Par i Kungar (Viktor och Ingelsten)

Onsdag 08 okt 2008, 23:32

Just nu kanske ingen undrar hur det är med mig och mitt knä men jag tänker åtminstone berätta ifall någon själ är inne här och läser. Inte för att ingen bryr sig om mig utan för att det mesta, med all rätt, handlar om våra fantastiska spelare i Kalmar FF och i landlaget just nu. Både Viktor och Ingelsten har gjort otroligt bra säsonger hittills och är värda sina platser. Nu ska vi bara hålla tummarna för att någon av dem får spela. Jag tänker i alla fall göra det. Åter till mig och mitt knä. Som alla vet var jag tvungen att lämna återbud till u21 för att mitt knä var svullet och ömt efter Trelleborgsmatchen. Det var egentligen ingen nyhet eftersom knät har varit svullet till och från sedan Feyenoordsresan där jag knäade ihop med van Bronckhorst. Alla som läser här kanske vet allt om skador men för er som inte vet så är det så att det är mycket lättare att skada sig allvarligt om man spelar med en svullnad eftersom den gamla skadan inte har läkt tillräckligt. Med det i åtanke så kom vår fantastiske sjukgymnast Kjell Svensson och jag överrens om att tejpa knät kraftigt efter den matchen fram till uppehållet, vilket vi har gjort, men svullnaden vill inte riktigt ge med sig. Nu har jag två veckor att få ordning på det och för att riktigt kolla upp vad som är fel så ska jag på magnetröntgen på fredag. Ska bli skönt att få veta vad som är galet. Förhoppningsvis ska allt vara i sin ordning. Igår var familjen på Jenny Nyströmsskolan och åt trerättersmiddag. Eleverna som lagar och serverar maten är duktiga och även om det kanske inte går lika fort som på restauranger så är maten verkligen god och vällagad. Jag beställde in räk- och musselsoppa till förrätt och aborre till huvudrätt. Jag kan inte annat än rekommendera det. Mycket smaskigt. På tal om smaskigt så spelade David och jag NHL09 mellan träningarna idag och ni kan ju alla räkna ut hur det gick. Pittsburgh Penguins levererade verkligen idag och jag var aldrig riktigt hotad. Han får allt träna upp sig lite för att kunna utmana mig på riktigt sen. Nu ska jag snart gå till bingen och kolla på Scrubs. Det är en av mina absoluta favoriter. Tillsammans med den, och serien Vänner har jag spenderat många kvällar med ett leende på läpparna. Det kommer även att ske ikväll. På återhörande / Rasmus

Kommentarer

  • Klart vi tänker på dig..

    Jag blev rätt orolig när jag läste om ditt knä, håller tummarna för att du är spelklar mor ifk!


  • Givetvis !!!!!

    Klart som korvspad att vi tänker på dig !! Din närvaro fram till sista omgången är av största betydelse, det har vi märkt de gånger du varit borta. Så bit ihop, tejpa på och lämna inte återbud !!


  • Kronprinsen

    Om dom är kungar är du kronprinsen som står och knackar på dörren till Herr Landslaget! Du hade platsat redan nu! Hoppas att ditt knä blir bra. Du behövs verkligen på plan mot ifk Gbg. Bra att du sköt så mycket mer i matchen mot Trelleborg. Du har ett fantastiskt skott och fortsätt skjuta mot mål så sitter snart målen. Hur går det mot brossan i Fifa 09? Dominerar du även där?


  • du då?

    våra fantastiska spelare i kalmar ff? du är ju också en av dom, även om du inte är med i a-landslaget! :) & lycka till med knäet... <3


  • mat

    Kom och käka idag ist :)


  • ...

    Ahhh Vänner är de enda som går hemma på min dvd. Så sjukt kul! Hoppas ditt knä bli bättre!
    / Kusin Frida


  • hihi!

    Intresseklubben har antecknat...!


  • Rasmus är bäst

    Vi håller tummarna för att ditt knä återställs snart. Om fortsatta problem hoppas jag du får en sakkunnig behandling. Du är verkligen värdefull för kalmarlaget, som haft det motigt på sistone.


  • Givet att vi tänker på dig Rasmus

    Klart att vi tänker på dig Rasmus. Du är en viktig kugge på Kalmars mittfält. Vi behöver dina känsliga och geniala passningar när vi går mot SM-guld. Hoppas att du är tilbaka mot bananer-i-pyjamas. Lycka till på röntgen.


  • Film

    Har du sett klart vänner??? tkr den är riktigt bra,men har aldrig följt scrubs men det låter roligt.e du bra på nhl 09?


Ett huvud som kan sprängas, matchen och en seg bussresa

Söndag 31 aug 2014, 18:23

Det dunkar fortfarande. Som hela huvudet ska sprängas. Musiken som strömmar ut från Ullevi. Vi har precis satt oss på bussen och jag vet redan hur kvällen kommer att bli.

Vi ville fortsätta med det vi gjorde bra i förra matchen. Vi ville ha ett bra presspel. Kunna vinna boll högt upp på IFKs planhalva eller stressa dem till att slå långa bollar mot våra mittbackar. Vi ville fortsätta spela med samma rörelse och varierade passningspel som luckrade upp Gefles försvar gång efter annan.

Vi hade planen helt klar. Ändå lyckas vi inte riktigt genomföra den.

Men vi började ganska bra. Vårt presspel skapar en del oroligheter i blåvitts försvar, ytterbackarna får problem i uppspelen och kan inte sätta sina forwards i arbete. Men IFK tuggar sig in i matchen och efter en tilltrasslad situation i vårt straffområde når bollen fram till deras forward som kan peta in bollen under en framrusande Ole. Deras ledningsmål kändes både tungt och onödigt, att ligga under borta mot IFK brukar innebära minimalt med ytor att anfalla på. Kan man däremot ta ledningen, och tvinga dem till att attackera, öppnar sig hav av möjligheter framåt.

Vi lyckas vaska fram ett par halvchanser i den första halvleken. Ring har ett skott, Romario ett och jag har en yttersida som går strax utanför stolpen. Men på det hela taget skapar vi alldeles för lite för att kunna vara nöjda med vår offensiv.

I den andra börjar vi också ganska bra. Vi försöker att ta ett kliv framåt i pressen och lyckas också störa IFK vid flera tillfällen. Men de riktigt heta målchanserna uteblir. Istället är det IFK som smiter upp och ordnar fram en straff, jag står inte tillräckligt bra till för att kunna se situationen, men det kändes som ett korrekt beslut. Straffen förvaltas säkert och vår uppförsbacke blir oerhörd.

Strax efteråt drabbas vi av en utvisning då Mackan Nilsson får sitt andra gula kort och efter det orkar vi inte riktigt samla tillräckligt med kraft och energi för att hitta en väg tillbaka.

På det stora hela en match som vi inte riktigt kan vara nöjda med. Periodsvis gör vi bra saker, men vi blandar det med rena juniormisstag och bjuder IFK på ett flertal målchanser enbart för att vi inte är tillräckligt fokuserade i passningsspelet.

Nu väntar två veckors landslagsuppehåll och det ger oss en möjlighet att enbart fokusera på träning. Och förhoppningsvis kommer några av våra skadade spelare att vara tillbaka till matchen mot ÖSK om femton dagar.

Nu. En lång bussresa hem.

Nja?

Vacker utsikt från ett hotell

Söndag 31 aug 2014, 10:42


Om CL-lottning, träning och min ofattbart svaga högerfot

Torsdag 28 aug 2014, 21:25

Malmö fick alltså Olympiakos, Juventus och Atl. Madrid. En ganska trevlig lottning. Med lite flyt, lite mer flyt, kanske man kan knipa en tredjeplats i gruppen och fortsätta Europa-äventyret i Euro-league.

För CSKA blev det samma visa som vanligt. City och Bayern. Och det blir förmodligen, om nu inte City darrar ihop, de som kommer att ta sig vidare från gruppen.

***

Solen hängde över oss som en stor värmelampa när träningen led mot sitt slut. Och jag stannade kvar med ett gäng bollar och tränade vidare när de andra joggade ner. Jag var långt ifrån nöjd med min insats i det avslutande spelet, där mina avslut gick överallt utom i mål, och jag ville inte avsluta med den känslan i kroppen. Så jag frågade Jensa om han kunde agera "vägg" och sköt ett par skott mot tomt mål. Bara för känslan. Och för att få höra ljudet när bollen omfamnas av nätmaskorna.

Efter mina avslut, som kändes ganska bra och som alla förpassades i mål med vänster fot, steg Hasse fram och frågade om jag inte skulle skjuta några med högern också? Jag tvekade lite. Det var ju den känslan jag ville bli av med. Jag ville göra mål. Sätta bollar med kraft och precision. Med högern kan man väl inte göra mål, hann jag tänka, innan jag mindes att mitt enda mål i Premier League gjordes med högern. Annars har skon som jag bär på den foten en tendens att vara både hel och ren efter ett par månader. Den slits nästan aldrig. Jag skulle kunna sälja den på nätet och annonsens rubrik skulle kunna innehålla ordet "nyskick".

Men. Samtidigt har jag alltid velat träna upp den. Det har bara inte blivit av. Än. Så idag avslutade jag ändå med några högerskott - av skiftande kvalite.

Bättre sent än aldrig.

Det är konstigt det där. Högerfoten går liksom inte att spänna på samma sätt. Den är bara slapp - och helt värdelös.

***

Nu. Städ.


Ulrik Jansson och Salzburgs mycket märkliga taktik

Onsdag 27 aug 2014, 23:54

Stort av Malmö FF. En riktigt bra insats gav Sveriges första CL-plats sedan Ulrik Jansson härjade på mittfältet i början av 2000-talet.

Men vad höll Salzburg på med? Deras taktik var ju totalt sönderläst redan från början. Och deras anfallsförsök i mitten skapade ingenting annat frustration.

Och att fortsätta anfalla i mitten, i nittiotre minuter, var ingenting annat än idioti. Som tränare måste man kunna se och förändra när spelet inte fungerar. I det här fallet hade det förmodligen räckt med att styra ut spelet på kanterna och förse Soriano med inlägg.

Salzburgs tränare såg ut att dricka enorma mängder vatten. På varenda bild han var med så var han på väg ner för att hämta en flaska vatten. Ansiktet pryddes ganska tidigt av en dyster fåra i pannan. Det var en man under press redan då. Och den lär inte vara mindre nu.

***

Nu är det läggdags. Tidig träning imorgon.


Om matchen , segern och tre mål mot BP

Måndag 25 aug 2014, 23:53

Jag tror att vi hade blivit lite inspirerade av Red Bull Salzburgs totala överkörning av Malmö FF. Österrikarnas press var bland det bästa jag har sett och MFF-spelarna fick slå ifrån sig bollen i ren och skär panik. Det var någonstans där vi ville vara. Vi insåg dock att det kommer att krävas en hel del för att hamna där och att det kanske inte är någonting som sker över en natt. Men framöver vore det en intressant sak att utveckla och jag är tämligen övertygad om att ett riktigt bra presspel skulle vinna många matcher åt oss i Allsvenskan.

Men vi tar det i etapper. I dag låg fokus på ett bra och aggressivt försvarsspel, där tanken var att vi skulle vinna bollen så snabbt och högt upp i plan som möjligt. Och jag tycker att vi sätter det klockrent. Gefle får ingen ro alls med bollen under den första halvleken, och det är alltid två tre röda spelare framme och jobbar tillbaka bollen när vi tappar den. Gefle får slita ont. Och vi kan spela vårt spel. Det spel vi vill göra, med rörelse, fart och bra passningsspel. Tyvärr lyckas vi inte riktigt i själva avslutningsdelen (där vi annars varit ruggigt effektiva den här säsongen) men med normal utdelning borde vi ha haft en ganska stabil ledning redan i halvtid.

I halvtid var känslan positiv. Vi hade gjort saker rätt. Och det kändes bara som en tidsfråga innan bollen skulle ligga i Gefles mål.

I den andra halvleken kör vi bara på, utan att fundera speciellt mycket, och vi fortsätter att ta löpningar, med vårt hotande passningsspel och backarna kommer hela tiden framför sina motståndare vilket gör att vi kan hålla kvar bollen på offensiv planhalva. Efter ett anfall tar bollen på handen på en försvarare och domare Eriksson pekar på straffpunkten. Ingen tvekan där. Måns lägger upp den och jag är säker på att vi kommer att få det ledningsmål vi så väl förtjänar. Men icke. Målvakten gör en fin räddning och tippar ut bollen till hörna.

Strax efteråt kommer ett inlägg från vår högerkant, jag ”nicktouchar” bollen bakåt till en Papa som vackert skjuter in ledningsmålet. Efter målet kommer vi av oss lite. Inte mycket, men några procent räcker för att Gefle ska komma in i matchen igen. Innan kvitteringen, som kändes som den mest orättvisa kvitteringen som någon någonsin gjort i Allsvenskan genom alla tider, får vi ett mål bortdömt för offside. Jag vet inte alls om det är offside på mig i det läget, känslan var nog att det inte var helt säkert, men det lär ju visa sig.

Kvitteringen kommer efter en frispark i ytterzon.

Vi har vid flera tillfällen under säsongen stressat upp oss när motståndarna gjort mål. Men idag tycker jag inte att vi gjorde det. Istället maler vi bara på och får en sen utdelning när Papa återigen har smugit sig in i straffområdet och förvaltar Rings inlägg på bästa sätt.

Känslan efter matchen var behaglig. Allt blir lite lättare efter segrar. Och att fortfarande vara obesegrade på hemmaplan är enormt starkt. Tack alla ni som var på arenan och stöttade oss. Hoppas att ni tar till er av den här segern precis lika mycket som vi gör. VI Tillsammans!

Nu blir det nog lite glass.

***

Otroligt kul att Sebbe Andersson fått fart på målskyttet i Stockholm. Miljöombytet verkar ha gjort honom gott.


En utmaning till alla "minus"

Söndag 24 aug 2014, 21:25

Det har verkligen känts i luften. Hösten är på väg. Och jag har egentligen ingenting emot hösten. Den för med sig en hel massa bra saker. Men jag gillar ändå sommaren mer. Värmen. Solen. Havet. Att kunna gå ut på altanen med en bok. De ljumma kvällarna. Häng med vännerna. Allt känns så mycket mer okomplicerat under sommaren.

Det är dock inte riktigt säkert att sommaren är över för den här gången. Vädret har ju ändrat sig förr och att det ska svepa in lite värme till här i början av september känns fortfarande rimligt. När vi flyttade till England i september 2009 var sommaren fortfarande kvar. London badade i sol och värme och vi kunde sitta på den stora hotellterrassen och blicka ut över parken. På kvällarna tog vi långa promenader på gatorna i Wimbledon och njöt av rörelsen och livet.

***

I morse tränade vi det sista passet inför morgondagens match. En stilla uppvärmning, följdes av en isolerad passningsövning innan vi riktade in oss på försvarsspelet. I det avslutande spelet briljerade de äldre och vann synnerligen rättvist med 2-1. Som ”straff” fick de yngre putsa våra skor.

En alldeles lysande start på en vacker sensommardag.

Resten av dagen har spenderats med Alve. Han och jag har hunnit med att gunga, åka rutschkana, baka pizza (av sand) och pyssla lite i trädgården. Alve tyckte att det var mest spännande att bära bort kattbajset. Jag passade på att klippa gräset på framsidan medan Alve följde i mina fotspår (bokstavligt talat) och kom efter med sin plastgräsklippare för att finputsa lite.

***

I går hann jag med att bli medlem i Idrottens bokklubb också. Många trevliga böcker väntar på att bli lästa och den första jag skickade efter är den jag behöver bäst just nu. Jag bifogar en bild på den under morogndagen. Det absolut sämsta med idrottens bokklubb verkar vara att man måste komma ihåg att avboka månadens bok innan den skickas. Tankeröran i huvudet kommer säkerligen ställa till det för mig och jag förutsätter att månadens bok hinner dimpa ner ett antal gånger i innan det sätter sig.

***

I morgon tar vi oss an Gefle på Guldfågeln och såhär i ”utmaningstider” tänkte jag passa på att skicka på er en utmaning. Jag utmanar alla de som yppat negativa kommentarer om Kalmar FF de senaste veckorna att ta sig till Guldfågeln i morgon och hjälpa oss fram till en seger.

Om jag inte missminner mig helt från skoltiden så borde en massa ”minus” (negativitet) bli en himla massa plus när man sätter dem tillsammans. Tänk den positiva energi som lär strömma ut över hela arenan när alla ”minus” färgas till ”plus”.

Väl mött i morgon alla "minus".


Om motgång och varför fotbollen är så liten

Fredag 22 aug 2014, 13:22

Förlusten senast väckte många känslor och jag är ganska säker på att invektiven haglade framför teveapparaterna. Och det är ok, det är bra att KFF betyder mycket för många människor och jag gillar att alla har åsikter och tankar kring laget och föreningen. Det är så det ska vara. Samtidigt handlar det om att vara lite nyanserad, att förstå att alla verkligen vill vända det här, och att alla jobbar hårt för att det ska bli så. Man hade kanske önskat att folk i allmänhet hade slutit upp ännu mer runt laget i motgång, att vi gemensamt hade enats i någonting större, att det är VI tillsammans i både med- och motgång. Samtidigt vet jag med mig att jag kan vara likadan själv. Jag har också svårt att se bortom det uppenbara när ”mitt” lag i England spelar dåligt, eller inte får med sig bra resultat. Man faller lätt in i det där.

Jag tänker inte skriva mer om matchen. Den är lagd till handlingarna. Och jag, liksom övriga i truppen, blickar framåt. Mot nya möjligheter och framtida prestationer.

Dagens träning var riktigt bra.

***

Hoppas, hoppas att Robin Ganemyr återhämtar sig. Alla tankar till honom och hans familj.

Jag tänker ibland på min gamla lagkamrat Victor Brännström. Hans ”comeback” i fotbollen slutade på sämsta tänkbara sätt och det är så svårt att förstå varför sådant händer.

Fotbollen är så liten ibland.

***

Ett stort tack till de tappra fans som var i Kristianstad. Ni betyder mycket i framgång, men kanske ännu mer i motgång. Nu kör vi på. Tillsammans.


Om MFF, IF Elfsborg och Hans Fallada

Onsdag 20 aug 2014, 09:17

Jag gladde mig åt MFFs resultat igår. Och låt oss vara ärliga - det var ett ganska smickrande resultat för de blåvita. Red Bull Salzburg, som b l a krossade Elfsborg i Euro league för något år sedan, är ett väldigt bra lag och de borde nog ha kunnat få med sig ytterligare mål från matchen. Men Malmö hade marginalerna på sin sida, för trots Rosenbergs dunderchanser så fanns det en hel radda av österrikiska dito, och det är precis det man behöver för att kunna kravla sig in i Champions league. Målet man fick var så mycket slump som det bara kan bli, men det gäller samtidigt att vara där, störa, och peta in bollen när den väl dimper ner.

Hoppas att MFF kan förvalta det här läget på hemmaplan nu. Sverige behöver framgångar i Europacuperna och jag hoppas att IF Elfsborg också kan ta sig in i ett gruppspel. Poängen man får är viktiga för att man i framtiden skall kunna kliva in lite senare och undvika att få möta de allra bästa.

***

För egen del väntar också cupmatch , dock av det mer beskedliga slaget, i Kristianstad. Visa av förra årets "fiaskoresultat" kommer vi att ta allt annat än lätt på uppgiften.

***

Jag läste Ensam i Berlin i bussen senast. Och det är verkligen en enastående bok. Trots vissa besvikelser (jag säger inte mer än så!) så var boken ändå bättre än vad jag hade hoppats. Och det är ganska befriande när författaren väljer att inte helt klä alla människor i vitt eller svart. De flesta, för att inte säga alla, av oss lever ju i en värld, där tankar och känslor inte alltid hör till den ljusa sorten. Vi är komplexa. Både goda och onda samtidigt. Och just det lyckas Hans Fallada fånga på ett allldeles ypperligt sätt.

Att författaren själv bevittnat många av hemskheterna lyser igenom i texten och skänker ett djup som vore omöjligt vid ren fiktion. En kamp som var meningslös, men som ändå fyllde några människor med liv. Känslan av att man måste göra någonting även om de känns svårt, eller rentav livsfarligt.

Läs den!

***

Nu ska jag låta kropp och huvud sjunka in i städningens "underbara" värld.


Varför regnar det alltid i Borås?

Söndag 17 aug 2014, 21:06

Om regnet. Kylan. Och förlusten.

”Varför regnar det nästan alltid i Borås?” Den frågan ställde jag till Andreasson efter matchen. Han log brett och meddelade att det bara är elaka tungor som beskyller staden för det. Och visst, så kanske det är. Men känslan jag har är en annan. Jag tyckte att det regnade ganska ofta under mina år där. Men kanske var det bara den där meningen som formades till en sanning i mitt huvud. Kanske är det så att solen besöker Borås precis lika ofta som den höjer sig över Kalmar. I dag regnade det dock en hel del och när vi kom ut till planen var den redan indränkt i vatten. Bollen rullade precis lika snabbt som jag trodde. På plastgräset i Borås krävs det marginal i passningsspelet. Noggrannhet. Och där kan jag tycka att vi brast emellanåt. Vi var nog inte riktigt förberedda på hur exakt man behöver vara. Våra omställningslägen, som dök upp vid flera tillfällen, avslutades ofta med passningar som antingen var för långa eller stannade på försvarande spelare. Men vi försvarade oss framgångsrikt, bortsett från de inledande minuterna, och tillät inte Elfsborg att komma in i ytorna mellan våra lagdelar. Vi gjorde det svårt för dem. Och deras ”vågade” passningsspel ledde flera gånger till omställningar i motsatt riktning. Men det var det där med passningsspelet. Där var vi inte tillräckligt bra.

Målen som Elfsborg gör är precis likadana. Innan matchen hade vi pratat om att vara följsamma, flytta fötterna, och inte dra på oss onödiga frisparkar i närheten av straffområdet. Tyvärr är det två sådana situationer som fäller oss. En frispark i den första halvleken som letar sig in vid Lars bortre stolpe. En exakt likadan frispark i den andra, enda skillnaden var att en vänsterfot slog den, och genom ett hav av spelare sökte den sig in lika precist vid den bortre stolpen.

I slutet av matchen försökte vi skapa tryck på Elfsborg. Men utan framgång. Resultatet skrevs till 2-0 och det var lite extra tungt i omklädningsrummet efter att ha släppt in två fasta situationer. Vi brukar ju vara bra på att försvara oss där. Men vi får ta några dagar på oss att analysera vad som gick fel och sedan inte upprepa det i fortsättningen.

Stort tack till alla ni som var där och stöttade oss.

Nya tag i hemmamatchen mot Gefle.

Vy från ett hotellrum

Dagens utsikt

Söndag 17 aug 2014, 11:15


Om Grand, United och Fulham

Lördag 16 aug 2014, 23:14

Vi bor på Grand Hotel Borås. Och jag och Minna har fått vår beskärda del av det hotellet. Vi bodde här under nästan tre veckors tid i februari 2011. Då var Borås kallt och mörkt. Och när vi gick längs med Viskan undrade vi vad vi hade gett oss in på. Men Borås växte. Ljusnade. Och vi träffade en hel del trevliga människor här, varav några är vänner för livet. Fotbollen gick upp och ner, som ett fotbollsliv tenderar att göra, men vägen till framgång är sällan spikrak. Och jag lärde mig trots allt en hel del längs den vägen, om mig själv, om oss, om fotboll och om livet.

Grand Hotell alltså. Och sängarna är sköna men alltför mjuka och jag vet med säkerhet att det kommer att innebära ryggont i morgon. Annars är känslan mestadels positiv. Bra hotell. Bra frukost. Bra match i morgon. Det kan inte bli så mycket bättre.

***

Jag undvek Iron-man regnet och satte mig bekvämt framför teven istället. Premiäromgång i Premier League och mitt ”gamla” favoritlag Manchester United tog emot Swansea. Jag kan erkänna att mitt engagemang och mina känslor för ”the red devils” har ändrats under årens lopp. Jag gillade Mark Hughes. Eric Cantona. Paul Scholes och Ole-Gunnar. Jag gillade känslan när United sprang ut på planen. Det vilade alltid en imponerande trygghet över de rödvita spelarna. De såg ut som att de visste att de skulle vinna. Oavsett vad som hände i övrigt så var de helt övertygade om att de skulle avgå med segern. Jag förmodar att det var mycket Sir Alex förtjänst. För det är ett helt annat United nu. Känslan är inte ens i närheten. Old Trafford är inte längre den ointagliga borg som den en gång var. Och spelarna ser inte längre ut som självklara vinnare.

Det United som Van Gaal ställde på benen i dag lär knappast ha fått Swanseas ledning att darra. Jag hade inte ens hört talas om ett par av dem. Och helt plötsligt var Chris Smalling ”åldermannen” i backlinjen och det ansvaret kändes honom lite övermäktigt. Nyförvärvet Herrera kämpade och slet på mitten, men ackompanjerades inte alls av Darren Fletcher. Och framåt såg Rooney och Mata mest ointresserade ut. Jag trodde faktiskt att Van Gaal skulle lyckas krama lite mer energi ur sina spelare. Att inte det nya spelsystemet sitter i början, det har jag full förståelse för, det kommer att ta några omgångar innan spelarna vant sig. Men det energilösa och temposvaga spelet som man visade upp förra säsongen, det trodde jag skulle vara utrensat med en ny manager vid rodret. Och efter försäsongens imponerande resultat och en ny taktik så hade det väckt mina förhoppningar om ett "nytt" United. Men där blev jag besviken. I första halvlek kändes det mer som man tog vid där förra säsongen slutade.

Men jag ger det ett par matcher till.

Fulham då? Ja, det ser inte så mycket bättre ut där. Jag har inte sett en enda minut av Fulhams säsong hittills, men att åka på två förluster i inledningen var knappast vad man hoppats på. Jag har följt laget via ”live-score” och av laguppställningarna att döma så tyder det mesta på att Magath gett sig på en generationsväxling. Han har skickat ut det gamla och satsar väldigt ungt. Förmodligen en ytterst medveten strategi från klubbens sida. Och den är ju tvungen att komma förr eller senare och kanske var det inte så dumt att åka ner, att kunna spela ihop ett nytt lag i the Championship för att sedan komma tillbaka starkare.

Arsenal avgjorde i sista minuten. Och det gjorde kvällen lite lättare för ett par av spelarna här.

***

Nu blir det ett avsnitt av Stephen Kings ”Under the dome”.

Om matchen, glädjen och två stora grattis

Fredag 15 aug 2014, 00:36

Sååå härlig en seger kan kännas!

Å som vi har väntat på den känslan.

Men det började lite darrigt, precis som det har gjort nu ett tag, och FFF fick sitt ledningsmål ganska exakt så billigt som det har varit på slutet. Skillnaden i dag var att vi svarade på målet på ett helt annat sätt. Inga hängande huvuden, ingen panik, bara hårt jobb och tilltro till det vi gör. Och resultatet kom. Tobbes patenterade inlägg och allt jag behövde göra var att styra in bollen i mål. Ibland är fotbollen enkel.

I halvtid var hyfsat nöjda med vår prestation. Vi hade bra koll i försvarsspelet, vi kom till fina omställningslägen, det enda som egentligen saknades var ett ledningsmål, så det bestämde vi oss för att göra.

Och efter ett inlägg från en framrusande Hovda, snappade Måns upp bollen och på ett tillslag hittade han en fri Tobbe i straffområdet. Och högerfoten talade igen och ledningsmålet satt högt upp i bortre krysset. Snyggt. Och rättvist.

Efter ledningsmålet gick vi ner oss lite. Och det hade vi råd med för FFF åstadkom inte mycket. Det var egentligen inte förrän Emin startade en kontring som det verkligen hände något. Och jag låg bra ute till vänster, fick bollen, kunde avancera, hann fundera på om jag skulle avsluta själv, men såg Emin komma rusande i straffområdet, släppte bollen till honom och den urkraft som vår högerback utstrålade i den sekunden var talande för hur vi tacklade matchen - vi skulle bara vinna den, det fanns ingenting annat. Och när bollen seglade in i nätet, och Emin jublande glad börjat fira med publiken, då kunde jag andas ut, för då visste jag att vi hade vunnit. Och att vi var tillbaka på rätt spår igen.

Det var väldigt skönt att kunna göra vågen med publiken igen. Den har fattats mig. Jag gillar att dela segerglädjen med fansen. Känna gemenskapen. Vi som älskar KFF.

Stort grattis Emin till ditt första allsvenska mål.

Och stort grattis också Markus Nilsson till din 100e allsvenska match.

Nu njuter vi en minut, eller två, innan vi byter fokus. IF Elfsborg på söndag.


Tomater

Gurkor

Hemodlat

Onsdag 13 aug 2014, 17:39


Om matchen, känslorna, tankarna och om oss tillsammans

Måndag 11 aug 2014, 14:37

Nu känner jag mig redo. Jag har bearbetat lördagens insats och jag kommer efter i dag inte att ägna den så mycket som en tanke. Den är passé. Över. Och det är alldeles strax dags att blicka framåt. På nästa uppgift. Morgondagens träning.

Matchen i lördags var ok i trettio minuter. Efter det var den lite sämre och sista tjugo var direkt dåliga. Men det fanns en del ljuspunkter. Försvarsspelet fungerade precis som vi ville att det skulle göra. Vi hade för avsikt att ligga ”tajt”, krympa spelytor, och stressa dem till bolltapp. Det var också vad som skedde under matchens inledningsfas. Fram till deras mål. Innan dess hade jag haft en nick som räddades av deras mittfältare (jag vet fortfarande inte exakt vad han gjorde där) på mållinjen och ett mål där hade förändrat matchbilden till vår fördel. Det är jag helt säker på. Men vi har inte riktigt marginalerna med oss just nu och istället kunde Åtvidaberg smälla upp 1-0 i krysset. Helt otagbart för Lars.

I halvtid pratade vi om att fortsätta ligga rätt i försvarsspelet och att våga ännu mer när läge gavs. För vi var övertygade om att det skulle dyka upp lägen. Det gör det alltid.

Men inledningen av den andra blev aldrig vad vi hoppats på och efter en tveksam frispark kunde Åtvidaberg öka sin ledning. Vi försöker då att lyfta lite längre och visst skapade vi en del halvchanser men de riktigt heta farligheterna uteblev. Måns fick ett läge, och på äkta målskyttsmaner viker han bollen enkelt, och otagbart, förbi målvakten. Just då hade vi lite kontakt. Men det dröjde inte speciellt länge innan ledningen återigen utökades. Upprinnelsen till målet har fallit ur minnet, men det spelar absolut ingen roll hur det kom till, mål blev det och en rejäl uppförsbacke i matchen.

Efter matchen var det deppigt i omklädningsrummet. Tungt. Mörkt. Alla negativa ord som finns i det svenska språket mumlades därinne. Men det fanns också glimtar av ljus. Och efter en liten stund började vi höja på våra huvuden igen, det viskades om att man ville ha revansch direkt och att det var skönt att det var match igen redan på torsdag. Det gladde mig verkligen att det var så vi tog den här förlusten. Vi vill framåt. Inte blicka bakåt på sådant som inte går att förändra. Nya möjligheter kommer varje dag och det finns ingen anledning att gå omkring och grubbla över dåliga prestationer.

Bussresan hem blev en stund av självrannsakan. Vad kan jag göra bättre? Vad kan jag göra som gör laget bättre? Hur kan vi utvecklas ännu mer tillsammans?

***

I morgon är det träning igen. Då finns det nya möjligheter att ta sig ditt vi vill. Att arbeta hårt varje dag är det enda sättet.

Vi ligger femma i Allsvenskan. Det är ganska bra.

Nu tar vi nya tag för att försöka svinga oss upp ett par hack till.

Väl mött på torsdag.


Om frukosten och en liten men rolig bild

Lördag 09 aug 2014, 09:13

Alve hjälper "Poletten" med planen (foto Ulla Elm)

Vi åkte aldrig i går. Och jag var förmodligen den ende av spelarna som inte kände till det. Jag var nämligen den ende som kom iförd resekläder och med väskan packad. En liten miss. Eller var det kanske så, att det helt enkelt inte fanns något hotell i Åtvidaberg att boka.

I dag är det dags. Match mot Åtvidaberg.

***

Matchfrukost denna morgon.

- Glutenfri havregrynsgröt med hemmagjord sylt

- Tre kokta ägg

- En skål med blandade nötter

- En ”shake” med rårisprotein

Lunchen kommer att inmundigas i Oskarshamn. Efter det är det bara laddning som gäller!


Om dagen som gått, träningen i går och var man egentligen vill bo

Torsdag 07 aug 2014, 21:27

Vi passade på att ägna denna lediga torsdag åt att avsluta det vi påbörjat. Med hinkar och borstar i högsta hugg tvättade vi resterande del av huset och det blev verkligen bra. Begravd under smutsen fanns en ganska klar gul färg - som nu skiner vackert i sommarsolen.

Det är ganska avkopplande att pyssla med hus och trädgård. Jag måste erkänna att jag gillar det en smula mer än vad jag hade trott. Framförallt gillar jag känslan i kroppen efter att man har varit ute och jobbat en hel dag. Den är helt annorlunda från den som infinner sig när man spenderar en hel dag i teve-soffan (inte för att det hör till vanligheterna längre). Att det dessutom blir fint ökar på motivationen och inspirationen ännu mer.

Det finns ett problem med att göra fint. Det ”fula” har en tendens att framträda än mer.

I går var träningen inriktad på tempo. En uppvärmning följdes av ett mindre spel av ”possession-karaktär”. Sedan en omställningsövning där vi anföll 3 mot 2.

I det avslutande 5-mot 5 spelet ledde vi med hela 5-0 inför de sista två matcherna. När träningen summerades några minuter senare hade vi förlorat med 5-6.

En total genomklappning eller en ordentlig uppryckning?

***

I morgon drar vi norrut. Möte med Åtvidaberg på lördag. Den stora frågan är om vi ska bo inne i den lilla bruksorten eller i närbelägna Linköping? Ryktet gör gällande att många av spelarna i Åtvidabergs trupp väljer det senare alternativet när frågan kommer på tal - alltså att bosätta sig i Linköping. Men det är ju inte utan att man undrar var Mr Åtvid själv, Kristian Bergström, bor?

Tuff match väntar och vi hoppas såklart på stöd från läktarplats.


Gissa vem? (Foto Jan Nordström)

Gissa vem?

Onsdag 06 aug 2014, 23:02


Matchen, hettan och ett eget misslyckande

Söndag 03 aug 2014, 21:38

Jag lyssnar på Panamas ”Always” medan värmen intar allt mer av det redan trånga rummet. Det hjälper inte ens att fönstret öppet. Värmen kommer utifrån och huset verkar absorbera allt. Lite som gummikulorna på en dålig konstgräsplan. Svetten tränger fram i pannan och längs ryggen klibbar t-shirten mot huden. Det är en outhärdlig värme. Nästan lika outhärdlig som känslan i kroppen. Den som alltid smyger sig in när resultaten inte går vår väg. Den jobbiga. Tunga. Och den säger att jag inte var tillräckligt bra. Att jag borde ha kunnat lyfta de andra på ett bättre sätt. Den har rätt. Jag orkade inte ”peppa” de andra och jag förmådde inte ge dem den energi de så väl behövde.

Men det fanns ingen energi att passa vidare. Jag kunde inte ens uppbringa tillräckligt med energi till mig själv. Hettan tog udden ur mig. Och just nu funderar jag på hur det kunde bli så. Jag var noggrann i förberedelserna precis som vanligt. Jag gjorde exakt samma saker. Och jag drack mängder med vatten. Mängder. Det fanns inget mer att ta på där. Trots att jag ibland sökte mig ut i skuggan. På kanten. Så fanns det en vägg precis framför ögonen som var oerhört svårforcerad.

Det kändes verkligen som en förlust efter matchen. Jag var på ett oerhört dåligt humör och jag antar att hettan spelade min kropp ett spratt. Irritationen höll i sig långt in i kväll och Minna tvingade mig att dricka ett glas Resorb för att hjälpa kroppen att hitta tillbaka. Och nu, äntligen, känns det lite bättre.

Matchen var inte alls bra. Den blev aldrig som vi ville ha den. Ja, förutom första femton minuterna då. Då skapade vi en del chanser och med lite tur hade vi kunnat gå till halvtidsvila med en två-eller tre målsledning. Nu stannade det vid 1-0 och det kändes ganska bra det också. I halvtid pratade vi om att vara smartare, mer taktiska, och låta dem jobba sig trötta. Och första fem i andra gör vi precis så. Men efter det så känns vi energilösa, trötta, och BP styrde matchen lite som de ville. Kvitteringen kändes därför både logisk och rättvis. Därefter orkade vi aldrig åstadkomma någon forcering, trots att vi flyttar fram en del folk, och matchen slutade oavgjort.

Nej, det här var ingen höjdare och jag kan till viss del förstå publikens frustration. Jag hade antagligen känt precis samma sak om jag suttit på läktaren.

Men det är bara förlorare som låter sig nedslås av tillfälliga svackor och vi satsar hårt för att falla tillbaka i vinnarspåret redan på lördag.


Träningen, matchen och Jonas Eriksson

Lördag 02 aug 2014, 21:17

Molnen började hopa sig redan under förmiddagens träning. Men trots den uppenbara regnrisken hade ett antal åskådare sökt sig ut till Gasten. Normalt sätt brukar den skara som bevittnar träningen på daglig basis uppgå till ungefär fyra personer. Men i dag var det ingen vanlig dag, det var Cesars första pass med laget och den mannen verkar ha en unik förmåga att väcka Kalmarbornas intresse. Under uppvärmningen, som till största delen bestod av kvadraten, riktades blickarna mot den andra kvadraten. Min kvadrat var av föga intresse och det jublades inte ens från läktarplats när jag gjorde en dubbeltunnel på en stackare i mitten. Att jag i nästa läge var ganska tacksam att de inte såg åt vårt håll, då ”Fille” klackade tunnel på mig, kanske också bör nämnas. Efter kvadraten och några kortare ”sprints” tog en uppspels/avslutsövning vid innan det var slut för i dag och fokus flyttades från träningen till morgondagens match.

Vi förväntar oss en tuff match i morgon. BP har verkligen repat sig efter sin tämligen risiga inledning. Bortapoängen mot IF Elfsborg och det oavgjorda resultatet mot Malmö gör att det finns all anledning att vara ordentligt på tårna när domaren blåser igång matchen.

Jag lyssnade på ”Sommar i P1” med Jonas Eriksson i morse. Det var intressant och en ”lyssning” kan rekommenderas.

Nu blir det mer mat.

Råris. Råris. Och råris.


Hav, Zorbas och en Cesar

Torsdag 31 jul 2014, 21:27

Vi befann oss på Öland när Cesar blev klar. Vi badade i havet och njöt av både sol och trevligt sällskap långt bort från fotbollens annorlunda värld. Alve badade tills läpparna färgats blå och kroppen suckade högt. Sedan badade han lite till. Och jag var i en stund men har tappat entusiasmen för kalla vatten. Jag har dragit på mig ”vuxen-kostymen” och föredrar korta dopp framför långbad. Solen var lite tveksam i början, men tittade sedan fram och värmde oss. Efter ett tag kom jag på att jag glömt smörja in min ömtåliga hud med solkräm och insåg samtidigt att näsan förmodligen inte kommer att vara naturligt vit i morgon. Den sved en aning under hemresan och har så smått börjat skifta färg.

Efter hav, bad och fika styrde vi kosan mot staden och middag. Alves nya favorit-hak ”Zorbas”, som en gång i tiden även var mitt stamställe och som fortfarande hör till favoriterna, röstades fram som vinnare i en omröstning som endast innehöll en deltagare – Alve själv. Han skrek högst. Och fick som han ville. Vi andra orkade inte ta striden och röstad blankt. Alve vidhåller bestämt att Zorbas är hans och farmors favoritrestaurang. Och egentligen skulle ju han och farmor ha gått dit. Ensamma. Men då inte farmor fanns att tillgå just den här eftermiddagen så dög det plötsligt med oss då han ställdes i valet mellan att äta med oss eller gå någon annanstans.

Cesar presenterades strax efter tre i eftermiddags. Och jag förmodar att han kommer att göra sin första träning med oss på lördag. Och jag förväntar mig att det dyker upp en hel del folk på den träningen. Och kanske kan det också dyka upp en hel del folk på Guldfågeln för att stötta oss på söndag.

Jag spelade med Cesar under en och en halv säsong. Det var en bra spelare. Jag har ingen aning om hur hans kropp har klarat av proffsåren i Danmark, men jag vet en sak – en bra fotbollsspelare är alltid en bra fotbollsspelare. Och i Kalmar FF gillar vi bra fotbollsspelare.

Jag minns Cesar som en tystlåten kille. En ödmjuk person som sällan tog mycket plats vid sidan om fotbollsplanen. På planen tog han för sig desto mer och han tillhör definitivt en av de bästa spelarna jag har spelat med i Sverige. Dessutom en straffskytt av rang. Men han lär få fixa straffarna själv om det ska bli några mål där, för vi andra har inte lyckats skrapa ihop en enda den här säsongen. Jag var nära, jag fick ju en tilldömd, men linjedomaren plockade av okänd anledning bort den.

Nej. Det blir bra det här.

Det här blir bra.

Nu måste jag söva lillgrabben. Han har redan varit vaken alltför länge.


Om träningen, Bläsinge och den svenska sommaren

Onsdag 30 jul 2014, 16:33

Vis av erfarenheten från många års skadebekymmer så tar jag det nu steg för steg. I går trampade Kjell och jag igenom ett antal tvåhundra-meterslopp, med två vändningar, och i dag spetsade vi till det ytterligare med en ”Elfsborgare” – där man löper femton meter, vänder och löper tillbaka på sex sekunder, vila sex sekunder, följt av ett trettio-meterslopp som också det ska landa på sex sekunder, därefter vila i tolv sekunder innan hela proceduren upprepas önskat antal gånger. För mig blev det fem upprepningar och känslan i baksidan var enbart positiv. I morgon väntar det stora testet då vänsterbenet skall gå igenom en ”skottbesiktning”.

I måndags klarade inte alla familjens av den olidliga hettan som drabbat Kalmar. Och för att få lite välbehövlig svalka satte vi oss i bilen och drog på ACn. Med barn, och badkläder, inpackade i bilen styrde vi sedan mot Öland och Bläsinge. Ett litet samhälle på sydöstra sidan där man bland annat stoltserar med en egen liten fiskehamn. Där köpte vi glass och rökt lax i kiosken innan vi kastade oss ut i ett väldigt varmt och härligt hav.

Den svenska sommaren när den är som bäst.


Jim Carrey

Måndag 28 jul 2014, 22:19

Jim Carreys tal till eleverna på Maharishi University of Management är lite annorlunda. Men han belyser ändå en hel del viktiga saker. Lyssna och tänk till.

https://www.youtube.com/watch?v=V80-gPkpH6M

"So many of us chose our path out of fear disguised as practicality. What we really want seems impossibly out of reach and ridiculous to expect so we never dare to ask the universe for it. I'm saying: I'm the proof that you can ask the universe for it.

My father could have been a great comedian but he didn't believe that was possible for him. So he made a conservative choice. Instead, he got a safe job as an accountant and when I was 12 years old, he was let go from that safe job and our family had to do whatever we could to survive.

I learned many great lessons from my father. Not the least of which was that you can fail at what you don't want, so you might as well take a chance on doing what you love." (Jim Carrey).

Om värmen, matchen och känslorna efteråt

Lördag 26 jul 2014, 20:19

Solen ligger fortfarande kvar över Malmö. Tjugosex grader utanför bussen. Kvällen är varm. Nästan olidligt het. Scandics dystra fasad i brunt och vitt. Ett gäng dystra spelare som sakta släntrar in till restaurangen. Hamburgare med pommes. Samtalen är lågmälda. Förlusten svider.

Vi förlorar matchen på ett par minuter. I början av andra är vi inte riktigt med och straffas hårt. Innan dess hade MFF känts precis så uddlösa, kraftlösa och fantasilösa som vi hade hoppats. Vår defensiv var prickfri och om det ens fanns ett ljusblå avslut registrerat i statistiken så var det inget farligt sådant. Vi hade full koll och MFF var märkbart frustrerade.

I halvtid talade vi om att inte låta oss påverkas av MFFs väntade anstormning. Istället skulle vi fortsätta ligga rätt i positionerna, vänta, och utnyttja deras misstag med blixtsnabba kontringar. Och jag var ganska övertygad om att vi skulle lyckas. Det kändes verkligen som att deras tankar, och energi, var på annat håll.

MFF gjorde två byten i halvtid. Och speciellt ett av dem upplevde jag vände matchen till deras fördel. Ricardinho kom in till vänster i backlinjen och genast kändes det mycket tryggare i MFF-offensiven. Han gör, med sin spelskicklighet, otroligt mycket gott för MFFs anfallsspel och helt plötsligt kom också Emil Forsberg mer till sin rätt. Kvitteringen kom av just nämnde Forsberg efter ett fint inspel av Rosenberg (som nu gjort åtta assists som forward!).

Efter MFFs kvittering kommer vi av oss. Vi tappar det som gjorde oss så bra i första halvlek och hamnar fel i presspelet. MFF är skickliga på att utnyttja hålen som uppstår och hittar in på ytor som tidigare varit stängda. Deras 2-1 mål kommer under samma period och oturligt nog så får en av våra spelare bollen på sig efter att Lars räddat nicken från Rosenberg. Ett självmål som det inte fanns någon möjlighet att förhindra men som likväl kom som en ny käftsmäll. Efter det var vi aldrig riktigt nära.

Nu väntar en ganska tung hemresa med gott om tid att fundera och reflektera. Nu handlar det om att fokusera på prestation och inte vara alltför resultatinriktade. Det finns en hel del bra saker att ta med sig från den här matchen och jag är helt övertygad om att vi kommer tillbaka, starka och revanschsugna, redan på söndag.

Om att leva lite "enklare"

Lördag 26 jul 2014, 10:07

http://www.nytimes.com/2013/03/10/opinion/sunday/living-with-less-a-lot-less.html?pagewanted=2&_r=2

Utsikten från hotellrummet. Sådär, eller?

Bild från ett annat hotellrum

Fredag 25 jul 2014, 21:30

Malmö.

Vädret är alldeles strålande. Men vårt rum ligger på solsidan. Och värmen är brutal.

Vatten. Vatten. Vatten.


Packning, vänner och kvällsdopp i varma hav

Torsdag 24 jul 2014, 23:51

Mörkret har hunnit falla och lugnet har stilla lagt sig över huset. Sommarhettan gör sig påmind i varje rum och tröjan klibbar lätt mot huden. Från havet nedanför hörs ett avlägset skvalpande och doften av sommar vilar tung. Jag packar ner det sista i väskan. Datorn och böckerna. Necessären. Återhämtningsplaggen. Mer kommer inte att behövas. Jag är redo.

Vi har haft vänner från Borås här på besök. De kom från semester på Gotland, Fårö, och via Oskarshamn tog de sig ner till Kalmar. Och vi gjorde verkligen vad vi kunde för att marknadsföra staden. Tog med dem till våra favoritställen. En promenad genom staden. Ett dopp i havet. En tur runt slottet. Och mat på en av stans många bra restauranger. Jag tror att vi lyckades. Men det bör kanske tilläggas att Kalmar är en väldigt bra stad att marknadsföra, en så vacker stad ”promotar” liksom sig själv.

Ingen gemensam träning i dag och jag och Alve passade på att köra över till Öland. Till farmor och farfars stuga. Och solens strålar glittrade i vattnet när vi passerade över bron. Som ett välkomnande. Alve visste precis vad han ville – bada. Så vi traskade ner till havet och vattnet, som aldrig räckte oss över midjan, var precis så varmt som vi hade hoppats. Alve var överlycklig där han for runt med farfar och han tycktes aldrig vilja gå upp.

I morgon tränar vi på förmiddagen. Sedan väntar avfärd mot Malmö.


En liten uppdatering om allt (eller inget)

Tisdag 22 jul 2014, 14:39

Jag cyklade till träningen i morse. Det var ett ganska lugnt Kalmar som mötte mig när jag svängde ut längs Ängöleden. Det var glest med bilar, bara vindens stilla sus och lukten av hav. Och så lite Ulf Lundell i lurarna såklart. Hans senaste album känns inte som något av de bättre, men höjde ändå kvalitén avsevärt på en annars ganska seg cykeltur. Solen värmde. Och väl framme vid arenan kände jag mig precis så äckligt svettig som man gjorde efter rasterna i mellanstadiet. Då gjorde man ingenting åt det. Jag är inte ens säker på att jag reflekterade över det. Men i efterhand kan jag ju tänka mig att det luktade lite surt i klassrummet emellanåt. I dag hoppade jag istället raskt i träningskläderna och bestämde mig för att ta bilen i morgon.

Träningen var ganska lugn. Åtminstone för egen del. Jag har haft lite känning i min baksida och fått ta det relativt lugnt några dagar. Men det känns redan bättre så någon större fara tror jag inte att det är. Övriga, som inte spelar u-21 i Halmstad senare i dag, tränade på ett soligt Gasten och jag vet att coach Hasse klämde in ett antal löpningar för att vässa formen till på lördag.

Resultatet senast svider fortfarande lite. Det kändes onödigt att tappa poäng.


Jag funderar på varför domarna är så arga.

Söndag 20 jul 2014, 00:29

Jag har äntligen börjat med Ensam i Berlin. Det var ett tag sedan jag köpte den, men hittills har den fått stå tillbaka och jag har inte riktigt orkat med den. Men nu, äntligen, är det dags. Och jag förväntar mig hemskheter i massor. Men någonstans är den alltför viktig för att inte läsas, och framförallt för att inte spridas.

Jag vet inte om det är just den här säsongen, eller om det alltid har varit så, men domarna i Allsvenskan har verkligen vansinnigt svårt att hitta en bra bedömningsnivå. Den svajar rejält åt alla möjliga håll och det verkar absolut inte finnas något utrymme för att diskutera saker på planen. Domarna är ilskna. Irriterade. Och jag har vid ett antal tillfällen frågat om anledningen till dessa plötsliga humörsvängningar, men har hittills fått lämna planen svarslös. Varför är domarna så arga i år? Den frågan grubblar jag på just nu. Men ni kanske har andra saker ni funderar på.

Jag funderar också på varför det inte finns ett regelverk som tydligt klargör hur en allsvensk plan skall se ut. Ska den vara precis så jämn och grön som Guldfågeln eller räcker det med någonting som påminner mer om en potatisåker än en fotbollsplan (Friends arena). Jag har inget svar. Men jag önskar att någon annan kunde vara tydlig med hur det egentligen ligger till.

En annan sak som också rör sig i huvudet just nu är varför Svenska fotbollsförbundet inte inför en och samma matchboll för hela Allsvenskan. Vi måste vara det enda landet i världen som fortfarande spelar med olika märken på bollarna Det borde vara en enkel sak att ändra. Och om det nu skulle vara så att det inte finns plats i den stora regelboken, så kanske man skulle kunna tänka sig att skrota en eller annan regel.

Och för att visa min välvilja har jag letat upp två regler somman kanske skulle kunna tänka sig att lämna utanför den nya, reviderade upplagan av "lagboken".

1. Regeln som säger att man måste ha samma färg på ljumskbyxorna som matchshortsen. Vem bryr sig egentligen? Jag tror inte att det påverkar någon, varken domare, motståndare eller publik om jag har svarta ljumskbyxor under ett par röda shorts. Eller är det någon som stör sig på sånt? På allvar?

2. Regeln om att benskyddstejpen måste ha samma färg som strumporna måste ha uppkommit i samma andetag som den föregående. Brutalt onödig. Jag har hittills aldrig sett någon som tejpar hela sina strumpor i en annan färg.

***

Sedan var det matchen. Publikrekordet. Vädret. Och stämningen.

Domare Lerjeus uttryckte sitt missnöje med mig i senaste matchen och den gula lappen i handen var inte bara ett bevis på detta, utan innebar också att jag skulle missa toppmatch nummer två – MFF på hemmaplan. Så jag fick följa jakten på de tre viktiga poängen från läktarplats. Men innan jag kunde luta mig tillbaka i den bekväma stolen på Guldfågelns mittsektion hann jag med att besöka ett antal loger fulla av sponsorer. Ett trevligt miniäventyr och det blev många trevliga och givande diskussioner.

Men nervositeten ville aldrig riktigt släppa taget och det var egentligen inte förrän några minuter efter slutsignalen som jag kunde andas ut. Då stod det 1-1 på tavlan och runt omkring mig vädrade jag både nöjda och mindre nöjda människor. För mig var det tudelat. Visst, 1-1 mot tabellettan är helt ok, men om man tar med i beräkningen att vi hade hoppats på att kunna knappa igen ett par poäng så är känslan tveksam. Samtidigt är jag stolt över det sätt mina lagkamrater går ut och genomför matchen på. Vi har en jäkla bra trupp och att det finns ett par alternativ på varje position lär inte försämra våra chanser i höst. Riktigt kul att se ”Sebbe” och Papa ta för sig och att Mackan är tillbaka spetsar konkurrensen ytterligare.

Publikrekordet rök all världens väg. Stämningen och vädret var på topp. Och det var egentligen bara en sak som fattades – segermålet.

Men det sparar vi till nästa vecka.

Sov gott.


KENT - ett avslut.

Onsdag 16 jul 2014, 08:14

En gång trodde jag att jag visste vad Jocke Berg sjöng om. Nu är jag inte riktigt lika säker längre. Då talade musiken till mig och den lagom sorgsna rösten trängde in. Men. Kents nya musik känns främmande. Ett sätt att följa tiden, att förnya sig själva. Kanske mer troligt att också Jocke Berg har mognat. Att han inte längre är där han en gång var. Och inte längre skriver om det han en gång kände.

På bussen. Och jag drömmer, mig bort med Kent i lurarna, till tiden innan Kent blev "det nya", innan de var etablerade och fortfarande sökte efter något eget. På "Hagnesta Hill" lyssnar jag mig fram genom mäktiga "En himmelsk drog", lite mer lågmälda "Kevlarsjäl", sedan "Beskyddaren" och "Berg&dalvana". Det är vackert. Minnen som sköljer över mig. Jag levde med albumet under kudden. Det var cd som gällde och jag spelade högt. Alltid högt. Musiken trängde in på ett annat sätt då.

2002. "Vapen & Ammunition". En lätt ilning genom kroppen när jag tänker på låtarna som finns där. Det är en skatt. En icke sinande brunn av känslor. "Sundance Kid", "Pärlor", "Socker", "FF", "Elite" och "Sverige". Jag minns att jag hade plattan på repeat. Och att jag förundrades över storheten i att inte behöva röra Cd-spelaren. Det fanns inga svagheter. Ingen låt jag hellre lyssnade på. Och den kunde rulla utan avbrott. Och när de sista tonerna av "Sverige" stilla klingade ut, visste jag att den snart började om igen, och var precis lika bra.

Sedan kom "Du & jag döden" och allt fanns kvar. Inga svaga låtar. Bara klass och kvalite. "400 slag", "Du är ånga", "Den döda vinkeln", "Järnspöken", "Klåparen" och "Mannen i den vita hatten". Jag var tjugotvå. Ung. Mottaglig. För känslan. En längtan efter frihet blandad med rädslan över att inte veta. Att inte våga hoppas. Befrielsen i den dova rösten. Och Jocke som klädde mina känslor i ord.

På "Tillbaka till Samtiden" fanns några riktigt bra spår - "Columbus" och "Vy från ett luftslott". Men en första genomlyssning gav ingenting alls. Det var tomt. Som ett brev utan innehåll. Besvikelsen. Men jag gav det fler chanser och långsamt, långsamt växte musiken och orden in i mig. Albumet var betydligt mer svårlyssnat än de två tidigare, men jag höll ut, och till min stora glädje växte det ut till ett precis lika bra album som jag hade hoppats. Texterna var visserligen mörkare och musiken mer elektronisk. Men det fungerade. Det blev en bra helhet.

"Röd" innehöll ingenting av det som Kent varit för mig. Ingenting. Och jag kunde aldrig ge det lika många chanser som krävts för att upptäcka storheten hos "Tillbaka till samtiden" - än mindre ta det till mig.

Musiken hade växlat in på ett främmande spår och för mig fanns det ingnting kvar.


Från i lördags

Måndag 14 jul 2014, 08:08

Vi möter regnet. Jag lyssnar på ”Ensammast i Sverige” (Kent) och känner mig precis så. Förlusten tynger. Men efter att ha läst en artikel om kriget i Gaza står sig fotbollen plötsligt slätt. Då är den inte viktig längre. Och ibland kan man behöva påminna sig själv om just den saken, om fotbollens litenhet, att den betyder precis så mycket eller så lite som man väljer att den ska göra. Och efter att ha läst om barnen som faller offer för krigsidiotin i Gaza väljer jag att skänka dem en tanke.

Kent är precis så bra som jag vet att de kan vara. Som de var. Innan de förändrade allt och jag inte förstod längre.

I morgon ska jag umgås med familjen. Precis hela dagen skall jag ägna åt våra barn. De är den bästa medicinen för en sårad själ.

Alve vill spela fotboll. Det vill han alltid. I sina handskar och sina fotbollskläder. Den gula tröjan är den bästa. Den där det står ”ELM” på ryggen. Landslagets. Han fick den av Rasmus i julklapp. Kalmartröjan kommer på en hedersam andraplats, den fungerar också, även om han nog egentligen hade velat ha en liknande tröja som den Lars bär. Lars är ju favoriten. Som när vi frågade om vad han ville ha i sitt rum nu när han snart skall få ett eget. En byrå, ett skrivbord, en säng och en hylla till böckerna. Och en bild på Lars. När han såg mitt besvikna ansiktsuttryck var han snabb att lägga till – och på dig, pappa, en bild på dig vill jag också ha! Han är fantastisk.

Maja vill mest sova. Och vara hos mamma.

Regnet piskar mot rutan. Jag byter album. ”Du & jag döden”. Och än en gång är titeln talande. Kent är bra här också. Och för varje låt påminns jag om att DET fortfarande finns där.

Gaza. Hur lever man vidare efter att ha förlorat sina barn? Eller hela sin familj? Var finner man styrkan? Lusten? Vem hade jag varit utan min familj? Ingen alls. Eller ett tomt skal.

Brasilien verkar gå mot ytterligare ett nederlag. Jag ska inte skriva att jag hade det på känn, för så var det inte, men jag tyckte att Brasilien inte alls imponerade på det sätt man är van vid. Inte ens segrarna kom efter ”bra” spel, utan istället som ett resultat av domartabbar och filmningar.

Sedan kanske man ska börja fundera på varför man ens ska spela en match om en tredjeplats. Är det nödvändigt?


David Elm

David Elm är äldste brodern i den välkända fotbollsfamiljen Elm. Han skriver om livet på insidan och utsidan med Kalmar FF.

webb@barometern.se



Det handlar om Kalmar FF

Jonas Hansson vrider och vänder på allt som handlar om Kalmar FF. Sysslar just nu bara med fotboll, bland annat på ett fotbollsgymnasium och även som skribent om fransk fotboll på Fotbollskanalen. Gillar brassar.

jonas.hansson@barometern.se



Johan Israelsson

27 år gammal. Spelande tränare i moderklubben Lindsdals IF i division 2. Skrev sommaren 2008 på ett kontrakt med dåvarande Superettanlaget Limhamn Bunkeflo och kombinerade fotboll med studier på Malmö högskola och programmet Sport Management. Arbetar i dag som utvecklingskonsulent på Smålandsidrotten. Gillar Håkan Hellström, Doc Martens, Bob Dylan och tajta jeans. Innehar säsongskort på Guldfågeln Arena och följer brorsans fotbollsliv i Hammarby IF.

johan.israelsson@barometern.se



Redaktionsbloggen

På Redaktionsbloggen berättar Barometern-OT:s redaktionsledning om tidningens utvecklingsarbete, och om hur vi resonerar i olika publiceringsfrågor. Vi hoppas också att den ska leda till en utökad dialog med er läsare.

redaktionsbloggen@barometern.se



Huvudnyheter just nu

Cyklister mest olycksdrabbade

TT inrikes [Uppdaterad i går 14:50]

Andelen cyklister som skadas allvarligt i trafiken ökar och numera är det fler cyklister än bilister som får men för livet. Läs mer

 

Cykling

Skulle du skydda axlarna om det fanns skydd?

Visa resultat




David Elm

David Elm är äldste brodern i den välkända fotbollsfamiljen Elm. Han skriver om livet på insidan och utsidan med Kalmar FF.

webb@barometern.se



Arkiv


Senaste blogginläggen

VISA:

Blogg

Arkeologi i Kalmar län

Arkeologerna på Kalmar läns museum bloggar om sitt spännande arbete. Bloggen är ett måste för den historiskt intresserade.

Blogg

Fotbollsfrun

Malin Wollin är Kalmars mest kända fotbollsfru. Detta trots att hon fortfarande är ogift.

Senaste nytt lokalt

Mest läst just nu på Barometern.se


Blogg

David Elm: Välkommet landslagsuppehåll

"Periodsvis gör vi bra saker, men vi blandar det med rena juniormisstag och bjuder IFK på ett flertal målchanser enbart för att vi inte är tillräckligt fokuserade i passningsspelet. "

Senaste blogginläggen

Kalmar

Följ oss på Facebook och Twitter!

Missa oss inte när vi har något spännande att berätta.

Senaste nytt från TT

Nyheter

Skicka in ditt tips och dina bilder

Klicka här för att lämna tips/bild!

Län

Här går larmen i länet

Hörde eller såg du räddningstjänsten fara i väg med ilfart? Här kan du se var utryckningsfordonen är på väg.

Taggade.se

Taggade - ditt digitala träningsmagasin i sydost

Upplev mer. Stor guide till motionsloppen i hela sydostregionen. Inspirerande reportage. Tävling & träning.
Till Taggade!

logga
Logga
Bilen
Volvo V40 D2 Momentum -14
Röd 1.000 mil 229.800 kr
Logga
Bilen
Citroën C4 Cactus VTi 82 Feel -14
Vit metallic 5 mil 149.900 kr
Logga
Bilen
Toyota Yaris 1,33 5D Active -13
Blåmetallic 2.000 mil 124.900 kr

Servicetekniker
Servicetekniker sökes omgående till Mönserås
Arrow LÄS MER
Ekonomiansvarig
JL bilar i Kalmar AB söker en ekonomiansvarig
Arrow LÄS MER
CNC- Operatör
Svennes verktygsmekaniska söker CNC-operatör.
Arrow LÄS MER
Distriktsidrottschef
Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna söker distriktsidrottschef i Blekinge.
Arrow LÄS MER
Redovisningskonsulter
Ekonomibyrån i Uppvidinge AB söker redovisningskonsulter. Placering Åseda.
Arrow LÄS MER
Krisberedskapssamordnare
Länsstyrelsen i Blekinge län söker Krisberedskapssamordnare.
Arrow LÄS MER
Bilplåtslagare/Skadereparatör
Toyota Verkstad söker Bilplåtslagare/skadereparatör i Kalmar
Arrow LÄS MER

arrow SE ALLA JOBB (48 ST.)
Arrow ANNONSERA