På ett tåg
Lördag 24 apr 2010, 18:16
På ett tåg någonstans mellan London och Liverpool. Utanför fönstret det engelska landskapet, åkrar, små gårdar, mindre samhällen, då och då ett mötande tåg, men det skulle lika gärna kunnat vara Sverige, det ser likadant ut, känns likadant, och skillanden är hårfin på en tågresa mot Liverpool och en bussresa mot Göteborg.
Jag försöker läsa tidningarna på datorn, men får allt som oftast börja om, läsa igen, för att ögonen har det jobbigt med anpassa sig mellan ljuset från fönstret och datorskärmen.
Läser att försäljningen av 3d-tv ökar. Jag måste säga att jag inte alls fastnade för den formen av filmtittande utan upplevde det mest jobbigt med de ständiga växlingarna. 3d-tv är inget som jag tror kommer att slå, åtminstone inte under den form den säljs nu. Förmodligen har jag väldigt fel.
Hoppas att KFF kan vända sin negativa trend imorgon. En seger skulle nog, som min gode vän Randewall skulle uttrycka det, sitta som en räkmacka i sportkepsen. Och det är faktiskt så att en seger imorgon kan vända hela säsongen, en match kan räcka, lite flyt, och segrarna kan komma att börja radas upp.
Jiffarna vann premiären i sexan. Mycket glädjande. Och ett stort grattis. 2-0.
Även EIS tog sin första seger i trean. 1-0 i slutskedet. Grattis även till er.
Ska försöka titta på Shutter Island nu.
Lördag 19 jun 2010, 14:53
Inom kort kommer elmbrothers.se lanseras med tre bloggar och annat smått och gott.
Ses där!!
Måndag 24 maj 2010, 11:13
Det har varit en del av ens liv ganska länge nu, att blogga har blivit en del av vardagen och ett sätt att nå ut med tankar och åsikter, ett sätt att kommunicera med omvärlden, om än på ett ganska begränsat sätt. Men idag skriver jag det sista inlägget, inte mitt sista någonsin, definitivt inte, men det sista på Barometern, och det känns lite tråkigt. Men livet går vidare. Och inom kort kommer vi att lansera vår egen sida, där även Ras och mamma kommer att skriva. Så håll utkik efter den.
Vi sitter vid frukostbordet och laddar för morgondagens resa.
Tack alla som har följt bloggen och väl mött på annan plats.
Nu ska vi ut på en liten promenad för att inte frukosten skall sätta sig på fel delar av kroppen.
Lördag 22 maj 2010, 18:11
Idag har jag varit på boksignering, KFFs hundraårs jubileum väntar runt hörnet, och idag släpptes boken om Kalmars hundraåriga resa. Sällskapet runt signeringsbordet på Stadshotellet gick sannerligen inte av för hackor, till vänster hade jag Johny Erlandsson och till höger flankerade Sten-Åke Johansson. Trevligt, trevligt och trevligheterna fortsatte sedan med lunch för hela gänget på KM, jag avvek dock och valde att luncha på Zorbas med M, Ras och Mamma istället.
KFF spelade oavgjort mot Häcken borta. 1-1. Matchen var inget större nummer, däremot bidrog kommentatorerna till att helt klart göra min eftermiddag. Kommentarer som "Häcken behöver ju göra mål för att vinna de här matcherna" och "Johan Lind gillar att ligga, för att få publikens applåder" är ju helt klart värda att omnämnas.
Förlust i hockeyn. Två bedrövliga straffar och gulddrömmen försvann.
Nu ska vi snart till Emmaboda för lite samkväm.
Fredag 21 maj 2010, 11:19
Har redan hunnit med ett besök i Karlskrona, nu lagar Ras mat medan jag bloggar, dagen är ännu ung, regnet faller utanför, åskan inatt var den värsta jag någonsin upplevt, rädsla är nog ett för starkt ord, men respekt. Ras talar om det bästa sättet att tina en falukorv, tydligen genom att placera den i ett stort glas med varmt vatten. Börjar bli väldigt hungrig nu.
Sista dagarna med bloggen på Barometern. Den kommer dock att leva vidare på annan plats under annat namn. Mer om detta senare.
Fredagen den 21 Maj. Bara fem dagar kvar, sedan blir det USA, McDonalds, Coca-cola och George Bush. Kanske inte tre av de bästa sakerna det landet frambringat, men likväl tre av de mest kända.
Gav Henke Agassis självbiografi. Kul att han börjat läsa den och verkar finna den lika intressant och tänkvärd som jag.
Nu ska vi snart iväg på en liten fika.
Onsdag 19 maj 2010, 11:34
Det är så skönt att bara gå omkring och dra. Släpa benen efter sig och bara andas in tryggheten och lugnet. Jag har inget speciellt att göra idag och just det gör hela dagen än mer underbar, att gå runt i huset, då och då kika ut genom fönstret, se den gamla gungställningen därnere som ofta fungerade som fotbollsmål, tänka tillbaka, minnas, känna värmen och glädjen. Jag har nog inte riktigt förstått det än, jag behöver fortfarande några dagar för att verkligen inse att det är semester. Kroppen har dock redan kommit in i något slags pösigt tillstånd, och jag förmodar att alla försöka att väcka den med lite fysisk aktivitet skulle mötas med enorma protester. Den går på rejäl sparlåga. Men jag klandrar den inte. Med allt den tvingats gå igenom under våren så förtjänar den vila och lugn. Det enda den egentligen inte förtjänar är alla de Bassetts Winegums jag fyllde den med igår.
Nu kommer Ras snart hem och jag tror att det då kan komma att bli lite tv-spelande. Det passar väl utmärkt en grå vårdag som denna.
Var och åt på Larmgatan 10 igår med Henke och Mackan. Vi åt fläskfile med potatisgratäng och samtalade om allt det som vi inte pratat om på ungefär ett år, det tog ett par timmar, välbehövligt och väldigt trevligt.
KFF åker på västkustturne idag, först match mot Trollhättan för att sedan ta sig vidare mot Göteborg och match mot Häcken. Det känns lite skumt att kunna konstatera att halva Allsvenskan snart är spelad. På två månader! Hade man fortsatt i den här takten utan uppehåll hade den varit färdigspelad i slutet på juli. Det hade varit ett ganska långt uppehåll sen. En väldigt lång semester. Nej, jag tror att det snart är dags att lägga Allsvenskan som höst-vår, med två eller tre månader ledigt över vintern. Dessutom har jag aldrig riktigt förstått varför man fortsätter byta matchbollar beroende på vilket märke man sponsras av. Varför utser inte Svenska fotbollsförbundet en officiell matchboll som alla lag använder. Tankar som virvlar.
Nu ska jag försöka sega mig till köksbordet och äta lite frukost. Lata onsdagar är de bästa.
Måndag 17 maj 2010, 15:56
Satt på Fredriksskans läktare igår och såg KFF besegra HIF, segern gav inte bara tre poäng utan också Allsvenskans snabbaste mål genom tiderna, sex sekunder. Att målet sedan knappast var av någon högre klass gjorde absolut ingenting i sammanhanget. Vi blev intervjuade innan matchen av "speaker-Martin" och det kändes bra att vara tillbaka i närheten av Skansens gräsmatta ( eller vad det nu var? )
Innan matchen blev det lite mat på gamla favoritstället Zorbas. Maten var sig lik, personalen lika trevlig som alltid och med en sådan start på kvällen föll det sig ju ganska naturligt att KFF tog tre pinnar. Och som grädde på moset vann även Jiffarnas B-lag mot Kosta. Glädje och lycka på flera fronter.
Snart ska vi in till Kalmar igen för lite mat med Stefan och Anna.
Lördag 15 maj 2010, 19:38
Det har inte blivit mycket gjort idag, som kräver någon större ansträngning. En tripp till Kosta, lunch på hotellet, en promenad och nu resten av kvällen blir det bara lugn och ro.
Imorgon tänkte vi åka in och se när KFF besegrar Helsingborg.
Var inne i Kalmar igår och åt lunch med fd lagkmarater, Ras, Zlatan, Lindberg, Thorbjörn och Smylie. Mycket trevligt. Och att prata engelska med Smylie kändes ganska befriande helt plötsligt.
Nu vankas det köttfärspaj. Ska bli kanongott.
Fredag 14 maj 2010, 21:44
Det var en tung förlust i onsdags, matchen var väldigt jämn och det kändes som att den kunde ha kunnat sluta hur som helst. För även om vi stundtals gick på knäna var det bara två minuter kvar till straffläggning, och då vet man aldrig, tur eller skicklighet? Förmodligen en kombination. Straffar hade vi kanske vunnit på, men krafterna tröt och Agûro kom runt på kanten och ett lågt inlägg och en touche av Forlan och matchen varr avgjord. Han har en fantastisk förmåga att vara på rätt plats framför mål, likt Van Nistelrooy, ofta ur misstänkt offsideposition, men de är där, de gör mål och de avgör de stora matcherna.
Kvällen och natten blev lika tung som känslorna precis efter matchen. Någonting dog. Den förväntansfulla stämningen, hoppet, vi som kastades mellan hopp och förtvivlan, vi som satt där och led. Det var tungt. Vi förlorade allt. Men nu, några dagar senare, känns det ändå som att vi vann. Vi lyckades slå ur underläge, spela bort flera etablerade storlag, och vi gjorde det på ett sätt som inte någon kan hävda innehöll den minsta gnutta av tur. Vi var värda finalplatsen.
På morgonen efter tog vi tåget från Hamburg till Alvesta, körde bil ( på rätt sida av vägen ) till Rörsvik för släktträff, mat och trevligheter i mängder. Sent på kvällen på torsdagen nådde vi Broakulla, hemma, lugnet, allt det bästa, och det var fantastiskt.
Nu har vi precis spelat Sequence, grillat och bara njutit. Av att ha semester .Av att vara hemma.
Onsdag 12 maj 2010, 13:24
Så var den här till sist. Dagen med stort D. Finaldagen. Atletico - Fulham i Euro-League final.
Har hunnit med att äta två gånger, en lång promenad och dagens första taktikmöte. Nu är det vila som gäller fram till klockan 17.15.
Håller på att försöka planera vår "roadtrip" lite. Kollar sidor med guider till Californien, läser kommentarerna här på bloggen, tack alla som skrivit, och försöker få ihop en resa som ger så mycket om möjligt. Alcatraz och Sea World är givna inslag. Ras hade dessutom hittat ett väldigt stort nöjesfält som kanske är värt ett besök.
Såg några avsnitt av Solsidan igår och blev väldigt förtjust i grannen, Ove Sundberg, han som är så snål och lånar saker hela tiden. Han spelas för övrigt av Henrik Dorsin. Själva serien håller kanske inte någon högre klass, men Ove är magisk.
Nu ska jag försöka läsa lite.
Tisdag 11 maj 2010, 21:02
Vi har precis intagit middagen och nu väntar vila inför årets häftigaste och största match. Vi kom ganska tidigt till Hamburg idag, redan runt ett landade flygplanet, och uppladdningen och förberedelserna kunde börja. Först blev det en lättare lunch, sedan vila och strax efter fem tog bussen oss till arenan för träning. Vi hade fått den tidiga träningstiden eftersom Atletico i egenskap av hemmalag fått välja först.
Träningen bestod av en längre uppvärmning, teknikcirkel och spel med tre lag. Enligt UEFA-bestämmelser får lagen inte överträda den timma man blivit tilldelad och således blev det ingen tid för att göra något eget eftre träningen som vi brukar utan istället var det bara att duscha och sätta sig i bussen för hemfärd.
Vi har hela truppen skadefri och redo för morgondagen.......
Jag ska försöka att ta lite bilder från matchen och lägga upp.
Nu ska jag försöka plöja en riktigt jobbig engelsk bok.
Sov gott..
Måndag 10 maj 2010, 15:50
Det är någonting magiskt med den här veckan, det är någonting som känns väldigt annorlunda, och jag tror inte att det är den planerade semestern, det är något annat, något jag inte kan sätta fingret på. Det känns i hela kroppen, ett pirr, förväntansfull, glädje kanske, jag vet inte riktigt och det irriterar mig. Jag hoppas att det har med finalen att göra så klart. Men jag är inte säker.
Idag hade vi det sista träningspasset innan avresan imorgon. Det var också det sista passet någonsin i Fulham för ett par av spelarna, några tog avsked, Nicky Shorey återvänder till Aston Villa, Andranik till Iran och Stefano Okaka till Roma. Ett par andra spelare som inte är registrerade för Europaspel började sin semester efter träningen.
Vi fick ett träningsprogram som vi ska följa under ledigheten. Frågan är hur många som kommer att göra det de första veckorna.
Idag är sista dagen här i England på ett bra tag. Vi åker ju till Hamburg tidigt imorgon och på torsdag reser vi direkt till Sverige för att påbörja semestern.
Den här bloggen går nu in på sina sista veckor. Den 25e Maj kommer sista inlägget att publiceras. Barometern vill sedan lägga bloggen på is under Juni och Juli.
Jag ber om ursäkt till den person som vann utlottningen av matchtröjan. Det har tagit lite väl lång tid, men den ligger nu nedpackad i min väska och kommer att inom en ganska snar framtid finnas för avhämtning på Barometerns redaktion eller,om vinnaren så vill, kan den skickas per post.
Nu bär det snart av till banken för att fixa det sista innan resan.
Har glömt att berätta att vi kommer att åka på en liten roadtrip i USA på semestern. Från San Fransisco ner till San Diego. Tips på saker att se, uppleva, mm tas tacksamt emot.
Matchen igår ja. Vi var ganska chanslösa. 4-0 talar ju sitt tydliga språk. Skönt dock att få göra ett inhopp, känna på det igen och vara tillbaka.
Broakulla. See you soon.
Lördag 08 maj 2010, 17:31
Lördag och väldigt lugn träning på förmiddagen. Allt fokus, såklart, på matchen imorgon, även om tankarna säkert gärna söker sig till nästa veckas final. Vi kommer att åka redan på förmiddagen, klockan halv elva samlas vi, för att ladda upp på hotell innan vi beger oss mot Emirates.
Vi håller på, eller håller på är kanske att ta i, vi ska snart börja packa för hemresan.
Ikväll blir det fläskfilè och råris. Riktigt bra uppladdning.
Harrods är sålt! Stor nyhet här i England och en nyhet som i allra högsta grad berör oss i Fulham. Al Fayed sålde det stora varuhuset för den smånätta summan 1,5 miljarder pund. Och frågan är hur detta kommer att påverka oss?
M har kört till stallet och jag har lovat att börja med maten.
Fick precis veta att Jiffarna krossat Skruv idag. 5-2. Klättringen mot högre serier har inletts.
Fredag 07 maj 2010, 18:09
Träningen idag och vi som inte spelat i onsdagens match hade vanlig träning medan resten körde återhämtning i bassängen. Vi tränade på att komma runt på kanterna, inlägg, avslut, löpningar i boxen och sedan avslutade vi med ett större spel. Troligtvis var det laget som ska spela på söndag mot Arsenal.
Idag fick vi reda på att semestern kommer att kortas om vi inte vinner finalen i Euro-League. Då matcherna i Intertoto börjar redan i början av Juli blir det återkallning redan 21 juni. Om vi vinner finalen bjuds det på två veckor längre ledighet.
Har börjat fixa det som ska göras innan vi åker hem nästa vecka, och det visade sig vara en hel del, mer än vi hade räknat med. Men efter dagen så skall mycket av det vara löst.
Nu ska vi in till stan och äta middag.
Höll på att glömma det viktigaste. Jag har ju klippt mig. Äntligen.
Torsdag 06 maj 2010, 21:56
Det blev förlust mot Stoke, en väldigt tung sådan, 0-1 på hemmaplan och nu känns tiondeplatsen väldigt långt bort. En match kvar, Arsenal borta, och chansen finns, men det finns väldigt mycket lättare matcher än Arsenal på Emirates. Men hoppet är ju det sista som överger människan, så visst, det kan gå, eller det ska gå, eller ja vi får se hur det blir.
M sitter i köket och pluggar medan jag bloggar.
Köpte några dvd-boxar på Harrods igår som säkerligen kommer att öppnas senare under kvällen.
KFF är stekheta nu, en ny trea och vändningen kan ha kommit. Speciellt försvarsspelet verkar ha ordnat till sig ordentligt. Kanske Etrit ändå var lösningen på det?
Vi har varit lediga idag. Helledig för första gången på tre veckor. Superskönt!
Finalen i Hamburg är nu mindre än en vecka bort. Längtar något oerhört.
Tisdag 04 maj 2010, 22:36
Tisdag och dagen före matchen mot Stoke, för övrigt den sista hemmamatchen säsongen 09/10. Seger där och vi kan nästan slå oss till ro och kvittera ut en tiondeplats, för även om det återstår en omgång har lagen bakom väldigt svåra matcher kvar, inte för att vår match mot Arsenal på Emirates bör betecknas som lätt, långt därifrån, frågan är väl istället om vi får låna bollen under de nittio minuterna. Men en tiondeplats innebär övre halvan när tabellen summeras och med en sådan vore vi väldigt nöjda.
Snart bara en vecka kvar till Hamburg......
Från Hamburg kommer resan att fortsätta till Köpenhamn dagen därpå, närmare bestämt på torsdagen, då M och jag förhoppningsvis landar på Kastrup för vidare transport till de småländska skogarna.
Imorgon blir det Harrods en runda.
Min gode vän Åke, fd Broakullabo nu Londonbo sedan 27 år, hälsade på igår, vi bytte lite böcker och fikade, vi hann även med att spela ett parti Kinaschack, ett parti som jag helst vill glömma för efter en sagolik öppning gick det mesta galet. Åke, som för övrigt är barndomsvän med pappa, hade med sig ett fotoalbum och visade bilder på när han och pappa var unga, modet har förändrats en hel del sedan dess, så har även vissa frisyrer och jag måste nog erkänna att det är en väldig tur det. Böckerna ja, jag gav honom några engelska fotbollsbiografier, bland annat en om Clough som jag har berättat om här i bloggen, mycket läsvärd, själv fick jag lite svenska böcker som togs emot med öppna armar, eftersom mitt svenska bibliotek är tämligen begränsat här.
Har för övrigt beställt ett gäng böcker på tradera som förhoppningsvis kommer att förgylla soliga semesterveckor.
Stort grattis till Niklas och Anna. Hoppas att vi hörs och ses snart.
Nu blir det en väldigt tunn pocket innan läggdags.
Måndag 03 maj 2010, 15:17
Förra veckan var en fantastisk vecka för Fulham. Först avancemang till final i Euro-league, sedan igår vinst i derbyt mot West Ham. Mycket glädje såklart. Men redan idag var det dags att åter borra ner huvudena och jobba hårt på träningen, för att förbereda oss för onsdagens match mot Stoke. På söndag avslutar vi säsongen borta mot Arsenal.
Semestern. Inte så långt borta nu..... Har inte haft någon sedan 2008 och det börjar kännas i min gamla kropp.
Nu får strax besök.
Såg att KFF kryssade igen. 0-0 borta mot Gefle känns dock som ett ganska bra resultat.
Det längre inlägg jag hade skrivit igår lyckades på något sätt raderas. Troligtvis var det jag som glömde spara det, men jag skyller på datorn så ni inte tror att jag är helt bakom flötet när det gäller tekniska saker.
Del 7 - den avslutande delen
Statens rättkemiska labratorium konstaterar att det blod som tillvaratagits efter den döde inte är koloxidhaltigt, vilket i klartext betyder, att Davidsson inte andats sedan branden blivit anlagd. Den döda kroppen företer tecken på upprepat grovt, trubbigt våld mot bakhuvudet och högra tinningen. Det första benbrytande våldet har drabbat Davidssons nacke och bakhuvud, vilket är liktydigt med att han överraskats bakifrån. Mordspanarana teori är att mördaren som vapen har använt en 2-kilosvikt från postens våg.
Efter ett otroligt tålamodsprövande undersökning trodde sig experterna kunna fastslå att alla dörrar på nedre botten hade varit stängda. Alla dörrar var ju bortbrända. De tre yttre entrédörrarna dessutom låsta inifrån. Den enda nyckelmsom inte kunde påträffas gick till köksdörren.
I detta mordfall har mördaren"arbetat" i etapper. Först dödandet av Davidsson, därefter att tömma kassorna för att få tag på så mycket pengar som möjligt samt slutligen att elda upp huset/brottsplatsen. En oförskämd tur hade denne mördare. Huset saknade luftventiler och eftersom han tydligen var mycket noga med att bomma igen överallt, lyckades han på något sätt "låsa" lågorna, så att ingenting syntes utåt. Glödbränder och kolning skapar ju inga eldsken.
Hur stort blev då gärningsmannens byte? Ja det var en knivig fråga eftersom nästan allt blev lågornas rov. Där skymtade dock en ljusglimt i den stora inventeringen. Davidsson hade ju samma dag han mördats postat en redovisning till huvudkontoret i Växjö. Den slutgiltiga summan kan ha varit på 53000 kronor. Enligt denna tablå så skulle föjande saknas:
1. Kontant i postanvisningskassan 10 593 : 89 kronor.
2. Frimärken 1 500 kronor.
3. Radiolicenser 450 kronor.
4. Kvittenskuponger gällande postsparbanken 40 574 kronor.
Då alla värdepapper omedelbart spärrades och mördaren väl knappast brytt sig om frimärkena, torde hans totala byte i kontanter ha rört sig om i runt tal 10 000 kronor. Det kan dock ha stannat vid exakt 7 831 kronor och 44 öre, för två alldeles färska inbetalningar å sammanlagt 2 762 kronor hade inkommit till postkontoret i lösväskor dagen före mordet. Detta var dock ett betydande belopp vid denna tid där de högsta sedelvalörerna var hundralappar - alltså lätta att omsätta. Sedan återstår dock den alltjämt obesvarade frågan om hur mycket egna kontanter Ihlen Davidsson kunde ha haft i sina privata gömmor?
En fråga som jag alltid har ställt mig när jag har läst om detta fall är följande: Var fanns Davidssons cykel parkerad? Han brukade parkera denna utan för grindhålet intill sitt staket men ingenstans kan jag hitta något om just hans cykel?
Detta mordfall är ett av de mest klassiska och välkända fallen i Sverige. Konstigt nog så har det skrivits ganska litet om detta?
På exakt samma ställe så byggdes det upp ett nytt vitt hus där Davidssons hus en gång hade stått. På undervåningen var det ett mindre postkontor och på övervåningen en lägenhet. År 2003 så var postkontoret omgjort till lägenhet också men man kunde faktiskt se att det hade varit ett postkontor.
Lördag 01 maj 2010, 17:08
En seger mot Hamburg, en finalplats i EURO-league, en fantastisk stämning i och runt klubben, det är medgång nu på många plan. Men om jag ska vara ärlig så såg vi inte ut som något finallag i första halvlek, även om vi stod för det mesta i anfallsväg var det Hamburg som tog ledningen på frispark. Tungt. Att vara tvungen att göra minst två mål för att gå vidare är ingen lätt uppgift. Andra halvlek är ganska lik den första, vi styr, vi för spelet, men har vansinnigt svårt att producera något i sista tredjedelen. Med dryga tjugo minuter kvar kommer Simon Davies igenom, han lyfter bollen över en motståndaback, och över sig själv, och kanske över någon annan också, innan han på halvvolley trycker dit kvitteringen.
Jaga. Jaga. Jaga. Resultat. Alla som har varit i situationen där man måste göra mål, vet hur väldigt svårt det är. Stressen, oron, paniken kommer ifatt en och det vanligtvis enkla blir svårt. Efter en tilltrasslad situation i straffområdet är plötsligt Zoltan Gera fri, och hela Craven andas in i ett gemensamt andetag innan bollen nuddar nätmaskorna till ett jubel utan gränser.
Så skönt!
Final i Euro-league. Fulham. Det är riktigt stort.
Idag på träningen fick vi ett presentkort på Harrods av vår ägare, Mr Fayed. Som tack för matchen mot Hamburg och avancemanget, och även om jag inte kände mig helt delaktig värmde checken något oerhört i byxfickan.
Imorgon är det match mot West Ham.
Nu del 6 av Mordet i Broakulla.
Fjärsman Arthur Dahlgren tycker att det hela verkar mystiskt så han går över till Algutsboda mejeri för att ringa Artur Gantelius i Emmaboda. Under tiden så fortsättter brandmänen med sitt - ur kriminalsynpunkt något vårdslösa - eldsläckande och med att röja upp bland all bråte. Man måste här ha i åtanke att alla trodde att branden var självförvållad - precis som gärningsmannen önskade! I stort sett allt löst gods i huset kastas ut genom de numera tomma fönstren för att sedan bli liggande huller om buller bland slangledningar, glassplitter samt nerrasade tegelpannor. T.ex. kastades all den matservis som hade stått framme. Ett beklagligt faktum. Dessa rådiga och effektiva brandmän gjorde bara sin plikt det måste påpekas.
Allt detta kan beskådas, bl.a. den första brandsläckningen på fton tagna av en amatörfotograf vid namn Bengt Karlsson i Broakulla. Bilderna ställdes till spaningsledningens förfogande.
När landsfiskal Gantelius kommer tillbaka möts han av ett besked att det kan röra sig om en mordbrand, ilar han fort bort för att alarmera landsfogde Vult von Steyern, som kort därefter infinner sig i sällskap med två poliskonstaplar från Växjö. Från och med nu blir det litet mera organiserat tänkande över det hela.
I en djup grop, som bildats under postgolvet, hittas Davidsson - dryga tre timmar efter att branden hade upptäckts. Sedan kroppen frilagts kan man konstatera, att den döde postmästaren ligger framstupa alldeles innanför disken och med huvudet mot köket. Kroppen är starkt sönderbränd och hela ryggsidan täckt med aska från övervåningens trossbotten nerfallen sågspån.
Mer polis från Växjö tillkallas. En masonitskiva skjuts in under Davidssons kropp varefter han bärs ut till en kista för vidare befodran till bårhuset i Algutsboda. Först därefter kan kriminalarna ta itu med spårsäkringen, där självfallet kassaskåpet med sitt tyvärr spolierde innehåll tilldrar sig det allra största intresse.
Polisens arbete pågår till sent på söndagskvällen. På allt flera gårdar och byggnader hissar man flaggorna på halv stång.Bygden sörjer djupt sin bortgågne postmästare. En ny poststation inrättas tillfälligt i ett grannhus.
På måndagen den 7 april anländer docent Hjalmar Sjöwall vid Statens rättsläkarstation i Lund till Växjö för att Centrallasarettet obducera Davidssons döda kropp. Resultatet blir senstaionellt - klarläggande. Det är mord.
Därefter beslutar landsfogden Vult von Steyern att genast rekvirera specialister från Riksmordkommissionen i Stockholm, vilka samma dag rycker ut med bilar och labratoriebuss mot Växjö. Natten till tisdagen är de framme och kommissarie Nils Fahlander kan med sina mannar flytta in i ett speciellt högkvarter på Hotell Cecil i Växjö.
Ihlen Davidsson anträffas alltså liggand epå magen och det gör att mycket av hans kläder gått fria från lågorna - just på magen. Man kan alltså rekonstruera vilka kläder postmästaren bar när han mötte döden. Skorna och ena foten är bortbrända, men protesen på vänsterarmen sitter kvar. Så gör även armbandsuret, som stannat på 05.29, med all säkerhet p.g.a. värmen. På kroppen sitter rester av en röd ylletröja, dito trikåkalsonger, en mjuk enfärgad skjorta med dubbelvikt krage, söndagsslipsen, den mörkgrå cheviotkavajen och manchesterbyxorna. I kavajens bröstficka ligger en bränd tiokronorsedel och en oxiderad tioöring, men i övrigt är alla fickor märkvärdigt tomma. Av livremmen återstår endast en stump.
Med ledning av innehållet i Davidssons magsäck drar docent Sjöwall den slutsatsen, att postmästaren ätit sin sista måltid ett par timmar före sin död. En måltid som bestått av bl.a. smörgås och ägg. När polisen sedan kartlagt Davidssons förehavanden mordkvällen kunde man räkna ut, att ahn troligen ätit någongång mellan 19.30 (då sista kunden Tensy Andersson lämnade expeditionen) och 20.00 (då han cycklade bort). Mordet torde tidigast ha skett vid 22-tiden eller kort tid senare, vilket stämmer bra med de "tomma minuter" som har redovisats mellan 21.30 - 22.15 eller strax därefter efter sistnämnda klockslag.
Fredag 30 apr 2010, 18:51
Måste rusa. Blir middag i stan, men ett längre inlägg kommer på söndag.
Del 4 och 5
Vi kan här i denna del av berättelsen börja med vittnet kamrer Knut Sandberg. Han hade rekvirerat en schackbok och just fått postförskottet. Därför satt denne man i sitt fönster snett emot posthuset och höll utkik från kl. 20.00 till kl. 21.30. Hela tiden var det mörkt i både expeditionslokalerna och lägenheten. Till sist gav han upp. Tyvärr blir ju en sådan här utkik full av små intervaller. Man tittar då och då. Davidsson och den okände kan alltså ha slunkit in utan att Sandberg sett det. Dessutom hade posthuset tre ingångar och Sandberg kunde bara bevaka de två på framsidan - alltså inte köksdörren på baksidan. Man vågar därför med stor säkerhet konstatera, att det inte finns någon där inne före klockan 21.30.
45 minuter därefter möter vi den första tidsluckan - alltså klockan 22.15. Då passerar 18-årige gravörbiträdet Kjell Karlsson på väg mot föräldrahemet. Han vittnar efteråt att det "troligen" var släckt i hela posthuset. Han har inte heller mött någon "misstänkt".
Därefter följer nu mer är fyra timmars tomrum, ända fram till omkring 02.30 - 02.45 för då cyklar en lantbrukare från Kalvamo samt en glasbruksarbetare från Strömsberg förbi posthuset. De har varit hos bekanta i Smålandshyttan och de rampar fort, men hinner ändå att kasta en frånvarande blick på posthuset och deklarerar båda efteråt, att det "troligen" var släckt därinne. Inte heller hade de mött någon "okänd" eller sett något anmärkningsvärt.
Ungefär vid samma tid kommer en 17-årig arbetslös yngling gående på Bruksgatan. Han har tillsammans med en kompis varit på en tur till Nybro på en motorcykel varefter de återvände till Broakulla. De hade skilts åt i glasbrukets "värmestuga" vid två - halv tre tiden. Därefter går 17-åringen till fots Bruksgatan framåt mot sitt hem men han stannar först ett tag vid alldeles i närheten av postbyggnaden där han har en bekant som han hoppas väcka för att få en pratstund med. Han visslar några signaler, kastar även grus på fönstret men lyckas inte få liv i denne vilket inte är så konstigt eftersom han är bortrest. Dock står 17-åringen så till att han hela tiden har posthuset under uppsikt. Han är efteråt säker på, att "alltibg var mörkt och dött".
Slutligen är det en grupp tjänstemän vid bruket som tillsammans med fruar och fästmör, vilka ägnat denna lördagsnatt åt dubbla knytkalas. Den ena familjen bor snett emot postbyggnaden. och där börjar det angenäma festandet. Alltnog, så har denna kvintett av piggelina damer och herrar av och an passerat posthuset ända från midnatt fram till ½ 5 på morgonkulan - utan att finna det minsta anmärkningsvärt. Inte heller de har mött några "mystiska" personer.
Därmed kan mordspanarna summera ner sina vittnesbesked avseende tiden tiden från 20.00 till 04.30 på söndagsmorgonen.
Fyrtio minuter senare slår de första eldslågorna ut från posthuset..........
Nu är vi till sist framme vid själva dramat.
Glasarbetare Yngve Johansson skall ut och fiska på söndagsmorgonen. Några minuter över fem cyklar han över till sin yngre kamrat Rune Medin. När han passerar posten ser han, att det ryker ur skorstenen. Ingenting ovanligt med detta, ty han vet att Davidsson även till söndags brukar stiga upp tidigt och sätta fart på köksspisen. Alltså trampar han lugnt vidare.
Fem minuter senare vaknar Harry Fransson (make till Ruth Fransson) och masar sig upp ur sängen för att dricka litet vatten. Han kikar ut genom fönstret och ler litet för sig själv när han ser det ryka ur grannens skorsten. "Jaså, Ihlen är redan i farten" tänker han. Plötsligt stelnar han till. Är det inte något konstigt med röken? Så tjock och svart? Varför ryker det ut genom väggspringorna? Sista frågan ropar han högt.
Familjen Fransson bor (detta bostadshus fanns också kvar 2003) öster om postkontoret och har alltså expedetionens väggsida rakt framför sig. Nu rusar han ut i bara pyjamasen de femtio meterna över till Davidssons hus. Redan när han passerar grindhålet känner han den intensiva hettan. Ändå tvingar han sig så nära att han kan kika in genom fönstret till postkontoret men Fransson ser bara rök. Då sprängs ett fönster. Eldslågor blixtrar fram.
Fransson blir naturligt nog rädd. Fransson springer tillbaka till huset där han bor. Han möter då glasarbetare Axel Karlsson tillsammans med sonen Kjell(redan förut omnämnd). Båda har larmats av Ruth Fransson. Även hon springer ut efter att ha slängt en kappa över nattkläderna. De fruktar nu att elden skall sprida sig. Många männsikor - ja i stort sett hela det lilla samhället ansluter sig till att försöka rädda Ihlen Davidsson ut ur eldhavet samt att se till att inte elden sprider sig.
Klockan var tjugo minuter över fem när Harry Fransson pumpade igång brandsirénen. 10 mminuter senare rusar chaufför Erik Persson in som förste eldsläckare men så är han också chef för Industribrankåren vid brruket i Johansfors. Då är hustets hela bottenvåning ett enda tjockt moln av rök och lågor. Efter ytterligare en kvart kör Algutsboda brandkår i Åfors in på gården med branchefen K.A. Almkvist från Eriksmåla som dirigent. Slangledningar läggs ut och vattenbegjutningen från Lyckebyån kan börja. Almkvist hoppar in genom ett fönster men måste lika kvickt tillbaka igen i det fria för att snappa luft.
Nästa inbrytning gör han mot expedtionen och hinner nu hämta ut en del postpaket, ett tiotal sparbanksböcker och en grabbnäve sedlar, vilket allt legat utspritt över skrivbordet. "Konstigt, att han inte har låst in det här över natten?" tänker branchefen och ser sig om efter polis.
Polisen var det, ja. Först på plats är Broakullas egen fjärdingsman Arthur Dahlgren (det fanns sådana på denna tid även på små ställen som Broakulla). Han kommer på cykel och hans första fråga blir helt naturligt "Var är Davidsson?" Så snart han har erhållit svar så ber han brandmännen att koncentrera släckningen till köket. De flesta närvarande har hört talats om de tidigare eldsvådetillbuden i posthuset och därför råder bara en mening, nämligen att den är självförvållad. När brandmännen en kort stund senare kan dämpa lågorna så pass att de kan komma in, upptäcker de att köksdyschan är tom - och att kassaskåpsdörren inne på expedtionen står på vid gavel.
Det är fortfarande svårt oerhört svårt att kunna urskilja detaljer bakom rökridån. Nyheten om just dessa två iaktagelser breder nu ut sig bland folket och skapar en ännu mera olustig stämning. Så långt som till att det kan vara ett mord med mordbrandvill dock ingen tänka. Sådant här kan bara inte hända med "våran postmästare här i Broakulla".
Onsdag 28 apr 2010, 22:53
Väldigt lugn träning idag. Allt fokus på morgondagens match. Laddad!
Såg KFF för första gången i år. Planen verkade vara bedrövlig, men årets första seger bärgades ändå. 4-1. Stabilt.
Inter lyckades gneta sig till en finalplats. Bra organisation, hårt jobb och Jose Maurinho. Det räcker.
Del 3.
Alltså kl. 20.00 ser två småflickor i 10-årsåldern, Dagmar Götesson och Monika Karlsson, Ihlen Davidsson komma ut från sitt hus, går mot grinden där han har sin cykel och grenslar sedan denna och cyklar därefter iväg Bruksgatan uppåt. Flickorna är för små för att vara riktigt vittnesgilla, men de får ett stöd. Monikas mamma kan komplettera med, att dottern omedelbart efter hemkomsten berättar detta spontant för henne om sitt möte med postmästaren. Modern kan med ledning av Karusellenprogrammet (mycket populärt radioprogramm med Lennart Hyland men just detta program leds av Folke Olhagen eftersom Hyland är sjuk i magsår) dessutom fixera klockslaget för flickans hemkomst till några minuter efter kl. 20.00.
Detta över hela Sverige på sin tid så jättepopulära radioprogram skulle över huvud taget få betydande värde för den här mordutredningen eftersom alla hemmasittande vittnen byggde sina tidsangivelser på de olika inslag de lyssnat på. Sedan var det ingen konst för polisen att i efterhand spela upp programmet på nytt och på den vägen få fram de exakta minuterna.
Småflickornas berättelse är ett av de mer väsentliga spår polisen har, inte minst därför att den klaffar så bra med alla övriga vittnesuppgifter. Man vet alltså följande:
1. Att postmästare Davidsson varit i livet kl. 19.30, då Tensy Andersson har varit inne och lånat telefonen.
2. Att han en ½ timme senare cyklar bort i något ärende.Därefter är det idel frågetecken. Berättelsen kommer nu att i stort sett vara gissningar och antaganden. Troligtvis cyklande han iväg att att möta en man? Att det skulle ha varit ett amoröst med en kvinna är knappast troligt med tanke på att Davidsson hade föga intresse för just kvinnor. Det mest troliga är att den okände mannen hade kommit i sällskap med Davidsson eller ensam till posthuset senare under kvällen/natten utan att någon har iakttagit dem? Kan detta vara möjligt? Ja för det var endast ett fåtal personer ute denna kväll och här får radioprogrammet "Karusellen går" ta på sig hela skulden.
Polisen ville helst av allt få svar på dessa frågor:
1. vart cyklade Ihlen Davidsson klockan 20.00 den 5 april 1952 och vem eller vilka träffade han?
2. Det måste vara ett i förväg överenskommet möte, förslagsvis vid någon järnvägs eller busstation, eftersom han bytt till finkläder. Varför isf inte Emmaboda eller Eriksmåla, som ligger närmast till hands? Men denna fråga rymmer samtidigt fyra alternativ:
a. Var det meningen, att Davidsson skulle stanna borta en längre stund?
b. Cyklade han iväg endast för att på en bestämd plats hämta en viss person och eskortera denne till posthuset?
c. Har möjligen händelserna under och efter mötet utvecklats så, att det helt plötsligt bestämts om ett gemensamt besök till posten?
d. Eller har mötesmannen utan Davidssons vetskap smugit efter honom till posten?
Ett par fakta kvarstår här såsom ostridiga. Den person som Davidsson cycklade bort för att träffa måste vara mördaren. Annars skulle han väl ha givit dig till känna? Mordet förövades inne i bostaden/posthuset. Alltså måste den skyldige ha kommit dit någon gång under kvällen/nattens lopp. Antingen han nu har kommit ensam eller i Davidssons sällskap. Ostridigt torde också vara, att det är pengar som har lockat mördaren. Mycket talar för att Davidsson kände gärningsmannen och av allt att döma inte haft anledning att hysa misstro mot honom. Dödandet och den spårförstörande branden pekar åt dett hållet.
Frågan är bara när denna "osynliga" entré har skett?
Tisdag 27 apr 2010, 14:23
Tisdagen den 27e. "Only twelve days to go", skanderade Greening i omklädningsrummet idag, andra stämde in, semestersuget börjar sätta in, ledigheten, vilan, återhätmningen, det är snart dags.
Idag hade vi "shape" större delen av träningen, "shape" innebär fokusering på antingen anfallsspel eller försvarsspel, ofta mot ett mål, ett lag anfaller mot en fyrbackslinje och hur anfallen startas varierar, ibland från målvakt, ibland från backlinjen och ibland från "gaffer". Olika uppspelsmönster nöts, löpningar granskas, passningar slås, ofta avbryts övningen för att någon gör fel och allt börjar om igen.
Nu ska jag försöka hitta något att äta i kylen.
Del två av Broakullamordet kommer här.
Det är aldrig lätt att i efterhand kartlägga en död människas dagsmönster. I detta fall var det extra besvärligt eftersom postmästaren i det privata levde som en isolerad enstöring och var en tigande människa.
Ihlen Davidsson är som vanligt "uppe med tuppen" denna morgon. Andra lika morgonpigga personer såg honom mellan fem och sex på den gängse tramprutten efter Åforsvägen.
Första postturen skall ut vid nio och då bromsar postbilen från Emmaboda in på gården framför posthuset med den 50-årige John Söderberg vid ratten. Han och Davidsson hjälps åt med att bära ut säckarna - medans kassaskåpsdörren därinne får naturligtvis stå vidöppen. Enligt Söderberg så hade postmästaren varit som vanligt, vänlig och hjälpsam. Han bär den ordinarie arbetskostymen, mörk kavaj med ljusa ränder, bruna manchesterbyxor samt tofflor. Förmiddagstimmarna rinner undan med olika slags arbetsuppgifter samt besök av en gammal vän.
När klockan hade blivit 15:00 så möter en av hans grannar honom. Detta är fru Ruth Fransson som precis har slitit klart med sin tvätt i Johansfors glasbruk och är på väg upp till Konsum för att handla (så sent som år 2003 så såg denna Konsumbutik ut i stort sett på samma sätt som på Davidssons tid förutom att det bl.a. fanns en splitter ny ytterdörr). Hon ser då postmästaren komma ut från pappershandeln (numera nerlagd), sedan han strax tidigare varit inne även i Ungstens konditori (numera nerlagt) för att fylla på sitt kaffebrödsförråd. "Det är väldigt vad han verkar uppiffad" tänker hon. Den nya blå chevoitkostymen, vit skjorta, söndagsslipsen och den fina plastikhandsken. "Undrar va han skall bort nånstans?" tänker fru Fransson vidare. Detta är något mycket sällsynt, att denne anspråkslöse man lägger av sig vardagskläderna. En sak är iaf säker. Davidsson har inte gjort sig fin för en omedelbar visit någonstans eller att han väntar någon eventuell gäst redan till eftermiddagen.
Vid 16.00-tiden återfinns han nämligen på sin vanliga plats bakom skrivbordet i postkontoret, bl.a. sysselsatt med redovisning - och tur var det! Denna skall postas till huvudkontoret i Växjö. Ett antal vittnen kan berätta om hans pyssel vid denna tid. En kund, en handelsresande, hör att det ringer i expeditionens telefon. Davidsson lyfter luren och svarar men tyvärr blir det mest "Ja" och "Nej". Vid 18.00-tiden kommer en annan kund, en kantslipare, för att efterlysa en talong. Postmästaren går för att leta och som alltid i sin expedireing är han mycket kvick i rörelserna. Dock förvånas kunden över hur finklädd han är. "Precis som om han ska gå på begravning" tänker han.
Strax därefter inkommer ytterligare en kund som återkommer, en plåtslagare, Han hade glömt att betala sin telefonräkning på 37 kronor. Han lämnar postmästaren sitt inbetalningskort samt tar fram sina pengar för att ha dem i beredskap. Postmästaren tycks missförstå honom och fiskar i stälet upp motsvarande summa ur sitt kassaskrin och lämnar kunden pengarna. "Jamen det är ju jag som skall betala" invänder då denne varvid Davidsson svarar "Javisst, ja, så dum jag är". Kunden tycker att Davidsson just denna kväll verkar vara ovanligt disträ.
Nästa kund som kommer, en kycklingfarmare, parkerar sin bil med motorn igång vid tennisbanan (denna fanns kvar så sent som 2003) mitt emot posthuset. Han skall in och vittja sin postbox och han ber postmästaren om ursäkt för sin sena ankomst - klockan är nu prick 19.00. Kl. 19.30 kommer unga fröken Tensy Andersson in för att låna telefonen för att ringa ett samtal till Emmaboda. Hon ser postmästaren. Han sitter fortfarande finklädd på sitt kontor. Medan hon ringer så ser hon honom sitta vid sitt skrivbord och räkna hundralappar (hundralapparna på denna tid var ca dubbelt så stora som dagens). Föga anar väl fröken Tensy, att hon skall bli det sista vittne - utöver mördaren- som sett Ihlen Davidsson levande i detta hus.
Måndag 26 apr 2010, 17:55
Poängtappet igår har varit väldigt svårt att komma över, 95e minuten, straff, i momentet innan skulle det ha varit vårt inkast istället, vi hade chansen att rensa bort bollen men valde att knäa bort den, två nickskarvar senare och deras spelare blir nedsparkad i straffområdet. Tillfälligheter. Otur. Jag vet inte. Det känns surt oavsett.
Vi höll på att gå på fel tåg igår, jag, Stoor och Nevland. Vi var tillsagda att gå till plattform 14 där tåget skulle avgå klockan 16.48. Som en skolklass vandrade vi dit i kolonn. Tåget var redan inne och vi skulle precis gå på när en vänlig man i blå kostym informerade oss, att om vi inte vill till Manchester Picadilly skulle vi välja ett senare tåg. När vi tittade på tåget så stod det MANCHESTER skrivet med stora bokstäver över i stort sett hela tåget. Ja ibland är det verkligen tillfälligheter som avgör var man hamnar här i livet.
På tåget hem satt jag och googlade lite och hittade en ganska spännande text om det hittills ouppklarade mordet på Ihlen Davidsson från Broakulla. Postmästaren som den 5 April 1952 blev mördad i vår lilla ort. Spännande såklart. Och texten ur boken "Mordkommisionen Efterlyser" är ganska spännande skriven, den är också uppdelad i sju delar varav jag planerar att lägga ut allihop. Sju dagar i sträck kommer det alltså att bli lite kriminalhistoria här i bloggen.
Lördagen den 5 april ca kl.20.00 observeras den 57-årige postmästaren Ihlen Davidsson komma ut från sitt hus/posthuset på Bruksgatan i Broakulla av två småflickor. Han har bästa kostymen på sig samt rock och hatt. Han grenslar sin cykel och försvinner Bruksgatan uppåt i riktning mot vägskälet vid stora landsvägen. Detta är den sista kända iaktagelsen av honom i livet.
Huvudpersonen i detta olösta mord hette Ihlen Agaton Davidsson. Han var själv född och uppvuxen i Algutsboda socken där Broakulla och Johansfors med dess glasbruk som finns kvar än idag ligger. Dessa orter ligger mellan Lessebo och Emmaboda. Han föddes i denna bygd 1895. Davidsson var en mycket ensam människa, han hade inget intresse för det motsatta könet samt han var en tigande man som inte berättade för någon om sina turer till fots, med sin cykel eller med tåg.
År 1925 lät Ihlen Davidsson bygga sitt tvåvåningshus utan källare vid Bruksgatan med hjälp av sin far. Han hade som 18-åring blivit av med större delen av sin vänsterhand och kunde därefter inte längre arbeta inom jordbruket. Han hade två prosteser för den saknade handen. En för att ha i det dagliga arbetet samt en "finprotes" som han inskaffade 1950..
Samma år, 1925, ville Kungliga Postverket hyra in sig i Davidssons hus och på så sätt så blev han posttmästare. Om ni ser ett frimärke som är stämplat f.o.m. 1925 - t.o.m. med den 5 april 1952 så är det just Davidsson som har stämplat dessa.
Att ha en semestervikarie för Davidsson när han skulle ha semester var det naturligtvis aldrig tal. Under dessa 27 år hade han inte en enda dags semester och han var också nöjd med att ha det på detta sätt.
P.g.a. att han saknade vänsterhanden så lät han ofta handlingar, värdepapper, kontanter m.m. ligga framme lätt tillgängliga samt han lät ofta dörren till kassaskåpet stå öppen. Det var stora summor det handlade om. Detta kunde befolkningen i samhället själva se. Han blev ofta varnad att ha det på detta sätt men det ständiga svaret blev då "Inte händer det mig något" - men det var just det det gjorde! När väl postkontoret hade stängt satt han kvar och pysslade med sina papper. Om det kom en sen kund vid 22.00-tiden så blev även han expiderad. Om det kom en kund så sent som vid midnatt så hoppade gärna Davidsson i byxorna och expiderade kunden på detta sätt via fönstret.
Davidsson bebodde ensam sitt hus, han var delvis försvarslös, tog emot kunder i stort sett när som helst under dygnet samt handskades med stora summor pengar. Detta tillsammans var (och är än idag) en mycket mycket farlig kombination för en rånmördare. Det fanns ytterligare ett problem: Det var faran för eld. I hans hus fanns ingen värmeledning - endast två obekväma kakelugnar samt en oandvändbar elkamin. Därför brukade Davidsson elda fram värmen med hjälp av köksspisen där han också lagade sin mat. Han kunde dock inte passa både spisen och postsysslorna samtidigt. Dessutom hade han bara en hand. Det förekom en hel del olika incidenter just med eld i detta hus och just detta använde sig sedan mördaren av.
Det känns lite konstigt att ett litet samhälle som Broakulla har varit plats för ett mord. Ett mord som man inte klarat av att lösa och som förmodligen kommer att fortsätta samla damm i något arkiv. 1952 var året. Mycket hinner dock hända på 58 år, men när jag läser texten fascineras jag, förutom mordhistorien, också av hur Broakulla var då, när allt levde, affären, posten, banken, bageriet mm. Texten leder mig till platser jag har besökt och som jag kan utan och innan. Det blir levande. Ett helt annat djup. En helt annan spänning. Och en helt annan verklighet.
Söndag 25 apr 2010, 19:56
Straff i sista minuten! Det är inte sant! Men tyvärr är det sant och vi får se poängen glida oss ur händerna, vi var så nära, poäng i en väldigt svår bortamatch, men inget av vårt hårda jobb kommer att räknas, ingen minns en bra insats när den slutar i förlust. Det känns surt. Men det var ändå skönt att spela igen, vara tillbaka på planen, även om vi knappt hade bollen under den sista kvarten.
Nu har vi precis satt oss på tåget mot London. Det väntar trerätters, och medan den tillagas passar jag på att blogga.
Medan oturen grinade oss i ansiktet, hade KFF det lite flytet och kvitterade i slutet mot GAIS. Viktig poäng.
Chelsea krossade Stoke med 7-0. 7-0! Det får inte hända i PL. Så är det bara.
Fick två Spin City dvder av Ras i present. Två dvder där Michael J Fox har valt ut sina favoritavsnitt genom åren. Innan avsnitten får man se korta intervjuer med Fox, där han presenterar vad i avsnittet han gillar, hur det kom till, och andra roliga anekdoter. Jag läser på Wikipedia att Fox i stort sett har fått avbryta sin skådespelarkarriär som ett resultat av Parkinsons sjukdom, som han diagnosticerades med 1991. Han har istället grundat en stiftelse som samlar in pengar för att bekämpa denna sjukdom, samt sprider information och tar hand om drabbade.
Spin City är garanterat en av de roligaste serierna som någonsin gjorts. Har letat efter samlingsboxar, med alla avsnitten på, men det verkar som att det inte släppts några sådana. Under tiden håller jag tillgodo med Ras dvder och skrattar högt när Stuart och Paul tokdominerar.
Lördag 24 apr 2010, 18:16
På ett tåg någonstans mellan London och Liverpool. Utanför fönstret det engelska landskapet, åkrar, små gårdar, mindre samhällen, då och då ett mötande tåg, men det skulle lika gärna kunnat vara Sverige, det ser likadant ut, känns likadant, och skillanden är hårfin på en tågresa mot Liverpool och en bussresa mot Göteborg.
Jag försöker läsa tidningarna på datorn, men får allt som oftast börja om, läsa igen, för att ögonen har det jobbigt med anpassa sig mellan ljuset från fönstret och datorskärmen.
Läser att försäljningen av 3d-tv ökar. Jag måste säga att jag inte alls fastnade för den formen av filmtittande utan upplevde det mest jobbigt med de ständiga växlingarna. 3d-tv är inget som jag tror kommer att slå, åtminstone inte under den form den säljs nu. Förmodligen har jag väldigt fel.
Hoppas att KFF kan vända sin negativa trend imorgon. En seger skulle nog, som min gode vän Randewall skulle uttrycka det, sitta som en räkmacka i sportkepsen. Och det är faktiskt så att en seger imorgon kan vända hela säsongen, en match kan räcka, lite flyt, och segrarna kan komma att börja radas upp.
Jiffarna vann premiären i sexan. Mycket glädjande. Och ett stort grattis. 2-0.
Även EIS tog sin första seger i trean. 1-0 i slutskedet. Grattis även till er.
Ska försöka titta på Shutter Island nu.
Benutrymmet på planet hem. Underbart!
Arenan i Hamburg. Där vi förhoppningsvis kommer att spela final om några veckor.
Fredag 23 apr 2010, 20:47
Torsdag 22 apr 2010, 13:23
Sent igår eftermiddag anlände vi till Hamburg, ett ganska slitet gäng fotbollsspelare, den långa bussresan satte sina spår, många klagade dessutom på att Best Westerns sängar varit alldeles för korta, jag höll med, men nickade bara instämmande när jag fick frågan istället för att högljutt vädra mitt missnöje. Nu bor vi på Park Hyatt Hamburg, och där finns det verkligen inga för korta sängar, istället imponerande rum, och badrum. Badrummet här är som en "walking closet" med dusch, badkar, och allt annat man kan komma att behöva och inte behöva. Det som imponerar mest är en bänk i duschen, något slags mjukt material, som gör att man inte ens behöver stå upp, man bara sätter sig på den, slår på duschen och låter varma strålar smeka kroppen. Samtidigt har man så klart kopplat in sin Ipod i uttaget på Bang Olufsen teven och låter skön musiken strömma ut i rummet. Det var ungefär så jag spenderade onsdagskvällen. Och sämre kan man ha det.
Vi hann med att träna lite på Hamburgs arena igår också. Vad jag förstod byggd till VM 2006. Således ganska ny och fräsch och med 60 000 fans på läktarna kan nog kvällen bli ganska magisk.
Nu har vi precis haft en promenad, dagens första möte och lunch. Resten av eftermiddagen kommer att tillbringas med en bok i sängen.
Författaren jag sökte igår, mitt frågetecken, heter David Pearce. Bara så det blir rätt.
Vi hinner inte se så mycket av städerna när vi är ute och reser med laget. Och det kan man tycka är lite synd. Det vi hann se under vår dryga halvtimmes promenad genom staden lovade dock gott och intrycket är att det är en stad jag skulle kunna tänka mig att besöka igen vid lämpligt tillfälle.
Nu. Bok. Vila. Laddning.
Onsdag 21 apr 2010, 08:52
På väg genom Holland, en resa som började halv ett från träningsanläggningen och gick via Frankrike, Belgien och nu Holland. Vi ska snart krossa gränsen till Tyskland, vår resas mål.
För ovanlighetens skull färdas vi med buss, ett påtvingat färdsätt sedan en gammal vulkan bestämde sig att få ett utbrott och sprida sin aska. Flygplan, brukar annars vara det smidigaste och följaktligen det alternativ vi brukar använda oss av.
Halv ett ja. Det ger oss en sammanlagd restid på ungefär åtta timmar nu, och än har vi inte nått delmålet, som är satt till något Best Western längs vägen. Att åka buss är dock inte riktigt så illa som man kan tro. Vi har ganska bra bussar, och medan alla fystränare, klubbfolk och ledare trängs på sina säten har spelarna dubbla. Allt för att vi ska vara så förberedda som möjligt. Orättvist? Väldigt.
Vi har alla möjliga sortera maträtter på bussen, människor som passar upp hela tiden och det värsta är att man inte alltid ens reflekterar över det.
Igår åkte vi också buss, fyra timmar till Stoke för spel med reservlaget, så lite motvilja kände jag mot att sätta mig på en buss idag igen. Men båda dagarna har gått bra. Över förväntan. Och jag misstänker att jag kan tacka två väldigt bra böcker för det. Igår plöjde jag igenom The Damned United, en bok om Brian Clough. En väldigt intressant person, som det verkar, en som alltid går sina egna vägar, gör sina val, till andra människors förtret. Han retade konstant upp sin omgivning med sitt brutalt raka sätt. En tränare jag absolut inte tror skulle passa mig, ändå en som jag på något vis blir lite imponerad av. Boken är skriven av ? Och han har gjort det på ett intressant och lite ovanligt sätt, där han väljer att följa Cloughs karriär i Derby County samtidigt som med den i Leeds, där han blev av med jobbet efter endast 44 dagar.
Idag blev det också en fotbollsinspirerad bok. Ska jag vara helt ärlig så tog jag bara en bok i farten från bokhyllan därhemma. Och att det råkade bli just Kicked into touch av Fred Eyre måste ses som mer av en tillfällighet.
Men den håller väldigt hög klass. Oväntat hög klass för att vara skriven av en författare som var så pass okänd för mig. Hans bok handlar mer om fotbollens bakgårdar egentligen, den beskriver ett liv i fotbollens lägre divisioner och jag kan inte hjälpa att dra vissa paralleller till gärsgårdsfotbollen hemma. Boken är ganska ironisk, och allvar blandas med stor humor. Han har exempelvis ett kapitel som han döpt till “tränare” där han beskriver olika tränare han har haft genom åren ( för övrigt 29 managers och 89 tränare) och han skriver att innan en match mot Grimsby säger hans dåvarande tränare “ I have been out and its very windy so I suggest that you keep your high balls low” också att “ Too many of our square balls are going through the Midde” och den bästa av alla “Fred I want you to play as you never playad before ……. I want you to play well”.
Han beskriver också hur han satt på mycket på bänken i en av sina klubbar och därför hade en liten annorlunda rutin innan match. “ …. Wien we usel to arrive at away grunds the players invariably went to inspect the pitch to see what studs they should wear. I simply inspected the bench, was it wooden? Or a chair, maybe a cushion provided if it was a rally luxurious grund. After games the other lads would be having treatment for blistered feet, I was having the same treatment for my backside”
Från en annan match skriver han att det signalerades för byte.
“ The trainer was standing on the line holding up the card with the big number eleven on it. Me! Shouted our leftside winger towards the bench. No, the Wole bloody lot of you, reports our manager”
Men den handlar inte bara om fotboll, utan också om drömmar, livet utanför och hur envishet och vilja kan ta en ganska långt.
Vi har precis kommit in i Tyskland. Nu är det nog bara några timmar kvar tills delmål nummer ett.
Måndag 19 apr 2010, 10:57
Måndagmorgon och resterna av en frukost, smulor, grötrester, lite te i ensam kopp, droppar av fil på pakethalsen, smör, ost, en gul mjölkpaket. Frukost är bara frukost så länge den inte är uppäten, sedan försvinner allt det mysiga, och allt som finns kvar är ett stort frågetecken. Frågetecknet för vad som händer sedan? Ska vi duka av, ska vi vänta med det, låta magen få lite tid, kanske gå och vila lite, eller ut och gå en runda. Mysighetsfaktorn har sjunkit. Kvar finns bara tankar på vad som ska hända härnäst, vad dagen skall komma att handla om, och givetvis ett smutsigt och kladdigt frukostbord.
Frukosten uppdukad när man kommer ner i köket. Underbart. Nybakat bröd. Fantastiskt. Gröt och mjölk. Enastående. Sedan. Disk. Inte alls lika bra.
Ska börja göra mig färdig för avresa mot Stoke med reserverna. Behöver mer matchträning. Kunde bara spela en dryg halvlek sist, hoppas på lite mer idag.
Vårt sovrum ser ut som ett bombnedslag. Det är sant. Och varje gång jag närmar mig dörren börjar det krypa i skinnet, jag vill inte, men jag måste, och kanske, kanske är det någon som städat under natten, kanske, jag vet att det är långsökt och ingenting att hoppas på, men ibland är det viktigt att få känna det där sista hoppet. Vi får snart ta tag i det nu. Tills dess är det bara att blunda och vara försiktig med var man sätter fötterna.
Vardagsrummet har blivit kanonbra efter möbelbytet. Kände att jag var tvungen att få in det efter att jag totalsågat vårt sovrum. Ett sovrum som just nu enbart innehåller två halvfärdiga garderober och en hylla. Sängen är beställd men kommer inte förrän den 30e April. Så lite överseende får man kanske ha med stökigheten. Tills vidare.
Söndag 18 apr 2010, 20:39
Jag har legat ute i solen nästan hela dagen. Helt underbart skönt. Inga tider att passa, ingenting som kräver någon som helst ansträngning, bara lugn och ro. Man borde ha fler dagar som den här. Med en filt, fågelkvitter, doften av sommar, träd och blommor i gult, grönt och en blå himmel ovanför. Jag somnade nästan, flera gånger, ögonen vilade och tankarna vandrade, jag hamnar på något märkligt sätt ofta hemma i Broakulla när jag släpper på allt och bara är, tankar på Broakulla, på doften av nyklippt gräs, gräsfläckar på finbyxorna, spild saft, kanelbullar på altanen, getingsurr, det svaga knastrandet från gruset på Baldervägen där jag går, en grön fotbollsplan med röda avbytarbås, enkelhet, lugn, glädje. Och jag tänker att det första jag ska göra när jag kommer hem i Maj blir att ta en runda ner till planen, känna dofterna, andas in lugnet, och bara vara hemma.
Idag har vi haft ledigt. Men redan imorgon sätts fokus på Hamburg. Semifinal i Euro-League.
Det verkar som att det blir bortamatch imorgon för mig. Mot Stoke med reserverna. Utan att veta exakt så låter det som att det kan bli en väldigt lång resa.
Nu blir det promenad. Vi ska försöka suga i oss det sista solljuset. Det har varit en underbar dag.
Lördag 17 apr 2010, 19:58
Imorse blev det träning med reserverna, sedan direkt till lunch och matchen mot Wolverhampton. Matchen var inte mycket att hurra för och det oavgjorda resultatet, 0-0, var ganska talande. Min bänkgranne sa att Wolverhamptons spel med många långa uppspel och fysiskt spel påminde mycket om KFFs spel under mitten av 2000-talet. Jag påvisade att vi minsann gjort 70 mål under säsongen 2008, och att då, om inte tidigare, borde den stämpeln suddats bort.
EIS spelade oavgjort idag. 1-1. Målskytt? Brasse-Lasse.
United stod återigen som segrare i derbyt. Scholes mål i den tredje övertidsminuten gör att slutspurten på ligan blir en helt öppen historia. Just nu leder dessutom Tottenham, som kämpar om den sista CL-platsen, över Chelsea med 2-0.
Imorgon är det ledigt och M har bokat in oss på hotellfrukost! Lite överraskande, men inte desto mindre trevligt. Hotellfrukostar är ofta alldeles förträffliga, och jag skulle bli grymt besviken om det denna gång är någonting annat än helt fantastiskt. Lite överdrivet kanske, men hoppas kan man. Det enda negativa är att vi måste vara där senast nio, ingen sovmorgon med andra ord.
Nu blir det till att förse sig med lite pannkakor.
Publiken
Orkestern.
Fredag 16 apr 2010, 22:43
OAIK-bloggen
Säsongen 2012 tar den här spelartrion dig med bakom kulisserna i Oskarshamns AIK:
Johan Törnström: 23-årig back från Oskarshamn där jag bor med min flickvän. Har OAIK som moderklubb och varit klubben trogen sedan barnsben. Studerar just nu till idrottslärare i Kalmar.
Johannes Lagesson: 21-årig back som har lirat i Kalmar Södra IF och Kalmar FF innan det blev OAIK där jag är inne på min andra säsong. Bor tillsammans med min flickvän och jobbar i Kalmar.
Carl Aldebert: 23-årig central mittfältsdynamo och lagkapten i OAIK. Oskarshamnare som för närvarande är bosatt i Kalmar där jag är inne på mitt sista år som socionomstuderande. Utöver OAIK finns mina sympatier hos Änglarna.
Vi lever alla tre efter mottot "You´ll never walk alone" och har Anfield som favoritresmål. Kort och gott så älskar vi Liverpool FC.
oaikbloggen@barometern.se
Fredrik Nygren
It, sociala medier, prylar och teknik. När den Lindsdalsbon Fredrik Nygren börjar blogga på Barometern och OT gör han det som en förlängning av rollen som panelmedlem i Bonus Weekends teknik- och motorpanel. Själv följer 38-åringen dagligen 300 bloggar. Han är tvåbarnspappa, tjänstledig från jobbet som webbutvecklare på Gota Media AB och brinner även för motorcyklar och löpning.
fredrik.nygren@gotamedia.se
Lindsdalsbloggen
Johan Israelsson
25-årig mittfältare i Lindsdals IF. Har varit klubben trogen sedan barnsben med undantag för två säsonger då jag spelade division 1-fotboll i Malmöklubben Limhamn/Bunkeflo. Har koll på det mesta som händer i och runt Lindsdals IF. Är bror till Kalmar FF-mittfältaren Erik Israelsson.
Sofie Waller
23 år gammal lagkapten och innermittfältare i Lindsdals IF.
Jag började min fotbollskarriär i Mörbylånga GOIF, vidare genom olika lag i öländska byar för att slutligen hamna där jag är idag; på startlinjen för division 1-spel med Lindsdal. En positiv och målinriktad tjej som genom Lindsdalsbloggen tänkte dela med sig av sin vardag, lite synpunkter men framförallt; sitt lag.
lindsdalsbloggen@barometern.se
Fotbollsbloggen
David Winberg, 36 år, har jobbat som sportreporter/redigerare på Barometern sedan december 2007.
Född och uppvuxen i Ljungarum i Jönköping. Hamnade i Kalmar 2002 via stoppen Växjö, samt amerikanska Little Rock, Orlando och Winston-Salem.
Den här bloggen kommer att handla om fotboll i allmänhet och lokalboll från division 2 till sexan i synnerhet.
Tips?
Nyheter?
Mejla mig!
david.winberg@barometern.se
Telefon: 0480-592 55
Christian Gustafsson
35-årig sportreporter på Oskarshamns-Tidningen. Bor i radhus i Kristineberg i Oskarshamn. Pappa till Tilde, 8, och Idde, 5. Gift med Anna. Född och uppvuxen i Oskarshamn. Flyttade till Stockholm 1998 och hamnade så småningom på Aftonbladet. Flyttade hem igen 2001 och har sedan dess arbetat på OT. Idrottsmeriter? Spelat division 1-innebandy med Oskarshamns IK (tvåa i poängligan 97/98!) och Farsta Sharks samt division 5-fotboll med Bråbo. Gillar: Steven Gerrard, familjen och Liverpool. Ogillar: Ärtor och Manchester United. Starkaste idrottsminne: När OT-fotografen Hasse Broms tvingade ner mig i en låda för att plåta mig som ”gubben i lådan” inför seriefinalen mot Södra Kärr i innebandyettan.
christian.gustafsson@ot.se
Telefon: 0491-575 11
Julia Ekstam
Julia Ekstam är en ambitiös 22 åring, född i Kalmar men bosatt i Stockholm. Följ henne genom livet i media & event branschen och läs om hennes hejdlösa skildringar om människorna, mötena och upplevelserna därtill.
julia.ekstam@barometern.se
Cassas blogg
21-åriga IFK Kalmarspelaren Cassandra Olofsson gör sin 6:e säsong i den blåvita tröjan. En energisk tjej med glimten i ögat som alltid har ett skratt nära till hands.
Här får vi följa med henne bakom kulisserna på Gröndal och läsa om hur det är att vara en damfotbollsspelare i en elitsatsande förening
cassandra.olofsson@barometern.se
Redaktionsbloggen
På Redaktionsbloggen berättar Barometern-OT:s redaktionsledning om tidningens utvecklingsarbete, och om hur vi resonerar i olika publiceringsfrågor. Vi hoppas också att den ska leda till en utökad dialog med er läsare.
redaktionsbloggen@barometern.se
Viktor Gibbs Sjödin
Viktor Gibbs Sjödin, en profil både på och utanför isen. Känd i hockey-Sverige för sin vassa penna och hårda tacklingar. Tidigare spelade han i Bofors, nu är det IK Oskarshamn som gäller. Viktor bloggar om det senaste i laget.
viktor.gibbs.sjodin@barometern.se
Huvudnyheter just nu
LÄS MER
