Kinaschack
Fredag 29 jan 2010, 23:38
Det är kinaschack som gäller i huset under fredagkvällen. Ms föräldrar är på besök och en present till oss var ett schackspel, som vi var tvungna att testa, jag hade aldrig spelat förut och min tredjeplats kändes därför som ett bra resultat. Två före och en efter. Just nu sitter M i ett parti mot sin mamma. Väldigt laddat och prestigefyllt.
Vi tränade lätt idag på förmiddagen. Uppvärmning och sedan lite inlägg. Viktig match imorgon mot Aston Villa.
Läser att KFF spelar sin första match imorgon på det väldigt konstiga gräset vid Fredriksskans. Jag kommer ihåg att KFF alltid brukade möta Nybro i första försäsongsmatchen för x antal år sedan. Rykten gör gällande att detta upphörde när Holm ( då NIF) sparkade ner Rydström så att han fick bäras av. Vet inte hur hög sanningshalten är,men jag var själv med och spelade i matchen, vänsterback i NIF, och kommer ihåg scenariot.
Nu ska jag gå och äta. Imorgon samlas vi vid kvart över ett.
Fredag 12 mar 2010, 19:46
Rapport från en betydligt mindre stadslik ort än London - Broakulla närmre bestämt! Skriver idag ett kort inlägg åt David, som saknar internet.
Anledningen? Inte speciellt rolig.
Fulham åkte som bestämt till Italien i onsdags för att dagen efter möta Juventus i Europa League. Alltid spännande att möta klassiska storlag så klart! Men ack, ack! Därav blev det intet. David plus en lagkamrat till honom blev under onsdagskvällen riktigt sjuka. Det spekulerades i matförgiftning men ingen vet fortfarande riktigt säkert. Hög feber, magont och allmänt dåliga helt enkelt.
Det blev inte ens läktaren denna gång, det enda var att stanna kvar nerbäddad i hotellsängen! Surt! Idag på hemresan från Italien fick de båda"sjuklingarna sitta för sig själva längst bak i planet, så isolerade från de andra som möjligt.
Vid hemkomsten till England väntade en taxi och - inläggning på sjukhus! Dropp för att inte tappa för mycket kraft när det är svårt att äta, helt enkelt. Så var det med den Italien-upplevelsen!
Kanske än värre...Fulham möter ju Manchester United på söndag! Kan det finnas en chans till supersnabb återhämtning med droppets hjälp?
Det är Davids hopp just nu!
/Ulla
Onsdag 10 mar 2010, 16:10
Jag var inte riktigt säker på vad som skulle vänta när vi anlände till Turin idag. Sol, värme och vår var vad jag hoppades på. Men ack, ack, ack. Istället var det första som mötte oss, snö. Vita flingor som föll från en mörkgrå himmel. Snö i Italien! Kyliga vindar välkomnade, omfamnade och hälsade att här har ni inte mycket att hämta, åk tillbaka till regnet.
Hotellet är dock väldigt fint. Och varmt. Vilket kanske är det viktigaste. Nu ska vi snart iväg och träna på matcharenan.
Jag läser om staden att den ligger i norra Italien. Den är huvudstad i regionen Piemonte och huvudort i provinsen Torino. Turin är stadens namn på den piemontanska dialekten såväl som på minoritetsspråket occitanska. På italienska heter staden Torino. Turin har 902 255 invånare (2004), i Stor-Turin ungefär 1,7 miljoner, och är därmed Italiens fjärde största stad.
Juventus spelar sina hemmamatcher på Olimpico i Turin. Ett annat smeknamn på klubben är Bianconeri.
Vi förväntar oss en väldigt tuff match imorgon. Men vi vet samtidigt att vi är i bra form, och att vi kan slå ur underläge.
Mark ( vår alltiallo-person) sa att han skulle skicka sms om när träningen började. Har inte fått något än dock. Egentligen skulle träningen varit ikväll, men p g a väder och annat kommer den troligtvis att flyttas fram.
Vila nu.
Måndag 08 mar 2010, 16:17
Det hade gått halv träningen, inlägget kom mot bakre stolpen, jag går upp helt säker på att nicka bollen i mål, precis innan jag når bollen kommer det ett annat huvud istället, vi nickar ihop, min skalle mot hans ögonbryn, vi blir liggande, han blöder, någon försöker stoppa flödet med en gul väst. Jag går fram för att se hur det gått, snubblar till lite, känner mig bara lite yr, ingen fara, den unga backens väst är nedsmetad av blod, han bärs av, jag känner mig ok, lite tung i huvudet. Mina fingrar löper längs huvudet, där, en ganska stor bula, det ömmar när jag trycker, vi avslutar träningen med omställningslöp, efteråt känner jag mig hängig.
Jag söker mig in till tryggheten i läkarrummet. Det är ljust, flödar från lågt hängande lampor. Ett ljus som får mina ögon att svida. Jag lägger mig på en brits och blir undersökt. Följ fingret, titta rakt fram medan jag kollar dina pupiller. Jag känner mig yr. Snurrig.
En halvtimme och två värktabletter senare känns det hyfsat. Jag kan ta mig hem, men skickas ändå hem i taxi, för säkerhets skull.
Jag har precis tagit två tabletter till. Måste ju blogga och skriva en krönika innan det blir vila.
Fick en ny Iphone idag. Äntligen. Tappade ju min gamla i gatan. Budet som kom med den nya och hämtade den gamla glömde dock att ta ut SIM-kortet, så nu sitter jag här med en helt ny telefon som inte går att använda.
Vila.
Söndag 07 mar 2010, 19:31
Matchen igår var ganska bra, stundtals, men det oavgjorda resultatet gör att det väntar omspel på White Hart Lane. Och det känns väl sådär. Vårt bortafacit är kanske inget att skryta med direkt, men någon gång vänder det ju. Förhoppningsvis.
Jag hoppade med dryga tjugo minuter kvar, men det kändes som att jag mest ägnade mig åt försvarsspel under den tiden.
Idag har vi besökt staden med omnejd, Harrods förärades ett besök, mest kanske för att kompisen ville se lyxtoaletterna, men det blev även några inköp, det är väldigt svårt att låta bli när man är därinne. Efter det gick vi runt utan varken mål eller mening, gick in en del affärer, kom ut tomhänta, sedan käkade en väldigt fin lunch innan vi tog tunnelbanan hemåt.
Martin "halvåtta" Nilsson med sällskap var här igår och tittade på matchen, efteråt blev det lite käk på ett Thai-ställe precis intill Themsen. Mycket trevligt.
Har köpt mig en Apple-TV som jag ska testa nu.
Lördag 06 mar 2010, 12:01
Matchen mot Tottenham är nu bara några timmar bort. I prispotten - Wembley.
Solen fortsätter skina över London, värmen sprider vårvibbar, snödropparna blommar och utanför är det några gubbar i rutiga overaller som krattar i landet. Våren och värmen behöver få ett fastare tag här innan vi kan säga att våren verkligen har kommit, men den är på väg, och det är en väldigt skön känsla.
Såg slutet på Flickan som lekte med elden igår, började för några dagar sedan men orkade inte se hela, och kan konstatera att boken är bättre men den är ändå ganska långt ifrån bra. Jag gillar bara den första boken, Män som hatar kvinnor, sedan känns allt överdrivet.
M har åkt hem till Sverige för att fira sin mormors födelsedag. Grattis, Grattis från England.
Nu blir det mer vila, film och laddning.
Har börjat använda en spikmatta, och gillar det verkligen, det blir en fantastisk avslappning, när du kommit över den första graden av smärta sprider sig en värme i ryggen som fortsätter ut i hela kroppen, avslappningen blir total, och kraften och energin efteråt gör att man känner sig som en ny människa.
Torsdag 04 mar 2010, 19:31
Vilken dag! Vilken vecka! Inte mycket som har gått Davids väg. I tisdags tappade jag mobilen i gatan, skärmen sprack och av min Iphone fanns bara skärvor kvar, inte mycket att göra åt, men retfullt. Idag på morgonen när jag skulle skjutsa M till Gatwick börjar bilen skaka, ratten låser sig, och allt känns väldigt skumt. Vi ser klockan ticka iväg. Minutrarna springer medan vi funderar på vad vi ska göra.
Lösningen blev trettio samtal till allt och alla. Audi hit och Audi dit. Och vi lyckades till slut nå en Audi-dealer, elfel trodde de samtidigt som de behöll bilen, så vi fick skjuts med en anställd till järnvägsstationen, tåget till Redhill, byte till Dorking och sedan taxi hem.
Väl hemma blev det till att fixa håret, borsta tänderna, och sedan ut till den väntande taxin för avfärd mot Motspur park.
Ingen bil förrän tidigast måndag. Det är illa.
Träningen idag gick ganska bra och det känns som att kroppen börjar hänga med igen.
Onsdag 03 mar 2010, 22:17
Jag hade glömt att det var landskamp, jag stod i köket och rullade köttbullar när jag kom på det, hittade matchen, den sextionde minuten, Rasmus utbytt nästan direkt, jag svor lite, rullade några köttbullar till och väntar nu på att Viktor ska få hoppa in.
Lediga idag och det är alltid behövligt. Jag satt och funderade på det igår, att det var länge sedan jag var ledig, snart ett och ett halvt år sedan.
Träning halv elva imorgon och fullt fokus på Tottenham.
Potatisen står och puttrar lite lätt på spisen, helt ovetande om att de alldeles strax ska mosas, blandas med smör och mjölk, och tillsammans med ett gäng köttbullar, bli vår middag.
Ikväll blir det Bröllopsfotografen.
Tisdag 02 mar 2010, 23:42
Idag har solen och våren kommit till England. Jag och M satt ute och åt frukost i solskenet och värmde våra vinterbleka kinder.
När jag kom till träningen imorse, fick jag beskedet att jag istället för att träna skulle spela en halvlek i reservlaget på kvällen. Så lika snabbt som jag kom fick jag vända på klacken och åka hem igen. Vila några timmar, äta, sov nästan en timma på vår spikmatta, en grym avslappning, för att sedan åka tillbaka till samlingen vid tjugo i sex.
Matchen mot Stoke började sju och vi ställde upp med ett väldigt ungt lag. Jag behöver inte gå in närmare på matchen, utan nöjer mig med att konstatera att vi vann och det var väldigt bra för mig att få spela igen.
Vi provade en liten ommöblering idag i vardagsrummet. Det hela föll väldigt väl ut och rummet kändes både rymligare och trevligare. Jackpott.
Nu. En film.
Måndag 01 mar 2010, 15:39
Det känns som att vi har rest väldigt mycket den senaste månaden, men när jag tittar närmare på det inser jag att det egentligen bara är de senaste dagarna, en resa till Ukraina och en till Newcastle, flygresor, små guppande plan som styrs mer av vinden än motorerna.
0-0 igår känns ändå ganska bra. Sunderland har ett väldigt bra hemmafacit och samlar, inte helt olikt oss, större delen av sina poäng så. Matchen var kanske inte något att jubla över, första halvlek tycker jag mer präglades av misstag från båda lagen än något ordnat spel. Andra var snäppet bättre, men de heta målchanserna lös med sin frånvaro.
Jag fick spela sista tio minutrarna, och kände mig lite som Bambi, jag hade nämligen gjort det inte helt intelligenta valet att spela med fasta dobbar ( googlade om det hette dubbar eller dobbar och tydligen kan man använda vilket som ) på lera. Det kändes som att jag halkade runt på is. I varje mottagning var jag tvungen att först se till att ställa mig stadigt för att sedan vänta på bollen, och det säger ju sig självt hur det gick. Problemet är att jag inte alls gillar att spela med skruvdobb, det blir inte alls samma kontroll, men igår valde jag fel, väldigt fel.
Idag är vi lediga. Hade hoppats att kanske kunna åka hem då vi är lediga måndag och onsdag denna vecka, men tisdagsträningen var alltför viktig för att få ledig ifrån. Det vankas ju stormatch på lördag. Tottenham i FA-cup kvartsfinal.
Nu blir det lite Spotify.
Fredag 26 feb 2010, 13:39
Lyssnar på Thåström högt upp över Europa, ett flygplan på väg hem, en oavgjord match som tog oss vidare, en kväll av glädje, av nöjda spelare och ledare. En seger, en stor lagmässig insats, kanske inte rättvist men det gör det hela ännu skönare.
Arenan kokade, bussvisslingarna, buropen föll mot oss som ett våldsamt regn, men känslan var ändå fotboll. Det är såhär det ska vara. En hemmapublik som peppar på det egna laget och inte har mycket till övers för det andra laget, det ger ett tryck, en atmosfär som gör upplevelsen svårslagen. Är det dessutom närmare 35000 åskådare gör det ju inte saken sämre.
Jag har alltid upplevt östeurpeer, och även sydeuropeer, som mer hängivna, fotbollen verkar betyda mer för dem, passionen, glöden reflekteras liksom i deras ansikten, och att gå på fotboll är för dem något stort, en del av livet, en naturlig del av livet, att hålla på ett lag skapar en tillhörighet, du blir någon, du räknas, in i en gemenskap.
Jag satt på bänken under första halvlek och ibland kunde jag inte låta bli att snegla upp mot läktaren. Pälsmössor, stora gulröda halsdukar och människor som var helt inne i en idrott, deras fokuserade ansikten, de följde spelet, en dålig passning och alla föll tillbaka i sina stolar med en gemensam suck, anfallet efter, en farlighet och genast reste de sig upp, levde sig in, andades samma hopp. De levde där och då. För fotbollen. För laget. För varandra. Och jag blev lite imponerad.
Bo Kaspers nu - Intill dig
Känslan stannade kvar inom mig och jag funderade på om jag någonsin skulle kunna bli likadan, kanske kommer jag att vilja ha samma typ av glädje, sorg, förhoppningar och missmod. Kanske kommer jag att sitta där någon gång i framtiden, leva mig med, leva mig in, skrika, hoppa, sucka, klaga. Kanske. Men jag tror inte det. Det kommer att vara förbi då.
Anna Ternheim - Make it on my own
Shaktar Donetsk är ett bra fotbollslag. Vi visste att det skulle bli en svår uppgift, vi var inställda på att bli tillbakapressade, vi visste om deras tekniska och passningsmässiga överlägsenhet, det viktigaste för oss var att hela tiden hålla laget kompakt och ligga rätt i våra positioner.
Stereophonics - Have a nice day
Vi hann knappt börja matchen innan Shaktar hade haft fyra hörnor och fem skott mot mål. Jag kommer ihåg att jag satt och tänkte, det här kommer vi inte att klara av. Det kändes inte så. Inte just då. Jadson, Ilsinho och Willian hittade hål, rördes sig mellan mittfält och backlinje, med skarvar, på ett tillslag försökte de såga sig igenom. Men det gick inte. Istället tvingades de ta avsluten utanför straffområdet, och då ska det mycket till för att överlista Schwartzer.
Mando Diao - Dance with somebody
Efter en halvtimme började vi på bänken känna att det här kan gå. Så länge vi kan hålla dem utåt, på kanterna och inte släpper in dem i mitten kan det gå. Rat och Srna var ibland mer offensiva än vad jag hade varit om jag spelat, två ytterbackar som fungerade mer som ytterforwards, bollskickliga, med en vilja att ständigt vara med i anfallen.
Fortfarande 0-0 i halvtid. Peppande snack, det här ska vi ha, vi kan klara detta, vi ska ta mej fan klara det!
Tidigt i andra halvlek får vi en frispark, Duff smeker in den, Brede når högst och styr in målet som ger oss ett rejält övertag. För att vända måste de nu göra tre mål. Resterande del av matchen utsätts vi för ett hårt tryck, bollen befinner sig säkert 90 % av tiden på vår planhalva. Precis innan jag får reda på att jag ska in, kvitterar ukrainarna, 1-1 känns tungt, det finns ju fortfarande tid. Jag kommer in i en ganska svår del av matchen, vi har inget eget spel, vi bara kämpar, sliter, jobbar, stressar och stör så mycket vi kan. Och Shaktarspelarna verkar allt mer desperata. Klockan måste tickat väldigt snabbt, för oss var den långsam, konstigt det där egentligen..
Empire of the sun - Walking on a dream
Men vi reder ut det. Oavgjort tar oss vidare till nästa omgång mot antingen Ajax eller Juventus. I skrivande stund vet jag inte resultatet där. I omklädningsrummet råder glada miner, stolta, klappar på axlar, några sätter sig i en av de två stora jacuzzis som finns i omklädningsrummet, andra äter eller får massage, musiken på hög volym, Zubi dansar, jag sitter och bara beskådar, ler, och tänker att det borde bara finnas vinster, det borde bara finnas framgång, vem fasen uppfann förluster?
Omklädningsrummets mest imponerande del, eller tillhörande samma del som vårt omklädningsrum, är en uppvärmningsplan, konstgräs, kanske 20*40m där man kan värma upp, hålla igång med bollar, passa, eller vad man nu vill göra. Hoppas att de bygger någonting liknande i Kalmars nya arena. Förmodligen föga troligt. Förmodligen också föga nödvändigt. Men sannerligen imponerande.
Tycker att vi borde landa snart.
Lediga imorgon. Eller idag. Hur man nu ser på det.
Onsdag 24 feb 2010, 22:53
Pälsmössor och grå hus. Ganska kallt. Betong. Kalla gatljus. Sedan helt plötsligt världens flottaste hotell och en helt nybyggd arena.
Svaret på tio poängsnivån. Donetsk.
Donetsk är en stad i östra Ukraina med omkring 988 000 invånare i staden. Staden har en yta på 358 km² och är belägen på 169 meters höjd. Den är huvudort i oblastet Donetsk och centrum i Donbassområdet, som är ett viktigt kol- och järnmalmsområde. I Donetsk finns järn-, stål- och kemisk och teknisk industri. Staden grundades 1869 av den brittiske förrättningsmannen John Hughes, som byggde en metallurgisk fabrik och anlade flera kolgruvor på orten.
Först frågan på Donetsk. Vad hette staden mellan åren 1925 och 1961? Samt. Vilket år bildades stadens fotbollslag, Shaktar Donetsk?
Tre poäng för två rätta svar. 1 poäng för ett rätt och vi kopplar bort dres......Nej bloggen fungerar inte bra som något "låtsas-På spåret".
Nils Lofgren - Keith Don`t go
Hotellet vi bor på håller hög klass, maten likaså, arenan är bland det största jag sett men för övrigt är det grått.
No Mercy
Morgondagen. Frukost mellan 8 och 10. 12 Promenad. 12.30 Lunch. 16 Möte. 16.45 Mat. 18.15 Avfärd mot arenan. 20.00 Match.
Nu ska jag läsa vidare.
Believe
Tisdag 23 feb 2010, 21:27
The Persihers, Trouble Sleeping, för den passar så bra nu, deras senaste album, Victorious, en solnedgång, ett landskap, tankar om någonting annat, någonting mer, om Sverige, om svensk sommar, om en svensk sommarkväll, en brygga, en filt, någon man tycker om bredvid, ett rosa skimmer över en ljus himmel, en dröm, en lycka, ett svar, det döende ljuset i ögonen, vinden i håret, värmen, armen runt någons midja.
Det behövs inte mycket mer. Egentligen.
Come out of the shade och jag börjar bli hungrig.
Jag har svårt att släppa tanken. På sommarkvällar. Kvällarna när jag var yngre, när allt var glädje, spontant, ett Broakulla i sommarskrud. Grönt. Varmt. Ett sent dopp i grusgropens vatten, en cykeltur i skymningen, att bara stå på vår altan titta ner på den gamla gungställningen, som alltid fungerat som mål när vi spelade, känna dofterna, andas in kärleken, lugnet, något som sprider sig i hela kroppen, från de kalla tårna till varenda del av en sommaruppvärmd kropp.
Och jag tänker på vad alla gör nu, de jag gick i samma skola som, de jag spelade fotboll med, alla de jag delade en del av livet med, vad gör de nu? Just nu. I detta ögonblick. Ibland önskar jag att jag fick börja om, växa upp igen, känna allt igen, uppleva glädjen, människorna, händelserna.
Jag har stått där ganska många gånger redan. På altanen. Blivit översköljd av minnen, om när vi var små och spelade fotboll, den slitna ställningen, Jans röda garage som mer än en gång fått fungera som bollplank, röd färg som blivit lite mindre röd, om allvarliga samtal som försökte få oss inse, men som hade motsatt verkan. Om hur trädets grenar hängde i vägen när det blev hörna. Plastbollen som följde vinden och kunde hamna var som helst.
Jag går ibland i trädgården, genom den lilla skogen, hittar gamla fotbollar som på något sätt lyckats överleva årstidernas växlingar. De har visserligen sett sina bästa dagar, men duger ändå för att locka fram ett leende.
World spins madly on. Ibland på kalla vinterträningar, Johansfors grusplan, hittade vi fotbollar som legat ute, ibland några dagar, ibland flera veckor, stenhårda, vi rullade ut dem bland de andra bollarna, sedan väntade vi tills dess att någon sparkade på dem.
Stay away.
Wonderful. Gary Go.
Drömmar av lycka. Glädje. Jag känner det.
Sommar. Kvällar. Ljus. Solnedgångar. En brygga. Avlägsna ljud. En försvinnande grilldoft.
Drömmar.
Plötsligt blir de till verklighet.
Tisdag 23 feb 2010, 12:12
Fåglarna kvittarar utanför fönstret, kaninerna skuttar, ekorrarna med sina stora svansar mot himlen, det doftar underbart, känns underbart, är det våren? Kanske. Det är fortfarande ganska kallt, men här och var börjar små blommor slå ut, det om något måste vara ett tecken, och ju mer jag funderar på det, desto mer glider mina tankar in på den tecknade Narniafilmen, om häxan, om vintern och om hur glada alla är när våren kommer. De små djuren i skogen hoppar av glädje när isen smälter. Det är ungefär så man känner nu. Man vill hoppa av glädje så fort naturen bjuder på minsta vårtecken.
Ingen träning idag utan bara ledigt. Vi åker till Ukraina imorgon för att försöka gneta oss vidare till kvartsfinal cupen. Det kommer att bli väldigt tufft. Men det är de som måste göra mål, inte vi.
Idag åker mamma och pappa hem. Men inte förrän senare ikväll. Nu först blir det en tur upp till parken, strosa runt lite, dricka kaffe och se om vi kan få syn på någont spännande, annars blir det till att njuta av denna tisdagen, denna helt vanliga tisdag.
Tror att det kommer att bli ett parti Kinaschack under eftermiddagen. Det är faktiskt det enda vi här i England kan bjuda på i underhållningsväg. Vi fick det av Ms föräldrar, meningen är att vi skall träna inför sommarens turnering hemma hos Ms farmor. Jag kan inte säga att vi har tränat så väldigt mycket hittills. Men idag känner jag mig motiverad, och mina föräldrar bör jag kunna sätta på plats ganska enkelt.
Nu. Dusch.
Söndag 21 feb 2010, 23:29
En vinst till. Även om den satt hårt åt. 0-1 i halvtid blev till 2-1 efter full tid. Damien Duff och Bobby Zamora gjorde varsitt världsklassmål.
Vi sitter och tittar när Ryssland besegrar Tjeckien i OS-hockeyn.
Det blir långa dagar när det är match. Även hemmamatcherna tar nästan en hel dag, med trafik, samlingstider, köer. Idag åkte vi hemifrån vid elva, och var hemma igen vid åtta. Det är ganska många timmar för en fotbollsmatch.
Träffade lite människor från Öland utanför Craven idag. Alltid trevligt med lite nästansmåländska.
Imorgon är det träning som vanligt, sedan ska jag ta med mig föräldrarna till Guildford. Shoppa lite och äta middag.
Lördag 20 feb 2010, 20:58
Det är lördag. Det är kväll. Det är OS och fotboll på teven här.
Halvtid i AZs match. 1-0. Pontus Wernbloom. Matchen är kanske inget att hurra över, men tre poäng känns det ändå som att det kan bli för AZ. Även Herenveen leder. Målet inprickat av Sibon. Viktiga poäng därför att undvika bottenstrid.
Vi hade en ganska lång genomgång inför Birmingham imorgon. Attacking och Defending på dvd. Sedan körde vi ett pass som bestod av uppvärmning och 5 vs 2, eller engelska kvadraten. Jag hade inte en av mina större dagar.
Lämnade M på flygplatsen vid halv sex imorse, åkte sedan hem och sov en timme. Träningen började tio, efter det åkte jag och hämtade mina föräldrar som tagit sig med taxi till Rigate. De har varit upp sen tidig morgon, pappa har redan hunnit somna i soffan ett par gånger, och jag tror att kvällen kommer att tas ganska tidigt. Troligtvis redan efter det att brödernas matcher spelats färdigt.
Vi samlas ett imorgon. Laddning.
Fredag 19 feb 2010, 23:31
Vi kom hem sent igår, runt halv tolv, och jag hade ändå tänkt skriva kort om matchen, men då skulle det lagas mat, pratas om Shaktar och sedan stupade vi i säng. Kort och gott. Orken tröt. Men idag är det annorlunda, även om jag snart måste gå och lägga mig för att tidigt på morgonkvisten orka skjutsa M till flygplatsen, familjeresa till Österrike.
Matchen vann vi ju igår. Även om det satt hårt åt. Shaktar är ett väldigt bra lag, och det pratades till och med om att det var ett av de bättre lagen många hade mött, och i den skaran fotbollsspelare säger det en hel del om klassen på motståndet. Shaktar var bra. Stundtals riktigt jäkla bra. Små kvicka, tekniska spelare med bra rörelse som inte lät oss komma i närheten av bollen. I första halvlek hade vi bra tryck första tio minutrarna, vi gjorde ett mål, och hade faktiskt bud på något till. Sedan. Rörde vi inte bollen på resterande delen av helvleken. Helt sanslöst. Bollinnehavet måste ha legat på förkrossande 90-10 i deras favör.
1-1 i halvtid.
Andra halvlek har vi lite mer att säga till om. En del ganska bra anfall och när Zamora får drömträff, upp i målvaktens kryss, känns det faktiskt som att vi ska kunna vinna. Men sedan börjar de krypa, sakta jobba sig framåt i plan, passningar, passningar, passningar och vi får springa, springa och springa. Vi får jobba något sanslöst i sidled. Men det känns lite som Arsenal förra året, man spelar ut motståndaren fram till straffområdskanten, sedan händer inte så värst mycket mer. Och vi kan rida ut stormen. Seger med 2-1 hemma. Och en oerhört tuff bortamatch nästa vecka.
Jag fick ungefär fyra minuter. Men med ett par tunga ben kan det räcka. Mer än väl.
Siktet är inställt på Birmingham på söndag.
Imorgon kommer mor och far över hit. De anländer till Gatwick, om det inte försenas, vid tio imorgon förmiddag.
M håller på att packa strumpor inför resan imorgon.
Nu blir det kanske lite gröt och ett The Shield avsnitt innan det är sovdags. Vi har snart sett hela säsong sju, och det är väldigt spännande, ska inte avslöja några detaljer, men man kan knappt hålla sig, ändå är det precis det vi gör eftersom säsong sju även är den sista säsongen och vi därför inte vill att den ska ta slut. Tidigare kunde vi titta på ett par avsnitt om dagen, nu blir det ungefär ett veckan.
Håller på att läsa The Hungry cyclist, också en bok som rekommenderas.
Till sist. Grattis Martin. Vi här i London är mycket imponerade över dina kunskaper. 30 poäng är väldigt bra och vi ser fram mot att du kommer över och visar dina mästartakter i vårat kök.
Onsdag 17 feb 2010, 19:06
Mycket lugn träning idag. Allt fokus ligger ju på matchen i morgonkväll. Shaktar hemma. Vi vet att de har flera brasilianska spelare, spelskickliga, tekniska, kvicka, med ytterbackar som kanske nästan borde räknas som ytterforwards. Vi vet också att det ofta tappar positionerna och att man automatiskt, när man anfaller med så mycket spelare, blir oerhört känsliga för kontringar.
Fokus på dagens träning låg på inlägg och avslut.
M kommer snart hem nu. Jag har lagat lite mat, av det som fanns kvar i kylskåpet, ibland får man trolla, och efter att ha blivit inspirerad av Halv åtta hos mig trollade jag lite extra idag. Med quinhoa, tomater, lök, paprika, mjölk och kalkonfile hade jag nog inte avgått med segern i programmet. Men det blev till en måltid ändå. Hur den smakar återstår att se.
Har haft tyngre ben nu ett par dagar, tre matcher på en vecka sätter sina spår, speciellt när man inte spelat så mycket på några månader.
Nu måste jag kolla till maten.
Tisdag 16 feb 2010, 18:22
Idag har varit en helt underbar dag. Hittills är kanske bäst att tillägga. Egentligen var hela förra veckan också fantastisk, den bästa i mitt liv, förmodligen. Men tillbaka till dagen, och morgonen. Jag vaknade lite senare än vanligt, kvart över åtta, skyndade mig att äta frukost och göra mig i ordning. Sedan satte jag mig en stund vid datorn. Hade tänkt blogga, men kom fram till att det inte fanns tid, kollade bloggen, läste kommentarerna, såg att "Röda nejlikan" hade reagerat på något program, var tvungen att kolla det. Och. Helt ärligt. Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv.
Euro-Talk på svenskafans.com
Som sagt med en sådan humoristisk start på dagen kunde det inte gå annat än bra. Träningen följde samma mönster, den flöt också på fantastiskt, och jag kom på mig själv med att springa och skratta mitt i spelet, Danny undrade vad som var så kul, men jag kunde inte förklara på engelska så han bara skakade på huvudet och log.
Efter träningen fick jag massage i över en timme, lite akupunktur, återhämtning, rehab, nytt styrketräningsprogram. God mat. Något kött och potatis. Sedan gjorde jag en intervju för den lokala tidningen innan jag drog mig hemåt.
Vad det var som var så kul med programmet?
Jo, en samling herrar som sitter och analyserar de stora europeiska ligorna. Professionella. Korrekta. Experter. Fyra stycken. Tyckare. De tar god tid på sig, först spanska, sedan italienska, och sist engelska. Och det är den sistnämnda som är fasansfullt rolig. Till att börja med känns det ändå ganska seriöst, sedan helt plötsligt sågar Hussfelt hela Premier League, som på bara några veckor måste ha blivit oerhört mycket sämre. Att David Elm har spelat ett par matcher säger allt om klassen på ligan menar han.
Det rullar på med hånfulla kommentarer, sågningar, exempel på bättre spelare mm. Sedan säger programledaren. " Nu kanske det verkar som att vi är avundsjuka på David Elm, men vi glädjs ju såklart bara med honom". Jo visst. Verkligen.
Ungefär här i programmet, låg jag dubbelvikt av skratt. M hade sovmorgon imorse, men jag tror att jag kan ha väckt henne, jag passar på att be om ursäkt för det i så fall.
Om ni har möjlighet måste ni titta på Euro Talk. Här .
Vi har börjat ladda inför Shaktar hemma på torsdagkväll.
På lördag åker M till Österrike med sina föräldrar på skidresa. Jag hade gärna följt med. Jag har nämligen aldrig stått på ett par skidor, ja om man inte räknar den gången hemma i skolan i Johansfors, när vi hade friluftsdag och jag hade fått låna ett par skidor av farmor. Det var tävling mellan eleverna. Jag, tävlingsinriktad som fasen, åker fort, gör mitt livs lopp, och mitt enda skulle det visa sig, men det visste jag inte då. Jag åkte, skrek ur spår flera gånger, kände att segern är min, som i en liten ask, då, jäklar, skidan fastnar i en rot, fråga mig inte hur, men jag fick inte loss den. Dyrbar tid rann iväg. Jag blev kappåkt, förbiåkt, och alla tyckte det var roligt, alla visste att det bara var seger som räknades för mig, gråten kom, stora salta tårar längs rödkylda kinder. Snor i näsan. Jag var arg. Tjurig. Vansinnig. På skidorna. På spåren. På den där jäkla roten. På mamma. På alla som kom i min väg. Otröstlig fick jag istället se på när en klasskamrat fick den gula pappersmedaljen runt halsen.
Jag hade förmodligen inte vunnit även om jag inte fastnat. Pär var alltför bra. Men känslan dröjer sig kvar hos en tävlingsmänniska. Och jag vet inte varför just denna har stannat så länge. Jag har ju förlorat vid en mängd olika tillfällen. Konstigt nog är det ofta ändå vissa förluster som stannar, segrar känns inte lika tydligt, det är som att förlusterna gör större spår, djupare ärr, än vad segrarna glädjer. Kanske är det så, att vi inte först och främst, älskar att vinna. Utan istället hatar att förlora så mycket att vi är beredda att göra nästan vad som helst för att klara oss undan. Glädjen av att vinna eller hatet mot att förlora. Vilket väger tyngst?
Glömde en sak. Om Euro Talk. Programmet speglar på ett sätt vårat samhälle ganska bra.
Jag kan fortsätta lite. Känner att jag inte har så mycket annat för mig idag.
Under en ganska lång tid av min karriär var jag oerhört känslig för den kritik som riktades mot mig. Jag tog åt mig av allt. Sög in det som dammsugare och omsatte tankarna i handling. Sa någon åt mig att jag inte var snabb, då var det nog så, skrevs det i någon blogg att jag var oteknisk, ja kanske är jag det. Tankarna snurrade. Och jag blev allt mer osäker. Kritiken kom åt mig. Inte bara som fotbollsspelare, utan som människa, och det upplevde jag som oerhört jobbigt.
Första året i KFF var likadant. Ifrågasatt. Tror att det kan ha blivit lite extra som storebror till två exceptionellt bra bröder. Det ständiga jämförandet. Den minst talangfulle, den sämsta av bröderna, den som inte kan det, den som inte gjort det, hit och dit. Men så fungerade det. Det var inte mycket att göra. Det förföljde mig. Inte för att inte mina bröder förtjänade uppmärksamheten, för det gjorde de verkligen, de är två av Sveriges absolut bästa spelare, då som nu. Men jag drogs bara med kändes det som. Jag var en av tre av något som i media ofta bara handlade om två.
Det kändes som att jag jobbade i uppförsbacke. Men en fantastisk person i min närhet förklarade för mig hur jag skulle använda medier och kritiska personer, använd dem sa personen, använd dem. Tillåt dem säga, tycka, sedan använd det som en trigger, extra energi för att motbevisa. Bjud in deras kommentarer. Låt de snurra några extra gånger i kroppen. Bilda energi. Sedan bara ut och motbevisa varenda liten kommentar.
Jag lever efter det fortfarande. Jag tar till mig. Använder. Sedan försöker jag att motbevisa. På så sätt har jag mina största kritiker att tacka för enormt mycket. Tack.
Antar att det också har med mognad att göra. Du bryr dig helt enkelt inte lika mycket nu, det kommer inte åt. Jag har också lärt mig att skilja på fotbollsspelaren och människan David. Det sista har för mig varit helt avgörande.
För några år sedan hade jag varit förstörd av att andra människor säger sådant om mig. Nu kan jag skratta åt det. Och tack Euro Talk för att ni la grunden till mitt fantastiska humör idag :) .
Måndag 15 feb 2010, 21:47
Vi var en sväng i Guilford idag, shoppade lite, och passade på att titta in hos "Den nakna kocken", Jamie Olivers Italian. Högljudd stämning och god mat sammanfattar vistelsen ganska bra. Inga nakna kockar dock.
Igår bakade vi egen pasta, sedan använde vi den i en lasagne. Det blev kanongott.
Igår hade vi tänkt handla efter matchen, men när vi anlände till ASDA visade det sig att det var stängt. Vi åkte vidare till Tesco. Stängt. Jag sneglade upp mot skylten som visade " Open 24 hours", läste sedan den lilla texten under, saturdays 10-22 and sundays 10-16. När vi körde därifrån konstaterade vi att 24 timmarsskylten borde varit nedplockad för länge sen. Falsk marknadsföring till hungriga fotbollsspelare.
Fotbollsträning imorgon igen. Halv elva.
Har lite problem med att följa OS, vilket är lite surt. Eftersom vi inte visste hur länge vi skulle stanna när vi flyttade hit valde vi att inte ha några tevekanaler. Och att följa via nätets live-uppdateringar känns inte alltför attraktivt. Så. Problem.
Egentligen är det bara ishockeyn som är roligt att följa ändå.
Söndag 14 feb 2010, 21:54
Det var svårt på förhand att veta vilken klass motståndet skulle hålla. League 2 är ju ändå league 2. Det enda vi visste var att det med all säkerhet skulle komma ett lag med ingenting att förlora, som skulle slåss för varje centimeter och som skulle göra det svårt för oss. Och så blev det. Till en början.
I första halvlek är det spelmässigt hyfsat jämnt. Men när Simon Davies snappar upp en långboll, och rullar in den i bortre hörnet kände jag att vi skulle vinna. Detta orkar de inte resa sig ifrån. Och det kändes som att de tappade lite där, för släpper de lite på sin högsta växel skiljer det för mycket mellan lagen. Och tvåan kom ganska kort därefter. Jag förlängde ett inspel, Zamora tog emot på bröstet och tryckte till med vänstern.
I halvtid hade vi ett liknande snack som i halvtid i Burnleymatchen. 2-0 är ingen säker ledning, en reducering räcker ofta för att börja vackla. Istället kom vi överens om att köra på första kvarten, och direkt få dem att inse att det här är kört, det är ingen ide att ni kämpar grabbar, tyvärr.
Tyckte att det kändes ganska stabilt efter paus. 3-0 och 4-0 kom och deras mittback började prata, " no more now lads, Its enough, ok?"
En ganska komfortabel vinst till slut.
För egen del var det lite tyngre ben än senast. Det var ganska länge sedan som jag spelade tre matcher på en vecka. Ändå.Det är fantastiska matcher att få vara en del av.
Fredag 12 feb 2010, 22:35
Jag hade problem att sova i natt, igen, det var visserligen ett tag sedan nu, men det är lika jobbigt varje gång, flera timmars rullande, hit och dit, tankar som flyger genom ett uttröttat huvud, maler, en icke sinande ström. Jag var uppe flera gånger. Tittade på halvåtta hos mig, vid halv tre. Försökte sedan igen. Nej. Sista gången jag tittade på klockan visade den halv fem. Sedan måste jag ha somnat, eller slumrat, för när jag vaknade var jag precis lika trött som om jag inte sovit någonting alls.
Ser fram mot halvåtta hos mig nästa vecka. I Kalmar. Hemma hos en viss Kff-speaker. Ska bli mycket intressant.
Vi tränade bara lite över en timme idag. 11 mot 11. Taktik inför matchen på söndag i FA-cupen.
Nu kan det nog bli ett litet The Shield avsnitt innan sömnen infinner sig.
Förresten. Läs Open av Andre Agassi. Grym.
Torsdag 11 feb 2010, 23:25
Sista dagen på den korta ledigheten. Imorgon är det träning vid halv elva, lördag träning halv elva, och på söndag är det FA-cupen mot Notts Co.
Vaknade med en väldig huvudvärk imorse, två tabletter och några timmar senare kändes det ganska bra, och vi tog bilen till Westfields. Ett gigantiskt shoppningcenter i London. Vi strosade runt, handlade lite, käkade någon slags sallad och efter ett par timmar beslutade vi oss för att kasta in handduken och åka hem.
Nu har jag precis ätit. Det blev hamburgare med nybakat bröd. Pannkakor till M.
Jag har gått större delen av dagen och funderat och glatts åt alla som följer mig och håller på mig. Det inspirerar verkligen och kommer att få mig att jobba ännu hårdare. Så tack igen. Alla.
Onsdag 10 feb 2010, 10:11
Jag sitter vid köksbordet, M sover fortfarande, det är onsdag, en ledig dag för oss nu när vi fick onsdag och torsdag ledigt, kroppen värker men ändå kan jag inte sudda bort leendet från mina läppar. Jag tror att jag skulle behöva sova en stund till, vi var hemma väldigt sent igår, runt två, men det är liksom ingen ide, min kropp vill inte, eller rättare sagt mitt huvud vill inte. Kroppen skulle förmodligen ge sig bara jag la mig i sängen, men huvudet, tankarna, känslorna, är för många för att någon sömn ska vara möjlig.
Jag lyckades peta in ett mål igår. En skön känsla. En retur som rullade ut precis framför mig, och jag hann till och med fundera med vilken fot jag skulle skjuta. Eh vem fasen försöker jag att lura? Jag hann tänka att den här får jag inte missa, hade jag hunnit välja fot hade det definitivt inte blivit högern. Jag kan ju knappt stå på det benet.
Det kändes redan på uppvärmningen att det skulle kunna gå bra. Kroppen svarade nämligen på allt jag gjorde, det fanns kraft, styrka, och det var en underbar känsla. En lagom nervositet, som vid matchstart byttes mot inspiration och vilja.
Men det jag är mest nöjd med, efter det faktum att laget tog tre oerhört viktiga poäng, är att jag fick och klarade av att spela nittio minuter. Även om jag var väldigt trött i slutet, och mest sprang runt och trampade vatten.
Idag och imorgon är vi lediga. Det är förmodligen väldigt välbehövligt, som den gamle man man börjar bli. Sedan är det träning fredag, lördag och match mot Notts Co på söndag.
Måndag 08 feb 2010, 21:41
Tittade lite på KFF nu ikväll. Tyckte, trots förlusten, att försvarsspelet såg ganska ok ut, och man kan inte räkna med att Kalmar ska föra spelet mot ett så kvalificerat motstånd, så tippar på att de flesta var hyfsat nöjda med insatsen.
Vi tränade bara inlägg och avslut idag. Inget annat. Burnley imorgon.
Kylan har kommit tillbaka till England. Inte alls bra. Utan nu verkar det som att man får damma av vinterkläderna igen, vi som nästan hade tagit fram flipp-flopp tofflorna. Såg förresten en man med just sådana tofflor här igår. Engelsmännen är imponerande så. De verkar inte känna av kylan.
Har precis lagat fisk, hake, med lite quinoa till. Blev kanonfint.
Nu ska jag vila.
Söndag 07 feb 2010, 22:56
Det är söndag, jag är trött, seg och sitter vid datorn för att få tiden att gå. Jag vill bara sova. Låta kroppen få vila, återhämta sig.
Jag fick ju spela från start igår. Lite oväntat, men väldigt stort. Det var på träningen i fredags som jag fick reda på det, jag höll som vanligt på att ta på mig en gul väst, en sådan som reserverna har i spelet, men fick lika snabbt ta av den. "Youre playing with the blacks, Dave". Jag blev lite nervös, redan då. Kanske, eller, nej, förmodligen inte. Men man vet ju aldrig. Så jag kände hur någonting i magen snörjdes åt, en klump som fortsatte växa under hela träningen. Jag har aldrig varit så trött efter en träning som i fredags. Jag gav allt. För jag visste ju vad som skulle kunna stå på spel.
På genomgången efter träningen fick jag det bekräftat. Jag startar.
Jag och Nevland på topp mot Bolton alltså. Jag kände mig väldigt lugn under hela resan, upvärmningen gick bra och kroppen gjorde precis som jag ville. Inga konstiga känningar. Inget magont. Utan en kropp som ville prestera, som var redo att göra ett jobb och visa att jag visst klarar detta.
I spelargången kom en intensiv, men kortvarig attack. Nervositet. Ångest. Rädsla. Men viljan tog överhanden, motade bort alla andra tankar, stärkte mig och jag var redo.
I början försökte jag spela enkelt. Lätta passningar med få tillslag. Och det känns ganska bra, och efter en stund kan jag till och med tycka att det är ganska roligt. Jag hänger ju med på riktigt. Sedan, igen, viljan. Jag ville göra någonting, göra en skillnad, inte bara vara där. Jag ville påverka. Så en vilja jag inte känt på flera år bara bubblade upp inom mig, och det kändes underbart, och jag ville så gärna få in det där målet. Det första. Det som gnager. Men matchen förblev mållös och jag kände mig lite tom, men ändå ganska nöjd.
Idag hade vi ett ganska lätt rehabpass. Nu laddar vi för Burnley hemma på tisdag.
Fredag 05 feb 2010, 22:06
Genom numrering och lottdragning av alla insända kommentarer har följande utsetts till vinnare av Fulhamtröjan:
Ett gemensamt mål!
Då vill jag ta tillfället i akt och hylla alla kämpande och tänkande människor - oavsett vart ni befinner er och vad ni gör och hur ni gör det, så länge ni gör det och så länge det leder till något positivt, kortsiktigt som långsiktigt.
Allt ifrån den hjälparbetande volontären på Haiti till den ensamstående föräldern som kämpar för sig själv och sitt barns bästa. Man som kvinna, fattig som rik, vit som svart, höger som vänster - alla är vi en och samma - och alla kan vi leva i harmoni och fred, vi måste bara förstå och inse det.
Godheten finns alltid där, i stort och smått, men den är inte alltid lätt att se bakom all elände och missär. Att tro på människans godhet och solidaritet är det första steget till en bättre värld, för i grund och botten så är vi alla på väg mot samma destination, samma slutmål, men med olika deletapper. Det gäller att inte tappa bort sig på vägen bara, att hela tiden vara medveten och aldrig sluta tänka. Vår medvetenhet och förmåga att tänka är nyckeln till godhet.
Du gör det idag; sprider kärlek och glädje i och med ditt intiativ, jag gör det, och alla andra som kommenterar bloggen gör det. Detta är alltså en hyllning till vår natur, människan och universum. Ta hand om varandra och tro på dina medmänniskor så går vi mot en ljusare morgondag.
Signaturen AAA som skrivit inlägget, ombedes sända mail med namn och adress till:
sporten@barometern.se
Skriv att det gäller "Fulhamtröjan". Det kan dröja lite innan den kommer "hem" till Sverige dock.
Hoppas den blir till glädje för dig som vinner den! Till alla er andra - fortsätt att sprida positiva saker runt omkring er, de värmer!
Peace!
Onsdag 03 feb 2010, 13:36
Sitter och lyssnar på Peter Broderick, frukosten står uppdukad, tomma tallrikar, en halv fralla som lämnats kvar, ett mjölkpaket och äggskal. Uppäten men kvarglömd. Jag sov till elva idag, så skönt, att inte behöva skynda sig, att kunna känna att man har tid, inget tåg att passa, ingen klocka som ringer, ingenting, förrän fyra. Kylan börjar krypa på mig, stilla, lugnt, snön har sedan länge försvunnit, men kylan har bitit sig fast, ändå känns det som att det börjar bli vår, gröna träd, gröna gräsmattor.
Det fanns några stycken som var värda att hyllas och jag håller det öppet tills fredag innan jag lottar ut tröjan.
Jag sitter och läser tidningarna, samtidigt som jag bloggar. Jag läser om katten Oscar och om att det nu skrivits en bok om honom. Men så är inte Oscar någon vanlig katt. Han är lite speciell. Det är nämligen så att Oscar alltid finns på plats när någon av hemmets boende är på väg att dö, han känner på sig när det inte är långt kvar och vakar då troget vid den döendes sida. Vid hittills ett femtiotal tillfällen ska han diskret ha tagit plats intill patienter som kort därefter gått bort.
Jag läser om snöstormar, kyla, mästarnas mästare, om att Brolin vill ha något mål som Roland Nilsson fick, om att Patrick Sjöberg inte gillar hur han framställs i teve, om att stora bloggpriset skall delas ut ikväll. Jag läser om KFFs äventyr i Spanien, den första startelvan, FC Köpenhamn, om att Linderoth valt Elfsborg. En Picassotavla som sålts för 94 miljoner, sedan orkar jag inte mer. Samma saker. Varje dag. Och jag bestämmer mig för att istället börja duka av frukosten.
Vi samlas vid sex ikväll. Otroligt viktig match. Portsmouth hemma.
Måndag 01 feb 2010, 18:14
Jag blir lite rörd när jag läser alla kommentarer på bloggen, för det gör jag, alltid, och inser att det faktiskt är många som följer mig. Som hoppas att det ska gå bra för mig. Som skriver och peppar. Och jag vill tacka er alla, och ni ska veta att jag ofta tänker på er, och jag vill gärna ge något tillbaka. Vi satt i bilen tidigare, jag och M, och pratade om hur kallt allt är, och då menar jag inte bara vädret, utan också kylan som finns mellan människor, man tar, roffar åt sig, och vissa har allt medan andra inte har något alls. Vi är ofta väldigt dåliga på att visa att vi bryr oss, bara en tanke, en handling för någon annan och stora delar av samhället skulle förmodligen vara lite, lite bättre.
Jag funderade ett tag. Kom sedan på en lite löjlig ide, kanske, men en ide som i allafall sprider lite värme, lite medmänsklighet. Om alla som läser denna blogg, idag och några dagar framåt lämnar en kommentar, det kan handla om något ni tycker är bra, någon ni vill hylla, hälsa till, skicka en kram, ja vad som helst. Jag har bara två regler. Det måste vara en positiv kommentar. Och. Den får inte vara riktad till mig. Annars är det helt fritt. Så ska jag ordna en äkta Fulham PL-tröja med alla spelarnas autografer och lotta ut bland er som skrivit någonting.
Nu ropar M på mig att jag måste börja städa, så nu blir det inte mer skrivande idag.
Måndag 01 feb 2010, 18:13
Jag blir lite rörd när jag läser alla kommentarer på bloggen, för det gör jag, alltid, och inser att det faktiskt är många som följer mig. Som hoppas att det ska gå bra för mig. Som skriver och peppar. Och jag vill tacka er alla, och ni ska veta att jag ofta tänker på er, och jag vill gärna ge något tillbaka. Vi satt i bilen tidigare, jag och M, och pratade om hur kallt allt är, och då menar jag inte bara vädret, utan också kylan som finns mellan människor, man tar, roffar åt sig, och vissa har allt medan andra inte har något alls. Vi är ofta väldigt dåliga på att visa att vi bryr oss, bara en tanke, en handling för någon annan och stora delar av samhället skulle förmodligen vara lite, lite bättre.
Jag funderade ett tag. Kom sedan på en lite löjlig ide, kanske, men en ide som i allafall sprider lite värme, lite medmänsklighet. Om alla som läser denna blogg, idag och några dagar framåt lämnar en kommentar, det kan handla om något ni tycker är bra, någon ni vill hylla, hälsa till, skicka en kram, ja vad som helst. Jag har bara två regler. Det måste vara en positiv kommentar. Och. Den får inte vara riktad till mig. Annars är det helt fritt. Så ska jag ordna en äkta PL-tröja med alla spelarnas autografer och lotta ut bland er som skrivit någonting.
Nu ropar M på mig att jag måste börja städa, så nu blir det inte mer skrivande idag.
Söndag 31 jan 2010, 22:57
Den sista i den bästa månaden. Fast hemma kanske man är lite trött på den vid det här laget, det ryktas om snö, storm, oväder, kyla och andra otrevligheter. Här i England är det ganska behagligt väder i jämförelse, ingen snö, ett par plusgrader och solen har visat sig vid ett par tillfällen.
Jag håller på att läsa Ett land i gryningen av Dennis Lehane. Jag lyssnar fortfarande på Kents Röd och jag tittar på sjunde säsongen av The Shield.
Vi har varit lediga idag och dagen har verkligen varit slapp, gick upp vid tolv, väldigt skönt eftersom att jag ahr haft svårt att sova i nästan en vecka, och nu gick det, en helt underbar känsla, att vakna helt utvilad. Sedan har jag lagat lasagne, städat, läst och nu snart blir det till att laga lite gröt innan det åter är dags att sova. En kanondag. Helt enkelt.
Läser om KFFs match mot Åtvidaberg, skönt med seger och kul att det verkar ha gått bra för Smylie, tror att han kan få ett riktigt bra år. Imorgon är det avresa till Spanien, är lite småavis, vill också ha värme nu.
Träning imorgon. Sedan match mot Portsmouth på onsdag.
Henrik Rydström
33 år, bördig från Blekinge, pappa till Tuva 5 år, fotbollsspelare, nöjesrecensent, skribent, lärare, lutheran, mystiker, ödmjuk besserwisser som försöker späka både kropp och själ.
henrik.rydstrom@barometern.se
Telefon: 0480-591 00
90 röda minuter
Håller koll på vad som händer kring Kalmar FF, lagen, supportrarna och hur snacket går på Fredriksskans.
Tips? Nyheter? Mejla:
90minuter@barometern.se
Handbollsbloggen
Kalmarkillen Marcus Larsson är spelande assisterande tränare i Alstermo och kommer att blogga om allt från handbolls-EM till de lägsta serierna.
Elmbloggen
Exklusivt bloggar Broakullasonen David Elm, 26, från London och sitt liv som fotbollsspelare i Fulham och Premier League. Varje tisdag kan du även läsa en krönika i papperstidningen från David Elm under vinjetten "Livet i Ligan".
Sofia Ekholm
Här kan ni följa mina, Sofia Ekholms, tankar och reflektioner. Jag är 27 år och bosatt i Kalmar, där jag jobbar som modesäljare, krönikör och numera också bloggare. Jag skriver med en touch av ironi, om allvarliga och lättsamma saker. Bloggen är både djup och ytlig, och speglar mitt synsätt på saker och ting. Jag är elak, retfull, jag hissar och dissar, klagar, försöker ibland vara rolig, dömer, njuter, rekommenderar, berömmer, påpekar, analyserar och avråder. Min blogg är seriös men inte allvarlig. Ta det jag säger med en nypa salt. I morgon kanske jag har ändrat åsikt.
sofia.ekholm@barometern.se
Christian Gustafsson
32-årig sportreporter på Oskarshamns-Tidningen. Bor i radhus i Kristineberg i Oskarshamn. Pappa till Tilde, 7, och Idde, 3. Gift med Anna. Född och uppvuxen i Oskarshamn. Flyttade till Stockholm 1998 och hamnade så småningom på Aftonbladet. Flyttade hem igen 2001 och har sedan dess arbetat på OT. Idrottsmeriter? Spelat division 1-innebandy med Oskarshamns IK (tvåa i poängligan 97/98!) och Farsta Sharks samt division 5-fotboll med Bråbo. Gillar: Liverpool, familjen och Canal Plus. Ogillar: Ärtor och Manchester United. Starkaste idrottsminne: När OT-fotografen Hasse Broms tvingade ner mig i en låda för att plåta mig som ”gubben i lådan” inför seriefinalen mot Södra Kärr i innebandyettan.
christian.gustafsson@ot.se
Telefon: 0491-575 11
Fotbollsbloggen
David Winberg, 34 år, har jobbat som sportreporter/redigerare på Barometern sedan december 2007.
Född och uppvuxen i Ljungarum i Jönköping. Hamnade i Kalmar 2002 via stoppen Växjö, samt amerikanska Little Rock, Orlando och Winston-Salem.
Den här bloggen kommer att handla om fotboll i allmänhet och lokalboll från division 2 till sexan i synnerhet.
Tips?
Nyheter?
Mejla mig!
david.winberg@barometern.se
Telefon: 0480-592 55
Johan Sjödell-Wiklander
28-årig stockholmare som vräkt i mål i hockeyallsvenskan under hela 2000-talet. Är en riktig spelare – och då inte bara på isen. Vann för ett par år sedan 1,4 miljoner kronor på poker tillsammans med en kompis.
johan.sjodell-wiklander@ot.se
Heléne Ljung
Vem jag är tänker jag inte berätta här. Ni som inte vet får veta i bloggen. Men: sen 1988 har jag jobbat på den här tidningen, trivs oförskämt bra. Tycker ni jag verkar bekant kan det bero på att jag en gång i veckan skriver Ljungeltelegrafen. Det fortsätter jag med, en del av det jag bloggar om här kanske ni får läsa en gång till i den spalten. Nu är ni så vänliga att lägga min blogg till era favoritlänkar!
helene.ljung@barometern.se
Telefon: 0480-592 26
Ronja Koepke
Mediestudent, skribent, teaterapa, musikfreak, fotonörd och arbetsmyra. Läser tredje året på Högskolan i Kalmar. Bloggar om skolans vardag, helgens partaj, livets funderingar, förlust och sorg, passion och kunskap. Jag älskar att resa, skratta, läsa böcker, dansa på nattklubbsgolvet och skriva musik, noveller och dikter. Här kan du läsa om hur man blir bemött som ung färsking i mediebranschen. Följ tankar, känslor, funderingar och fakta. Read it.
ronja.koepke@barometern.se
Telefon: 0480-591 00
Tobias Carlsson
Gift tvåbarnsfar med alla tillbehör. Tobias Carlsson, den som varit längst i Kalmar FF av dagens spelare och därmed är högst upp i hierarkin. En virtuos på plan, utan elegans dock.
tobias.carlsson@barometern.se
Telefon: 0480-591 00
Huvudnyheter just nu
Följ matchen! Hör snacket!
[Uppdaterad i dag 11:47]
Avspark lördag 16.00. Allsvensk premiär på Barometern.se
• Liverapportering
• Webb-tv - #8
• Kommentarer
• All statistik
• Bloggar - Henrik Rydström och 90 röda minuter
Allsvenskan 2010
Hur går det för Kalmar FF i allsvenskan 2010?
LÄS MER
