra en säsong till och i dagsläget är det elva spelare klara för fortsatt spel. Den senaste spelaren att skriva på ett kontrakt är Måns Olström. Måns är från de egna leden och är född 1996. Grabben är alltså 10 år yngre än vad jag är. Snacka om att jag känner mig gammal i detta sammanhang. Måns är en fin spelare och stor talang. Han fick chansen vid ett par tillfällen i slutet på den gångna säsongen och gjorde det med bravur. Framförallt var han riktigt bra mot IK Tord. Måns är en mittfältare med god fysik och fin blick för spelet. Det ska bli intressant att följa hans utveckling. Felix Elgán är också en ung talang som bestämt sig för fortsatt spel i LIF. Även Felix är en intressant spelare. Kul att det kommer upp duktiga killar underifrån. Ledarna P-O Friman och Magnus ”Kennholk” Kennerfalk har gjort ett kanonjobb med den kullen.
En som däremot väljer att hoppa av efter denna säsong är den assisterande tränaren Toni ”Montana” Anderson. Toni har varit verskam, på ett eller annat sätt, i 18 år i föreningen. Han började som ledare för P-88:orna. I denna kull spelade min bror, trots att han var ett år yngre. Toni Montana är inte sen med att ödmjukt (eller inte) påpeka att det var han som fostrade och gjorde Erik till en allsvensk spelare… Toni Montana tog också Liffen till en riktigt fin placering i den klassiska inomhusturneringen Mariedal cup (världens då största inomhusturnering) för ungefär 10 år sedan. Jag minns han som en riktig demontränare i den turneringen. Toni Montana meddelar nu att han kommer att lägga all sin tid på att förbättra sitt handikapp på golfbanan. Den tiden behöver han nog. Vi får väl se om han lyckas. Förhoppningsvis stannar han i föreningen i en liten mindre roll än den han har haft i år.
/ Johan Israelsson
Torsdag 15 nov 2012, 21:16
Tidigt igår morse flög jag och ett gäng upp till Stockholm. På schemat stod landskampen mellan Sverige och England samt ett seminarium kring fotbollsekonomi och hur man ska utveckla svensk elitfotboll. Det var Deloitte Sports Business Group, med Samuel Häggbrings pappa, Mats Häggbring i spetsen, som var upphovsmakarna till detta seminarium. Föreläsarna var Mats Enqvist (generalsekreterare för svensk elitfotboll), Karl-Erik Nilsson (ordförande Svenska Fotbollsförbundet), två brittiska experter från Deloitte Sports Business Group och den gamle landslagsförsvararen Janne Eriksson. I det stora hela var seminariet intressant och givande. Karl-Erik Nilsson är en väldigt bra talare och intressant att lyssna på. Det kan man dock inte säga om Janne Eriksson, som var allt annat än en god talare och hade i ärlighetens namn inte särkligt mycket att komma med.
***
Förutom landskampen och seminariet hann vi även med ett studiebesök på Skytteholms IP och AIK:s träning. Min förhoppning var att få se Peiman (som är och provtränar med AIK) i allsvensk miljö. Men till min stora förvåning fick Peiman denna dag inte vara med A-laget och träna. Han var istället på planen bredvid med en fotbollsgymnasiegrupp födda 96 (!?). Inte särskilt snyggt gjort av AIK när en kille är inbjuden till provträning. Rent ut sagt jävligt oprofessionellt. Men AIK är inte den enda (allsvenska) klubben som agerat oprofessionellt mot honom. Jag är dock inte särskilt förvånad över att det går till så här. Jag har hört mängder av skräckexempel när spelare är eld och lågor över att få komma och visa upp sig i en inspirerande miljö och sen blir det katastrof av allt. Ett färskt exempel är väl när Ahonen och Jägerbrink var uppe i Brage. Ahonen blev inte ens hämtad på stationen på grund av att de hade haft lagfest kvällen innan.
Jag hörde dock att Peiman hade lirat match på Friends Arena idag med AIK. Om det var en internmatch eller en träningsmatch vet jag inte, men Peiman hade i alla fall gjort en assist och enligt hans ”agent” Zana, så hyllade några spelare och ledare honom. Kul. Vi får se vad som händer framöver.
***
Efter seminariet var det dags för premiärlandskamp på Friends Arena. Sverige skulle möta England. Arenan var väldigt mäktig. Som säg bör. Den har kostat upp emot 3 miljarder svenska kronor att bygga. Den har plats för cirka 51 000 åskådare vid fotbollsmatcher och runt 65 000 personer vid konserter. Arenan har ett stängbart tak vilket gör att den kan erbjuda konserter och matcher året om, oavsett väder. Igår var taket stängt och det var 20 grader varmt. Gott att kunna kolla på landskampsfotboll live en novemberkväll i bara skjorta.
Den första halvleken var en ganska sömnig historia. Precis som träningslandskamper brukar vara. Spelarna går sällan in för det till 100 %. De vill inte skada sig och har viktigare matcher framför sig att tänka på. Det var även sömnigt på läktaren.
Zlatan (vem annars) fick göra premiärmålet i inledningen av första halvleken. England skulle dock kvittera genom ett fint United-samarbete (sämre försvarsspel av Sverige) genom Young och Welbeck. Innan pausvilan tog England också ledningen genom debutanten Steven Caulker. Sverige släpper som vanligt, nu för tiden, in mål på en fast situation.
Den andra halvleken börjar nästan lika sömnigt som den första. Men sedan händer något. Zlatan får en fin passning av den briljanta bollspelaren Anders Svensson. Zlatan tar med sig bollen på bröstet och dunkar in bollen bakom en utrusande Joe Hart. Nu började det hända något. Matchen tog fart och publiken likaså. Sverige får en frispark från långt håll. Svensson ställer sig vid bollen. Men Zlatan kliver dit, Svensson traskar därifrån. Zlatan får en fin träff på bollen som går bredvid muren och genom folkmassan framför Hart och in precis intill hans stolpe. Visst, det är ett svagt ingripande av Hart. Men jag tror inte han ser bollen förens den precis är framför honom och då är det försent. Bollen studsar även lurigt.
På stopptid händer det sjukaste jag någonsin har upplevt i samband med fotboll. Hart är ute på en långboll, Zlatan backar ifrån, springer bakåt några meter. Här hinner jag tänka något i stil med: vad fan ska han nu göra, ska han verkligen försöka med en bicykleta? Och ja det skulle han. Det känns som att tiden stannar. Det är overkligt. Han får en perfekt träff. Bollen går i en båge över de engelska spelarna och in i mål. Eufori. Hos Zlatan, hans lagkamrater och även hos oss på läktaren. Det var inte längre någon begravningsstämning, det var kaos. Alla stod upp och skrek. En grym stämning. Målet som Zlatan gör är han ensam om i fotbollsvärlden att kunna göra. Tekniken, balansen, styrkan, speluppfattningen. Grymt. Messi skulle antagligen tagit ner bollen och dribblat bort fem spelare innan han lagt in den i målet där. Som världens bäste spelare han är. Men inte ens han skulle kunna göra det Zlatan gör vid det sista målet.
Det var en grym känsla att få vara på plats denna ingivningsmatch. Matchen är redan klassisk. Trots att det bara var en vänskapslandskamp. Skulle man fått regissera denna match på förhand så hade man inte ens tänkt tanken på att regissera den på detta sätt. Zlatan (den störste svenske spelaren genom tiderna) får göra fyra mål, där det sista målet kanske är världens vackraste (och svåraste).
***
På tal om något helt annat. Eller detta kan ju förresten kopplas till Zlatan. Vissa partimedlemmar i detta parti jag ska ägna några rader åt menar nämligen att Zlatan är en ”icke-svensk”.
Riksdagsrasisterna har gjort bort sig totalt. Sådär smarta att filma när de tuggar massa rasistisk dynga. Ännu smartare att spara filmen. Smartaste av allt är väl att de låter filmen komma i ”orätta” händer. Sedan att Erik Almqvist står och blånekar att han skulle ha utryckt något rasistiskt gör det hela till parodi på hög nivå. Fy fan, usch för dem…
/ Johan Israelsson
Fredag 02 nov 2012, 22:02
Oj, vad det har kliat i fingrarna den senaste veckan. Jag har både en och två gånger velat skriva/kommentera saker gällande det som, lite humoristiskt, har kallats för Liffengate. Jag har dock valt att hålla en väldigt låg profil och istället haft tankarna på att skriva ett längre blogginlägg om denna händelse. Men det har varit svårt. Diskussionerna kring detta har varit väldigt onyanserat. Man har inte sett särskilt nyktert på händelsen/beslutet. Vilket är väldigt synd.
Lindsdals IF bedriver fotboll i tre olika sektioner. Dam, herr och ungdom. Det har man gjort under en lång tid. Damerna spelade denna säsong i Söderettan. Ett sämre år gjorde att man trillade ner i den nya division 1-serien. Herrarna spelar i division 2 och har gjort det sedan i mitten av 00-talet. Lindsdals IF har en väldigt fin ungdomsverksamhet med många lag igång på både flick- och pojksidan.
Kollar man runt omkring i Kalmar med omnejd så är Lindsdals IF en unik förening. Man bedriver en bred verksamhet och har representationslag relativt högt upp i seriesystemen. Det är man ensamma om. Kalmar FF bedriver enbart pojk- och herrfotboll. IFK Berga bedriver enbart pojk- och herrfotboll. Nybro IF bedriver enbart pojk- och herrfotboll. IFK Kalmar bedriver enbart flick- och damfotboll. Den förening som närmast kan jämföras med Lindsdals IF är Kalmar Södra. Kalmar Södra bedriver en bred verksamhet på fotbollsfronten (de bedriver även rugby och innebandy) med både flick- och damfotboll samt pojk- och herrfotboll. Divisionstillhörigheten skiljer sig dock ganska markant. Damerna ligger i division 3 och herrarna ligger i elitfyran.
Att ha två lag på en relativt hög nivå som Lindsdals IF har kostar väldigt mycket pengar. Lindsdals IF har så långt jag kan minnas (och hört) alltid haft en väldigt ansträngd ekonomi, vilket jag också fick mer förståelse kring när jag blev anställd av min moderklubb 2011 och fick titeln marknadsansvarig (även någon form av föreningsutvecklare skulle man kunna lägga till). Jag var nyutexaminerad från Malmö Högskola och programmet Sport Management. Jag var hungrig och hade tusen av tankar och idéer som jag ville applicera på föreningen. Det gick bra. Jag och brorsan startade exempelvis LIF Fotbollscamp som bringade fina pengar samt bra PR till föreningen. Jag sökte bidrag från Smålandsidrotten (min nuvarande arbetsgivare) kring ett projekt i samarbete med de lokala skolorna i Lindsdal. Det var omtyckt av eleverna och det bringade pengar till klubben. Jag var även vid denna tid projektledare för Drive in idrott Kalmar och gjorde så att Lindsdal fick en tydlig roll i detta projekt. Detta bringade inga större intäkter men visade att man gjorde stor nytta i samhället. Min förhoppning var att detta skulle stärka Lindsdals IF:s varumärke som en betydelsefull förening i Kalmar och som mer än gärna engagerar sig i samhället.
Jag gjorde en marknadskatalog. I denna katalog skrev jag hur bra verksamhet Lindsdals IF bedrev, både på plan och utanför planen. Jag tryckte mycket på ovanstående projekt för att företagen skulle vilja satsa lite extra pengar hos oss. Sponsringen ökade en del men inte så mycket som jag hoppades eller trodde på. Snacket gick ungefär så här: ”Ni kan väl få 10 000 kr, det är det jag sponsrar IFK Berga och IFK Kalmar med". Jag försökte då få företagen att lägga lite extra pengar hos oss i och med att vi faktiskt bedriver två verksamheter istället för en som ovan nämnda föreningarna gör. Men jag fick ingen vidare respons.
Här någonstans började jag inse hur svårt det är att dra runt en förening av Lindsdals dignitet och hur svårt det är att öka intäktssidan så att man kan klara av kostnaderna. Dessutom hade man också gamla leverantörsskulder liggande (ganska stora). En sådan här situation förstår vem som helst att den är ohållbar.
I måndags fick Lindsdals IF:s damlag reda på att styrelsen beslutat att dra ur division 1-laget ur deras serie. Man skulle istället ha kvar det andra laget som säsongen 2012 huserat i division 3. Man skulle också spela vidare med damlaget som ligger i division 5.
Detta beslut var tufft. När jag fick reda på det på måndagskvällen led jag väldigt mycket, framförallt med de berörda tjejerna men också med föreningen i stort. Dock var inte beslutet helt oväntat. Styrelsen hade i september kallat till möte. På mötet deltog representanter från dam, herr och ungdom. Styrelsen blottade sig totalt och visade hur ekonomin såg ut. Något drastiskt måste göras. Man tog in tankar och idéer från olika håll hur man skulle kunna överleva. Man var rörande överrens om att ungdom, som är det allra finaste LIF har, skulle behållas i samma form. Däremot visste man inte hur man skulle lösa så att dam och herr kunde köra vidare på samma sätt. Men detta möte var bra. Nu visste alla inblandade hur läget såg ut. Jag har fått berättat för mig att exempelvis damlagets huvudtränare, Håkan Jägerbrink, sa att han trodde detta skulle bli svårt att få ihop.
Herrsektionen gick och väntade på att få riktlinjer inför vad som skulle ske nästa säsong. Man skrev inga nya kontrakt, man värvade inga spelare. Detta gjorde dam. Vilket förvånade mig. Enligt dam hade det fått ett ”OK” att köra vidare. Men detta stämmer inte. Styrelsen förnekar bestämt att de skulle gett klartecken till att köra. Damsektionen hade alltså kört sitt egna race.
När nyheten kom ut i måndags kväll förstod jag direkt att det skulle bli ramaskri. Dock inte i den omfattning som det har blivit. Det är väl här nackdelarna med sociala medier kommer fram. Både Facebook och Twitter gick varma denna kväll. Folk verkar tro att man kan skriva vad som helst på de sociala medierna och komma undan med det. Jag är väldigt förvånad över vad vissa personer har skrivit. Några personer är jag dock inte särskilt förvånad över vad de har kläckt ur sig.
Jag har full förståelse för att man är arg, besviken, förbannad och ledsen i detta läge. Att man skriver att man tycker styrelsen gjort ett dåligt jobb och att de borde avgå. Detta är naturligt och jag tycker någonstans att de drabbade tjejerna har rätt att uttrycka sig så. Däremot är det inte ok att skriva osanningar och att man önskar att styrelsen ska dö (?!). Man skrev att LIF nu bara skulle satsa på herrarna. Herrarna skulle få en halv miljon mer och hela damverksamheten skulle läggas ner. Herrarna kunde köpa fina saker för de nya, ännu högre, lönerna och stoppa upp i röven. Man skrev att pengar som dam hade jobbat in skulle gå till att betala herrarnas skulder. Man skrev att herrarna aldrig hjälpte till med något. Dam fick göra allt. Herrarna är bara med på 1 av 10 grejer som föreningen får göra. Man skrev att föreningen alltid hade satsat på herrarna.
När jag läste dessa saker så kunde jag knappt hålla mig. Detta är så fel som det bara kan bli. Herrarna skulle inte få ett öre från de pengar man skulle spara in på att dra ur damlaget ur serien. Pengarna skulle givetvis gå till att betala av de skulder man har och på så sätt undvika konkurs. Hela damverksamheten skulle inte alls läggas ner (man drog ur ett lag ur sin division). Det jag blev mest arg över var när någon skrev att herrarna inte hjälper till med någonting i föreningen. Oj, så fel det är. I år har herrarna bidragit med mer än någonsin. Ibland känns det som att man har tränat fyra gånger i veckan och på de lediga kvällarna har man gjort diverse föreningsjobb. Man nämner också våra högra löner. Vi har inga höga löner i Lindsdals IF. Det har man aldrig haft. Jag är tämligen säker på att vi har en av Sveriges billigaste division 2-trupper. Majoriteten av grabbarna kollar inte ens när lönen kommer in på kontot. Den märks knappt. Vi har haft diskussioner kring att ta bort dessa ”kaffepengar” och istället lägga det på en sjukgymnast eller på andra saker runt om laget som behövs. Däremot har det varit killar som varit avundssjuka på damerna och deras faciliteter såsom stor ledarstab med ett väl fungerande rehabteam samt att man får mer, och bättre, material än vad herr upplever att de får.
Det är inte bara damspelarna som har skrivit av sig på de sociala medierna. Det har också några av ledarna i damlaget gjort. De har smutskastat folk på ett sätt som jag inte trodde var möjligt när man är en vuxen man. Jag klipper in några citat från dem här nedan (skyll inte på mig gällande svenskan eller särskrivningar).
Enligt kassören har vi kostat 650 000 iår men verkligen är 280 000 ungdom har gått med vinst då kan man räkna ut vilken sektion som kostar pengar. Dom säger utåt att det varit en jämn ställd förening. Nu behöver man inte rädda dom längre Jävla puckon hoppas kommunen drar in alla bidrag för dom.
Lindsdals IF:s, milt uttryckt, tragiska ursäkt till ordförande Mats Berglund förklarade tidigare under förmiddagen på radion att anledningen till varför man beslutat att det var just föreningens Damlag som skulle få smaka på konsekvenserna av att Mats tillsammans med kassör Marie Almqvist kört föreningens ekonomi i botten…
…Grattis till herr Bohman som får sin önskan om en större budget infriad på bekostnad av Smålands bästa damlag. Usch fy helvete era små, små människor, dra åt helvete…
Jag vill understyrka. Detta har alltså ledare kring damlaget skrivit. Inte några hormonstinna 15-åringar. Och detta är inte ok. Man får inte uttrycka sig så här som ledare, förebild och vuxen människa. Jag tror rent ut sagt att det är förtal. Man hänger ut den "tragiska ordföranden”, man hänger ut kassören och man hänger ut herrlagets tränare, Kent Bohman. Bohman som inte har något som helst med detta att göra. Och kassören gick in på sin post för ett och ett halvt år sedan ungefär. Skulle någon annan ens fundera på att gå in som kassör i ett sådant ekonomiskt läge som klubben befann sig i? Jag tror inte det. Utan henne kanske inte föreningen hade funnits idag.
Man skriver att man har haft kostnader för 280 000 kr (?!) under året. Konstigt. I tidningen, dagarna efter, sa man att man hade gjort ett jättejobb med att skala av 200 000 kr i budgeten inför den nya säsongen. Jaså, då skulle man alltså dra runt föreningen på 80 000 kr i division 1 kommande säsong.
Direkt efter att beslutet offentliggjordes i måndags började man som väntat diskutera jämställdhet. Det blev en genusfråga direkt. Är det egentligen det? Jag är tveksam. Jag minns i och för sig att det blev det när IFK Kalmar för ett antal år sedan la ner sin herrverksamhet. Men då fick väl Lennart Kool (konstigt nog) något jämställdhetspris. I alla fall, styrelsen tar ett beslut ifrån vad man tror är rätt för föreningen och dess framtid. Precis som vilket företag som helst (föreningar har på gott och ont börjat likna företag nu). Man gjorde säkerligen även en omvärldsanalys. Alltså tittade man sig runt om i Kalmar. Hur ser det ut? Kalmar FF ligger som stadens majestät. Bakom där kommer Lindsdals IF herr som var nära på att ta klivet upp i division 1 den gångna säsongen. Hela regionen skulle nog må bra av ett lag närmare Kalmar FF. IFK Kalmar ligger i den nya superettan för damer och är en förening som satsar på sina tjejer, och står på en bra grund rent ekonomiskt. Har en stad som Kalmar underlag för att ha två damlag på högre nivåer? Finns det spelare till detta? Nja, i år har det visat sig att detta är tveksamt. Många har skrikit på ett samarbete mellan LIF och IFK Kalmar för att på så sätt kunna ha ett damlag av allsvensk dignitet i Kalmar. Kanske är detta en väg att gå.
Det sista vi hörde i Liffengate var att damerna nu ska spela vidare i division 1 under Lindsdals IF:s klubbmärke men att man ska göra det i en helt egen sektion med allt vad det innebär (ekonomi etc.) Hur gör man då med skulden som ligger hos föreningen? Följer 1/3, eller rentav halva skulden (för enligt mig bör ingen skuld ligga på ungdom), med till den nya sektionen? I så fall har man redan från början ett rejält underskott i kassan. Och vilka ska leda laget? Är de ledare som smutskastat föreningen/styrelsen välkomna? Skulle man exempelvis skrivit så om sitt jobb och dess företagsledning så skulle man fått kicken direkt.
Ikväll fick jag dock höra att det inte alls var klart med en sådan här lösning och fortsättning. Styrelsen menar att absolut inget är klart. Fortsättning följer alltså i Liffengate...
Jag tycker att det är oerhört tråkigt att detta har hänt i Lindsdals IF och jag lider med den förening jag tillhört i så många år. Förhoppningsvis rider man ur denna storm och kan i framtiden vara en välmående förening.
/ Johan Israelsson
Fotbollsbloggen
David Winberg, 36 år, har jobbat som sportreporter/redigerare på Barometern sedan december 2007.
Född och uppvuxen i Ljungarum i Jönköping. Hamnade i Kalmar 2002 via stoppen Växjö, samt amerikanska Little Rock, Orlando och Winston-Salem.
Den här bloggen kommer att handla om fotboll i allmänhet och lokalboll från division 2 till sexan i synnerhet.
Tips?
Nyheter?
Mejla mig!
david.winberg@barometern.se
Telefon: 0480-592 55
Christian Gustafsson
35-årig sportreporter på Oskarshamns-Tidningen. Bor i radhus i Kristineberg i Oskarshamn. Pappa till Tilde, 10, och Idde, 7. Gift med Anna. Född och uppvuxen i Oskarshamn. Flyttade till Stockholm 1998 och hamnade så småningom på Aftonbladet. Flyttade hem igen 2001 och har sedan dess arbetat på OT. Idrottsmeriter? Spelat division 1-innebandy med Oskarshamns IK (tvåa i poängligan 97/98!) och Farsta Sharks samt division 5-fotboll med Bråbo. Gillar: Steven Gerrard, familjen och Liverpool. Ogillar: Ärtor och Manchester United. Starkaste idrottsminne: När OT-fotografen Hasse Broms tvingade ner mig i en låda för att plåta mig som ”gubben i lådan” inför seriefinalen mot Södra Kärr i innebandyettan.
christian.gustafsson@ot.se
Telefon: 0491-575 11
OT-utmaningen
Här följer ni OT:s utmanare i uppladdningen inför Göteborgsvarvet i maj 2013. Naturligtvis kryddar vi inläggen med bilder från träningar och samlingar. Deltagarna: Ingela Svensson, Elin Bergstrand, Cristoffer Lundberg, Anders Hildingsson och Johhny Larsson, samt tränare José Puntigliano.
redaktionen@ot.se
OAIK-bloggen
Säsongen 2013 tar den här spelartrion dig med bakom kulisserna i Oskarshamns AIK:
Emil Dolk: 21-årig mittfältsterrier som förutom Oskarshamns AIK, spelat för moderklubben Rödsle BK. Blivande civilekonom, som lever med känslan av att vara en tia bland femkronor. Inte riktigt lika stor, men dubbelt så värdefull.
Carl Aldebert: 24-årig central mittfältsdynamo i OAIK. Oskarshamnare som för närvarande är bosatt i Kalmar. Utöver OAIK finns mina sympatier hos Änglarna och Liverpool.
Eric Persson: Hårdför mittback som är 21 år ung. Lagkapten i Oskarshamns AIK. Stora intressen i livet är fotboll och ishockey. Jag avgudar Francesco Totti och avskyr Messi!
oaikbloggen@barometern.se
Lindsdalsbloggen
Johan Israelsson
26 år gammal, mittfältare och lagkapten i Lindsdals IF. Har varit klubben trogen sedan barnsben med undantag för två säsonger då jag spelade division 1-fotboll med Malmöklubben Limhamn/Bunkeflo. Gillar musik, gärna svensk sådan. Jobbar som utvecklingskonsulent på Smålandsidrotten. Är bror till Kalmar FF-mittfältaren Erik Israelsson.
lindsdalsbloggen@barometern.se
Redaktionsbloggen
På Redaktionsbloggen berättar Barometern-OT:s redaktionsledning om tidningens utvecklingsarbete, och om hur vi resonerar i olika publiceringsfrågor. Vi hoppas också att den ska leda till en utökad dialog med er läsare.
redaktionsbloggen@barometern.se
Huvudnyheter just nu
LÄS MER
