Måndag 08 feb 2010, 21:41
Tittade lite på KFF nu ikväll. Tyckte, trots förlusten, att försvarsspelet såg ganska ok ut, och man kan inte räkna med att Kalmar ska föra spelet mot ett så kvalificerat motstånd, så tippar på att de flesta var hyfsat nöjda med insatsen.
Vi tränade bara inlägg och avslut idag. Inget annat. Burnley imorgon.
Kylan har kommit tillbaka till England. Inte alls bra. Utan nu verkar det som att man får damma av vinterkläderna igen, vi som nästan hade tagit fram flipp-flopp tofflorna. Såg förresten en man med just sådana tofflor här igår. Engelsmännen är imponerande så. De verkar inte känna av kylan.
Har precis lagat fisk, hake, med lite quinoa till. Blev kanonfint.
Nu ska jag vila.
Söndag 07 feb 2010, 22:56
Det är söndag, jag är trött, seg och sitter vid datorn för att få tiden att gå. Jag vill bara sova. Låta kroppen få vila, återhämta sig.
Jag fick ju spela från start igår. Lite oväntat, men väldigt stort. Det var på träningen i fredags som jag fick reda på det, jag höll som vanligt på att ta på mig en gul väst, en sådan som reserverna har i spelet, men fick lika snabbt ta av den. "Youre playing with the blacks, Dave". Jag blev lite nervös, redan då. Kanske, eller, nej, förmodligen inte. Men man vet ju aldrig. Så jag kände hur någonting i magen snörjdes åt, en klump som fortsatte växa under hela träningen. Jag har aldrig varit så trött efter en träning som i fredags. Jag gav allt. För jag visste ju vad som skulle kunna stå på spel.
På genomgången efter träningen fick jag det bekräftat. Jag startar.
Jag och Nevland på topp mot Bolton alltså. Jag kände mig väldigt lugn under hela resan, upvärmningen gick bra och kroppen gjorde precis som jag ville. Inga konstiga känningar. Inget magont. Utan en kropp som ville prestera, som var redo att göra ett jobb och visa att jag visst klarar detta.
I spelargången kom en intensiv, men kortvarig attack. Nervositet. Ångest. Rädsla. Men viljan tog överhanden, motade bort alla andra tankar, stärkte mig och jag var redo.
I början försökte jag spela enkelt. Lätta passningar med få tillslag. Och det känns ganska bra, och efter en stund kan jag till och med tycka att det är ganska roligt. Jag hänger ju med på riktigt. Sedan, igen, viljan. Jag ville göra någonting, göra en skillnad, inte bara vara där. Jag ville påverka. Så en vilja jag inte känt på flera år bara bubblade upp inom mig, och det kändes underbart, och jag ville så gärna få in det där målet. Det första. Det som gnager. Men matchen förblev mållös och jag kände mig lite tom, men ändå ganska nöjd.
Idag hade vi ett ganska lätt rehabpass. Nu laddar vi för Burnley hemma på tisdag.
Fredag 05 feb 2010, 22:06
Genom numrering och lottdragning av alla insända kommentarer har följande utsetts till vinnare av Fulhamtröjan:
Ett gemensamt mål!
Då vill jag ta tillfället i akt och hylla alla kämpande och tänkande människor - oavsett vart ni befinner er och vad ni gör och hur ni gör det, så länge ni gör det och så länge det leder till något positivt, kortsiktigt som långsiktigt.
Allt ifrån den hjälparbetande volontären på Haiti till den ensamstående föräldern som kämpar för sig själv och sitt barns bästa. Man som kvinna, fattig som rik, vit som svart, höger som vänster - alla är vi en och samma - och alla kan vi leva i harmoni och fred, vi måste bara förstå och inse det.
Godheten finns alltid där, i stort och smått, men den är inte alltid lätt att se bakom all elände och missär. Att tro på människans godhet och solidaritet är det första steget till en bättre värld, för i grund och botten så är vi alla på väg mot samma destination, samma slutmål, men med olika deletapper. Det gäller att inte tappa bort sig på vägen bara, att hela tiden vara medveten och aldrig sluta tänka. Vår medvetenhet och förmåga att tänka är nyckeln till godhet.
Du gör det idag; sprider kärlek och glädje i och med ditt intiativ, jag gör det, och alla andra som kommenterar bloggen gör det. Detta är alltså en hyllning till vår natur, människan och universum. Ta hand om varandra och tro på dina medmänniskor så går vi mot en ljusare morgondag.
Signaturen AAA som skrivit inlägget, ombedes sända mail med namn och adress till:
sporten@barometern.se
Skriv att det gäller "Fulhamtröjan". Det kan dröja lite innan den kommer "hem" till Sverige dock.
Hoppas den blir till glädje för dig som vinner den! Till alla er andra - fortsätt att sprida positiva saker runt omkring er, de värmer!
Peace!
Onsdag 03 feb 2010, 13:36
Sitter och lyssnar på Peter Broderick, frukosten står uppdukad, tomma tallrikar, en halv fralla som lämnats kvar, ett mjölkpaket och äggskal. Uppäten men kvarglömd. Jag sov till elva idag, så skönt, att inte behöva skynda sig, att kunna känna att man har tid, inget tåg att passa, ingen klocka som ringer, ingenting, förrän fyra. Kylan börjar krypa på mig, stilla, lugnt, snön har sedan länge försvunnit, men kylan har bitit sig fast, ändå känns det som att det börjar bli vår, gröna träd, gröna gräsmattor.
Det fanns några stycken som var värda att hyllas och jag håller det öppet tills fredag innan jag lottar ut tröjan.
Jag sitter och läser tidningarna, samtidigt som jag bloggar. Jag läser om katten Oscar och om att det nu skrivits en bok om honom. Men så är inte Oscar någon vanlig katt. Han är lite speciell. Det är nämligen så att Oscar alltid finns på plats när någon av hemmets boende är på väg att dö, han känner på sig när det inte är långt kvar och vakar då troget vid den döendes sida. Vid hittills ett femtiotal tillfällen ska han diskret ha tagit plats intill patienter som kort därefter gått bort.
Jag läser om snöstormar, kyla, mästarnas mästare, om att Brolin vill ha något mål som Roland Nilsson fick, om att Patrick Sjöberg inte gillar hur han framställs i teve, om att stora bloggpriset skall delas ut ikväll. Jag läser om KFFs äventyr i Spanien, den första startelvan, FC Köpenhamn, om att Linderoth valt Elfsborg. En Picassotavla som sålts för 94 miljoner, sedan orkar jag inte mer. Samma saker. Varje dag. Och jag bestämmer mig för att istället börja duka av frukosten.
Vi samlas vid sex ikväll. Otroligt viktig match. Portsmouth hemma.
Måndag 01 feb 2010, 18:14
Jag blir lite rörd när jag läser alla kommentarer på bloggen, för det gör jag, alltid, och inser att det faktiskt är många som följer mig. Som hoppas att det ska gå bra för mig. Som skriver och peppar. Och jag vill tacka er alla, och ni ska veta att jag ofta tänker på er, och jag vill gärna ge något tillbaka. Vi satt i bilen tidigare, jag och M, och pratade om hur kallt allt är, och då menar jag inte bara vädret, utan också kylan som finns mellan människor, man tar, roffar åt sig, och vissa har allt medan andra inte har något alls. Vi är ofta väldigt dåliga på att visa att vi bryr oss, bara en tanke, en handling för någon annan och stora delar av samhället skulle förmodligen vara lite, lite bättre.
Jag funderade ett tag. Kom sedan på en lite löjlig ide, kanske, men en ide som i allafall sprider lite värme, lite medmänsklighet. Om alla som läser denna blogg, idag och några dagar framåt lämnar en kommentar, det kan handla om något ni tycker är bra, någon ni vill hylla, hälsa till, skicka en kram, ja vad som helst. Jag har bara två regler. Det måste vara en positiv kommentar. Och. Den får inte vara riktad till mig. Annars är det helt fritt. Så ska jag ordna en äkta Fulham PL-tröja med alla spelarnas autografer och lotta ut bland er som skrivit någonting.
Nu ropar M på mig att jag måste börja städa, så nu blir det inte mer skrivande idag.
Måndag 01 feb 2010, 18:13
Jag blir lite rörd när jag läser alla kommentarer på bloggen, för det gör jag, alltid, och inser att det faktiskt är många som följer mig. Som hoppas att det ska gå bra för mig. Som skriver och peppar. Och jag vill tacka er alla, och ni ska veta att jag ofta tänker på er, och jag vill gärna ge något tillbaka. Vi satt i bilen tidigare, jag och M, och pratade om hur kallt allt är, och då menar jag inte bara vädret, utan också kylan som finns mellan människor, man tar, roffar åt sig, och vissa har allt medan andra inte har något alls. Vi är ofta väldigt dåliga på att visa att vi bryr oss, bara en tanke, en handling för någon annan och stora delar av samhället skulle förmodligen vara lite, lite bättre.
Jag funderade ett tag. Kom sedan på en lite löjlig ide, kanske, men en ide som i allafall sprider lite värme, lite medmänsklighet. Om alla som läser denna blogg, idag och några dagar framåt lämnar en kommentar, det kan handla om något ni tycker är bra, någon ni vill hylla, hälsa till, skicka en kram, ja vad som helst. Jag har bara två regler. Det måste vara en positiv kommentar. Och. Den får inte vara riktad till mig. Annars är det helt fritt. Så ska jag ordna en äkta PL-tröja med alla spelarnas autografer och lotta ut bland er som skrivit någonting.
Nu ropar M på mig att jag måste börja städa, så nu blir det inte mer skrivande idag.
Söndag 31 jan 2010, 22:57
Den sista i den bästa månaden. Fast hemma kanske man är lite trött på den vid det här laget, det ryktas om snö, storm, oväder, kyla och andra otrevligheter. Här i England är det ganska behagligt väder i jämförelse, ingen snö, ett par plusgrader och solen har visat sig vid ett par tillfällen.
Jag håller på att läsa Ett land i gryningen av Dennis Lehane. Jag lyssnar fortfarande på Kents Röd och jag tittar på sjunde säsongen av The Shield.
Vi har varit lediga idag och dagen har verkligen varit slapp, gick upp vid tolv, väldigt skönt eftersom att jag ahr haft svårt att sova i nästan en vecka, och nu gick det, en helt underbar känsla, att vakna helt utvilad. Sedan har jag lagat lasagne, städat, läst och nu snart blir det till att laga lite gröt innan det åter är dags att sova. En kanondag. Helt enkelt.
Läser om KFFs match mot Åtvidaberg, skönt med seger och kul att det verkar ha gått bra för Smylie, tror att han kan få ett riktigt bra år. Imorgon är det avresa till Spanien, är lite småavis, vill också ha värme nu.
Träning imorgon. Sedan match mot Portsmouth på onsdag.
Lördag 30 jan 2010, 22:27
En decimeter ifrån att bli målskytt i PL. Om bara inte linjedomaren vinkat. Men, men.
Vi förlorar vår femte ligamatch i rad. Det är illa. Men det kommer vända, det gör det alltid, upp och ner.
Jag fick en passning av Zoltan Gera, över bortre ytterback, träffade bollen perfekt med vänstern, och såg bollen gå in i bortre gaveln. Jag hann precis sträcka armarna mot himlen, men en snabb blick bort mot linjemannen tog bort glädjen. Offside. Kändes tveksam. Men var förmodligen korrekt när jag såg det efter.
Nu ska vi ha lite lördagsmys.
Fredag 29 jan 2010, 23:38
Det är kinaschack som gäller i huset under fredagkvällen. Ms föräldrar är på besök och en present till oss var ett schackspel, som vi var tvungna att testa, jag hade aldrig spelat förut och min tredjeplats kändes därför som ett bra resultat. Två före och en efter. Just nu sitter M i ett parti mot sin mamma. Väldigt laddat och prestigefyllt.
Vi tränade lätt idag på förmiddagen. Uppvärmning och sedan lite inlägg. Viktig match imorgon mot Aston Villa.
Läser att KFF spelar sin första match imorgon på det väldigt konstiga gräset vid Fredriksskans. Jag kommer ihåg att KFF alltid brukade möta Nybro i första försäsongsmatchen för x antal år sedan. Rykten gör gällande att detta upphörde när Holm ( då NIF) sparkade ner Rydström så att han fick bäras av. Vet inte hur hög sanningshalten är,men jag var själv med och spelade i matchen, vänsterback i NIF, och kommer ihåg scenariot.
Nu ska jag gå och äta. Imorgon samlas vi vid kvart över ett.
Torsdag 28 jan 2010, 15:38
Träning som vanligt idag. Först uppvärmning sedan stort spel. Vi laddar inför lördag. Aston Villa hemma.
Det har varit lite kallt idag igen, det ryktas om snö på fredag, men får hoppas att det kan hålla sig på rätt sida om nollan.
Februari kommer att bli en ganska hektisk månad. Åtta matcher kommer att spelas, åtta väldigt viktiga matcher dessutom. Vill till att vi har många hemmamatcher bara. Det börjar med Aston Villa (h) och Portsmouth (h). En bra start. Förhoppningsvis.
Ikväll blir det Bloodbrothers, en teater, innan dess blir det dock middag på något fint ställe.
Onsdag 27 jan 2010, 15:11
På bara en sekund gick en av mina barndomsdrömmar i uppfyllelse. Jag fick spela i Premier League. Och jag var tvungen att snabbt svälja känslan som sköljde över mig, jag kunde inte stå där och insupa atmosfären, jag var där för att spela. Njuta fick jag göra efteråt. Men jag vet att jag skulle haft svårt att smälta om mitt första avtryck i ligan skulle vara dåligt, det är svårt att reparera ett första intryck. Men jag är ganska nöjd. Visst första touchen var väl ingen höjdare, samtidigt är det svårt att veta hur mycket det smäller, hur snabbt det egentligen går, och hur bra jag skulle klara att hänga med, men jag tycker att jag spelade upp mig.
När jag väl insåg att det inte var så farligt, tog väl drygt fem minuter, kunde jag slappna av och bara spela. Och tro det eller ej, men jag njöt faktiskt något oerhört av den tid jag var därinne. Känslan är väldigt svår att beskriva. Jag vill bara ha mer av den, uppleva den igen, hela tiden.
Så många gånger som jag suttit hemma i Broakulla, eller Kalmar, och tittat på teven. PL. Speciellt Boxing-day matcherna. Jag satt där och funderade på hur det skulle vara, hur mycket som skiljer. Och jag hade gett upp hoppet, jag kommer aldrig att spela där, det vet jag, men drömmen slocknade aldrig riktigt. Det har alltid funnits en liten gnista, lite ljus som bara väntat på att få växa. Igår tändes det en hel brasa inom mig, det fanns bara ljus, en eld, som inte ville annat än att vara just där. Det sprakade och jag njöt av välbehag. En dröm som kändes hopplös visade sig vara allt annat än just det.
Ibland har jag känt mig tveksam, på mig själv, på hur andra ser på mig som fotbollsspelare. Jag har hört olika åsikter, mött olika reaktioner, men har aldrig fått Svreiges samstämmiga fotbollsexperter bakom mig som Ras exempelvis. Jag tycker att jag ganska ofta fått kämpa i uppförsbacke, fått anstränga mig oerhört hårt för att bevisa, för att inte bara vara en som "lever" på namnet. Ibland har jag funderat på att ge upp. Att sluta helt. Men jag har en familj som stöttat i alla väder och jag är oerhört tacksam för det. För hade jag gett upp hade jag ju aldrig fått vara med om det här.
Första tanken igår när jag kom in i matchen var lite speciell. Jag minns den väldigt starkt. Den var att jag hoppades att M, farsan och morsan såg matchen, delade ögonblicket med mig. Löjligt? Visst. Men väldigt sant.
Det var ju inte bara sentimentalt. Det fanns ju en laddning också, en vilja att visa att man klarar det, tankar på att nu jävlar ska de få se. All överdriven respekt som kanske hade funnits innan suddades ut ganska snabbt och jag kände mig bekväm. Vet inte om det syntes men så kändes det.
Vi förlorade ju matchen med 2-0. Inte alls bra. Fyra bortaförluster i rad nu. En alldeles för viktig match hemma mot Aston Villa på lördag.
Söndag 24 jan 2010, 19:31
Matchen igår var ingen rolig historia, åtminstone inte till en början. Vi fick byta om på hotellet eftersom Accringtons omklädningsrum var i stort sett obefintliga, när vi anlände med bussen fick vi ta emot de sedvanliga buropen från motståndarfansen, och jag tycker att det är lika fascinerande varje gång, hur kan man hata alla andra fotbollslag så mycket? Hur kan man vara så enögd? En stor eloge till hemmafansen ändå, de hade samlats, sjöng, viftade med plakat och banderoller, och levde sig med, in i matchen. Och vid varje tillfälle som Accrington närmade sig vårt mål gick det ett sus på arenan.
Planen var inte i bästa slag, utan vårt kortpassningsspel körde fast i leran gång efter annan. Vi föll in i deras långbollsfotboll, och matchen blev mer kamp än skönspel. Vi gör mål efter en hörna, men lyckas inte hålla resultatet halvleken ut. 1-1. De hinner också med att få en man utvisad under de första fyrtiofem minutrarna.
Andra halvlek börjar vi lite bättre. Får tag i bollarna, har längre anfall, och jag får besked tidigt i andra att jag ska in. Hinner inte bli speciellt nervös utan det är bara att in och köra. Vi vinner till slut med 3-1, kommer undan med blotta förskräckelsen, men jag är lite nöjd med att fått speltid och ännu mer nöjd med att det dessutom gick ganska bra för mig.
Idag har varit en väldigt lugn dag hittills och förhoppningsvis fortsätter den i samma anda. Jag har haft lite problem att sova på sistone, flera nätter i rad har jag bara legat och snurrat, och varit irriterad på sömnen som aldrig kommer.
Fredag 22 jan 2010, 21:59
Exakt samma hotell. Inte samma rum, men inte så långt ifrån. Samma typ av mat på buffen. Inga förändringar. Och det är ju lite skönt, för då vet man exakt vad man får och uppladdningen kan ske på bästa möjliga vis. Vi är i Blackpool, tror jag, åtminstone var det där planet landade. Vi lyfte som vanligt från Farnborough, i ett för dagen klart uppiffat flygplan, en lyxvariant som vi inte alls är vana vid. Vi var flera som höjde på ögonbrynen när vi vandrade genom planet, fåtöljer istället för säten, benutrymme, och platserna vid nödutgångarna var så stora att man förmodligen kunnat ställa dit två småmål och spelat 3 mot 3.
Vi möter Accrington imorgon i cupen. Ett league 2 lag som jag vet noll och ingenting om.
Jag håller på att försöka besluta om vilken film jag ska se ikväll. Valet står mellan Flickan som lekte med elden och Wolverine. Lutar i nuläget åt den första, men vi får se.
Kändis Big Brother på teven här nu. Basshunter ska ju tydligen tokdominera där. Kanske måste kolla lite på det samtidigt.
Typiskt engelska hus. Ganska dåligt fotat dock.
Vår bro. Som har världens smalaste infart.
Torsdag 21 jan 2010, 21:38
Onsdag 20 jan 2010, 18:46
Det var ju match igår, mot Plymouth, deras blandade reservlag, och vi hade ju ett ganska bra lag med många a-lagsspelare. Så det blev en ganska ojämn historia. 6-0. Första halvlek orkade de stå upp hyfsat, men Riise gav oss ledningen, jag fick huvudet på ett inlägg och ökade på. 2-0 i halvtid. Och då levde matchen. Dock tappade de allt efter att vi tidigt i andra gjort tre och fyra. Sedan rann det på och andra halvlek var inte någon större upplevelse för varken dem eller oss, och istället kändes det som att alla mest gick och väntade på att domaren skulle blåsa av. Och det gjorde han. Till slut.
Skönt att få en match och skönt att få göra mål.
Hade tänkt plugga lite nu i vår, på distans. Men fick nyss reda på att för att överhuvudtaget få betyg får man endast missa ett seminarie, och gissa hur dags de lagt seminarierna? Just det halv elva på förmiddagarna. Kanon. Jag trodde själva grejen med distanskurser var att man kanske inte skulle behöva ha några vidare tider att passa, utan att man kunde jobba när man ville på dygnet. Men, men. Så är det och livet går ju vidare ändå.
Har läst några böcker av Klas Östergren nu på sistone och blivit väldigt positivt överraskad.
Mer bilder kommer imorgon.
Spelargången till City of Manchester Stadium. Lite halvmäktigt.
Craven Cottage.
Tisdag 19 jan 2010, 22:17
Måndag 18 jan 2010, 17:40
Tur att fotboll inte alltid behöver vara så allvarligt. Kolla själva .
Måndag 18 jan 2010, 17:26
Två bilder om dagen tänkte jag lägga upp under en tid framöver.
Träningen idag var ganska lugn, uppvärmning med lite passningsspel, sedan anfallsspel mot en backlinje. Vi som inte har spelat så mycket kommer att ha match imorgon mot Plymouth. Laget ser ut såhär, Zuberbuler, Stoor, Smalling, Andranik, Kallio, Brown, Greening, Dikcagoi, Riise, Kamara, Elm.
Blir bara kort idag. Måste städa nu. Och sedan blir det laddning. Min första match på över två och en halv månad.
Resten av husen i vårt område.
Vårt hus.
Måndag 18 jan 2010, 17:22
Lördag 16 jan 2010, 21:31
Inga bilder idag heller. Klantade mig och glömde sladden hemma. Tyvärr.
Vi möttes av solen idag, högt däruppe över Blackpool, och det var nog det första jag sett av den på flera veckor, men jag mindes, kom ihåg, hur underbar den är, och högt däruppe fanns det inga mörka moln som kunde vara i vägen, istället skämde den bort oss med sina strålar, sin värme, och när vi gick in för landning och skildes åt, lovade vi varandra att vi snart skulle ses igen.
Ligger i sängen på ett hotellrum någonstans utanför Blackburn. Hotellet förbryllar, det är som en enda stor labyrint, och jag har flera gånger kommit på mig själv med att tänka på Theseus och Minotaurus, och att den enda säkra vägen ut ur en labyrint är att hela tiden hålla sig till en vägg och följa den. Riktigt så illa är det inte här. Men jag har flera gånger varit tvungen att stanna och fråga om vägen till mat och möten, har dessutom haft väldiga problem att efter dessa åter hitta tillbaka till mitt rum.
Vi möter ju Blackburn imorgon. En viktig match för båda lagen, de vill ju hamna på lite säkrare mark och vi vill få kontakt med det övre skiktet i tabellen.
Fredag 15 jan 2010, 19:32
Lyssnar på Moneybrother och det känns lite som hemma, den känslan, en saknad, något speciellt, Feeling getting stronger in the dark, ibland vill jag inget annat än detta, ibland vill jag ingenting hellre än att bara lägga av, sluta, vara någonstans där ingen bryr sig. Tankar och känslor som inte hör hemma här, som man inte mår bra av, men som ofta söker upp, ofta gör sig påminda, och som man måste ta itu med.
Idag blev det uppvärming, sedan 3 mot 2 och större spel på slutet. Allt var inriktat på Blackburn på söndag. Ett lag som, om man ska tro genomgången, kanske inte direkt spelar längs marken.
Fick hem några böcker till, men nu räcker det, nu blir det inga mer på ett bra tag. Jag har köpt på mig ett litet bibliotek här nu, husets enda bokhylla är överfull men tomheten som fanns där förut är åtminstone borta. Hur är det man brukar säga, ett hem utan böcker är som en kropp utan själ, eller något liknande.
Death cab for cutie nu.
Imorgon är det träning halv elva och sedan direkt avfärd.
Nu ska jag fixa maten.
Har förresten ordnat mina bilder nu, så under morgondagen, troligtvis kvällen, kommer det fullkomligt matas ut bilder här på bloggen. Missa inte det!
Torsdag 14 jan 2010, 21:16
Vilodag, men det blev inte så mycket vila. Sovmorgon dock. Klockan ringde som vanligt vid åtta, jag glömmer alltid att ställa om den, somnade om, vaknade sedan när M kom hem vid kvart över tio. Vi åt frukost tillsammans, efteråt skjutsade jag henne till stallet, hälsade på hästen, innan jag åter satte mig bakom ratten och styrde mot Rigate. Klippning, känns som att det var ett år sedan, det trodde förmodligen personalen på salongen att det var av allt mitt hår att dömma. Det kändes som att jag kom ut tio kilo lättare efteråt, en börda som lyfts från mina axlar, en lättnad, en glädje.
Imorgon är det träning vid halv elva, lördag är det träning och avresa mot Blackburn.
Spenderade en ganska stor del av dagen igår med Two and a half men säsong sex, och visst jag skrattar, men serien utvecklas väl knappast, och efter ett tag känns det som om alla skämten kommer igen, som om man hört alla förut, och i slutänden är det bara hushållerskan som förblir rolig.
Håller på att läsa Psycho Pearce biografi, och jag blev lite förvånad över djupet, över insikterna, över människorna. Och medan jag läser hänger en känsla av igenkännande över mig, jag var ju också sådan, jag kom också sent till elitfotbollen och min tjej håller också på med hästar. Men. Sedan slutade likheterna. Boken förbli dock läsvärd hela vägen. Ett tips.
Onsdag 13 jan 2010, 16:56
Det hade kommit mer i snö inatt, M ringde och sa att hon inte hade kunnat köra till stallet och att hon hade fått hjälpa någon annan som kört fast, allt jag kunde tänka var att jag nu måste skynda mig rejält för att hinna till träningen. M kom hem, vi hann inte med någon frukost utan kastade oss in i bilen, klockan var åtta, två timmar och tjugo minuter senare var jag på träningsanläggningen, en resa som normalt tar tjugofem minuter. Londontrafiken är speciell. På många sätt.
Tiden från det att vi kom hem tills nu har vi spenderat på film, segat i soffan och M har bakat ett bröd som blev väldigt gott.
M sover som en stock bredvid mig. Vi har båda varit lite halvsega i ett par dagar. Det känns som om man går runt med en sjuka som inte riktigt vill bryta ut, utan istället kommer det lite lösa småsymptom då och då, halsont, huvudvärk, lite förkylning. Det är irriterande, det är bättre det slår ut och går över.
Fick inte träna idag. Och att inte behöva ta det beslutet själv är oerhört skönt. För som fotbollsspelare måste du lära känna din kropp, du ska veta, helst hålla koll på dina värden, morgonpuls mm, men helst ska man aldrig säga något om man är lite halvrisig, man ska bara köra på. Det känns precis som att man anses vara lite gnällig när man säger ifrån att kroppen inte känns bra. Då är det otroligt bra att ha ett instrument som talar om för dig när du kan träna och när du ska avstå, Omega Wave tror jag det heter. Man fäster lite mätsaker på kroppen som är kopplade till en dator, den mäter puls, återhämtning, muskler, ja den kollar av det mesta helt enkelt. Sedan analyserar den, och återkommer med ett resultat, som i mitt fall var rött. Den förtydligade också i text olämpligheten av att utföra fysisk aktivitet just idag. Kanonbra. Att slippa ett beslut som man kan gå och må dåligt över flera dagar. Ett test. Ett svar. Och ett antingen eller.
Som spelare vill du ju träna, vill du inte det så har du förmodligen valt fel yrke eller hobby, och det är inte bara när du är sjuk som Omega Wave är bra utan också när den visar att det är helt ok, ut och kör, för då slipper man ju oroa sig, man slipper fundera på alla de spelare som helt plötsligt avled på fotbollsplanen, man slipper allt sånt. Maskinen visar grönt. Kanon. Nu kör vi.
Nu. Mer återhämtningsträning i soffan.
Om du läser detta Kjell Sjukgymnast är detta en maskin som ni defintivt bör inhandla.
Måndag 11 jan 2010, 19:33
Öppnade Spotify, numer premium, min spellista som heter Kent, bestämde mig för låt trettiofyra, blev Det kanske kommer en förändring från singeln Generation Ex, en av få låtar jag inte hört, döm om min förvåning när den visade sig vara fantastisk. Vemodig, kritisk, ja Kent helt enkelt. Döm själva .
Vår träning började inte förrän 11.30 idag. Jag hade som vanligt ingen större koll på det utan stod redo redan 09.50. Det fick bli datorn, lite tidningar, och ett skruvdubbsbyte i väntan.
Cancelled. Så står det på alla tåg ut hit. Den vanliga turen hem som brukar ta ungefär en halvtimme, snuddade idag istället på en och en halv.
Håller på att laga potatismos. Köttbullar. Sås.
Gjorde världens äckligaste chokladbollar tidigare, sökte på google efter nyttiga chokladbollar, hittade ett som jag började med, en stund senare hade jag någonting framför mig som verkligen inte påminde om chokladbollssmet, inte ens i närheten, den var inte ens brun, så istället, dra en lärdom. Allt nyttigt är inte gott, ibland är det inte ens nära. Men det kanske också skulle vara passande att inte helt anklaga damen med det publicerade receptet, jag ska istället vara helt ärlig och erkänna. Jag gjorde nog någonting väldigt fel.
Kanske också bör, eller inte bör, nämna att mitt nyss färdiggräddade bröd smakar strumpa.
Nej det får helt enkelt bli till att slänga allt, bryta ihop, och vara lite tacksam att jag inte valde det som yrke.
Söndag 10 jan 2010, 17:50
27. Idag. Och helt ärligt är inte skillnaden så stor. Det känns ungefär likadant, förutom att jag gång på gång börjat fundera på att jag ligger efter, att jag har för få vuxenpoäng, och att jag inte riktigt vet om jag vill ha några ändå, det går liksom inte riktigt ihop, det stämmer inte. Jag får helt enkelt nöja mig med att bara välkomna 27, och allt som kommer eller inte kommer med det.
Många grattishälsningar idag har slutat med, nu börjar du bli gammal. Sånt värmer i kylan.
Fick presenter på morgonen, en väska, ett skärp och ett armband, precis vad jag ville ha. Nu på eftermiddagen fick jag en jacka, så det har varit ett bra flöde på presenterna hela dagen. Men nu är det nog stopp.
Träningsledigt idag också och det känns lite lyxigt att vara ledig på sin födelsedag.
10 januari 1983. För 27 år sedan. I Broakulla. En evighet, nej flera evigheter sedan, känns det som. Landsvägen, Videbacken, Myran, förskola i folkets hus, Johansfors skola 1-6, Bjurbäcksskolan 7-9, VMG ett år, Helsingborg 1,5 år, Filbornaskolan, VMG igen 2 år, sedan lite jobb, Falkenberg, Kalmar, Fulham. Mitt liv, väldigt kort. En evighet, men ändå inte.
Har Bruce på i bakgrunden. Live från Ullevi 2003. Fantastiskt bra.
Lördag 09 jan 2010, 21:52
Idag har det fallit snö, ännu mer snö, och jag har hållit mig inomhus mestadels, städat. lagat mat och njutit av en ledig dag, en snöig ledig dag. M var inne i stan en runda, för att köpa presenter till mig, jag har ju oturen att fylla år imorgon. 27. Det känns inte alls som en spännande ålder faktiskt, inget alls som jag har längtat till, att längta slutade jag för övrigt göra när jag fyllde 20, efter drt känns det bara som en transportsträcka mot pensionen. En sträcka som det gäller att njuta av, så mycket man kan, och jag försöker verkligen att göra det. Men just mina födelsedagar har varit svåra, det blir bara tomt, en ångest, en siffra som förbryllar, 27, vad händer då?
Halva vår lediga helg har snart gått. Och jag längtar till träningen på måndag. Arbetsskadad? Förmodligen.
Min kamera strular så det tar lite mer tid att få ordning på allt. Men jag jobbar på det. Bilder kommer.
En egenskap jag besitter är att jag kan, som ingen annan, spela sönder låtar. Jag kan ha repeat intryckt och lyssna på samma låt en hel dag. Ras brukar bara sucka, du är otrolig. Men jag tycker inte att det är så farligt, att lyssna på samma låt ett par dagar, bara den är bra, riktigt bra, då kan jag lyssna hur många gånger som helst. Nej, spela sönder låtar, det får radion ta hand om.
Just nu på repeat, Kents Röd. Inte bara en låt utan hela skivan.
Fredag 08 jan 2010, 21:17
Idag blev det en längre träning än vanligt, men först var det "post-match" på Stokematchen, vilekt inte var någon större upplevelse, sedan blev vi uppdelade i två grupper där den ena körde styrka och den andra på planen för att sedan växla. Efter träningen meddelade man att matchen mot Portsmouth imorgon var inställd, varför vet jag inte riktigt, men jag antar att det har att göra med vädret och snön. London står ju stilla nu, så varför skulle fotbollen vara ett undantag.
Basshunter är tydligen inkastad i ett kändis Big-brother här i England. Enligt spelarna i laget gör han ingen bra reklam för Sverige.
Det är bara två dagar kvar tills jag fyller år, och alla som följer denna blogg vet att jag kanske inte är överförtjust direkt. Men det är inte mycket att göra åt. Tyvärr. Istället är det bara att se glad ut, håva in presenterna och sedan försöka intala sig själv att man fortfarande är ung.
Kents Röd är vad Mackan skulle kalla "magisk".
Jag har lovat lite bilder härifrån och det kommer att komma. Redan under morgondagen förhoppningsvis.
Har också en liten auktion på gång. Men mer om det längre fram.
Om ni bara ska läsa en bok i år, låt det bli Tre Sekunder av Roslund & Helsström, låt er förfäras av vårt falska samhälle i några timmar. Definitivt en bok som inte lämnar en i första taget.
Istället för matchen blev det två dagar ledigt, lördag och söndag. Det var inte många som klagade på det beslutet.
Onsdag 06 jan 2010, 13:14
En kamera på laddning.....
Snön faller och vi med den. Snö, snö, snö i London är lika med kaos, mer kaos, och ännu mer kaos. Det verkar inte finnas minsta tanke på att det kan komma snö här, inga förberedelser, inga verktyg att handskas med det vita som fortsätter falla. Vi satt fyra timmar i bussen på väg hem från Stoke igår, var hemma halv fyra, en resa som normalt sett tar drygt två och en halv, satt dessutom bredvid Schwartzer och det är inte världens minsta kille direkt. Min plats försvann och mot slutet satt jag upptryckt mot fönstret.
Matchen höll på att snöa bort. Under uppvärmningen kunde man inte springa utan att få allt i ögonen, vita som flingor som svider, men det lugnade sig och matchen kunde spelas. Tyvärr. För vi var inte vakna under första halvlek och tre noll till Stoke var i underkant. Kunde varit fem. Under andra vaknade vi till lite och kunde reducera två gånger, men det blev aldrig mer än nära, och vi får lägga en ny bortaförlust till resultatraden.
Det har varit på nyheterna hela morgonen, om snökaos, om alla olyckor, om folk som blivit sittande i sina bilar hela natten, om alla inställda flyg, om inställda matcher. Allt är inställt här idag. Lite tur att vi ändå är träningslediga.
Ska försöka lägga upp lite bilder idag.
Måndag 04 jan 2010, 23:05
Inte många dagar kvar.....
Vi hade lättare träning idag, lite anfallsspel, sedan möte inför Stoke.
Nu på eftermiddagen har vi varit på Westfields. En stor galleria, en vansinnigt stor galleria, tre våningar med affärer, det man inte kan köpa där.......det får man köpa på Harrods. Vi gick runt där i några timmar, jag köpte en grå kavaj och en halsduk, några timmar till sedan mat på ett av alla matställen, jag tog en sallad, de andra åt pizza. Efter det bestämde vi oss för att kasta in handduken, och istället för att shoppa vidare, blev det hissen ner till garaget för att hitta bilen.
Det är lite lurigt att köra bil inne i London. Speciellt vissa rondeller vållar bekymmer.
Samling 08.45 imorgon. Snart läggdags nu.
Söndag 03 jan 2010, 21:30
En vecka kvar.......
Har varit inne på Harrods idag igen, strosade runt lite, avdelning efter avdelning, aldrig något slut bara nytt, människor i mängder, sorry hit och sorry dit när man stöter ihop med någon, en för långsam tant i trapporna irriterade, tv-serien jag skulle ha var slutsåld, tyvärr, i Sverige kostar samma serie över tusen kronor här knappt fyrtio pund, köpte en bok istället, kanske mest för att ha en grön Harrods påse i handen och vi hann med det mesta utom kläderna innan vi bestämde oss för att bege oss hemåt.
På tåget hem pratade vi om orättvisor. Om Roslund och Hellströms böcker, och att de var otäcka i sitt avskalde språk, om hur de speglade ett samhälle vi föraktar men ändå accepterar att leva i. En bit in på resan slås dörren till vår vagn upp, in kliver en man i smutsiga kläder, han blir stående några sekunder, iaktar oss, sedan kommer ljud ur en smutsig mun. Han önskar oss gott nytt år, ursäktar sig i all sin klumpighet, sitt påträngande sätt, innan han förklarar att han är hemlös och värmer sig en stund på tåget och kanske kan det finnas någon som kan avvara en slant. Hela tiden tittar han ner på sina fötter, han talar snabbt, verkar skämmas, en ödmjukhet i hela sin framtoning. Han gillar det inte. Det är ingen naturlig situation, inget han gör ofta.
Jag gav honom ett mynt, ville gärna gett honom mer, men någonstans fanns ett stänk av misstänksamhet, om att det förmodligen finns människor därute som tigger, som utnyttjar välvillighet,som inte alls behöver pengar till mat utan till andra saker.
Jag skämdes lite för mina tankar, och började fundera på över hur vi behandlar varandra, hur samhället sparkar de som redan ligger och vi står och tittar, lite nöjda att det är någon annan, att vi slipper, att det inte är vi som behöver stå inför ett fullsatt tåg, titta ner i marken, och skämmas över att vi är hemlösa och hungriga.
Alla borde läsa Roslund och Hellströms böcker.
Imorgon är det träning som vanligt. Halv elva. Sedan blir det Westfields hela eftermiddagen.
Henrik Rydström
33 år, bördig från Blekinge, pappa till Tuva 5 år, fotbollsspelare, nöjesrecensent, skribent, lärare, lutheran, mystiker, ödmjuk besserwisser som försöker späka både kropp och själ.
henrik.rydstrom@barometern.se
Telefon: 0480-591 00
90 röda minuter
Håller koll på vad som händer kring Kalmar FF, lagen, supportrarna och hur snacket går på Fredriksskans.
Tips? Nyheter? Mejla:
90minuter@barometern.se
Handbollsbloggen
Kalmarkillen Marcus Larsson är spelande assisterande tränare i Alstermo och kommer att blogga om allt från handbolls-EM till de lägsta serierna.
Elmbloggen
Exklusivt bloggar Broakullasonen David Elm, 26, från London och sitt liv som fotbollsspelare i Fulham och Premier League. Varje tisdag kan du även läsa en krönika i papperstidningen från David Elm under vinjetten "Livet i Ligan".
Tobias Carlsson
Gift tvåbarnsfar med alla tillbehör. Tobias Carlsson, den som varit längst i Kalmar FF av dagens spelare och därmed är högst upp i hierarkin. En virtuos på plan, utan elegans dock.
tobias.carlsson@barometern.se
Telefon: 0480-591 00
Andreas Wistrand
Ölandskillen Andreas Wistrand är sångare i Highlights och tävlar i Melodifestivalen 2010 i Sandviken med låten Come on and get me now. Bandet var också med och tävlade i Dansbandskampen 2009 och 2008.
Nu bloggar han exklusivt för Barometern.se.
Christian Gustafsson
32-årig sportreporter på Oskarshamns-Tidningen. Bor i radhus i Kristineberg i Oskarshamn. Pappa till Tilde, 7, och Idde, 3. Gift med Anna. Född och uppvuxen i Oskarshamn. Flyttade till Stockholm 1998 och hamnade så småningom på Aftonbladet. Flyttade hem igen 2001 och har sedan dess arbetat på OT. Idrottsmeriter? Spelat division 1-innebandy med Oskarshamns IK (tvåa i poängligan 97/98!) och Farsta Sharks samt division 5-fotboll med Bråbo. Gillar: Liverpool, familjen och Canal Plus. Ogillar: Ärtor och Manchester United. Starkaste idrottsminne: När OT-fotografen Hasse Broms tvingade ner mig i en låda för att plåta mig som ”gubben i lådan” inför seriefinalen mot Södra Kärr i innebandyettan.
christian.gustafsson@ot.se
Telefon: 0491-575 11
Fotbollsbloggen
David Winberg, 34 år, har jobbat som sportreporter/redigerare på Barometern sedan december 2007.
Född och uppvuxen i Ljungarum i Jönköping. Hamnade i Kalmar 2002 via stoppen Växjö, samt amerikanska Little Rock, Orlando och Winston-Salem.
Den här bloggen kommer att handla om fotboll i allmänhet och lokalboll från division 2 till sexan i synnerhet.
Tips?
Nyheter?
Mejla mig!
david.winberg@barometern.se
Telefon: 0480-592 55
Johan Sjödell-Wiklander
28-årig stockholmare som vräkt i mål i hockeyallsvenskan under hela 2000-talet. Är en riktig spelare – och då inte bara på isen. Vann för ett par år sedan 1,4 miljoner kronor på poker tillsammans med en kompis.
johan.sjodell-wiklander@ot.se
Heléne Ljung
Vem jag är tänker jag inte berätta här. Ni som inte vet får veta i bloggen. Men: sen 1988 har jag jobbat på den här tidningen, trivs oförskämt bra. Tycker ni jag verkar bekant kan det bero på att jag en gång i veckan skriver Ljungeltelegrafen. Det fortsätter jag med, en del av det jag bloggar om här kanske ni får läsa en gång till i den spalten. Nu är ni så vänliga att lägga min blogg till era favoritlänkar!
helene.ljung@barometern.se
Telefon: 0480-592 26
Ronja Koepke
Mediestudent, skribent, teaterapa, musikfreak, fotonörd och arbetsmyra. Läser tredje året på Högskolan i Kalmar. Bloggar om skolans vardag, helgens partaj, livets funderingar, förlust och sorg, passion och kunskap. Jag älskar att resa, skratta, läsa böcker, dansa på nattklubbsgolvet och skriva musik, noveller och dikter. Här kan du läsa om hur man blir bemött som ung färsking i mediebranschen. Följ tankar, känslor, funderingar och fakta. Read it.
ronja.koepke@barometern.se
Telefon: 0480-591 00
Huvudnyheter just nu
LÄS MER
