Vi testar igen! Kom igen nu, bilderna.
Morrissey var coolt, särskilt Meat is Murder. Ett mer uttömmande utlåtande kommer imorgon! Nu börjar kvällen - eller?
// Matilda
Tidigare idag gästade Amanda Bergman (Idiot Wind) sin pojkvän The Tallest Man On Earth när han spelade på festivalens största scen och tillsammans bjöd de på ett väldigt finstämt finalnummer.
När det så var dags lite senare ikväll för Idiot Wind att spela på en av de mindre scenerna fick Tallest Man On Earth snällt stå i publiken och titta på.
Hur konserten var? Jo. Den var stillsam och fin. Men eftersom Raised Fist spelade alldeles bredvid var det svårt att höra...
/Wilhelm Blixt
Kommer precis från Washed Out-konserten i stora tältet. Jisses. Jag är kär. Inte bara i frontande Earl Greene, som log sött med lockig lugg i pannan, utan i musiken, i deras skapande. Jag sätter min femtioelfte 4:a, men äsch, jag är väl en sådan som gillar saker. Det kan f.ö. meddelas att killarna från Blackbird Blackbird dansade sig svettiga längst fram.
Något som inte hade fått ett 4:a, utan kanske snarare en 2:a, är The Embassys spelning i eftermiddags. Misstolka mig rätt nu; jag gillar The Embassy och vet att de gillar att omfamna den här glo-på-skorna/spela-för-en-vägg-stajlen à la svensk pop signad av Labrador alt. Service, men ändå. Kom igen. Vid ett tillfälle muttras det surt att "vi måste bara prata om en sak", varpå det blir tomt och tyst på scen. När duon återvänder meddelar man kort att publiken får en men bara en låt till.
Sedan blev det en vända på campingen. Ett gäng lekte Jag har aldrig och dansade solstolsdans till Yelle. Brings me back.
Snart Morrissey. Undrar om Maskinen spelar (rykten gör gällande att en av Frejs familjemedlemmar har gått bort och att han därför inte kommer att uppträda, trots att han i går uppträdde med SMK), och om de gör det: undrar hur det känns att lira samtidigt som Moz?
// Matilda
Nåddes nyss av nyheten att Sverige tagit brons i fotbolls-VM för damer. Det fick mig att minnas ett härligt fotbollsminne när jag var här på Hultsfredsfestivalen 2006 och när de visade Sverige-Paraguay på storbild med säkert upp mot 15 000 - 20 000 festivalbesökare som hängivet följde matchen. Allra starkast är givetvis Fredrik Ljungbergs förlösande 1-0-mål i 89:e matchminuten och som fick hela festivalen att go bananas och få fotbollsfeber utöver det vanliga!
/Wilhelm Blixt
Just nu skiner solen och sommarkvällen börjar bli ljuv i Hultsfred. Morrissey kan inte ställa in på grund av regn ikväll. I alla fall som det ser ut nu såhär två timmar innan konserten ska börja...
Inför årets festival hade jag stora förväntningar på The Tallest Man On Earth. Jag lägger ut texten i min recension, så här i bloggen skriver jag bara att han levde upp till förväntningarna och är, än så länge, den stora behållningen för min del. Enda minuset med TTMOE var att jag missade nya svenska supergruppen Kriget. Hade varit coolt att se. Hoppas på en ny chans senare i sommar!
För övrigt vill jag ge dagens ros till Jonatan Holgersson som så vänligt uppmärksammade mitt rop efter kanelbullar. Han överraskade mig med en påse gifflar och efter det kände jag hur både blodsockret fick en kick och hur varmt det kändes i hjärtat.
Men när sötsuget precis stillats blev jag plötsligen på en riktigt fet BBQ. Jag och mat alltså... /Wilhelm Blixt
Blackbird Blackbird spelar nya låtar på White stage. Jag har alltid gillat dem men tycker inte riktigt att deras approach på scen passar musiken; de vill ha hiphoparmar, studs, tjoande OCH solglasögon inomhus, medan musiken är drömsk och mystisk. Jag antar att bubblan sprack. När jag kom ut från Syket (ha) kände jag att det här, hörni. Det här blir en bra dag. Next up: Tallest man on earth, Kriget, The Embassy, kanske en runda bland bekanta på campingen, kanske (kanske) en smålandsrulle till.
// Matilda
Det slog mig just att vi nu är inne på festivalens sista dag. Det har gått fort! Damn. Crystal Castles-spelningen var sjövild och Alice Glass cool, svartklädd och stundvis folkkär. Min fredagskväll slutade på en filt utanför second hand-shopen, där jag satt med nya och gamla vänner och lyssnade på gangstarap (Lil B, tydligen) och tittade på festivalfolk. Jag hade gärna sett tuffa norskan Ida Maria tralla I like you so much better when you're naked, men konserten började halv två och en varm fleecepläd lockade mer. Nu börjar Edda Magnason på Orange stage och om en halvtimme är det dags för Syket, som f.ö. bor på samma tomt som vi under festivaldagarna. Jag såg dem en gång i Uppsala och återupplever dem gärna.
// Matilda
Hultsfredsfestivalens funktionärer måste nog se över den vita scenens tak inför morgondagen för jag lovar att taket höjde sig flera centimeter under Anna Calvis holmgång. Herregud, vilken röst!
//Wilhelm Askebring
Hörde att den där soulgubben Charles Bradley var bra. Redaktör Lotta tog i och gav honom en femma. Hon skrev att han sjöng Heart of Gold med "mer feeling" än Neil Young.
Glöm det. Ingen är bättre än Neil. Så här ska det låta.
Ett av våra stora bekymmer just nu: Toapappret på närmaste och fräschaste toan är slut. Jag har nu (helt själviskt) kidnappat en toarulle från en annan toalett och har den gömd i min väska. Så kan jag med SÄKERHET veta att jag är safe vid nästa toabesök. I vissa lägen får man inte vara för generös.
Så är det ba'
//Lotta
Såg lite på Erasure. Killen som sjunger såg ut som Jerry Williams på långt håll. Fast med en sån där glittrig rosa kostym som Elton John brukar ha på sig. Var lite kul att höra de där låtarna igen!
Det har varit mulet en stor del av dagen. Hoppas det släpper upp i morgon när Moz kommer. Så att han inte ställer in.
Charles Bradley - mannen med den stora rösten - är snubben i guld som vi bara ser ryggen på. Här kramar han okänt fan.
Vet ni hur bra Charles Bradley är eller???!?!?!?! Alltså den mannens röst - den skulle få mig att bli lycklig any day!
Undrar vad det kostar att boka honom till sitt bröllop. Om jag gifter mig nån gång dårå...
Och så kramade han alla som ville. Utan mig. Men jag höll mig inte framme.
//Lotta
Det börjar mörkna på. Erasure och Floating Points håller låda. Nästa band jag ska recensera, Crystal Castles, börjar klockan 23 och innan dess tänkte jag ta en sväng till Iris second hand för att kika på blommiga klänningar.
Har fortfarande gung i kroppen kvar efter Ison & Fille-konserten. Var är festen? HÄR är festen (enligt publiken i kepsar bak-å-fram).
Lotta är minst sagt tydlig med var hon har sina fotbollssympatier. Passande nog är ju pressrummet i ett omklädningsrum...
Foto: Wilhelm Blixt
David Bergström tar till okonventionella hjälpmedel för att få till de bästa plåtningarna.
Jag, Wilhelm Blixt, har fortfarande inte hittat några kanelbullar på Hultsfredsfestivalen 2011. Jag har till och med twittrat till deras officiella twitter om det går att köpa någonstans, men inte fått något svar... Annars så har bob hund varit bästa bandet för min del den här dagen! Då har dock inte Bob Log III spelat än..
Och här kommer lite bilder.
/Wilhelm Blixt
När Primal Scream spelade igår kväll, regnet vägrade upphöra och mina Doc Martens visade sig ha bristande förmåga att hålla sig vattentäta, då blev Tennis spelning på White stage (under tak!) räddningen. De gör fin, drömsk pop med melankoliska undertoner och jag vaggade med för att inte huttra. Stärkt kunde jag kuta bort till The Prodigy och överväldigas av epilepsiframkallande ljusshow och intensitet.
I morse tag jag och David en runda på campingen, snackade med folk, inspekterade camps (bland annat Camp Umeå, going strong since 1997) och fotade lättklädda festivalsvenskar som njöt av att solen äntligen visat sitt nylle. Direkt från campingen bar det av mot presscentrat, aka omklädningsrummet, sedan var det dags för mig att ta ett snack med This is Head, vilka också kommer att lira på Emmabodafestivalen senare i sommar. Det var ett gäng trevliga män i skägg.
Next up: slutet av The Pains of Being Pure at Heart, Bob Hund, Linnros, Ison & Fille och notisjakt.
...alltså om någon undrar så är det inte oss journalister man skämmer bort under en festival. Man tycker ju att ett armband det står VIP på borde berättiga till LITE lyxartiklar - gratis förstås Men nej. Här i Hultsfred är pressrummet inklämt i ett ap-litet fotbollsomklädningsrum. Vi får knappast plats, presskåren alltså, bänkarna ger träsmak, kaffe fick vi först sedan jag sade att det vore en bra idé. Andra gratisgrejer vi får är sega dragé-påskägg, några trötta äpplen och, nej, that's it!
Så lyxigt har vi det här!
Men musiken är bra ;) //Lotta
Sprang rakt på Gula gubben på husvagnscampingen när han showade för några besökare. Resulterade i några filmer som inom kort läggs upp här på webben. Bland låtarna finns Blind date blues och Ingen käring inget tjöt. Dessutom körde han en version av Gessles Här kommer alla känslorna på en och samma gång. Funderar på att inte lägga ut den. Vill inte bli stämd av Gessle.
Fick ett enormt sötsug igår. "Kanelbullar!" skrek jag högt i pressrummet och kände hur det började vattnas i munnen. Min fotokollega David Bergström övertalade mig dock att följa med och köpa munkar eftersom vi inte visste om det fanns någon kanelbulleförsäljning på festivalen. Blev en trevlig stund med en munk toppad med chokladknäck, samtidigt som vi hann imponeras av The Prodigys tunga gig. De ligger långt ifrån mitt vanliga referensbibliotek, men det var bara att släppa flanellskjortor och akustiska gitarrer för en stund med hård digital techno.
Efter ett hett tips från Wilhelm Askebring ska jag nu gå och spana in postrockorkestern Red Sparowes från Los Angeles.
För er som inte gick på Prodigy eller Suede – en sisådär 47 personer – fick sig ett gott skratt i Teaterladan igår natt. Les Savy Favs karismatiske och tjocke sångare Tim Harrington var minst sagt förbannad för att Brooklyns bästa post-hardcoreband blivit förpassade till en mindre scen till förmån för de ovan nämnda orkestrarna och han var inte sen med att visa vad han tyckte och tänkte. Under tiden övriga bandet höll lågan uppe bakom sina instrument gjorde Harrington bland annat det här: • Sprang åtskilliga gånger ut i publiken med micken i högsta hugg och kramade folk • Målade sig i ansiktet med läppstift • Kilade backstage och hämtade en bale med toapapper, vilken han kastade ut i publiken • Tiggde och stoppade in snus från publiken • Snackade skit om Prodigy och Suede • Snodde en security-väst som han trängde på sig • Visade könsorganet • Bjöd upp polarna i Trans Am på scen • Snackade skit om Prodigy och Suede • Skar sig på ett finger när han försökte klättra upp på en vägg Med andra ord; betedde sig som man ska göra på en helt vanlig punkspelning.
//Wilhelm Askebring
Säsongen 2012 tar den här spelartrion dig med bakom kulisserna i Oskarshamns AIK:
Johan Törnström: 23-årig back från Oskarshamn där jag bor med min flickvän. Har OAIK som moderklubb och varit klubben trogen sedan barnsben. Studerar just nu till idrottslärare i Kalmar.
Johannes Lagesson: 21-årig back som har lirat i Kalmar Södra IF och Kalmar FF innan det blev OAIK där jag är inne på min andra säsong. Bor tillsammans med min flickvän och jobbar i Kalmar.
Carl Aldebert: 23-årig central mittfältsdynamo och lagkapten i OAIK. Oskarshamnare som för närvarande är bosatt i Kalmar där jag är inne på mitt sista år som socionomstuderande. Utöver OAIK finns mina sympatier hos Änglarna.
Vi lever alla tre efter mottot "You´ll never walk alone" och har Anfield som favoritresmål. Kort och gott så älskar vi Liverpool FC.
It, sociala medier, prylar och teknik. När den Lindsdalsbon Fredrik Nygren börjar blogga på Barometern och OT gör han det som en förlängning av rollen som panelmedlem i Bonus Weekends teknik- och motorpanel. Själv följer 38-åringen dagligen 300 bloggar. Han är tvåbarnspappa, tjänstledig från jobbet som webbutvecklare på Gota Media AB och brinner även för motorcyklar och löpning.
Johan Israelsson
25-årig mittfältare i Lindsdals IF. Har varit klubben trogen sedan barnsben med undantag för två säsonger då jag spelade division 1-fotboll i Malmöklubben Limhamn/Bunkeflo. Har koll på det mesta som händer i och runt Lindsdals IF. Är bror till Kalmar FF-mittfältaren Erik Israelsson.
Sofie Waller
23 år gammal lagkapten och innermittfältare i Lindsdals IF.
Jag började min fotbollskarriär i Mörbylånga GOIF, vidare genom olika lag i öländska byar för att slutligen hamna där jag är idag; på startlinjen för division 1-spel med Lindsdal. En positiv och målinriktad tjej som genom Lindsdalsbloggen tänkte dela med sig av sin vardag, lite synpunkter men framförallt; sitt lag.
David Winberg, 36 år, har jobbat som sportreporter/redigerare på Barometern sedan december 2007.
Född och uppvuxen i Ljungarum i Jönköping. Hamnade i Kalmar 2002 via stoppen Växjö, samt amerikanska Little Rock, Orlando och Winston-Salem.
Den här bloggen kommer att handla om fotboll i allmänhet och lokalboll från division 2 till sexan i synnerhet. Tips? Nyheter?
Mejla mig!
35-årig sportreporter på Oskarshamns-Tidningen. Bor i radhus i Kristineberg i Oskarshamn. Pappa till Tilde, 8, och Idde, 5. Gift med Anna. Född och uppvuxen i Oskarshamn. Flyttade till Stockholm 1998 och hamnade så småningom på Aftonbladet. Flyttade hem igen 2001 och har sedan dess arbetat på OT. Idrottsmeriter? Spelat division 1-innebandy med Oskarshamns IK (tvåa i poängligan 97/98!) och Farsta Sharks samt division 5-fotboll med Bråbo. Gillar: Steven Gerrard, familjen och Liverpool. Ogillar: Ärtor och Manchester United. Starkaste idrottsminne: När OT-fotografen Hasse Broms tvingade ner mig i en låda för att plåta mig som ”gubben i lådan” inför seriefinalen mot Södra Kärr i innebandyettan.
Julia Ekstam är en ambitiös 22 åring, född i Kalmar men bosatt i Stockholm. Följ henne genom livet i media & event branschen och läs om hennes hejdlösa skildringar om människorna, mötena och upplevelserna därtill.
21-åriga IFK Kalmarspelaren Cassandra Olofsson gör sin 6:e säsong i den blåvita tröjan. En energisk tjej med glimten i ögat som alltid har ett skratt nära till hands.
Här får vi följa med henne bakom kulisserna på Gröndal och läsa om hur det är att vara en damfotbollsspelare i en elitsatsande förening
På Redaktionsbloggen berättar Barometern-OT:s redaktionsledning om tidningens utvecklingsarbete, och om hur vi resonerar i olika publiceringsfrågor. Vi hoppas också att den ska leda till en utökad dialog med er läsare.
Viktor Gibbs Sjödin, en profil både på och utanför isen. Känd i hockey-Sverige för sin vassa penna och hårda tacklingar. Tidigare spelade han i Bofors, nu är det IK Oskarshamn som gäller. Viktor bloggar om det senaste i laget.
Häng med på Hultsfredsfestival du också! Vi lovar att hålla dig uppdaterad, läcka det senaste skvallret och ta dig med bakom kulisserna på Hultsfreds stora rockfest. Klicka här för att läsa bloggen
"Mycket konstigt att han väljer att byta spelare i backlinjen efter den stabila insatsen senast. Backlinjen idag höll ingen hög klass. Nenad såg mest ut att vilja vara någon annanstans."
I Fastighetssök kan man söka efter gjorda fastighetsaffärer i Kalmar och Blekinge län. Det går att filtrera sin sökning efter vad det är för slags fastighet, när köpet är gjort, pris och taxeringsvärde.
Läs mer
LÄS MER
