Par i Kungar (Viktor och Ingelsten)

Onsdag 08 okt 2008, 23:32

Just nu kanske ingen undrar hur det är med mig och mitt knä men jag tänker åtminstone berätta ifall någon själ är inne här och läser. Inte för att ingen bryr sig om mig utan för att det mesta, med all rätt, handlar om våra fantastiska spelare i Kalmar FF och i landlaget just nu. Både Viktor och Ingelsten har gjort otroligt bra säsonger hittills och är värda sina platser. Nu ska vi bara hålla tummarna för att någon av dem får spela. Jag tänker i alla fall göra det. Åter till mig och mitt knä. Som alla vet var jag tvungen att lämna återbud till u21 för att mitt knä var svullet och ömt efter Trelleborgsmatchen. Det var egentligen ingen nyhet eftersom knät har varit svullet till och från sedan Feyenoordsresan där jag knäade ihop med van Bronckhorst. Alla som läser här kanske vet allt om skador men för er som inte vet så är det så att det är mycket lättare att skada sig allvarligt om man spelar med en svullnad eftersom den gamla skadan inte har läkt tillräckligt. Med det i åtanke så kom vår fantastiske sjukgymnast Kjell Svensson och jag överrens om att tejpa knät kraftigt efter den matchen fram till uppehållet, vilket vi har gjort, men svullnaden vill inte riktigt ge med sig. Nu har jag två veckor att få ordning på det och för att riktigt kolla upp vad som är fel så ska jag på magnetröntgen på fredag. Ska bli skönt att få veta vad som är galet. Förhoppningsvis ska allt vara i sin ordning. Igår var familjen på Jenny Nyströmsskolan och åt trerättersmiddag. Eleverna som lagar och serverar maten är duktiga och även om det kanske inte går lika fort som på restauranger så är maten verkligen god och vällagad. Jag beställde in räk- och musselsoppa till förrätt och aborre till huvudrätt. Jag kan inte annat än rekommendera det. Mycket smaskigt. På tal om smaskigt så spelade David och jag NHL09 mellan träningarna idag och ni kan ju alla räkna ut hur det gick. Pittsburgh Penguins levererade verkligen idag och jag var aldrig riktigt hotad. Han får allt träna upp sig lite för att kunna utmana mig på riktigt sen. Nu ska jag snart gå till bingen och kolla på Scrubs. Det är en av mina absoluta favoriter. Tillsammans med den, och serien Vänner har jag spenderat många kvällar med ett leende på läpparna. Det kommer även att ske ikväll. På återhörande / Rasmus

Kommentarer

  • Klart vi tänker på dig..

    Jag blev rätt orolig när jag läste om ditt knä, håller tummarna för att du är spelklar mor ifk!


  • Givetvis !!!!!

    Klart som korvspad att vi tänker på dig !! Din närvaro fram till sista omgången är av största betydelse, det har vi märkt de gånger du varit borta. Så bit ihop, tejpa på och lämna inte återbud !!


  • Kronprinsen

    Om dom är kungar är du kronprinsen som står och knackar på dörren till Herr Landslaget! Du hade platsat redan nu! Hoppas att ditt knä blir bra. Du behövs verkligen på plan mot ifk Gbg. Bra att du sköt så mycket mer i matchen mot Trelleborg. Du har ett fantastiskt skott och fortsätt skjuta mot mål så sitter snart målen. Hur går det mot brossan i Fifa 09? Dominerar du även där?


  • du då?

    våra fantastiska spelare i kalmar ff? du är ju också en av dom, även om du inte är med i a-landslaget! :) & lycka till med knäet... <3


  • mat

    Kom och käka idag ist :)


  • ...

    Ahhh Vänner är de enda som går hemma på min dvd. Så sjukt kul! Hoppas ditt knä bli bättre!
    / Kusin Frida


  • hihi!

    Intresseklubben har antecknat...!


  • Rasmus är bäst

    Vi håller tummarna för att ditt knä återställs snart. Om fortsatta problem hoppas jag du får en sakkunnig behandling. Du är verkligen värdefull för kalmarlaget, som haft det motigt på sistone.


  • Givet att vi tänker på dig Rasmus

    Klart att vi tänker på dig Rasmus. Du är en viktig kugge på Kalmars mittfält. Vi behöver dina känsliga och geniala passningar när vi går mot SM-guld. Hoppas att du är tilbaka mot bananer-i-pyjamas. Lycka till på röntgen.


  • Film

    Har du sett klart vänner??? tkr den är riktigt bra,men har aldrig följt scrubs men det låter roligt.e du bra på nhl 09?


Om Tim, Klas, sömnlöshet och inte så mycket om matchen

Tisdag 15 apr 2014, 02:01

Så var det natt igen. Och sömnen som aldrig tycks infinna sig. I stället för att sova, som min hjärna är tydlig med att den inte vill, så sitter jag i skenet från datorn och skriver det här inlägget. Men jag gör inte bara det, för samtidigt som jag skriver det här bläddrar jag mig också igenom Tim Ferriss blogg. Han verkar vara en spännande individ. Bara att ha lagt över 250 000 dollar på att genomföra olika medicinska tester på sig själv säger ju en del. Men jag antar att han kan kosta på sig det efter tre bästsäljande böcker.

Har ni inte läst någon av hans böcker så föreslår jag att ni uppsöker närmaste bokhandel och inhandlar ett exemplar. Det är intressant läsning.

Om matchen skriver jag ingenting i natt. Jag orkar inte. Den känns fortfarande för mycket. Jag behöver reda ut mina tankar innan jag kan fånga dem i ord.

Publiken. Vilket lyft på den nedre läktaren. Det är bara synd att vi inte får fira ett sent mål även i dag. Jag hoppas att ni fortsätter vara där. Vi behöver stödet från läktarplats och ni gör ett ruskigt bra jobb.

Sömn efter match är otänkbart. För kroppen. För hjärnan. För mig. Jag får ingen ro. Inget lugn. Bara en massa tankar. Om min egen prestation. Som var sådär. Och även om jag vet att det tar ett tag att komma i form efter ett ganska långt skadeuppehåll så har jag inte det tålamodet. Inte ens nu när jag blivit en trettio-plussare kan jag förmå mig själv att helt acceptera läget. Att det är som det är och att det förmodligen är det för att det är det bästa. Det är svårt. Det krävs träning. Förståelse. Insikt. Jag är inte där än. Men bara att jag skriver om det, att jag är medveten om det, är ett steg på vägen.

Jag pratade kort med Klas Ingesson. Den mannen är min idol. Han är helt fantastisk. Klagar aldrig. Alltid positiv. Glad. Varm. Och jag unnar honom bara segrar – både på planen och utanför.

Förutom när han möter oss. Då unnar jag honom bara segrar utanför planen.

Alve sov när jag kom hem. Han somnade kvart i nio och ungefär två timmar efter normal sovtid. Han ville inte gå hem. Han älskar arenan och han älskar killarna i laget. För några veckor sedan frågade han mig om vi inte skulle åka ner och träna snart. Han hade inte varit nere på arenan på länge och tyckte att det var dags för ett besök. Mackan, Lars och Mats är favoriterna. De busar med honom och ger all den uppmärksamhet som måndagströtta föräldrar kanske inte alltid orkar.

Nu måste jag sova. Träningen börjar snart.

Och förresten. Det var straff. Det måste ha varit straff. Eller?


Udda väder, träningskläder och morotskaka i en hage

Söndag 13 apr 2014, 20:14

Vädret verkade ha ovanligt svårt att bestämma sig i dag. Ena stunden regnade det för att i nästa vara strålande solsken. För en fotbollsspelare innebär dessa vädermässiga växlingar vissa klädesmässiga svårigheter. Om det regnar krävs en hel uppsättning med regntäta kläder, kläder som annars är för ”sladdriga” för att bära, medan det vid torrare väder enbart krävs en långärmströja, i ett försöka att stoppa den bistra vind som alltid tycks gäcka Gastens planer. I dag blev det därför en blandning. Först regnkläder. Sedan vindkläder.

Träningen började i ett ganska lugnt tempo, kvadraten och några rörlighets/snabbhets övningar. Därefter blev det en uppspelsövning innan den så småningom övergick i ett större spel. Riktigt bra tempo på spelet och det känns laddat. Vi är redo.

Annars spenderades delar av den här söndagen i en hage någonstans i närheten av Björnö. Vi vet inte exakt var. Men i hagen fikade vi på Minnas morotskaka, Alve var tydlig med att han inte alls hade några planer på att engagera sig i den verkliga anledningen till att av sökt oss till denna plats om han inte fick fika först, och det fick han ju så klart. Därefter plockade vi nässlor. Hör och häpna! Vi fyllde en hel korg, vilket inte alls visade sig vara speciellt mycket efter det att själva kok-biten var avklarad, och begav oss hemåt. Väl hemma radade vi upp oss längs diskbänken och skalade av alla olämpligheter från de plockade nässlorna innan de fick ta ett stärkande varmbad. Därefter lagade Minna en ljuvlig nässelsoppa och till den serverades hembakt bröd. Kanske inte världens bästa matchförberedande måltid men den fungerade alldeles utmärkt som ett delikat mellanmål.

Nu blir det lite film. The Hobbit 2.


Om Lakers, träningen och en viss smärta

Fredag 11 apr 2014, 20:21

Denna regniga vårdag. Vi följer Växjö Lakers framfart i semifinalspelet med stort intresse och har nyss klarat av den obligatoriska ”hockey efterrätten” – SIAs glassbåt. Jag läste om Lakers i tidningen, om hur de omsatte dubbelt så mycket som KFF, och hur de på ett genomtänkt och strategiskt sätt byggt upp en verksamhet som visat sig hålla hela vägen till en SM-semifinal. Det är imponerande. Jag är kanske inte så värst hockeyintresserad egentligen, det är mer svärfar som står för den biten, men när det vankas slutspel så går det definitivt att titta på.

Regnet fanns där även under fotbollsträningen i förmiddags. Och vinden. Kylan. Våren plötsligt avlägsen. Fördröjd.

Vi traskade ut till Gastens gräsplan. Den håller ändå ganska bra klass för att vara en träningsplan. Och för att vara i början av april. Mackan och Stefan alltid tidigt ute, först av alla, sedan samlas de där i ringen, en efter en, ”gris-gänget”. De som alltid spelar gris innan träningarna. Och jag är ofta med. Men jag kommer sent, efter tejpning, efter att ha läst minst en av Kjells alla medhavda tidningar (om hälsa), och jag hinner vanligtvis bara vara med en runda innan Hasse blåser i sin visselpipa.

Samma visa i dag.

Jag hann ut. Jag hann vara med en runda. Mats förlorade.

Efter uppvärmningen följde en passningsövning. Bollen levde sitt eget liv och verkade nosa upp varenda ledig grästuva, vilket resulterade i flera roliga situationer där bollen studsade upp på mottagarens knä, lår eller mage. Ett mindre spel innan vi gick in i dagens huvudattraktion – det stora spelet.

Kroppen kändes ganska bra. Mitt knä håller. Visst det gör lite ont emellanåt men det är inte mycket att bry sig om och när jag frågade Kjell efteråt om smärtan skulle kunna bli bestående, skakade han bara på huvudet och sa att det inte fanns någonting som tydde på det, men att jag kanske skulle få spela, och leva, med en viss smärta under några veckor framöver.

Vi tränar på söndag också innan vi går in i ”super-veckan” med tre matcher på sex dagar. På vägen till Gasten, med gruset knastrande under dobbarna, kom jag på mig själv med att fundera över den kommande veckan och jag känner på mig att den kommer att bli bra för vår del. Det ser bra ut. Känns bra. Och jag ser inga orosmoln på himlen - även om det just denna dag var lite ”Boråsväder”.

Nu. Mer Lakers.


Det här om frågor och hjälmar

Onsdag 09 apr 2014, 20:00

Alve tre år.

”Varför har inte du cykelhjälm pappa? Mamma har och jag också. Men inte du. Varför?”

Jag kan inte svara direkt. Tvingas tänka efter. Varför? Jag borde ha ett färdigt svar på den, ett tydligt och övertygande. Varför har du inte cykelhjälm pappa? En återkommande fråga. Jag dröjer för länge med svaret, sonen tröttnar, vänder sig åt mammas håll och undrar varför några av fåglarna i havet simmar med rumpan uppåt.

Mina tankar snurrar vidare kring hjälmen – och i mitt fall avsaknaden av densamma. Jag har egentligen aldrig reflekterat över varför. På låg- och mellanstadiet fanns det inga alternativ, då var cykling synonymt med hjälm, man visste ingenting annat och alla hade det. På högstadiet slutade alla andra att ha det, idealen förändrades, byttes ut, och grupptryck och andra konstigheter översteg självkänslan. Då fanns det inte heller några alternativ. Hjälmen försvann.

Men nu. Varför inte? Egentligen. Vad har jag för ursäkter?

Är det frisyren det hänger på? Kanske att upplevelsen av hjälmen som ”frisyr dödande” helt enkelt har gjort mig lite allergisk mot den. Fast just nu finns det ju å andra sidan ingen frisyr att förstöra, jag har ingen frisyr, bara ett tjockt lager hår och jag bär mössa för att slippa visa upp eländet, samt bespara folk runt omkring en massa onödigt lidande.

Så den ursäkten går bort.

Vad har vi mer? Bekvämligheten. Det är fan inte skönt att bära en plastgrej på huvudet. För även om den kan rädda liv är den ändå för hård, sitter för tajt och det där spännet under hakan. Det skaver. Ibland. Ofta. Alltid. Men det där med att den räddar liv låter ju ganska viktigt.

Så den ursäkten faller också bort.

Kanske att coolhetsfaktorn spelar in? Det har ju länge ansetts vara mindre häftigt att bära hjälm, eller? Fast det är ju nästan lite häftigt nu. Alla cyklister som i hög fart fräser fram på sina dyra cyklar. De är faktiskt lite coola. Och vem bryr sig egentligen om att vara häftig? Gör man det fortfarande?

Vad jag vet har jag aldrig varit häftig, så inte heller den ursäkten känns acceptabel.

Nej, jag känner att mina ursäkter håller på att rinna ut. Det finns inga kvar. Inga bra. Ingen som egentligen kan rättfärdiga en ”hjälmlös” vardag.

Det var ungefär så långt jag kom i mitt resonemang innan vi var framme. Alve hade för länge sedan glömt både frågan och svaret han aldrig fick. Men jag hade svårt att släppa den. Så svårt att jag bestämde mig för att göra någonting åt det. Så svårt att jag bestämde att nästa fråga han skulle komma att ställa istället skulle låta:

– "Varför har du en så löjlig cykelhjälm pappa? Du är så pinsam!"

***

Jag har aktiverat läsarkommentarer igen. Så skriv gärna en rad. Eller två.


Om matchen och känslorna efteråt

Tisdag 08 apr 2014, 01:33

Så var den avklarad – hemmapremiären. Drygt sjutusen åskådare denna vackra vårkväll gjorde sitt och skapade en magisk inramning med alla halsdukar i rött och vitt. Klackens nya placering, bakom målet, visade sig vara ett lyckodrag och sångerna ekade långt ut över åkrarna bortom arenan. Jag var nervös. Som vanligt när jag inte spelar själv. Då är jag inte speciellt nervös. Just känslan av att inte kunna påverka utgången är jobbig att bära på. Nu satt jag visserligen lite närmare, än förra veckan då jag satt i hemma i soffan, men att sitta på bänken innebär ju också begränsade möjligheter att påverka spelet ute på plan. Visst, man kan skrika, peppa, leva sig in, hoppas, tro och allt annat mellan himmel och jord, men i slutänden är det ändå jobbigt att förhålla sig till.

Och vi såg lite energilösa ut i första halvlek. Tagna av stundens allvar. Hemmapremiären. Folket på läktarna. Allt det som borde ha gett oss energi verkade istället tömma oss. Nervöst. Krampaktigt. Enkla misstag. Och när det känns så, när spelet inte stämmer, då är det extra viktigt att få det första målet. Och lite ny energi. Andrum. Istället var det Åtvidaberg som prickade in det och vi sattes under ännu större press. Men efter deras ledningsmål är det som att någonting lyfts från våra axlar, en börda som plötsligt lättar, och vi kanske inte presterar någon större fotboll men det verkar ändå som att vi vill ha bollen igen, vi vill äga den och kontrollera matchen. Och när Måns påpassligt är framme och nickar in kvitteringen så spred sig en känsla av att det här kommer vi att reda ut, det här kommer att ordna sig.

De första femton minuterna av andra halvlek är bra. Vi för spelet och vinner i princip alla andrabollar. Ismael har ett riktigt vackert avslut som, med målvaktens hjälp, träffar stolpen och rullar ut till hörna. Ett mål där och resten av halvleken hade säkerligen sett lite annorlunda ut. Nu blev det återigen Åtvidaberg som tog ledningen, Kalmarbekantingen Santos placerade läckert in bollen vid Lars bortre stolpe. En kalldusch. Vi var kanske fortfarande inte så bra som vi vill vara, eller kan vara för den delen, men det kändes ändå som att vi hade bra kontroll på matchen. Vi gör några byten. Chansar. Flyttar upp Markus Nilsson som forward. Och till slut, i den nittiofjärde minuten, ger det resultat. En skarv. Ett skott. En styrning. 2-2. Och total lättnad. Ingen glädje. Lättnad. Men ibland är det precis lika härligt.

I omklädningsrummet efteråt var det blandade känslor. Lättnad. Glädje. Irritation. Besvikelse. Alla reagerar olika. Och jag skulle gärna skriva att jag enbart kände glädje efter det sena kvitteringsmålet. Men det var en tung känsla som hade lagt sig över mig. Som ett nät. Och det enda jag kunde se framför mig var två tappade poäng. Nu i efterhand. Med lite distans. Kan jag se saker på ett annat sätt och faktiskt vara både nöjd och glad över den inspelade poängen. Det kan ju trots allt vara den som är avgörande när medaljerna skall delas ut senare i år. Och efter Måns sena kvittering bär vi med oss en positiv känsla in i veckan.

En stor eloge till alla som var på matchen. Ni betyder mycket. Och redan på måndag hoppas jag att vi ses igen.


Larmtorget, Fulhamseger och friska vindar

Lördag 05 apr 2014, 20:00

Under dryga timmen invaderades Larmtorget av KFF-spelare, ledare, kanslipersonal och en hel del fotbollsintresserade människor. I en gemensam ”bamsekram” lovade vi varandra att ställa upp, att vara där, och att jobba stenhårt för att KFF skall gå en ljus säsong till mötes. Mellan fotbollssnacken passade vi på att skriva lite autografer, fotograferas och spela fotboll med barnen. Jag hoppas, och tror, att det var ett uppskattat intiativ till kontakt mellan spelare och publik. Ett sätt att komma varandra lite närmare. Ett sätt att sätta namn på ryggar där det vanligtvis bara finns nummer.

Så.

En stor eloge till alla som närvarade, både spelare, ledare, fans och andra fotbollsintresserade människor. Det är VI tillsammans som skall skapa någonting att känna stolthet över.

***

Fulham lyckades vinna dagens tuffa bortamatch mot Aston Villa och det finns fortfarande hyfsade möjligheter att sprattla sig kvar i den högsta serien. Tyvärr så vann även W.B.A dagens match och avståndet upp minskade alltså inte rent poängmässigt trots att Fulham passerade både Cardiff och Sunderland i botten av tabellen. Med bara fem omgångar kvar av säsongen 13/14 är räddningsplankorna ganska få och Fulham behöver nästan ta poäng i alla de återstående matcherna för att rädda kontraktet. Jag hoppas så klart fortfarande att de lyckas, att man även nästa säsong kan följa Premier League-fotboll på Craven Cottage, men jag tror tyvärr att det blir svårt.

***

Åtvidaberg blir ingen enkel resa. Jag såg deras match mot IFE (vinst 2-1) och det är ett stabilt allsvenskt lag som kommer till Guldfågeln på måndag.

I morgon tränar vi på förmiddagen och jag hoppas att många fotbollsintresserade Kalmarbor väljer att sola sig en stund på Gasten. Jag kan inte lova att det kommer att bjudas på något skönspel, sådant ligger ju som bekant alltid i betraktarens öga, men jag kan garantera en hel del friska vindar.

Väl mött i morgon.


Om CL och Kan Jang

Torsdag 03 apr 2014, 12:32

Sannerligen inget inomhusväder. Men jag får snällt stanna innanför husets väggar och förbanna de virus som just nu gottar sig i min hals. Är det inte det ena så är det det andra. Men det finns egentligen ingen anledning att hetsa upp sig eller ens höja på ögonbrynen. Jag mår bra. Det är bara halsen som måste repa sig lite.

Annars hade jag sett fram emot att få nyttja Gastens naturgräs i eftermiddag.

Jag vet inte om ni såg någon av matcherna i går? I Champions League? Jag sneglade lite då och då på PSG vs. Chelsea och hade relativt höga förväntningar på matchen, kanske lite för höga för när jag lämnade matchen med fem minuter kvar kände jag mig besviken. Nästan lurad.

Det är nog många i Paris som vaknar upp med breda leenden denna soliga aprilmorgon. Och kanske är det då inte spelet som värmer dessa blå-röda själar, utan resultatet. 3-1 är ingenting man skojar bort i Champions League-sammanhang och det kan mycket väl räcka för en plats i semfinalen.

I London är det nog inte lika glada miner. Det kändes som att Chelsea slarvade bort ett ypperligt läge att få med sig ett bra resultat. 3-1-målet av Pastore i slutminuten kan mycket väl vara det man faller på, att göra två mål hemma på Stamford Bridge lär inte bli någon enkel uppgift. Ändå är det något som gör att jag fortfarande tror på Chelsea. Mourinho är den han är och när det är dags att summera så tror jag att han återigen står där, med halsduken perfekt virad, som en vinnare.

I den andra matchen som spelades i går krossade Real Madrid Dortmund med 3-0. Och Real känns som en allvarlig utmanare till titeln. Allt hänger dock på hur matchen slutar i Madrid nästa vecka, och då tänker jag på matchen mellan Atletico och Barcelona. Vinner Atletico så tror jag att Real kniper en finalplats. Hankar sig däremot Barcelona vidare så tror jag att gamla Madrid-”spöken” (läs Messi) påverkar semifinalen i katalansk favör.

Nu. Mer Kan Jang.


En kort uppdatering

Tisdag 01 apr 2014, 21:29

Morgonen innehöll ett träningspass på gräs. Hör och häpna! Gräs! Jag älskar det ordet. Nu mer än någonsin. Och det var en helt ok gräsplan som mötte oss, visst den hade sina skönhetsfläckar, men bara känslan av att komma ut på riktigt gräs gör att man accepterar lite skavanker här och där. Jag har nog aldrig tidigare känt mig så lätt som jag gjorde idag. Jag flög fram. Och Kjells tejpning höll ihop mitt sargade knä på ett alldeles utmärkt sätt, det var bara vid ett tillfälle som smärtan sköt genom kroppen, efter ett inlägg där jag var tvungen att sträcka ut benet rejält. Men smärtan var kortvarig och jag var snart tillbaka igen.

Kjell varnade mig dock för att försöka mig på så ”akrobatiska” avslut i fortsättningen och kanske är det bara att inse att man får lämna cykelsparkar och andra vackra saker åt de som verkligen behärskar dem. Nittio kilo Elm har, trots allt, lite svårt att trotsa tyngdlagen.

Träningen förflöt i ett ganska lugnt tempo. En uppvärmningsövning följdes upp av ett mindre spel och som avslutning hade vi en inläggstävling.

Halva truppen stannade inne i gymmet för att slicka såren, och ta hand om sina slitna kroppar, efter två tuffa resdagar (först Stockholm och sedan Malmö).

På torsdag börjar uppladdningen inför måndagens hemmapremiär.


Tre tunga poäng in i bussen och rysliga premiärnerver

Söndag 30 mar 2014, 21:11

Så skönt. Så skönt.

Matchen mot BP blev precis som vi ville. Tre tunga poäng in i bussen. Och jag tror att det var ett gäng nöjda spelare och ledare som lämnade Grimsta IP tidigare ikväll. Vetskapen om att ha tagit tre poäng i en lurig och svår bortamatch måste gifta sig utmärkt, i magen, med den halvkalla lasagne som spelarna säkerligen serverades under hemresan.

Som bekant var jag inte med. Jag tvingades lämna återbud och stanna hemma. Mitt knä är på bättringsvägen men inte riktigt redo att slängas in i matchsituationer än. Jag får fortsätta att lyssna på kroppen. Hur jäkla tråkigt det än må vara.

Matchen i sig var … en ganska typisk premiär. Jag tycker att vi börjar bra och har flera bra lägen att både ta ledningen och dryga ut den. Ring har ett skott i ribban, Melker en bra frispark och Sebastian kommer helt fri efter en genial yttersida av Ismael. Och vi lyckas gång efter annan att störa BPs uppspel, de ville gärna ha in bollen i mitten till sina defensiva mittfältare för att sedan kunna styra spelet därifrån, och ställa om. Måns får två bra omställningslägen varav det ena ger oss ledningsmålet.

Jag hörde inte halvtiddsnacket (av förklarliga skäl) men jag antar att det åtminstone på ett eller annat sätt innehöll orden ”inte falla för tidigt” dvs att fortsätta våga stå upp med laget och inte falla hem och låta BP ta kommandot.

Men spelet knyter sig lite i andra halvlek. Och jag vet inte riktigt om det var premiärnerverna som satte in eller om det infann sig en liten rädsla över att tappa den bräckliga ledningen. Oavsett vilket så börjar BP äta sig in i matchen mer och mer. Jag satt i soffan och tuggade på kudden med en nervositet som skar rakt igenom mig. Och precis när jag, på sant skräckfilms maner, höjer kudden framför ansiktet för att skydda mig, rinner Måns igenom och drygar ut vår ledning till 2-0. Kudden far genast all världens väg och soffan förvandlas, om än tillfälligt, till en hoppborg.

Precis när jag andats ut och låtit orden, ”nu vinner vi det här”, slippa ut genom munnen reducerar BP. Och jag hinner inte se exakt hur målet kommer till, men kanske att den gamla klyschan om att ett lag alltid är som mest sårbart efter ett mål, ändå måste tas på ett visst allvar.

När slutsignalen ljuder över Grimsta IP är det inte bara alla tillresta fans som sträcker händerna i skyn – så gör även vi. Och även om jag inte var på plats så kände jag ändå den rödvita gemenskapen flöda genom teven. Tre härligt tunga poäng att lägga till den nystartade samlingen.

Och visst är det härligt att Allsvenskan är tillbaka. Världens mest oförutsägbara liga. En oddssättares våta dröm - eller kanske inte.

***

I Helsingborg medförde dock den allsvenska starten någonting helt annat. Det är beklagligt och djupt tragiskt att sådant får förekomma och det är verkligen dags att göra någonting åt det.


Tillsammans

Söndag 30 mar 2014, 11:12

Nervositeten som en ilning genom kroppen. Ett uppvaknande. En känsla. Påminnelse. Om att allt inte är som det brukar. En Allsvensk premiär. Och en visshet om att jag inte kommer att kunna påverka någonting i eftermiddagens match. Jag har gjort vad jag har kunnat. Skickat sms till några av spelarna och "pushat". Det blir svårt att göra mer än så och jag känner mig lite misslyckad. Besviken. Att följa matchen på avstånd, att inte få ta del av känslorna som följer, eller vinna eller förlora tillsammans med de andra, det är långt mycket mer jobbigt än vad jag mindes det.

Men.

Uppladdningen har börjat.

Och jag vet att mina lagkamrater kommer att göra precis allt som står i deras makt för att få med sig ett bra resultat från Grimsta.

Och.

Jag hoppas att många KFF-fans finns på plats och stöttar.

För.

Nu kör vi!

Tillsammans.


Om besök och personer som betyder mycket

Torsdag 27 mar 2014, 16:11

Har nyss avverkat Guldfågeln, kiropraktor-Christian och vårdcentralen. I den ordningen. Guldfågeln arena stod som vanligt värd för dagens träning och hade vi fått träna inne på Sveriges överlägset bästa fotbollsplan så hade nog inte vinden kommit åt oss på det sätt som nu blev fallet. På Gasten blåser det. Och blåser. Och när man tror att det inte kan blåsa mer så ökar det ytterligare i styrka. Ibland känns det som att vinden driver med oss. Hånar oss. Den kyler ner oss och sveper med sig våra fotbollar. Den beter sig lite som en retfull treåring. Och det enda man skulle vilja göra är att säga ifrån, höja rösten om det behövs, och sedan skulle allt vara bra. Men vindar fungerar inte så – de virvlar runt omkring oss, stör, och försvinner sedan bort med ett leende.

Mitt knä är inte riktigt bra. Än. Jag förutsätter att det kommer att bli bra framöver. Men just nu är jag inte där jag borde vara. Det borde vara bättre än vad det är. Och jag halkar lite humörmässigt när jag tycker att det tar för lång tid. Det är svårt att behålla sitt goda humör när kroppen gör precis som den vill, och precis tvärtemot det jag vill. Just nu fungerar vi inte som en stark enhet, utan som två delar som drar åt olika håll. Otålig. Besviken. Trött. Men ändå optimistisk. Kan man vara allt samtidigt? I vilket fall som helst så har jag inte gett upp helgens premiär. Jag tror fortfarande att den är möjlig.

Vi har jobbat ihop med kiropraktor-Christian under en ganska lång tid (jag och bröderna) och han brukar alltid lösa de problem som dyker upp. Han är en jäkel på att lösa problem helt enkelt. Och jag tror att det till stor del är hans förtjänst att vi har lyckats undgå riktigt ”allvarliga” skador. Vi har definitivt haft vår beskärda del av skadeelände genom åren, men vi har sluppit ifrån allvarligare knäskador, brutna ben och liknande som hållit oss borta från fotbollen under lång tid. (Peppar, peppar, ta i trä). Christian har varit, och är, viktig.

Precis som Kjell.

Vår fantastiske sjukgymnast. Han är också makalöst viktig för mig. Eller ja, inte bara för mig, för hela KFF.

Efter besöket hos Christian hade jag bara ett par minuter på mig att ta mig till vårdcentralen. Jag kom lite sent men personalen var snäll och hjälpte mig omgående. Blodprov, urinprov och EKG. Inga större problem skulle jag tro, men svaren skulle skickas till vår föreningsläkare och först då får jag veta säkert. Regelbundna hjärtkontroller har blivit en del av idrotten efter de senaste årens tragiska dödsfall. En livsviktig del.

I morgon är vi lediga.


Om förberedelser, de sista spåren av magsjukan och Minnesota

Tisdag 25 mar 2014, 08:04

Med AIK-matchen i färskt minne vaknar jag plötsligt. En dröm. Om någonting obehagligt. Ett resultat som vi inte vill ha. Jag sätter mig upp. Några djupa andetag för att få kontroll över kroppen. Skakar av mig nattens demoner. En mardröm. Om att inte vara tillräckligt förberedd. Jag stiger upp. Sakta. Kylan som möter mig blir en bister påminnelse om alltings jävlighet. Iskallt. Medan morgonljuset stilla strömmar in genom fönstret tassar jag försiktigt ner för trappan. Jag är medveten om att drömmen bara kan hålla sig vid att vara en dröm om jag gör någonting åt den. Dags att skrida till handling.

Magsjukan verkar ha släppt taget om sina sista offer. Och äntligen, äntligen finns det en helt frisk trupp att tillgå. När jag läser den meningen i efterhand inser jag att det är en sanning med modifikation – både jag och Ludde dras nämligen fortfarande med skadeproblem. Men med ”friska” menar jag de spelare som i avsaknad av sjukdom kan genomföra träning, oavsett om den träningen sker i gymmet eller ute på planen. Och i den bemärkelsen har vi en helt ”frisk” trupp.

Mendes lämnar oss för vidare spel i USA. Synd för oss, på en bra spelare och en fantastiskt trevlig person, men vilket äventyr för honom. Minnesota blev ju en liten ”bas” för svenska emigranter och det kanske är så att även fotbollslaget bär spår från denna tid. Mendes fick svara på ett antal frågor om Minnesota igår efter träningen och det kändes som att han redan hade bra koll på sin nya hemstad. Jag vill passa på att önska honom all lycka i framtiden och hoppas att vi ses framöver.

En ”tolva”. Tolv rätt på andelstipset och en skral utdelning på sjuttio kronor för besväret. Alltid något och drömmen om "tretton" lever vidare.


En "kortis" om ett genrep

Söndag 23 mar 2014, 17:25

Ett Skytteholm som badade i vårsol stod som skådeplats för ett genrep som inte kommer att gå till historien som ett av de mest händelserika. Förlusten med 3-0 kändes lite onödig, men vår uppladdning har knappast varit optimal och efter en vecka som kantats av diverse sjukdomar syntes det tydligt att energin inte riktigt var tillbaka än. Jag har därför svårt att dra några riktiga växlar av matchen och jag tror att alla andra också ska passa sig för att göra det. Vi är betydligt bättre än vad vi visade idag. Betydligt, betydligt bättre. Och ni kommer att få se en helt annan inställning och energi redan nästa söndag. Det kan jag lova.

Sedan ska man komma ihåg att AIK är ett bra lag. De har en stabil backlinje med lite offensiv spets på högersidan i Lorentzon. Celso Borges är lugn och bolltrygg på mitten och framåt har man alltid farlige Igboanike och svårflyttade Goitom. Lägg till en oberäknelig Bahoui på högerkanten så inser ni att det finns en hel del kvalite i laget. De kommer alldeles säkert att finnas med i kampen om medaljerna.

Nu väntar en lång bussresa hem.

Födelsedag, lagkapten och Sveriges överlägset finaste fotbollsplan

Lördag 22 mar 2014, 08:57

Sveriges överlägset bästa fotbollsplan.

Lördag. Alve fyller år. Vi vaknar tidigt. Tanken är att hinna ner till köket, förbereda frukost åt en nybliven treåring, förtära maten i sängen till tonerna från ”ja må han leva”.

Det blir inte så. Alve vaknar med halsont. Hans glada humör från igår är som bortblåst och minsta rörelse blir en kamp.

Det känns lite surt att behöva lämna familjen den här dagen. Jag hade gärna tillbringat tiden med min familj. Speciellt när Minna också känner sig lite krasslig. Jag hade behövts här.Samtidigt börjar det närma sig nu. Det är snart dags för allvar. Allsvenskan lurar runt hörnet och det börjar bli dags att få ihop de där sista bitarna. Morgondagens match är av stor vikt för oss, en sista prövning innan serien drar igång och ett tydligt besked om var vi står och om vad vi behöver ägna den sista veckans träningar åt.

Lagkapten. Det är en stor ära för mig att få representera Kalmar, inte bara som spelare utan, som lagkapten. Jag är stolt. Hedrad. Och jag kommer göra precis allt som står i min makt för att föreningen och laget skall fortsätta att växa i rätt riktning.

Veckans andelstips är inlämnat och som vanligt får jag för tretton rätt. Det måste vara dags snart. Två ”elvor” på tre veckor, däremellan hade jag en ”sjua” men det behöver vi inte tala högt om, känns bra och tyder på att jag är på rätt väg.

Bussresa.


Om väder, genrep och Rosenborg för fjorton år sedan

Tisdag 18 mar 2014, 13:38

Det fina vädret stannar hos oss. Solen fortsätter att lysa upp våra ensidiga dagar och vi går mot en vacker avslutning på det här Spanien-lägret. I dag var alla spelare, och ledare, nere och åt frukost och det var ett tag sedan. Diverse sjukdomar har gäckat truppen och det var skönt att se alla i hyfsad form.

Vid halv tio kör vi till träningsplanen för sista gången, eftermiddagens pass kommer, enligt uppgift, att genomföras i det minimala gymmet. Som ni säkert redan har listat ut så återstår det bara två pass av årets sista träningsläger. I morgon flyger vi hemåt. Men redan på lördag är det dags för nästa resdag, då mot Stockholm och årets genrep.

Vi spelade oavgjort mot Rosenborg i söndagens match. Och jag måste säga att jag blev lite besviken på norrmännen, deras spel låg inte alls i paritet med min uppmålade bild. Jag har inte sett dem sedan 2000, då de lekte sönder min dåvarande klubb Helsingborgs IF i en gruppspelsmatch i CL. Då var de bra. Riktigt bra. Att fotbollslivet stagnerat för norrmännen syntes tydligt i söndagens match och jag vet egentligen inte varför jag inbillade mig själv att jag skulle få se någonting liknande som den där kalla kvällen för fjorton år sedan. En stor eloge till oss själva dock. Vi gör det bra. Vi löper mycket och vi lyckas störa dem både i uppspelsfas och på egen planhalva. Ett extra plus till Måns och Sebastian på topp som gjorde ett jättejobb. Kul också att se Mackan Nilsson i spel. Det är definitivt en spelare som vi kommer att ha stor nytta av under våren.

Nästa söndag smäller det. Årets Allsvenska drar igång och precis som vanligt kommer inte försäsongens insatser att betyda ett dugg när domaren väl blåser igång match på Grimsta.

För egen del så känns det bättre och bättre. Mitt knä mår ganska bra, om det sedan beror på tejpen eller på att skadan börjat läka låter jag vara osagt. Det absolut viktigaste för mig är känslan, upplevelsen, av att det händer någonting. Att det går åt rätt håll. Och det känner jag.


Om tuffa löp, Smirnoff till frukostgröten och en viss oro för Zombies

Söndag 16 mar 2014, 13:19

Solen. Vågornas rullande rörelser in mot land. En stilla vind. Äntligen ger vädret oss en chans att njuta. Äntligen! Och Stefan anmärkte på min fina ”bonnabränna” som alltid tycks infinna sig på just träningsläger. Och visst, den är fan inte vacker. Men det där lilla strecket på armarna, som skiljer vitt och rosa, är ändå ett bevis på att vi har haft det bra. En slags bekräftelse på det fina vädret. ”Vi har varit utomlands och ja, vi hade bra väder - kolla här!” Dagens första pass är avklarat. Ackompanjerat av vindens stilla sus och vägens dova brummande drillades vi i kvadraten och en avslutsövning. Startelvan ”gnuggade” fasta situationer. Efter den gemensamma träningens slut brukar vi få ett par minuter att ägna åt ”valfria” aktiviteter. Så även idag. Jag valde att löpa. Och det är alltid en befriande känsla som infinner sig efter tuffa löpningar. När det känns som att kroppen egentligen inte orkar, och man pressar sig, igenom, tänjer lite på gränserna, och slutligen inser att det finns någonting där, på andra sidan av tröttheten, som är underbart, som är vackert, som är befriande.

Jag må låta som någon som har fått lite för mycket sol, men faktum är att det är alldeles sant. Det är få saker här i livet som är behagligare än känslan efter att ha tagit ut sig fullständigt. Det där med att ta ut sig fullständigt kan väl dock diskuteras, jag läste någonstans att när man väl tror att man har tagit ut sig fullständigt så finns det fortfarande cirka sextio procent kvar om det skulle behövas.

Dagens frukost började med en kyld Smirnoff. Dock inte för mig. Utan för någon annan. Det stod en flaska på kylning precis bredvid frukten och jag funderade lite på vem som egentligen sveper lite ”Smirre” till frukostgröten. Passar det ens ihop? Kanske att det gifter sig i munnen. Förmodligen hör den dock ihop med det bröllop som hotellet rustar för. Flera av rummen på övervåningen, fullkomligt, badar i vitt och lila medan dukningarna andas klass. Jag är inte helt säker, men en kvalificerad gissning är att det inte är brudgummen som har stått för arrangemanget. Annars gäckas vi av matförgiftning. Fem spelare insjuknade under natten, varav en är min käre rumskamrat. Han har vaknat till liv nu, men i natt var han ett riktigt vrak. Min första tanke var att han hade blivit biten av en apa i Gibraltar, och nu stod inför en förvandling till någon slags zombie-liknande varelse som snart skulle kasta sig över mig. Den oron visade sig dock obefogad. Oron över att det var magsjukan som härjade dröjde sig dock kvar till strax efter frukost, efter att läkare-Anders gått sin rond, då det visade sig att alla hade det gemensamt att de förtärt skaldjur till middag. Således ingen smittorisk och jag har ägnat tiden efter träningen till att förse min gode vän med vatten och bra musik.

Rosenborg ikväll blir en helt annan historia. Jag tror att vi måste höja oss ett par snäpp, från senaste matchen, för att få med oss ett bra resultat därifrån.

Utsikt över Gibraltar och Spanien.

"Gibraltar-gänget".

Utflykt till Gibraltar

Fredag 14 mar 2014, 22:00


En ren njutning och några "stolpskott"

Torsdag 13 mar 2014, 15:00

Två riktiga "stolpskott".

Några "stolpskott" till vid vår oerhört intressanta bil.

Det fina vädret verkar äntligen ha nått fram till Estepona. Solen. Varma vindar. En klarblå himmel. Dagens biltur till träningen var en ren njutning. Jag har dock full förståelse för att inte alla kände så. Mackan och Stefan såg ut att bära på ganska trötta kroppar efter gårdagens match. Alla var dock vid gott mod och det finns absolut ingen anledning för att ni därhemma skall oroa er för oss. Vi har det bra.

Jag gjorde dessutom min första riktiga träning härnere. Med ”riktiga” menar jag att jag deltog i den gemensamma träningen istället för att, som varit fallet tidigare dagar, springa bredvid.

Bilen vi använder för att ta oss till och från träningarna förtjänar egentligen ett helt blogginlägg. Den är grym. Speciellt för oss lite längre. Och som ni ser på bilderna så finns det gott om utrymme, både här och där. Stefan är vår ”personal driver” och hittills har han hållit oss ifrån alla potentiella faror som lurar ute på vägarna.

Marbella FC

Uppvärmning

Trötta spelare och seger mot Haugesund

Torsdag 13 mar 2014, 01:14

Seger mot norska ligatrean Haugesund efter ett världsmål av Måns.

Henke på Barran skrev att avslutet höll La Liga-klass. Jag är beredd att gradera upp det till Premier League-klass. Så jävla snyggt var det.

Efter den fina 1-0 segern var det ett gäng trötta och hungriga spelare som staplade in i restaurangen. Det hade funnits vissa tvivel hos flera av spelarna, om maten verkligen skulle finnas kvar efter den sena matchen. Oron visade sig dock obefogad och det bjöds på precis samma buffè som det gjorts de övriga kvällarna. Den var varken större eller mindre. Inte heller var den godare eller äckligare. Den var likadan. Och ibland är det fullt tillräckligt.

I morgon tränar vi igen. Klockan tio på gräsplanen vid stupet.

***

Bilarna ja. Ni ska få se vilka fina bilar vi kör runt i. Jag lägger upp en bild i morgon.

En punktering än så länge. Det är allt.

***

Nu måste jag sova.

Vinnarlaget 2013

Alla deltagare i "Julbollen 2013"

Som utlovat

Måndag 10 mar 2014, 21:44


Hyfsad utsikt från rummet.

Molnigt.

Bilder

Måndag 10 mar 2014, 13:25


"Kalmarväder", råa ägg och en bild från "Julbollen 2012".

Söndag 09 mar 2014, 20:04

Ni har ju inte fått se laguppställningen från "Julbollen 2012" än - så här kommer den.

Fin utsikt.

Marbella bjöd på "Kalmarväder". Sol och ganska hårda vindar.

Resdagen började redan vid fem i morse. Vi var inbokade på ett tidigt flyg och fick pallra oss upp för att inta en tidig frukost på hotellet i Malmö. Frågan är om ens kocken hade vaknat denna tidiga morgontimme, äggen som bars ut på bordet fick nästan omedelbart bäras tillbaka samma väg, de var nämligen inte kokta utan helt råa. En ny leverans hann aldrig komma ut, istället ledsagades vi in i den väntande bussen för vidare färd mot Köpenhamn.

På flygplatsen fick vi "checka" in bagaget själva. Det kanske inte låter så speciellt svårt men här snackar vi om ett fotbollslag som är vana vid att få saker serverade. Det utbröt ett mindre kaos och det var många oroliga blickar när väskorna väl försvann bort på rullbandet.

Men allt - och alla - var med i Malaga.

Alla var rörande överens om att lunchbuffèn höll absolut världsklass. Och jag skulle med lätthet kunna äta samma mat i trehundrasextiofem dagar om året om den höll samma standard.

En lätt träning var allt våra trötta huvuden och sega kroppar orkade med. I morgon kan jag lova betydligt högre fart.

***

Jag lovade ju att ni skulle få se laguppställningen från "Julbollen 2012". Lite sent förvisso, men bättre det än aldrig. I morgon kommer laguppställningen från 2013 och ni kommer märka att det skett några små förändringar under året, det viktiga är dock att "Julbollen" fortsätter att växa och planeringen inför 2014-års upplaga är redan igång.

***

Nu blir det förströelse i form av böcker och musik.


En dessert

Fredag 07 mar 2014, 12:50

Årets "dessertmästare"

Årets dessert

Mackan och Stina kom förbi igår med årets bästa efterrätt. Fruktsallad. Riktigt magiskt. Och även om Mackan vill ha sin grädde lite "slaskigare" än vad jag vill ha min, så kan vi ändå vara vänner, och är man vänner så ingår det att ibland komma hem till varandra med fina efterrätter.

Nästa gång är det vår tur.


Om cyklar, mätning och "tejpningar"

Torsdag 06 mar 2014, 19:20

Kjell mäter svullnaden.

Enligt överenskommelse så tejpade vi knät. Vi ville testa om det gick att "låsa" fast de mekanismer i knät som åsamkar smärta och för att göra det lite mer stabilt. Kjell är, efter år av mer eller mindre skadade spelare, en "tejpexpert" långt utöver det vanliga, och jag vet ingen annan som är lika kunnig på området. Mitt knä var dock inte riktigt med på noterna utan började trilskas så snart jag entrade Gastens konstgräsplan. Jag var inte sen att avbryta och göra knät till viljes. Istället för lätt jogg ute i solskenet så hamnade jag på en cykelsadel i en svettig styrkelokal.

Så kan livet också vara.


Redo för ett första "heat"

Teknikerna i arbete

Uppladdningen pågår för fullt.

Bilder från ett yo-yo test

Onsdag 05 mar 2014, 21:30


Om semlor och grädde

Tisdag 04 mar 2014, 20:08

Det enda jag såg framför mig var ett hav av semlor, ett hav som sakta men säkert tunnades ut till små öar som försvann ner i blekta påsar och bars iväg av välklädda kvinnor och hattprydda män. På bänkar runt omkring mig satt andra män, andra kvinnor, och förtärde redan inköpta semlor i rask takt. Jag kände mig malplacerad. Jag och min kycklingsallad passade inte in. Jag har aldrig tidigare känt ett sådant utanförskap. Runt omkring mig fortsatte ”tuggandet”, grädden var överallt, i mustascher, på hakor, kinder, kläder, golv, biljetter, servetter och i och på papperskorgar. Vanligtvis gillar jag grädde. Äh fan, vanligtvis älskar jag grädde. Men inte när den befinner sig på den där lilla jästa saken med gluten i. Då avskyr jag den.

Göteborgs Centralstation och ett hav av stressade människor. Alla åt olika håll. På väg någonstans.

Jag besökte Janne Almblad på IFK-kliniken. Ett trevligt återseende.

Jag reste hemifrån vid tio i förmiddags och vi väntas ankomma Kalmar strax efter tio ikväll. En lång dag. Många timmar ombord på tåget. Tid som lämpar sig alldeles utmärkt för att avverka veckans projekt.

Passerat Borås. På väg hem.


Om ett yo-yo test, en domare i fokus och elva rätt

Måndag 03 mar 2014, 19:47

Yo-yo tester är synonymt med ren och skär mjölksyra, vilket i sin tur kan framkalla allergireaktioner hos vissa fotbollsspelare. I vissa fall så starka reaktioner att man tvingas stanna hemma och helt enkelt råkar missa testtillfället. Kalmar FF-2014 är dock en seriös årgång och vi gillar den fysiska smärta som uppstår i samband med hård träning. Kort sagt så lider vi inte av denna svårbotade åkomma.

Som ni kanske redan har listat ut så innehöll dagen ett yo-yo test, och inte vilket som helst utan ”yo-yo recovery-test v2”, och allt vad det innebär i form av plötslig energilöshet och måttlig ångest.

Fyra spelare. Varsin bana. Tjugo meter. Koner. En startsignal. Kroppar i rörelse. Fler signaler. Tung andhämtning. Tomma blickar. En varning. Två varningar. Avbryt. 20,2 eller 21,4. En ny ”fyra”. Och så rullar det på. Ett yo-yo test i all sin enkelhet.

Mackan och Emin är alltid storfavoriter. Och precis som vanligt levererade de på respektive bana. Rent spontant kan jag känna att det är slöseri att använda Mackan som mittback. Med den fysiska kapacitet han besitter borde han vara som gjord för en defensiv mittfältsroll. En ”gnuggar”-roll.

Testresultaten var skiftande, precis som testresultat brukar vara, men jag lämnar det så. Lagom öppet för vidare spekulation.

***

Helgens stryktips var nära, nära. Endast två mål skiljde mitt andeltips från tretton rätt. Arsenal brukar ha det jobbigt på bortaplan mot Stoke, därför valde jag att halvgardera den, tyvärr så hade de det lite jobbigare än vad jag trodde skulle vara fallet. Så den ”ettan” kom som en liten chock. Även Reading trodde jag skulle spela hem en ”trea” på hemmaplan mot jumbon i the Championship. Men icke. Trots tre man mer på plan så nådda man endast ett kryss och min dröm om att en gång få bära den klassiska ”13-rätt tröjan” får skjutas lite på framtiden. Men det närmar sig.

*** Annars stod domarinsatsen i fokus under dagens yo-yo test. Det ryktades om mutor, spel och annat fuffens, och jag vet inte vad som stämmer men är böjd att hålla med om att bedömningsnivån i de olika ”heaten” var en aning skiftande. Men som någon vis man sade en gång - ”det är bättre att alltid utgå från att domaren är skit, så blir man aldrig besviken”. Och det ligger någonting i det. Varför reta upp sig på någonting man ändå inte kan påverka?

***


Radion, två olika frukostar och mitt stryktipsförslag

Fredag 28 feb 2014, 15:31

Denna regniga fredag.

Började jag med ett tidigt besök i Radiohuset där jag agerar ”sidekick” till Anette och Markus. Tiden har varit kvart i åtta, men redan till nästa vecka ryktas det om att jag får gradera upp till ”heltid” – nämligen klockan åtta. Och jag trivs ganska bra med att sitta där i kaffelukten och föra samtal i aktuella ämnen. Jag vet inte hur folk har reagerat på att höra min röst till morgongröten, men jag förmodar att det inte har kommit in alltför många klagomål då jag, än så länge, fått vidare förtroende.

Vid halv nio var jag framme på Guldfågeln och redo för att inmundiga frukost. Min frukost är vanligtvis uppdelad i två delar – den jag äter hemma (med Alve) och den jag äter på plats. Hemma brukar jag röra ihop en tallrik med bär och nötter, till detta serverar jag mig själv mandelmjölk. På Guldfågeln går jag sedan ”all in” på äggen. Tre eller fyra och ett glas mindre nyttig juice.

Sedan träning. Idag hade vi visserligen spelarmöte först, där vi utsåg vårt nya spelarråd, men det tillhör inte vanligheterna. Jag och Mackan passade på att utnyttja den dötid som uppstår mellan det att frukosten intagits till dess att träningen börjar med att bege oss in i gymmet för lite cross-fit. Tjugoen, femton och nio repetitioner av övningarna med fokus på armar, axlar och bål.

De som följde dagens träning kanske undrade vad Hasse och Patrik tänkte när de placerade undertecknad som ytterback i det avslutande 5 mot 5-spelet. Jag kan lugna er. Det var inte deras beslut. Det var helt och hållet mitt eget. Jag gjorde det som var bäst för laget – eller rättare sagt – vad jag ”trodde” var bäst för laget. Det visade sig nämligen vara ett mindre bra drag då vi förlorade alla våra matcher.

Till nästa träning lär jag dock vara tillbaka på en position där möjligheterna att ställa lite oreda är betydligt mindre.

***

Glöm inte att köpa mitt andelstips i butik Direkten på Baronen. En något svagare inledning har jobbats upp till riktigt hyfsade resultat på senare tid, och nu väntar vi på den riktiga storvinsten. Återstår att se om den kommer redan imorgon.


Seger mot HIF, magsjuka och träning som vanligt

Torsdag 27 feb 2014, 08:21

En kort uppdatering om läget.

U21 slog HIF i tisdags. 1-0 efter att någon av bröderna "brothers" skallat in segermålet på hörna. Ruskigt starkt av oss att vinna den matchen, måste ha varit många stela ben efter två långa bussresor på tre dagar. Det kallas karaktär, gott folk, karaktär.

Övriga truppen tränade.

Själv låg jag hemma - magsjuk. Vad konsekvenserna av en irriterad mage kan bli vet de flesta och det känns onödigt att vifta med detaljer. Kroppen känns dock bättre nu och idag blir det träning igen.

***

Det är svårt att komma runt det faktum att CL pågår för fullt. Real krossade Schalke på bortaplan igår, 1-6. Chelsea hamnade i överläge efter 1-1 borta i Turkiet.

Igår vissnade United ytterligare lite och jag tror på fullt allvar att man kommer att få svårt att kvalificera sig för CL till nästa säsong. Jag har inget svar på varför det ser ut som det gör, men just nu finns det ingenting som talar för att en vändning är nära förestående.

***


Om stela språng, en lång bussresa och första förlusten

Måndag 24 feb 2014, 13:06

Bussen nådde Guldfågeln arena strax efter midnatt igår. En väldigt lång bussresa hade nått sitt slut och det var många ryggar som var tacksamma över det. En minut för att slänga in väskan, packa upp skor och kläder och sedan några stela språng mot väntande bilar.

Med oss hem hade vi en ganska onödig förlust, den första för året, där vi hade varit det bättre laget i första halvlek. ”Sebbe” gjorde 1-0 redan efter ett par minuter och under matchens inledande tjugo minuter presterade vi en riktigt trevlig fotboll. Vår höga press bet rejält. Och när vi dessutom kombinerade den med fin rörelse och bra passningsspel vållade vi ÖSK stora problem.

Men trots vårt spelövertag kvitterade ÖSK efter en hörna.

Vi lät inte kvitteringsmålet bekomma oss speciellt mycket utan körde vidare i samma tempo som vi inlett matchen i. Och bara minuter senare kunde Mats skyffla in en ”vänster” efter en tilltrasslad situation framför mål.

I den andra halvleken hamnade vi i det läge som ÖSK gjort under den första. Vi fick jaga, vi tappade boll, och kom inte riktigt in i press utan var hela tiden steget efter. Och det blev en jobbig halvlek för oss. För även om vi skapade ett par lägen så var vi inte riktigt där.

Kvitteringen kom efter en hörna. Ett skott, med knapp styrfart, letade sig in vid Oles stolpe. Och i slutet kom Kamara, efter att löpt offside hundratjugotre gånger, helt fri - och förvaltade målchansen på bästa sätt.

Bussresan hem var precis lika tung som förlusten i sig. Oavsett om det handlar om träningsmatcher eller seriematcher skär det i hjärtat att förlora. Vi har en bit kvar innan vi är där vi vill vara. Samtidigt känns det oerhört inspirerande att kunna få ett par veckor utan matcher där fokus enbart kan ligga på träning.


David Elm

David Elm är äldste brodern i den välkända fotbollsfamiljen Elm. Han skriver om livet på insidan och utsidan med Kalmar FF.

webb@barometern.se



Det handlar om Kalmar FF

Jonas Hansson vrider och vänder på allt som handlar om Kalmar FF. Sysslar just nu bara med fotboll, bland annat på ett fotbollsgymnasium och även som skribent om fransk fotboll på Fotbollskanalen. Gillar brassar.

jonas.hansson@barometern.se



Johan Israelsson

27 år gammal. Spelande tränare i moderklubben Lindsdals IF i division 2. Skrev sommaren 2008 på ett kontrakt med dåvarande Superettanlaget Limhamn Bunkeflo och kombinerade fotboll med studier på Malmö högskola och programmet Sport Management. Arbetar i dag som utvecklingskonsulent på Smålandsidrotten. Gillar Håkan Hellström, Doc Martens, Bob Dylan och tajta jeans. Innehar säsongskort på Guldfågeln Arena och följer brorsans fotbollsliv i Hammarby IF.

johan.israelsson@barometern.se



OAIK-bloggen

Säsongen 2013 tar den här spelartrion dig med bakom kulisserna i Oskarshamns AIK:

Emil Dolk: 21-årig mittfältsterrier som förutom Oskarshamns AIK, spelat för moderklubben Rödsle BK. Blivande civilekonom, som lever med känslan av att vara en tia bland femkronor. Inte riktigt lika stor, men dubbelt så värdefull.

Carl Aldebert: 24-årig central mittfältsdynamo i OAIK. Oskarshamnare som för närvarande är bosatt i Kalmar. Utöver OAIK finns mina sympatier hos Änglarna och Liverpool.

Eric Persson: Hårdför mittback som är 21 år ung. Lagkapten i Oskarshamns AIK. Stora intressen i livet är fotboll och ishockey. Jag avgudar Francesco Totti och avskyr Messi!

oaikbloggen@barometern.se



Redaktionsbloggen

På Redaktionsbloggen berättar Barometern-OT:s redaktionsledning om tidningens utvecklingsarbete, och om hur vi resonerar i olika publiceringsfrågor. Vi hoppas också att den ska leda till en utökad dialog med er läsare.

redaktionsbloggen@barometern.se



Huvudnyheter just nu

Levande stortorg viktigt när Kalmarborna får önska

Kalmar [Uppdaterad i dag 10:17]

Kalmarborna har kommit med förslag på stadskärnans utveckling. Mest av allt önskar man sig ett levande stortorg. Läs mer

 

Torget viktigt för Kalmarbor

Vad tycker du man ska göra för att få ett mer levande stortorg?

Visa resultat




Massiv kritik mot parkeringshus

Kalmar [Uppdaterad i dag 11:17]

Grannar, länsmuseet och länsarkitekten är kritiska till kommunens planer på ett nio meter högt parkeringshus mitt i stan. Nu är landshövdingen inkopplad. Läs mer

 

Planerat parkeringshus möts av massiv kritik

Behövs det fler parkeringsplatser på Kvarnholmen?

Visa resultat




David Elm

David Elm är äldste brodern i den välkända fotbollsfamiljen Elm. Han skriver om livet på insidan och utsidan med Kalmar FF.

webb@barometern.se



Arkiv


Senaste blogginläggen

VISA:

Blogg

Arkeologi i Kalmar län

Arkeologerna på Kalmar läns museum bloggar om sitt spännande arbete. Bloggen är ett måste för den historiskt intresserade.

Blogg

Fotbollsfrun

Malin Wollin är Kalmars mest kända fotbollsfru. Detta trots att hon fortfarande är ogift.

Fotbollsfrun

Senaste nytt lokalt

Nyheter

Bara i papperstidningen i dag!

Kalmar län: EU-valet – "Vi ska säga nej till euron"
Familj: Kommunalrådet Johan Persson har vuxit i kapp
Sporten: Inför damettan – Forna konkurrenter nu i samma lag

Mest läst just nu på Barometern.se


Kalmar

Följ oss på Facebook och Twitter!

Missa oss inte när vi har något spännande att berätta.

Tjänstgörande webbredaktör

Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.

Jessica Eriksson
jessica.eriksson@barometern.se
Telefon: 0480-592 44


Taggade.se

Taggade - ditt digitala träningsmagasin i sydost

Upplev mer. Stor guide till motionsloppen i hela sydostregionen. Inspirerande reportage. Tävling & träning.
Till Taggade!

Blogg

Om Tim, Klas, sömnlöshet och inte så mycket om matchen

"Så var det natt igen. Och sömnen som aldrig tycks infinna sig. I stället för att sova, som min hjärna är tydlig med att den inte vill, så sitter jag i skenet från datorn och skriver det här inlägget."

Senaste blogginläggen

Senaste nytt från TT

Läsarservice

Semesterlista 2014

Ladda ned årets semesterlista.

Län

Här går larmen i länet

Hörde eller såg du räddningstjänsten fara i väg med ilfart? Här kan du se var utryckningsfordonen är på väg.

Nyheter

Facebook


Nyheter

Skicka in ditt tips och dina bilder

Klicka här för att lämna tips/bild!

logga
Logga
Bilen
Toyota RAV4 2,0 CVT Business -11
Mörkblå 3.600 mil 198.000 kr
Logga
Bilen
Citroën C3 VTI 82 Nordic Edition -14
Silver 792 mil 125.000 kr
Logga
Bilen
Peugeot 308 -10
Blå 16.585 mil 84.000 kr

Förbundschef/Räddningschef
Räddningstjänsten i Västra Blekinge söker Förbundschef/Räddningschef.
Arrow LÄS MER
Redovisningsekonom
Purac Puregas AB söker Redovisningsekonom. Placeringsort: Kalmar.
Arrow LÄS MER
Bredbandskoordinator
Bredbandskoordinator
Arrow LÄS MER
Kontorschef
Danske Bank söker Kontorschef. Placeringsort: Kalmar
Arrow LÄS MER
Utvecklingsingenjörer
IV PRODUKT söker Utvecklingsingenjörer
Arrow LÄS MER
Integrationshandläggare
Länsstyrelsen i Kalmar söker Integrationshandläggare.
Arrow LÄS MER
Teletekniker/Elektriker
Elbolaget söker Teletekniker/Elektriker.
Arrow LÄS MER
PRODUKTIONS/ INKÖPSCHEF
Machinery Scandinavia söker PRODUKTIONS/INKÖPSCHEF. Placeringsort: Rosenfors.
Arrow LÄS MER
Inköpare
Södra söker Inköpare. Placeringsort: Mörrum.
Arrow LÄS MER
Utvecklings- & Kvalitetschef
Riflex Film AB söker Utvecklings- & Kvalitetschef.
Arrow LÄS MER
Redovisningsekonom
Intermail AB söker Redovisningsekonom.
Arrow LÄS MER
Handläggare räddningstjänst/ krisberedskap
Länsstyrelsen i Kalmar Län söker Handläggare räddningstjänst/ krisberedskap
Arrow LÄS MER
Skogsinspektor
Södra Skog söker Skogsinspektor. Placeringsort: Mönsterås
Arrow LÄS MER

arrow SE ALLA JOBB (51 ST.)
Arrow ANNONSERA