Jag och Plura rekommenderar fyra 2012-plattor av 0491-artister
Tisdag 07 aug 2012, 00:15
Marcus Olsson – Outsider
"Född på Manhattan, uppvuxen i Oskarshamn". Typ så brukar Ulf Lundell presentera sin kapellmästare på konserter. Marcus Olsson är tveklöst Oskarshamns största musiker i dag – trots att nästan ingen känner till honom. Men spelar man sax och klaviatur med Uffe, är (snudd på) permanent medlem i Eldkvarn och lirar med Moneybrother så är det inte så mycket snack.
Outsider släpptes i somras och är en pärla i all sin enkelhet. Mackan sjunger förbaskat bra och jag tänker på Elvis Costell och Nick Lowe hela tiden och sämre saker kan man ju tänka på.
Inledande popdängan All that you have to know sätter tonen. Jag säger som Plura: "Ni har en högtidsstund framför er om ni ger skivan en chans".
Här kan ni förövrigt läsa en ny intervju med "Söders hemligaste artist". Klart läsvärd.
Lånad tid – VII
Ska inte tjata mer om den här, men det är förmodligen den bästa skiva en Oskarshamnsartist någonsin släppt i från sig. Fast nu får det vara nog med murder ballads. Nu vill jag ha bredbent glockenspielrock, Martin. Ok?
Lilja – Vackra drömmar
Det här är inget The View direkt, om man säger så. Här går det sakta och vingligt och allt är så skört. så skört. Säg tio lyssningar, sedan kan vi börja snacka. Vackra drömmar gör inget annat än växer när man väl börjat lyssna. Mackanbaloo & Co har nåt på gång.
Peter Högklint – Här och nu
Trespårsplatta med en bra låt. Men den är förbannat bra. Titelspåret är så jäkla mycket Magnus Lindberg att Lindberg själv skulle börja undra vad som försiggår om han hörde.
På Barometern.se är det möjligt att kommentera nästan alla artiklar. Dock tar vi bort möjligheten att kommentera artiklar med rättsrelaterat innehåll, till exempel domar och åtal. Vi hade den möjligheten tidigare, men fick då mängder med kommentarer med innehåll som vi inte kunde publicera.
För att kunna kommentera måste du ha ett användarkonto hos Disqus, vars verktyg för kommentarer används på Barometern.se. På tider då Barometerns webbredaktion inte är bemannad går det inte att kommentera artiklar på Barometern.se
Barometern.se tillämpar eftermoderering av läsarkommentarerna. Det innebär att den som skriver en kommentar får den publicerad i det närmaste omedelbart, men att kommentaren senare kan komma att modereras bort om den inte lever upp till riktlinjerna för läsarkommentarer på Barometern.se.
Det innebär också att vid publiceringen är det den som skrivit kommentaren som är juridiskt ansvarig för dess innehåll och därmed kan bli anmäld för exempelvis förtal. Efter modereringen är det ansvarig utgivare på Barometern som bär det juridiska ansvaret.
Läsarkommentarer - riktlinjer
Vi har högt i tak.
Vi har en tillåtande grundinställning.
Vi vill att användarna ska komma till tals.
Men
Vi tillåter inte läsarkommentarer i samband med rättsrelaterade artiklar.
Vi publicerar inte läsarkommentarer där någon anklagas för brottslighet.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara osanningar.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara faktafel.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med synpunkter eller åsikter som inte är relevanta för den diskuterade artikeln.
Vi publicerar inte läsarkommentarer om etnisk grupp, kön, sexuell läggning, politisk tillhörighet, yrke eller religion om det saknar betydelse i sammanhanget
Vi tillåter kritik mot personers handlingar och beslut. Etiska spelregler gäller.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppgifter som vi av etiska skäl undvikit att publicera i den diskuterade artikeln.
Vi kan publicera länkar till andra webbplatser, men de ska vara relevanta för den diskuterade artikeln.
Vi rättar inte grammatiska fel, stavningsfel, meningsbyggnadsfel mm i läsarkommentarerna.
Christian "Kentauren" Karlssons löparkarriär är imponerande.
Foto: Magnus Eriksson
Jonas "Skåne" Andersson. En av Oskarshamns största idrottsmän genom tiderna.
Det finns dom som hävdar att den här bloggen är död.
Fock off, säger jag. Här har ni 13 063 – TRETTONTUSENSEXTIOTRE! – tecken om heaven and hell, skrivna rakt ut in the air. I princip oredigerade.
Tar väl en förmiddag eller så att läsa i genom.
Håll till godo.
• • •
Har försökt nå Roger Jönsson några dagar. Sportchefen. Han är svår att få tag på i bland och jag kan förstå honom. Åtta timmar om dagen säger han att han tillbringar med sin smartphone tryckt mot kindbenet.
Tuffa tider, för en lagbyggare. Se där, en Gyllene Tider-referens direkt.
Nåväl. Till saken.
Efter att Jonathan Johnson (han klarar ju i alla fall första kriteriet, det att man måste ha en känd pappa om man ska spela i/träna IKO) presenterats så återstår fyra spelare att presentera.
• Målvakt
– Det är ett gissel. Det bästa vore om förbundet tilldelade alla lag varsin målvakt, sa Jönsson och skrattade och skojade, men menade nog lite vad han sa.
De är ett lotteri att värva målvakt.
IKO har i dag tre vägar de funderar på:
1) Svensk keeper och då finns i princip bara Michal Zajkowski att tillgå, han är kontaktad och intresserad, men affären är inte superhet. Nicklas Dahlberg har ju varit på tapeten, men han är tydligen inte sugen på IKO.
2) Utländsk målvakt. Troligen det troligaste. Gissningsvis en finne eller jänkare.
3) Låna. Frölunda är en klubb som det återigen skulle kunna lånedealas med. Men det finns fler elitserieklubbar som kan tänka sig att ställa upp och låna målvakt till IKO.
• Back
En offensiv rightback som är god för 20–25 poäng. Det är kravbilden på sista (för nu) backpusselbiten. Finns kanske någon svensk, men troligen handlar det även här om en utländsk lirare.
• Center
Jönsson hade tänkt sig att sno Johan Andersson från Södertälje, men han valde att stanna i Kringelstan. Föll på plånkans storlek. Andersson hade så klart varit en lysande andracenter och inte minst en svensk andracenter. Nu är det som det är. Svenska hockeyspelare är, liksom engelska fotbollsspelare, för dyra i förhållande till sin kapacitet och därför lär det handla om en legoknekt även på den här positionen.
• Forward
IKO är hyfsat nära med en kanadensare. En yngre kille, som har motsvarande Nordamerikastats som Soares och Leavitt. Förmodligen den position som är närmast en lösning.
Roger Jönsson vill helst ha lagbygget klart till midsommar, men då blir det bråda dagar och det troliga är att en eller två platser står öppna en bit in i juli. Och det spelar väl egentligen ingen roll. Det är den 1 augusti som är nyckeldatumet. Då anländer Soares och Leavitt och då ska det gås på is. Allt innan dess är egentligen irrelevant.
Om de här fyra spelarna blir utlänningar, vilket är troligt, så hamnar IKO på tio utländska spelare. Det låter kanske mycket, men egentligen spelar det ju ingen roll. Förra säsongen hade IKO nio utländska spelare och det gick ju bra. Laget är förmodligen populärare än någonsin. Det viktigaste är trots allt vilka resultat laget presterar och då spelar det mindre roll om lirarna kommer från Dalarna eller Wisconsin.
Min känsla är att publiken skiter lite i vilket, bara laget vinner.
• • •
Dessutom ska en juniortränare och en tredjetränare till a-laget rekryteras.
Lutar åt Andreas Schultz i första fallet. Tredjetränare finns ett par olika spår. Robert Burakovsky är fortfarande ett av dem.
• • •
På tal om IKO.
Årsmötet förra veckan blev ju intressant. Först satt jag av de kanske tråkigaste 45 minuterna i mitt liv. Mats Söder pladdrade på om allt mellan himmel och jord, Sven-Åke Johansson förde en sövande talan som mötesordförande och en hel radda trotjänare tackades av med blommor och medaljer och fan och hans moster.
Men. Så. Plöstligt.
Mötet var slut och bara punkten Övriga frågor återstod.
Då greppade Mats Söder mikrofonen igen och sa: ”Vi måste ha ett extra årsmöte i augusti. Jag ska nämligen avgå”.
Häpp!
Jag vaknade med ett tyck och fick ringa redigeraren i Kalmar och prioritera om tidningen. Nyheten om att Per Nygren, kommunsekreteraren, valts in i styrelsen fick stryka på foten för Söders bomb.
Jag kan absolut förstås Söders dilemma, att han inte har tid att sköta sitt numera rätt stora företag samtidigt som han lägger ner själ och hjärta och mer än det i IK Oskarshamn. En förening som omsätter 25 millar och har massor av anställda.
Nu står IKO inför problemet att skaffa en ny ordförande. Det finns ju vissa kravspecifikationer med rollen. De tre senaste ordförandena har hetat Leif Hammarqvist (Moderaternas starke man när det begav sig), Niklas Lundin (vd för Luxo, Glamox och numera Länsförsäkringar) och Mats Söder.
Ni hajar.
Det går inte att sätta vem som helst på den här posten. I skrivande stund har jag inga gissningar på vem som kan tänkas ta över klubban, men gissningsvis blir det någon inom näringslivet. Kanske någon mer delegerande och mindre framträdande roll än de senaste bossarna.
Hur som helst så är det hyggligt krattat för den som kommer in. Mats Söder har gjort ett hästjobb och satt en organisation som i skrivande stund håller på och expandera ytterligare. Det är inte längre som när Niklas Lundin tvingades sitta på kansliet och ringa agenter för att knyta upp de sista spelarna i truppen.
• • •
Oskarshamns AIK har redan nu förlorat lika många matcher som under hela förra säsongen. Å andra sidan kommer det inte krävas några 51 poäng för att vinna den här tokjämna serien.
Drygt 40 pinnar kommer troligen räcka.
Mot Lindsdal blottades OAIK:s brister ganska tydligt:
• Målvaktsspelet. Darmin Sobo borde givetvis ha tagit frisparken som Fredrik Petersson dunkade upp i nättaket från 30 meters håll. Kanske hade det varit bättre att han inte satt upp någon mur alls, då tror jag att han hade haft större chans att ta den.
• Längden. OAIK är ett pygmélag. När Fredrik Petersson gick till väders och knoppade in 1–1 var det ingen som var i närheten av att kunna matcha honom. Här saknas Johannes Lagesson och Peter Jansson.
• Målskyttet. Förra året vräkte OAIK in mål. Nu får de slita hjärtat ur kroppen för varje mål. Alla de chanser som skapades i första halvlek mot Lindsdal borde ha resulterat i åtminstone två mål till. Så mycket skapade svartvitt. Joakim Lengyel och Filip Jägerbrink (som verkligen inte är den som ska göra målen) har dragit sitt strå till stacken och gjort de mål man kan begära, men resten?
• Det oförutsägbara. När laget förra året hamnade i trubbel och underläge och sånt så hade de alltid en Peiman Eliassi eller en Niki Avdyli att kasta in och ändra matchbilden med. Det finns inte nu. Som JohanIsraelsson, Lindsdalskaptenen, skrev på Twitter efter matchen: ”Publiken får inte se lika mycket show i år. Snarare ett starkt kollektivt. Kanske inte lika sexigt”.
Nu låter jag gnällig här. OAIK är trots allt bara tre poäng från serieledning och jag tror absolut att de kommer vara med hela vägen. Men man har ju stora krav på laget som skämt bort sin publik med vacker gärdsgårds-tiki-taka de senaste åren.
Och kraven ska vara höga. Föreningen har själv en uttalad målsättning att gå upp i division 1 den här säsongen.
Närmast väntar Rosengård borta i helgen. Sannolikt en festlig upplevelse för OAIK-spelarna. Rosengård har hittills ett publiksnitt på 932 personer. Överlägset bäst i serien, om än beroende på nåt derbyjippo.
• • •
På tal om OAIK. I nästa omgång av Smålandscupen möts Oskarshamns AIK och IFK Oskarshamn. Visst, Smålandscupen är Smålandscupen, men visst fasen kommer det bli festligt.
IFKO är på gång rejält i fyran och kommer säkert satsa allt på att rubba storebror i den här matchen. Frågan är hur allvarligt OAIK tar på matchen.
Gissningsvis skickar Ola Petersson ut ett gäng med barn spetsat med några a-lagsspelare.
Frågan är om det räcker mot Amar Zubcevic & Co.
• • •
Och när vi ändå är inne på Amar Zubcevic.
Vad tror ni, skulle han göra avtryck i en högre division?
Killen har gjort 14 mål på åtta division 4-matcher så här långt och det är ju makalöst bra. Jag har alltid gillat Amar och hans spelstil och tror faktiskt att han skulle tillföra kvaliteter i dagens OAIK som inte finns för närvarande.
Det oförutsägbara, det spektakulära.
Han knorrar ju in frisparkar som många allsvenska spelare bara drömmer om.
Vore definitivt värt att testa för Johan Woxö, men jag gissar att OAIK är lite för stolta för att komma och försöka locka spelare från Arthur Wingrens blåvita gamla skapelse från 1904.
• • •
Ser att The Quill får strålande recensioner för sin nya platta, Tiger blood. Inte mer än rätt. Den är lysande.
Min löparkarriär (den är på division 6-nivå, typ) är på väg uppåt igen efter ett par år i dvala. Gjorde 49 minuter på milen (ute) häromdagen och skulle nog kunna gå ner mot 21 minuter på halvmilen om jag pressade mig lite.
Målen är 45 på milen och under 20 på halva distansen.
Fullständigt ouppnåeliga, är känslan.
• • •
Är för övrigt rätt besatt av löpartider. Jag är så jäkla imponerad av folk som kan springa fort och länge. Kan inte för mitt liv förstå hur Jonas Andersson – Skåne – kunnat springa milen på 29.40. Det är så infernaliskt, osannolikt snabbt så ingen kan förstå det.
För att klargöra. Man måste alltså håll över 20 km/h på ett löpband om man ska komma ner på en sådan tid.
Jag klarar knappt att komma upp i den hastigheten. Han gjorde det dessutom utomhus, vilket är eter värre.
I mina ögon är Skåne en av Oskarshamns största idrottsmän genom tiderna. Utan skadan 2007 hade han varit ännu större. Garanterat.
• • •
En annan löpare som man bara måste impas av är Christian ”CK” Karlsson. Den gamle hockey- och fotbollsspelare springer lite som en sånt där figur som är hälften häst och hälften människa, ni vet. Kallas det möjligen kentaur?
Lite trippande, men fort så in i bänken går det. Han var bara ett par minuter efter Skåne på Skomakareloppet och gjorde Göteborgsvarvet på 1.23 i den tropiska hettan för ett par veckor sedan.
Djupt imponerad är jag.
Djupt.
• • •
En pliktskyldig bortaseger mot Hammarby, en tung viktoria mot Piraterna, en hedersam förlust borta mot Smederna och – nu senast – en svag insats hemma mot Indianerna.
Dackarna, som haft otur med skador, har blandat och gett.
I kväll, tisdag, väntar Vargarna från Norrköping hemma på G&B Arena och allt annat än en säker hemmaseger är underkänt.
Jo, så är det faktiskt. Vargarna har visserligen haft lite oflyt i inledningen och hade säkert haft betydligt fler poäng om de haft alla förare tillgängliga. Men nu har de inte haft det. I kväll saknas ikonen Nicki Pedersen. Även hans ersättare, Scott Nicholls, har fått lämna återbud.
Dackarna ska omöjligen kunna förlora.
• • •
Hur har då förarna skött sig så här långt?
I avsaknad av Darcy Ward är Fredrik Lindgren och Michael Jepsen Jensen ryggraden i laget. Stabila, spöar motståndarnas stjärnor och plockar stadigt tvåsiffriga poäng. Även Patryk Dudek har varit bra. Han har hanterat plats ett i laget – den kanske svåraste – på ett bra sätt.
Sedan är det mer tveksamt.
Dennis Andersson ger jag godkänt. Det är tufft att plocka poäng som ordinarie och han har ändå haft en hel del motståndare efter sig. Patrick Hougaard gjorde några bra insatser på reserven, men klappade i genom när han fick köra som ordinarie senast. En tillfällighet?
Mikkel Michelsen har gjort det okej, inte mer, som reserv och är än så länge inget att hålla sig i när det blåser.
Simon Gustafsson är en gåta. Den åkskicklige ynglingen har gjort några hyggliga heat, men står på det stora hela stilla i utvecklingen. Frågan är om det inte är bättre att köra med Joel Larsson – som imponerat när han fått chansen – för tillfället.
• • •
Dackarna var ett oskrivet kort när serien började. Fågel eller fisk?
Efter fyra omgångar känner jag i princip samma sak.
Mästarna från 2007 är ömsom en stolt örn högt i det blå, ömsom en klubbad rödspätta.
Samtidigt spelar det egentligen ingen roll hur bra eller dåligt ett lag är på våren. Väldigt få saker i speedway-Sverige avgörs den här tiden på året. Just nu leder Västervik serien och har tillsammans med Indianerna varit det bästa laget. Samtidigt känns det som att i princip alla, utom Vargarna och Hammarby, kan ta sig till en SM-final med rätt resa.
Det finns väl ingen annan sport där förutsättningarna kan ändras så radikalt och det är ju lite av charmen. En simpel regnkväll hit eller dit i slutspelet kan rubba mycket. En långtidsskada på Iversen i Indianerna eller Jonsson i Smederna vänder upp och ner på det mesta.
Och vad händer om något lag plockar in Tai Woffinden, Matej Zagar eller Tomasz Gollob i transferfönstret?
• • •
För Dackarna är det är många om och men och saker och ting som ska falla på plats. Men säg att Darcy Ward kommer tillbaka som den topp fem-förare i världen som han var innan skadan. Säg att Lindgren och Jepsen Jensen håller sin nivå. Säga att Dudek tar ett kliv till. Säg att Hougaard och Andersson stabiliserar sig. Säg att Michelsen gör ”en Jepsen Jensen”. Säg att Gustafsson hittar sig själv.
Säg framför allt att Dackarna får vara skadefria.
Då skulle faktiskt Micke Karlsson och Jerker Erikssons ungdomsgård kunna vara med och utmana om guldet när det drar ihop sig till slutspel.
För det är ju faktiskt då speedwaysäsongen börjar.
Här kommer ett rejält knippe färska IKO-news. Längst ner har jag slängt ihop hur kedjorna skulle kunna se ut.
Here we go:
Jonathan Johnson, Frölunda, blir IKO:s fjärdecenter nästa säsong. Säker källa. En lånedeal som ska ha varit klar en tid, men som inte offentliggjorts. Johnson är son till gamle storspelaren Jonas Johnson. Han gjorde en lånematch för Karlskrona förra säsongen, och som han gjorde det. Johnson satte matchens enda mål i Malmö Arena.
Lukas Ericsson är, precis som MrMadhawk skrev tidigare i dag, klar för IKO. Blev klart i dag. Kontraktet skrivs troligen under på onsdagen. Därmed är Mikael ”Daggen” Eriksson och John Vigilante med all säkerhet avskrivna.
Roger Jönsson självritar snart på ett nytt kontrakt med IKO. Sportchefen sitter, enligt bra källor, i detta nu med ett treårskontrakt framför sig. Dealen lär bli klar vilken dag som helst. Är det månne IKO:s viktigaste signatur alla kategorier?
Oskar Sehlstedt är precis som ikoskarshamn.blogg.se redan skrivit snart klar för IKO. Reservkeeper.
Rasmus Djerf är klar. Tryout.
Alex Leavitt presenterades som väntat på tisdagen. Jönsson har fått kalasreferenser från Mathias Porseland som spelat med Leavitt i SM-Liiga.
• • •
Vad jagar IKO då?
Det finns en bra påse stålar kvar i budgeten och det är en hel del spets som fortfarande ska in. Efter lite (mycket) luskande och pusslande så är jag säker på att det är följande som ska värvas:
• Spetsforward. En utländsk spetsspelare av ungefär samma kaliber som Soares och Leavitt.
• Andracenter. En ersättare till Stefan Öhman. Tvåvägscenter, med defensivt tänk för att väga upp tokoffensiva Soares/Leavitt. Det jobbas som jag fattat på en svensk lösning, men marknaden är tunn. Landar sannolikt i en utländsk bekantskap. Andreas Valdix är fortfarande ett alternativ här.
• Förstamålvakt. Lurigaste posten. Många lag jagar målvakt. Marknaden begränsad. Niklas Dahlberg – i Örebro förra året – är ett IKO-alternativ, men det kan mycket väl (troligen) bli en utländsk målvakt. En lånedeal med Frölunda är också ett alternativ.
• Sam-ersättare. En rightback med kapacitet för runt 20 poäng. Erik de la Rose är en back som finns på Jönssons karta, men här är även Almtuna med i leken. Finns både svenska och utländska alternativ.
• En backplats hålls öppentill hösten. Lutar åt ett elitserielån.
Sisådär, det var väl mycket matnyttig info så här på tisdagskvällen?
• • •
Skissar man upp det kedjevis skulle det kunna se ut ungefär så här framåt. Spännande – minst sagt:
Första: Alex Leavitt – Josh Soares – NY spetsforward.
Andra/tredje: Morten Poulsen – NY andracenter – Lukas Ericsson.
Tredje/andra: Victor Backman – Victor Svensson – Victor Löfstedt.
Fjärde: Mikael Lidhammar – Jonathan Johnson – Mattias Granlund.
Klart vi måste hålla traditionen vid liv, och betygsätta Latitud 57-startfältet. Utan att föregå mig själv allt för mycket, så är det enkelt att konstatera att det är den bästa line up:en so far.
Betygen är satta ur någon slags kombinerat "Vad jag gillar"- och "Kommer det funka i Oskarshamn?"-perspektiv.
• • •
Magnus Uggla – CCCCC
Festivageneral Christian Åberg var skrajsen att folk skulle vara aviga om han kom dragandes med samma headliner ett år till. Totalt obefogat.
Förra året snudd på välte Ugglan Brädholmen och det lär knappast bli mindre drag nu när han är hetare än någonsin efter sin succékrogshow på Börsen, sitt radioprogram, sin Så mycket bättre-medverkan och sin Olle Ljungström-lånade superhit. Perfekt Oskarshamnsartist, lite så där lagom farlig och förbenat folklig. Det kommer garanterat bli ett jävla drag – igen.
På något sätt den ultimata sommar-0491-artisten.
Alina Devecerski – CCCC
När headlinartisterna – Uggla och Eva – kanske talar till en lite äldre publik är det här en tokviktig bokning. Alina är tillräckligt mainstream för att locka såväl tonårsgängen från Krixberg, som det lite mer småstadsstiffa Åströmsklientelet. Och mig. Flytta på dig är en superhit och Det e dark nu var en av förra årets bästa svenska låtar.
Style Of Eye – CCCC
En bokning jag gillar skarpt. Klassen bättre än förra årets dansakt, Nause. Style of eye öppnade för Swedish House Mafia på Friends och han (Linus Eklöw heter han egentligen) är en av de allra största svenska dj-stjärnorna för tillfället. Har jobbat med allt och alla i den svenska musikeliten. Viktig akt för att locka ungdomen till festivalen.
Eva Dahlgren – CCC
Valet stod mellan Eva och Mellovinnaren Robin Stjernberg. Latitudbokarna valde Eva och det måste så klart ha varit rätt val. Vem kommer minnas Robin (hette han så?) när han kommit på 17:e plats i Malmö Arena om ett par veckor?
Visst, det kanske finns en del ungtuppar som inte hajar grejen. Som undrar vem tanten är.
Men faktum är ju att Eva var Sveriges kanske största artist i höjd med Vem tänder stjärnorna?. Den nivån var det. Så klart har hon inte den statusen i dag och hitsen ligger långt bak i tiden. Men de är många och Eva Dahlgren ÄR en ikon. Fräckt hur som helst för Latitud 57 att kunna toppa affischen med två så legendariska namn som Uggla och Dahlgren. Borde rimligen inte funka med en budget på typ 850 000 kronor.
Nu ska hon köra en greatest hits-show och få hela Brädholmen att gung-gung-gunga.
Det kommer bli en nostalgifest för radhusfolket.
Agnes – CCC
Vet inte riktigt vad jag ska tycka. Vem gillar Agnes 2013, liksom? Lite mellanmjökligt, va? Samtidigt är det en rätt tung bokning som tredjeakt. Lär locka pojkarna från Kristdala och Berga. Gott så.
Free Fall – CCC
Minisupergrupp med Mattias Bärjed från The Soundtrack Of Our Lives och Ludwig Dahlberg från (The (International) Noice Conspiracy. Tungt och 70-taligt och Black Sabbath-igt och rätt så bra. Inte helt min stajl (jag är mer Accept- och Mötley Crüe-hårdrockssnubben), men de har fått bra recensioner och kommer säkert att locka såna som ser ut och luktar som grabbarna i The Quill. Jag kommer titta.
Smash Into Pieces – CC
Örebroarna gör lättsmält Hardcore Superstar-pophårdrock. På köpet-bokning. Lär väl inte dra så mycket folk, men breddar programmet och kan säkert funka. Hårdrocksakter har en tendens att göra det på den här festivalen.
The Pusher – C
Var precis som Uggla här förra året. Har sin Blow me and run-hit (som för all del är förbannat catchy), men mig hade den här bokningen kunnat kvitta.
IK Oskarshamn letar som bekant efter ytterligare en tränare. En som kan utveckla detaljer, sköta special teams, hantera videocoachning och stå och brinna som en valborgseld i båset tillsammans med Fredrik Söderström och Micke Larsson.
Jag kan så här mitt i natten avslöja det hetaste namnet i jakten: legendaren Robert Burakovsky.
Han har inga större tränarmeriter, men väl 478 elitseriematcher och 23 NHL-matcher i Ottawa under bältet. Bland mycket annat.
En IKO-delegation med sportchef Jönsson och tränare Söderström ska ha träffat Burakovsky någonstans in the middle of nowhere mellan Oskarshamn och Malmö i dag, tisdag, för att diskutera framtid och jobb och sånt. ”Burra” är ett av två namn, men är det som är hetast.
Personligen tror jag det skulle vara en kanonlösning.
"Burra" är ett respektnamn i hockey-Sverige. Han sägs, trots sin ringa tränarerfarenhet, ha ett jäkla hockeyöga och brinna för hockeyn och sin tränarkarriär.
• • •
MrMadhawk gick tidigare i kväll ut med att Alex Leavitt är klar för IKO. En spelare Jönsson var het på, och som jag skrev om, redan i fjol.
Då var han för dyr, för offensiv (Vigilante tog den gnuggarrollen senare), för kaxig och passade helt enkelt inte in i lagbygget där och då.
Stämmer det att han är klar nu – och det gör det till 99 procent när hökpojken är inblandad – så är läget ett helt annat. Den tokoffensive kanadensaren är en perfekt lekkamrat til Soares i power play och en andracenter över förväntningarna.
Spelare av Soares och Leavitts kaliber är IKO-publiken knappast vana vid, men Roger Jönsson är hal som en Olofströmsål och en lurig jäkel när det kommer till att håva i storfräsare (ni minns vad jag skrev, va?).
Utan att säga för mycket: IK Oskarshamn anno 13/14 ser förbannat, förbaskat, förbenat spännande ut.
Även om pressträffen var torftig, så var det i alla fall kul för yours truly att få testa AIK:s avbytarbänk (mer Ferrari-stolar) på Friends Arena. Jag provade även att stå i spelartunneln. Låtsades att jag var Steven Gerrard och att det satt 50 000 pers på läktarna. Festligt, faktiskt.
Elitserien i speedway hade upptaktsträff på Friends Arena på tisdagen. Övre raden: Fredrik Staaf, Elit Vetlanda, Anders Fröjd, Hammarby, Daniel Andersson Bäckström, Indianerna, Peter Jansson, Vargarna. Främre raden: Mikael Karlsson, Dackarna, Jimmy Jansson, Smederna, Patrik Hag, Västervik och Stefan Andersson, Piraterna.
Mighty.
Glad Banan på Gnagetbänken.
Missförstå mig nu inte. Jag älskar speedway. Det är tillsammans med ishockey och fotboll min absoluta favoritsport.
I love it, kort och gott.
Men det gnälls generellt en hel del inom speedwayen. Det är ljuddämpare som låter för mycket och motorer som går för sakta och oljor som kladdar och regn som häller ner och motståndare som kör som krattor och traktorer som gör potatisåkrar av speedwaybanor.
Och en massa annat.
Media gnälls det också en hel del på. Klubbarna kan inte fatta varför de inte får större utrymme i riksmedia. Speedway är ju ändå landets tredje största publiksport.
Jag ska tala om en stor anledning till varför ni inte får utrymme i SVT, TV4, kvällstidningar och liknande.
Ni skiter i media – då skiter media i er.
• • •
I tisdags var det upptaktsträff för elitserien i speedway på pampiga Friends Arena i Solna. En jäkla massa journalister var på plats. I princip alla tidningar som har ett elitserielag att skriva om var där. Sveriges Radio hade skickat Lasse Persson. SVT:s Johan Ejeborg kom snyggt släntrande i taxi fem minuter innan det började. Aftonbladets speedwayreporter Stefan Holm var på plats hela dagen. För att nämna några. Totalt ett 30-tal journalister.
Vi var där för att få höra några sedvanliga coachfloskler från scenen, men framför allt för att få träffa förare. Ordern var nämligen att klubbarna skulle ta med sig varsin förare av någorlunda klass. Jag fick listan med anmälda förare och det såg bra ut. Vi åkte två reportrar och hade för avsikt att ta in så mycket material inför säsongen det bara gick.
Problemet med speedwayförare är ju att de är så förbenat svåra att få tag på under säsongen. Inför matcher är de i andra länder och svarar inte, i samband med matcher ska med nån färja eller nåt flyg, och hinner inte snacka. Det är ett litet praktiskt helvete att skriva om speedway helt enkelt. Man är i mångt och mycket hänvisad till lagledare.
Så vi tänkte passa på, helt enkelt.
Sen började pressträffen.
Micke Max var hemma med sjukt barn. "Zorro" Zetterström likaså.
Antonio Lindbäck ville vara hemma med familjen eller om han bara ville slappa lite. Indianernas lagledare, Daniel ”Dalle” Andersson Bäckström, visste inte vilken av bortförklaring han skulle använda, så han körde båda.
Vargarna skickade Pontus Aspgren. Inget ont om honom, men det hade kunnat kvitta.
När fan började speedwayförare vabba? (lysande citat från träffen, som jag snodde från min vän Thomas Karlsson på Race Magazine). Usla bortförklaringar, hur som helst, och det var fler än jag som var upprörda över klubbarnas nonchalans.
Här har klubbarna och förarna tidernas chans att marknadsföra sin sport, nå ut i all tänkbar media på nationalarenan och allt – och så skiter de i det.
Ingen skugga över Cmore och SSI (Svensk Speedway och Isracing). De hade styrt upp dagen i det närmaste perfekt med rundvandring på Friends, snygga presentationer av lagen på storbild och en scen där den förträfflige Cmore-Björn Oldéen rattade proffsigt.
Men han lackade ju också i takt med att förarna inte dök upp och att en del lagledare svarade som en påse nötter på frågorna.
Cred till Piraterna som skickade Greg Hancock. Den övertrevlige amerikanen hamnade i allas blickfång och fick göra mängder av intervjuer. Han gjorde det med ett bländvitt leende och såg inte direkt ut att vantrivas.
Tänk om klubbarna kunnat inse värdet av den här exponeringen och skickat det bästa de har. Inte ens Andreas Jonsson, som bor ett par mil från Friends, var på plats.
Både SSI, Cmore och flera klubbledare var besvikna på det bristfälliga föraruppbådet och det är lätt att förstå.
Jag vet att schemat är tajt för förarna, men så förbannat tajt är det inte vid den här tiden på året. Givetvis grundar sig skolket från pressträffen i att de helt sonika inte pallade att offra en dag på att åka till Stockholm och sitta i jobbiga intervjuer. Och ledarna orkar/vågar inte ställa krav på dem.
Till nästa år hoppas jag att SSI, som arrangerar, ställer ultimatum.
Alla klubbar ska ha minst en topp tre-förare på plats. Svensk eller inte spelar ingen roll. Dessutom vill jag se alla VM-svenskarna på plats. Gärna ett par av seriens alla utländska profiler också.
Rensa i almanackan.
Det här är faktiskt en av de viktigaste dagarna på hela året för speedwayen, men det fattar inte – eller väljer att inte fatta – klubbarna.
Kan förarna flyga kors och tvärs över Europa dag ut och dag in under resten av säsongen så kan de ta sig till Stockholm – ett par mil från Arlanda – för att träffa lite journalister ett par apriltimmar.
Annars kan det faktiskt kvitta.
PS. Jag vill aldrig mer höra ett ord från speedwayklubbar om att de får för lite utrymme i media. DS.
• • •
Till sist några andra saker från pressupptakten på Friends:
Roligast: rundvandringen och föreläsningen om arenan. Faschinerande hur snabbt den ställs om från konsertarena till fotbollsstadion och tillbaka igen. Jag tror han som snackade sa att de skulle köra Springsteen x 2, AIK–Göteborg, One Direction, AIK-Halmstad och så Springsteen igen inom loppet att typ tio dagar i maj. I Arena Oskarshamn tar det en helg att rodda för Södertorn All Stars vårkonsert...
Bäst på scenen:Anders Fröjd är en provokativ fröjd att lyssna till. Profil! Stefan Andersson likaså. Greg Hancock är proffsens proffs och Peter Ljung cirkusens mest verbala förare. Smedernas Jimmy Jansson var smårolig. Dackarnas Micke Karlsson har gaskat upp sig rejält och är numera bland de bättre på scenen.
Sämst: Resten.
Allra bäst på scenen: Björn Oldéen. I nästa liv vill jag bli lika snygg, smart, smal och vältalig som Cmore-ankaret.
Victor JohanssonLeksandsbacken Tom Linder tittade in på redaktionen i dag och tog en fika. Det slutade med att han fick träffa Generalen. Något som alltid är en upplevelse.
När jag vaknade så fattade jag som brukligt tag i telefonen, nästan som i sömnen, och spelade ett par Quizkampenomgångar.
Jag slutade när jag svarade "Spielen Steveberg" på frågan vem som regisserat Jurassic Park. Det visade sig vara en sådan dag. Det mesta gick mer eller mindre åt skogen. Känns som ren tur att jag inte bröt armen när jag var ute och hoppade gunglängdhopp med kidsen. Men, men nu är det midnatt och den 19 april är över.
Lika bra det.
• • •
IKO är mitt uppe i värvningsarbetet. Det är ett lurigt år rent avslöjarmässigt eftersom det inte hänt så mycket än och eftersom flera av de kommande nyförvärven är utlänningar. Blir så klart svårare då. Här är i alla fall ett par mer eller mindre vaga news.
• En vanligtvis riktigt vass källa säger att Jönsson är relativt nära att landa både förstacentern (McGraths ersättare) och förstavingen (Scandellas ersättare). Det ska handla om riktiga klasspelare. ”Sätter Jönsson de här två kan han inte vara annat än grymt nöjd", säger källan.
• Båda ovan nämnda, plus Öhmans andracenterersättare, är utländska spelare. IKO har valt att disponera budgeten så att de lägger en riktigt stor del av stålarna på just de här tre spelarna. Nästan exakt en fjärdedel av den totala spelarbudgeten om jag fattat det rätt.
• Även en yngre spelare längre ner i hierarkin ska vara nära att signa. Vet inte mer än så.
• Fick ett annat tips i kväll som säger att Alex Bergström och Lukas Ericsson är nära IKO. Jönsson förnekar att det ska vara hett, och det kanske det inte är. Men jag tror mycket väl att en eller båda kan hamna i good old 0491-land igen när silly-stormen har lagt sig.
• • •
På tisdag är det speedwayupptakt på Friends. Ska bli kul att se arenan, faktiskt. Jag har inte varit där. Bland annat närvarar Greg Hancock, Peter Ljung, Magnus "Zorro" Zetterström, Thomas H Jonasson och Dackarnas Dennis Andersson.
Vill någon träffa mig och Bananarama när vi ändå är i headtown, så hittar ni oss säkrast på Riche.
Fråga den långhårige kyparen så visar han er till vårt bord.
• • •
IFK Oskarshamn vann premiären mot Nickebo med 3–2 efter en andrahalvleksvändning. Starkt. Kul. Hoppas de blåvita eleganterna (jag vet att jag inte får skriva så, men det är ett trevligt ord) kan vara med i toppen hela vägen. Det finns faktiskt en hel del klass i laget. Bland annat segerskytten Amar Zubcevic och liberon (!) Amar Drndo.
• • •
Även Fågelfors vann sin premiär. Synd, skam och slöseri dock att Pontus Persson fick sitta på bänken hela matchen.
Som att låta Simon Bank skriva resultatsidorna.
• • •
Under landskampen var Patrik Klüft på besök. Han träffade IKO-företrädare och diskuterade tjänsten som tredjelänk i ledarstaben.
Nu har dock IKO valt att nobba den gamle stavhopparen.
Ur ett rent pr-perspektiv var det ju lite synd. Det hade varit trevligt om Stavhopparens äkta hälft, Sjukamperskan, hade blivit ett vardagligt Flanadeninslag.
• • •
Sensationella OAIK-news: Niki Avdyli är otroligt nog tillbaka i träning redan nästa vecka. Inga närkontakter, men alla konditions- och passningsövningar får han vara med på. Fantastisk.
• • •
Mer OAIK. Peter "Den stora björnen" Jansson gjorde comeback på fredagsträningen. Han ska dock inte spela matcher, utan bara vara med för att hålla i gång och hjälpa de andra målvakterna.
Bullshit, tror jag.
Han står snart i målet igen.
• • •
Grattis till SM-guldet, Markus Svensson.
En av få kalmariter som oskarshamnarna tagit till sina hjärtan.
Fantastiskt härlig och intellektuell person med hockeyvärldens sämsta klädsmak. Det vill inte säga lite.
• • •
Lite OAIK till. Emil Dolk, Eric Persson och Calle Aldebert bloggar på OT.se och det är en fröjd att läsa vad de skriver. Kloka, välskrivande pojkar.
Lördagkvällar från och med nu innebär GP-speedway. I alla fall varannan. I kväll är de i Polen, i svårstavade Bygdgoszcz.
Ska vi gissa på att Darcy "Copernicus" Ward tar hem det?
• • •
I bland får vi besök av både den ena och den andra på OT-redaktionen.
I dag var det nyblivne Leksandsbacken Tom Linder – en av fem kontinuerliga elitseriespelare med IKO som moderklubb genom tiderna – som tittade in en sväng när han var hemma och hälsade på. I släptåg hade han Marcus Hägg. De drack tacksamt kaffet de bjöds på och när de skulle gå efter nån timme mötte de Generalen, som är gladare än nånsin eftersom han ska gå i pension om några dagar, i korridoren:
– Nämen, Tom, vad kul att se dig. Gud, vad du har vuxit! utbarast Generalen till den två meter långe 27-åringen.
Det är ju typ det roligaste som finns att avslöja saker. Och nu kan jag avslöja att Latitud 57, som har Magnus Uggla klar sedan tidigare, har gjort klart med ytterligare en tung bokning:
Eva Dahlgren.
Arrangören vill så klart inte säga något, men riktigt vassa källor med bra insyn säger att så är fallet.
Och då brukar det stämma. Eva Dahlgren kör sin greatest hits-show på Brädholmen fredagen den 5 juli.
Det kan vi utgå från.
• • •
Även Alina ”Du måste flytta på dig” Devecerski ska vara klar för Latitud. Hon avslutar troligen på lördagskvällen, efter Agnes och Uggla.
Allegedly.
Som jag förstått det har arrangören valt mellan två alternativ. Eva D eller Mellovinnaren Robin Stjernberg. Ett lurigt val, men jag hade också valt Eva, utan snack.
Vem vet hur het Robin är när han har kommit på 17:e plats i Eurovision? Dessutom har han en enda ynka hit, jämfört med Dahlgrens ganska så feta katalog. Folkkärhetsdivergensen borde vara milsvid.
• • •
Förutom redan nämnda artister så har, enligt samma uppgiftslämnare, Oscar Linnros (lär ha varit nästan klar, men backat i sista stund), Mando Diao, Ulf Lundell och några till ha varit på Latitud-tapeten tidigare i vinter men fallit bort av olika anledningar.
• • •
Om mina uppgifter stämmer, och det gör de, så är det inget snack om att det här är det bästa Latitudprogrammet so far. Utan konkurrens.
Återkommer med en utförligare recension av alla bokningarna när allt är bekräftat och bokat och klappat och klart.
• • •
Även om Eva Dahlgren har gjort en del rätt saggiga saker, så har hon också gjort ett par av de bästa svenska popsångerna ever.
Roger Jönssons lagbygge är i full gång. Jag har ägnat lite tid åt att kartlägga hur det ser ut i skrivande stund och hur sportchefen tänker.
Jönsson själv vill så klart inte säga något, men efter ett oändligt antal samtal till initierade källor är jag ganska säker på att IK Oskarshamns lagbygge ser ut så här i detta nu.
• • •
Backar:
Defensiv back 1: Daniel Ljungkvist. Klar.
Defensiv back 2: Juha Uotila. Klar.
Defensiv back 3: Linus Morin. Klar.
Defensiv back 4: Oscar Engsund. Klar.
Offensiv back 1:NY rightback. Finns flera alternativ. Alexander Deilert, Asplöven, är kanske det hetaste.
Offensiv back 2: Russ Moyer, NY från Björklöven. Klar.
Offensiv back 3: NY.
Kommentar: IKO kommer till skillnad från tidigare säsonger att dra en rejäl skiljelinje mellan offensiva och defensiva backar. Fyra defensiva, tre offensiva. Plus en åttonde wild card-backplats som hålls öppen in i det sista för elitserielån á la Linus Hultström.
Moyer tillsammans med "Deilert"-backen kommer bli de stora powerplay-nycklarna.
• • •
Förstakedjan:NY utländsk forward – NY utländsk center – Victor Löfstedt.
Andrakedjan: Victor Backman – NY andracener – Morten Poulsen.
Tredjekedjan:NY (Lukas Ericsson) – Victor Svensson – NY (möjligen Vigilante/Valdix).
Fjärdekedjan: Mattias Granlund – NY – Mikael Lidhammar.
Kommentar: I förstakedjan är det McGraths och Scandellas (ekonomiska) ersättare som ska in. Garanterat utländska lirare. Även en andracenter måste värvas in nu när Öhman lämnar. Troligen utländsk. I tredje ska Victor Svensson ackompanjeras av två vingar. Den ena skulle kunna bli Andreas Valdix, men troligen inte. Han har inte fått något kontraktsförslag och sägs vilja utomlands. John Vigilante? Ja, möjligen. En av vingarna lär bli en "tuffing". I fjärde ska en, troligen ung, center in mellan de norrländska yrvädren. Typ Malmös Roger Ohlsson, eller något i den stilen.
• • •
Ett hett namn för en av de återstående ytterplatserna: IKO:s gamle kvalhjälte Lukas Ericsson. Samtal förs.
Även Alexander Bergströms namn har seglat upp och nämns. Möjligen en möjlig Stefan Öhman-ersättare.
• • •
Givetvis är kedjorna ovan inte på något sätt huggna i sten, men det är det här man jobbar efter. Dessutom finns det flera tiotals nyförvärvsnamn som fortfarande är "öppna" i Jönsson bok. Mycket återstår innan allt är på pränt.
• • •
En helt annan sak.
Många har undrat varför kanadensaren Russ Moyer valde att flytta till Oskarshamn trots att hans Björklöven tog klivet upp i allsvenskan.
Svaret är enkelt.
Moyer har varit klar för IKO ganska länge.
Enligt säkra uppgifter till bloggen fick Moyer ett kontraktsförslag i ett tidigt skede. Han velade länge och väl, men ungefär när kvalserien skulle börja fick han ett ultimatum av IKO: skriv på eller så blir det inget.
Han skrev på.
Småfult spel av IKO kan man tycka, men det är så det går till. Massor av affärer görs klara under säsong. Det som IKO tjänade på det var så klart att de fick Moyer över huvud taget, dels blev det betydligt billigare än om de skulle ha behövt ge sig in i en budgivning med Löven när de också var allsvenska.
Umeålaget ville nämligen behålla Moyer och såg honom som en nyckel i allsvenskan.
Roger Jönsson vill inte prata om Moyeraffären, men bekräftar i alla fall att Moyer ska ses som en ersättare för Maksim Matushkin,inte för Sam Lofquist.
Big-Sams ersättare återstår att värva. På papperet känns det som att IKO uppgraderar sin backbesättning en smula gentemot förra säsongen.
Oskarshamns AIK vann seriepremiären mot Sölvesborg med 1–0.
Och nöd och näppe.
Det gav tre poäng, men egentligen inga större svar.
Sölvesborg är tippat som jumbo av de flesta, men gjorde en ganska bra insats på konstgräset på Arena Oskarshamn.
Visst tog OAIK – som spelade oväntat defensivt i första, men flyttade upp presspelet betydligt i andra – över efter paus, när Joakim Lengyel och Mattias Rehn bytte plats och Mathias Jung kom in på vänsterbacken.
Gästerna var ändå långt i från ofarliga. Med tanke på alla högkaratiga chanser OAIK skapade första 20 efter paus kunde det blivit 4–0. Men det kunde lika gärna ha blivit 1–1. Sölvesborg hade en boll i stolpen, någon på mållinjen och oavgjort hade faktiskt inte varit helt orättvist.
De svar jag tror att Ola Petersson – som var oerhört lättad när domaren blåste av matchen – fick är att Jung är lösningen på vänsterbacken med sin fina vänsterfot och att Lengyel ska spela på topp. "Bosse" såg ganska ointresserad ut på kanten i första.
Mattias Rehn ska givetvis vara på planen, men frågan är var? Han är lite svårplacerad. Nu blev det massor av löpande på topp utan boll och skärpan var sisådär när chanserna dök upp. En roll som falsk nummer nio – där han kan riva sår i motståndarförsvaren med sina löpningar och hugga på andrabollar – borde passa bättre.
Målvakten Darmin Sobo har med rätta fått en del försäsongskritik, men jag tycker ändå att han gjorde det bra. Självfallet är det inte samma samklang i samarbetet mellan backlinje och keeper som med Peter Jansson mellan stolparna, men det kan man inte begära heller. Sobo är ganska svag i luftspelet, men gjorde det han skulle, höll nollan och svarade dessutom för ett par riktigt bra räddningar.
Martin Torstensson var jättebra och rännde som en besatt upp och ner på sin ytterback och hade han bara haft en bättre inläggs- och förstatouchefot så hade han varit redo för större ytterbacksuppgifter redan nu. Det kanske kommer vad det lider. Tvilingbrorsan Adam hade det lite tyngre på sin kant och blev utbytt i halvtid.
Eric Persson och Johan Törnström får ses som det givna mittlåset i år och även om det finns vissa problem, i synnerhet i uppspelsfasen, så ser det lovande ut. Där ska OAIK inte vara så oroliga.
På mitten blev det lite enmansshow. Filip Jägerbrink var nämligen helt outstanding. Inte bara för det maklösa målet ("Ett av de snyggaste som gjorts på Arena Oskarshamn", skrev löparlegendaren Kjell Johansson på Twitter efter matchen). "Jägarn" vann boll, fördelade boll och käkade motståndare. Det var synnerligen imponerande att se.
Tim Johansson (onödig utvisning) var en smula ringrostig efter skadebekymren, men är så klart gjuten i en defensiv balansroll. Emil Dolk och Calle Aldebert slet som djur utan att få ut så mycket offensivt. Helt okej insats av alla tre, dock.
TIll nästa match – Ljungby borta – är Tim Johansson avstängd. Sannolikt kommer Mergim Smakolli in på mitten. Han såg pigg ut de få minuter han fick mot Sölvesborg.
Glädjande för Ola P & Co är också att Erik Hoang snart är tillbaka i spel efter ögonskadan. Med hans snabbhet på en kant öppnas nya möjligheter i anfallsspelet som borde ge helt nya ytor.
Och, för att slutligen sparka in en öppen dörr, givetvis saknas Niki Avdylis kreativitet något alldeles oerhört. När OAIK körde fast, och det gjorde de faktiskt långa perioder mot Sölvesborg, så är det precis Avdylis små oväntade, förlösande trollkonster som saknas.
Få spelare bröt mönstret i premiären.
• • •
Sammantaget en ganska blek öppningsmatch, men det var ungefär vad man kunde förvänta sig. För ett spelande, bollägande och, på många sätt, nybyggt lag som OAIK handlar det i mångt och mycket om att kriga sig in i serien, hitta kemin och komma undan med så få få poängtapp som möjligt.
Ur det perspektivet kunde serien inte ha börjat bättre.
Harry Åberg, här hängandes på mamma Sofie Gunnarsson, bara minuterna innan illdådet som slog ut internet för alla landskampsjournalister. I bakgrunden syns oligarken Arne Nilsson och mannen som kallas "Tvålen". Till höger Svenska ishockeyförbundets ordförande Christer Englund och OT-journalisten Pontus Perssons skärmspräckta mobiltelefon. FOTO: SKÄGG-DANNE
IKO-klubbchefen fick det här sms:et. Vittnar väl om att landskampen var lyckad. FOTO: SNOTT FRÅN FACEBOOK
Harry Åberg.
Låter det inte som ett namn på en oförarglig skurk i en svensk 30- eller 40-talsfilm, så säg? Jo, det gör det och på onsdagskvällen gjorde Harry Åberg, som bara funnits på jorden i åtta månader, skäl för sitt fina namn.
Landskampen mellan Tre Kronor coh Slovakien i Arena Oskarshamn var precis slut. I scoutgåden, som fick agera tillfälligt presscentra kvällen till ära, lyste flitens lampa. Ett tiotal reportrar och fotografer slet med texter och bilder och pressläggningen var nära för de flesta. Det var OT och TT och Nyheterna och Scanpix och Hulkfoto och nån från hockeyförbundet och några till.
Just när jag skulle skicka texten för redigering slockande internet. Allt låste sig på skärmen. För alla. Ingen kunde skicka sina grejer till respektive redaktion, alla satt handfallna. Deadlineklockan klämtade, men vi var fast på den här öde, internetlösa ön. Vi ringde supporten, som kom snabbt. Inget fel hittades. Utanför stod SVT:s och Viasats bussar och jag vet inte om de också drabbades, men det är väl troligt.
Minuterna gick och vi fick helt sonika söka andra vägar att skicka. En del skickade via sina telefoner, andra flängde i väg i jakt på andra internetuppkopplingar.
Ett par timmar senare, vid midnatt, fick jag ett samtal från IKO:s klubbchef Martin Svenson. Det visade sig – högst sensationellt – att det var Harry Åberg, OQPR-Sofie Gunnarsson och Fake-Christian Åbergs åtta månader unga son, som hittat en sladd som såg spännande ut.
Den lille krabaten hade helt sonika dragit ut den ur väggen och, vips, var hela journalistkåren frånkopplad från världen.
Även om det var traumatisk och hjärtskärande för några simpla journalister, så var det en obarmhärtigt konkret väckarklocka hur skört vårt stackars samhälle faktiskt är.
Tack, Harry Boy!
• • •
...men nu vet ni i alla fall anledningen till varför det har hängt ”WANTED: HARRY ÅBERG"-affischer på varenda tidningsredaktion med självaktning i dag.
• • •
Fick höra i dag att det inte är så många lag anmälda till Oskarshamnskoden.
What?
Det är ju för böveln årets roligaste dag. Jag lovar. Sedan får ni ju chansen att spöa regerande mästaren OT (haha, klart ni inte kommer göra, men ni får chansen).
Kom igen nu, o-towners. Anmälningstiden verkar gå ut på lördag.
• • •
Boork och Wikegård i första periodpausen mellan Luleå och Färjestad i kväll.
Wow!
Vilken uppvisning i ordekvilibrism, pompös pondus, hotter than hell-hetta, showbiz-showande och – inte minst – gammal är äldst-hockeykunskap.
Ishockeyn blir ju ofta, inte minst av på höga hästar sittande fotbollsjournalister, beskylld för att vara taktiklös. Åka mer skridskor, blåställ på, stänga mittzon. Det är sant i många fall, men ofta är det samma visa även inom fotbollen.
Nåväl, i kväll slog Wikegård och Boork hål på varenda "jobba hårt i 60 minuter"-myt. Det var så nördigt och ambitiöst och pedagogiskt att man skickades bakåt i soffgruppen av den kunskapstryckvåg som skickades ut från tv:n.
En kvart som gav valuta för det ohemult svindyra Csports-abonnemanget.
• • •
Giulio Scandella, minns ni honom?
Han är klar för samma italienska klubb som han köpte ut sig från för ett år sedan, Val Pusteria.
• • •
Timmernabben–OAIK B 2–4.
OAIK-mål: Roskvist 2, Savolainen, Ivarsson.
• • •
På tal om OAIK. Påsken var inget vidare för de svartvita. Niki Avdyli-olyckan på påskafton känner vi alla till och är glada att han är vid liv och hyggligt gott mod på ett sjukhus i stället för någon helt annastans. Det kunde, som alla förstår, ha varit mycket värre.
Dagen före, på långfredagen, fick Erik Hoang, Kalmar FF-lånet, ett finger i ögat. Det verkade först inte så illa, men synen vill inte komma tillbaka. Hoang har fortfarande ytterst lite syn på ögat och kan omöjligt spela fotboll. Ny undersökning på 14 dagar, vilket gör att han åtminstone missar seriepremiären.
Å andra sidan tror jag att det är det sista han grubblar över för tillfället.
Vi hoppas på det bästa.
• • •
När vi ändå är inne på livets obönhörliga orättvisor. Sune Eklöf, speedway- och hockeyjournalist på TT, har jag haft mycket kontakt med genom åren. Vi kände inte varandra jätteväl, men pratade och skrattade alltid när vi träffades, främst på speedwaymatcher och GP:n.
Sune – 45 år, nygift och trebarnspappa – är den kunnigaste speedwaymänniska jag träffat. Sannolikt den mest respekterade journalisten i speedway-Sverige. Alltid glad och trevlig och en förbaskat härlig människa.
Nu är han borta. På ett ögonblick.
Det är så förbannat orättvist.
• • •
Till något helt annat. Förra veckans bästa låt var ovanligt lätt att utse. Öppningsspåret på nya Petter-plattan heter Mighty och gör sannerligen skäl för namnet.
Henrik Löwdahl verkar så okaptensk och timid och vanvettigt trevlig att jag bara vill bjuda hem honom på en bag in box-kväll.
Marcus Weinstock borde nästan vara en man för VM-truppen, så ofantligt bra som han varit ganska länge nu.
Foto: ROBERT GRANSTRÖM / SCANPIX
Chritian Engstrand vann första SM-semin och sitt LHC.
Markus Svensson har tagit förstaspaden i Schtaaan.
Det är ju ett tag sedan Söderström & Co slutade spela, ändå lyckas IK Oskarshamn, som vanligt numera, spela huvudrollen lite varstans när det drar ihop sig.
Förra säsongen stod IKO för en klassisk 0–7-torsk i Ängelholm. Rögle, som var uträknade, bananskalade sig till kvalserien och...häpp...gick upp i elitserien.
I år var det same, same, fast ändå inte. Ett avhängt IKO åkte till Karlskoga, spöade Lenny och sköt Örebro, som var uträknade, till kvalserien så att Chiquita och Dole jublade i kapp med Peter Andersson. Resultatet vet ni, Örebro är klart för elitserien – efter sju kvalserieomgångar.
Konklusion: vill man gå upp i elitserien så ska man vara inblandad i ett bananskalsdrama i sista playoffomgången och räddas till kvalserien av IK Oskarshamn.
Eller som Emil Kåberg – på klockren slaktyx-närkiska – sa efter slutsignalen i Lindab i kväll: ”Vi får tacka Oskaschaaamn att vi står här idag”.
Men det var fler IK Oskarshamns-kopplingar den här hockeykvällen. Många fler. Hör här:
• Johan Wiklander, som tack vare sin fantastiska 09/10-säsong är en stor anledning till att IKO fortfarande är en allsvensk klubb, sköt 1–0 knästående (!) och passade fram till Örebros 4–0-mål.
• Stefan Gråhns har gått och blivit något av Örebros kvalseriehjälte lite i skymundan. Sliter som ett djur och var inblandad i mycket i kväll. Serverade Weinstock – han borde fan vara VM-aktuell snart – till 2–0 och satte 5–0 när det var ombytta roller.
• Robin Gartner gör det storartat i Örebroförsvaret som backpartner till min favoritbohem, Thomas Mitell.
• Pär Edblom, minns ni honom? Han gjorde sju poänglösa testmatcher i IKO 06/07 och ansågs inte hålla måttet. I kväll gjorde han fem poäng (1+4) och var Leksands kung när de vann med 8–3 i Eon Arena. Så kan det gå.
• Johan Ryno är väl annars den som, tillsammans med Filip Forsberg, bär Leksand för tillfället. Satte viktiga 2–1 med ett välplacerat sniperavslut och spelade fram till 7–3.
• Joonas Rönnberg, ingen sensation i IKO för ett par år sedan, spelar helt ordinarie i Leksand backlinje.
• I SM-slutspelet har det i mångt och mycket utvecklats till en kamp mellan gamla IKO-målvakter. Mackan Svensson vaktade Skellefteå-kassen i kväll, men torskade keeperkampen mot Christian Engstrand som är förstavalet i Linköping. LHC vann i sudden och Engstrand – som aningen bortglömt faktiskt gjorde två säsonger i IKO – klockade in på 94,74 i räddningsprocent.
Det går inte alltid bra för IK Oskarshamn. Men just nu gör det det. På i princip alla plan. A-laget gick till playoff (och räddade därmed ekonomin, om än tillfälligt) och snart är det Tre Kronor-Slovakien i Arena Oskarshamn.
Om mina källor stämmer är det dessutom klappat och klart att IKO arrangerar finalspelet i Tv-pucken i höst. Exponering i SVT under flera dagar med allt vad det innebär.
De två senaste dagarna har dessutom klubbens så ofta (med rätta) kritiserade ungdoms- och juniorsida satt klubben i en för IKO unik sits.
I höst spelar klubbens J18-lag i högsta serien. Det är första gången någonsin ett IKO-lag gör det. I kväll blev det klart att J20-laget hängde kvar i J20 Elit, landets näst högsta juniorserien.
För IKO är det här stort och det är bara att lyfta på hatten för Johan Hellström, som är ansvarig för båda lagen.
Men...nu gäller det att skörda frukterna också. Som jag ser det står IKO inför ett, med Ohamnsmått mätt, unikt läge och en unik chans att göra något riktigt bra av läget. En rejäl satsning – inte minst ekonomiskt – på de båda juniorlagen skulle kunna ge avkastning inom inte allt för lång tid.
Det snackas på Twitter om att utflugna IKO-produkter som Emil Larsson (Södertälje), Filip Johansson (Mora) och Daniel Nilsson (Örebro) kan tänkas vända hemåt nu. Det vore väl jättefestligt, men det kanske bara är snack. Hur som helst så har IKO för en gångs skull något att locka med på juniorsidan. J18-, J20- och A-lag på bra, eller riktigt bra, nivåer. Vi kan nog lugnt räkna med att vi kommer få se namnbässigt bättre juniorlag än någonsin till hösten.
Tiden då det gick att gnälla på IKO:s usla ungdomsverksamhet verkar vara förbi och det ska bli förbaskat kul att se vad Hellström & Co får ihop för Youngblood-gäng till hösten.
• • •
Det finns en potentiell kanonnyhet i mellanlänets bästa fotbollslag, som vi valt att inte skriva om. Än. Vi måste ha mer på fötterna.
• • •
Riddwall till Tyskland och mer på g – ut...
• • •
Markus Svensson!
Tänk att han mer eller mindre fick kicken från IKO för några år sedan. "Oskolad", sades det. Jojo, verkar funka hyggligt ändå.
IK Oskarshamns säsong är över. Jag är lite ambivalent i vad jag ska tycka.
Å ena sidan en kanonsäsong. Det går aldrig att kräva mer än playoff av ett bonnläppslag som IKO. De fixade det trots NHL-strejk, kasst specialteams-spel och floppande spetsspelare (Scandella, Hagelin, Starkov).
Så långt allt väl.
Å andra sidan blev säsongen ett litet lyx-antiklimax i slutändan. Laget torskade sig till playoff och väl där hade de inte guts nog att blanda sig i striden om förstaplatsen. Med undantag för lysande inlednings- och avslutningsmatcher gjorde IKO en blek playoff-figur.
Kanske dags att – trots att det inte är rimligt – höja målsättningen?
Sikta mot månen och landa på nån luftballong över Skansen, eller så.
In fact: mentalt var säsongen över för IKO redan när de infriade playoff-målet, för de andra lagen var playoff bara en trist hållplats på väg mot större uppgifter. Slaget kändes lite förlorat på förhand.
Alltså: nästa år vill jag se en uttalad målsättning om att gå direkt till kvalserien.
Det borde vara orealistiskt, men hur man än vrider och vänder på det så är det förbaskat realistiskt.
• • •
Roger Jönsson har knappt hunnit påbörja lagbygget än och det lär nog inte vara fullbordat än på några månader. Här är i alla fall några abstrakta tankar. Inte hur jag tror det kommer att bli, utan bara lite fritt fångade funderingar. Fetstil är redan klara, kursiverat mina egna flummiga tankar:
MV1 TBA Stefan Ridderwall.
Jag ser gärna att IKO satsar fullt ut på Riddarn. Tycker han får onödigt mycket skit. Får han lugn och ro är han en toppkeeper i allsvenskan.
MV2 TBA Ludvig Engsund.
Kanske lite våghalsigt att satsa på oprövade Engsund, men han är förstekeeper i Rögles duktiga J20-lag och har varit uppe och vaktat båsdörr i elitserien. Från stan. Billig. Go for it!
• • •
B1 Juha Uotila
B2 Daniel Ljungkvist
B3 Oscar Engsund NY
B4TBA Kevin Hequefuille NY från Karlskrona/Nordamerikan.
Jönssons förstaval är så klart ett drömförvärv. Konkurrensen är hård. Rögle, Malmö och KHK är bara tre av klubbarna som IKO slåss med. Alternativet är att hitta en Kapstad-snubbe från USA/Kanada. Lätt som en plätt, Jönsson.
B5TBA Tom Linder NY från Växjö/Nordamerikan/Sam Lofquist.
Tompa-kontraktet går ut i Lakers. Vill han komma hem – sajna långtid. Annars leta på andra sidan (om inte Sam mot förmodan blir kvar, då ska han givetvis in).
B6TBA Dave Lindarv.
Klart godänd säsong. Har attityden.
B7TBA Linus Morin.
Kulturbärare och grosshandlare Morin bör vara kvar. Vimmerby, annars?
B8TBA Maksim Matuskin.
Vet att många tycker han är för svag defensivt. Samtidigt är han en stor tillgång i offensiven. Skapar jätteytor i powerplay. Får ständigt stort Söderströmförtroende.
• • •
F1 Victor Löfstedt. Pallade 20 matcher första säsongen, 40 i år. Med ytterligare en rejäl sommarträning är han en av allsvenskans bästa forwards.
F2 Morten Poulsen. Magisk sista månaden. Oerhört nyttig.
F3 Victor Svensson. Tillsammans med Granlund den som vuxit mest. Ledartyp som kan gå permanent andracenter rent av.
F4 Mattias Granlund. Det mesta är redan sagt. Remarkabel utveckling. Måste spela i elitserien efter nästa säsong.
F5 Joakim Hagelin. Skyttekungen har haft en mellansäsong. Tappade rapphet och självförtroende. Kan mycket väl komma tillbaka på 20-målsnivån igen.
F6TBA Lukas Ericsson NY från Malmö.
Finns så klart på IKO-radarn, men det är fler som är intresserade. Bland andra Asplöven. Lucky skulle göra ett jättejobb i en andrakedja i IKO. Lucas Sandström skulle kunna vara ett annat alternativ. Frågetecken dock för attityden.
F7TBA John Vigilante.
Tycker han i princip infriade förväntningarna och är värd en chans till. Snittade prick 0,50 poäng. Stämningshöjare. Underskattad.
F8TBA Victor Backman.
Går det att sajna – sajna! Gjort en supervår sen han anslöt. Snittar en pinne.
F9TBA Stefan Öhman.
Tillsammans med Granlund och Poulsen IKO:s bästa spelare efter jul. Vet att han är dyr och att brorsan är tränare i Björklöven, men går det att komma överens – förläng. Att tappa både första- och andracentern vore tungt för IKO.
F10 (McGraths ersättare)TBA David Rodman/Nordamerikan.
Roger Jönsson ÄR sugen på Bröderna Brothers, som har gjort en jättesäsong i den inte alltför usla tyska andraligan. David – som inte är center, jag vet – sägs dessutom vara sugen på en återkomst till Småland och går det att lösa är det bara att slå till. Toppklasspelare! Problemet är att han hänger ihop med brorsan och är svindyr.
En nordamerikansk center som ersätter Evan mer rakt som center av är så klart ett annat alternativ. Justin Kelly i Troja? Lite långsam kanske, men annars uppfyller han kraven rätt bra. Poängstark och erfaren. Tror Jönsson i första hand vill ha en Evan-ersättare som varit i Sverige tidigare.
Drömnamnet är väl annars Dustin Johner i Djurgården. Inte helt omöjligt att IKO skulle kunna sno honom likt de gjorde med Evan från Västerås.
Här trodde man att den gode Marcel var slut, då går han och vinner poängligan i Zweite Bundesliga. Men frågan är om han pallar allsvenskan, funkade inte alls i Malmö (där han iofs inte fick chansen) för några år sedan.
Smotherman? Tja, möjligen, mål kan han göra och coolt namn har han. Frågan hur det är med attityd och lönekrav. På den här positionen kan det bli vad som helst. Jönsson har fina over there-kontakter.
På både Evan- och Scandella-platsen tror jag vi kan utgå från att det blir utländsk spetskompetens. Om inte Alex Bergström skulle visa sig sugen på en IKO-comeback, förstås.
F12TBA Andreas Valdix.
Kanonsäsong på det stora hela. Allround numera. Rotad i stan. Given förlängning till rimligt pris.
F13TBA Roger Ohlsson NYfrån Malmö.
Vet från säker källa att Jönsson är intresserad av Malmöratade Ohlsson, men det finns fler intressenter. Mora till exempel. Karaktärsspelare. Stor. Bra fjärdecenter.
***TBA = To be announced***
• • •
Skulle innebära att Evan, Scandella, Starkov, Lidhammar, Enberg, (Lofquist) och V Öhman lämnar, lånen oräknade.
• • •
Det här är bara lite lösa tankar som sagt och sannolikt inget som kommer bli någon verklighet. Kanske inte ett enda av förslagen slår in, men silly season är i alla fall i gång och jag tror att Jönssons grundtankar – namnen ointressanta – ligger i det här häradet, gissar att han vill ha ganska liten omsättning.
Klubbchefen har ju sagt att budgeten möjligen ska höjas en smula, men måhända är ovanstående ändå lite för dyrt. Kanske måste det stoppas in nån division 1-lirare ytterligare, för plånkans skull. Stefan Söder eller så.
Vet dessutom att Roger Jönsson letar efter en karaktärsspelare att komplettera Granlund med. En Micke Ahlén, en Robin Dahlström, en Mikael "Daggen" Eriksson eller varför inte en Lucas Sandström?
• • •
Steve Saviano säger någon.
85 000 euro för en säsong, säger jag.
Netto.
• • •
Kan inte låta bli att kittlas av tanken på bröderna Rodman. Visst, de är en lite chansning, speciellt storebror. Men Davids kapacitet vet vi och den är skyhög. Tillsammans skulle de nog kunna trivas och trigga varandra. Glada grisar ger godare kött, sa Staffan Lundh till mig en gång.
Borde gälla slovenska hockeybröder också. Eller?
• • •
Reagerade när Fredrik Söderström fnissade till i Viasatsändningen mitt när Lenny pratade som allra, allra såsigast. Vet ju att Fredrik har humor, så jag uteslöt snabbt att det var Lenny han skrattade åt.
Svaret kom på Twitter efter matchen.
”Skrattade självklart inte åt Lenny i studion, utan åt killen bakom plexit som pekade finger och skrek fitta till mig. Du såg lite lustig ut”.
• • •
Djurgårdsfansen mutade IKO. IKO tackade nej och slog Karlskoga ändå. Djurgården förlorade mot Örebro. Örebro tog kvalserieplatsen. Karlskoga bommade, IKO kom sist. Djurgårdens ungdomsverksamhet får stålarna.
Hej på er. Just nu sitter jag och Snygg-Danne i OT-bilen från Stockholm till Örebro. Det har varit ett par fantastiskt trevliga dagar i huvudstaden. Vi har hunnit med hockey på Hovet, musikquiz på Pet Sounds, drinkar på Urban Deli, träffa Peter Ekroth, fika på Coffee & friends (Carin da Silvas hundcafé), ätit köttbullar på Pelikan, sett legendaren LasseBengtsson , filmmannen RonnySvensson och stuntmannen Johan Thorén och shoppat i den nya One Direction-storen i Mood-gallerian.
Men, men, mer om det en annan gång.
Jag var nyss i kontakt med Fredrik Söderström och han rapporterar följande inför kvällens match:
• Stefan Ridderwall står.
• Evan McGrath spelar inte.
• Alex Karlsson byter inte om.
I övrigt inget anmärkningsvärt. Ses på Cover it live om några timmar!
Fick den här bilden mejlad till mig från IKO:s klubbchef Martin Svenson tidigare i dag. OT avlöjade ju i veckan att IKO hade stora skatteskulder. Nu är de, bevisligen, betalda.
Tjäääna!
Det är inte många timmar sedan man satt på pressläktaren i Arena Oskarshamn med hjärtklappninng och deadlinepuls utöver det vanliga. Men det var yesterdays news.
Nu är vi på playoff-vägarna igen. Jag och Snygg-Danne är på väg till Stockholm och i skrivande stund har vi hunnit till Kolmården. Jag snackade nyss med Söderström och de hade hunnit till Nyköping.
Inget lag spikat än, men Galbraith står och det är 50/50 om Evan spelar efter Alexander Wiklund-manglingen i tredje perioden i går.
Tanken är så klart att vi ska punktmarkera IK Oskarshamn resten av veckan. Vi packar in oss på Globe Hotel om ett par timmar och kommer sedan att följa laget hack i häl från och med nu till lördag kväll:
• Vi är på plats på Hovet i kväll och bevakar Djurgården–IKO. Det blir Cover it live och allt annat sedvanligt.
• I morgon kör vi Cover it live från IKO:s träning på Hovet. Träningen börjar 12.10, rapporteringen drar i gång strax innan.
• På fredag Cover it livear vi från IKO:s matchvärmning på Hovet klockan 10.40.
• Därefter drar vi, liksom laget, till Örebro. 19.00 smäller det i Behrn Arena: Örebro–IKO. Självklart blir det Cover it live även härifrån.
• På lördag är vi väl hemma i princip till matchstart (16.00) i Arena Oskarshamn. Då handlar det om IKO–Örebro.
Utöver ovanstående räknar vi med att leverera reportage, krönikor, videointervjuer och bilder till tidningen och webben. Kanske hinner vi med en chatt med ett par av spelarna också under torsdagseftermiddagen.
Skriv ner det datumet. Ska ni snacka Oskarshamnshistoria med era barnbarn om några decennier, så är den h'r dagen en bra början.
Inte många datum kommer nämligen kunna konkurrera med den här osannolika marstisdagen när det historiskt ska tittas tillbaka på vad som hänt i Oskarshamn.
Det började med att kungen och drottningen tog en solig promenad nerför Kråkerumsbacken. Tusentals människor kantade gatorna och man undrade om det verkligen var tisdag och förmiddag och Oskarshamn.
Festligt var det i alla fall.
Med en dryg timme tills kvar till playoff-premiären mellan IK Oskarshamn och Karlskoga var det inte lika festligt. Halva Oskarshamn slocknade i ett gigantiskt strömavbrott. Scania, Maxi och Arena Oskarshamn badade i mörker.
Publiken som hunnit in i arenan fick lämna den tillsammans med spelarna i båda lagen. Alla var nämligen tvungna att gå ut genom samma dörr och där stod spelarna tillsammans med publiken och huttrade i väntan på att få komma in igen.
Situationen var underlig, för att inte säga småbisarr.
• • •
När strömmen väl kom tillbaka och matchen startade, en halvtimme försenad, trodde man knappast att det kunde hända så mycket mer som överraskade den här dagen. Det kunde det.
Första perioden blev en galen rock´n´roll-akt, där lagen gjorde två mål vardera och bytte chanser i parti och minut. Publiken bjöds på en fantastisk hockey och vi trodde alla att vi hade sett säsongens mest underhållande period.
Det var innan vi hade sett den andra.
IK Oskarshamn exploderade, powerplay-spelet exploderade och Arena Oskarshamn exploderade. Hade det blivit strömavbrott igen, så kan jag ge mig fasen på att det gått att hålla åtminstone ishallen lysande bara med hjälp av stämningen på läktarna. Det var elektriskt.
Sam Lofquist hängde upp 3-2 i taket. Sedan smällde Maksim Matushkin, Stefan Öhman och Mattias Granlund in tre mål på 1.29 och ingen trodde sina ögon.
I tredje perioden blev det lite spännande när gästerna gick upp till 6–4. Men Giuilo Scandella, av alla målsumpande italienare, gjorde 7–4 direkt och stängde den här festen.
• • •
Fyra powerplaymål. Filip. Yngve. Rudolf. Adam. FYRA.
• • •
Bäst på isen? Sam Lofquist. Killen är born and raised att spela slutspelshockey. Bakom ryggen-passningen till Joakim Hagelins 2-2-mål var från en annan planet.
• • •
Efter en omgång toppas den här blixtserien av Djurgården före – häpp – IK Oskarshamn. Supertidig seriefinal på Hovet i kväll, alltså. Samtidigt. Mitt i karnevalsyran tål det dock att påpekas. Lika fantastisk bra som IK Oskarshamn var den här kvällen. Lika under isen kan de vara nästa.
Det vi vet är att för IKO var det här en helt nödvändig start. Förlust i går och det hade varit tack och god natt redan efter första omgången. Nu har Fredrik Söderström & Co verkligen sparkat liv i det här spektaklet.
• • •
För att sammanfatta en garanterat historisk tisdag. Oskarshamn släcktes av ett strömavbrott, bara för att tändes av ett hockeylag som spelade säsongens bästa hockey när det som bäst behövdes.
Undrar om inte kungen hellre hade suttit på vippen i Arena Oskarshamn den här kvällen, i stället för på en stiff landshövdingsmiddag i Kalmar.
...och Kalmar FF:s nya brasse Romário. Han och flera andra av Kalmar FF:s stjärnspelare finns enligt uppgift finns med i det KFF som möter OAIK på konstgräset i Mönsterås den här tisdagen.
Tisdagar är ju som de är. Veckans tristaste dag, va? Kanske i konkurrens med måndagar. Veckan har börjat men inte kommit in i andra andningen. Som att ha åkt en mil på en femmil och knappt det. Med lite bakhalt och taskigt glid.
Den här tisdagen är något annat.
Den 5 mars 2013 måste vara en av de häftigare tisdagarna, ja, till och med dagarna, på länge.
Hör här:
• KUNGEN KOMMER! Och Silvia! Och Säpo! De börjar med hamnsaneringsinfo (du milde skapare – han lär ju aldrig vilja komma tillbaka) och fortsätter med att Kingen ska bli varse vem Oscar I var och varför han grundade Oskarshamn (om kungaparet inte tröttnade i höjd med hamnsaneringen så lär de ha toksomnat här) under ett litet meeting på Lilla torget.
Sen blir det i alla fall lite festligare med promenad nerför Kråkerumsbacken (dock övertygad att Kingen skulle uppskatta Hamngatan betydligt mer en lördagsafton). Axel Munthe-statyn ska tittas på. Sen är besöket över. Jag tycker om kungahuset och ska – kändiskåt som jag är – gå och titta.
• PLAYOFF-PREMIÄR! Galningarna från Karlskoga – konstigt nog inte känt som The Crazy Gang pt. 2 – kommer till Arena Oskarshamn för en superduperviktig premiär i det snåriga elitseriekvalet. Ska vi gissa på runt 2500 på läktarna? Kanske lite till. Det hade ju varit festligt om Kungen kunnat gå på matchen när han ändå är här. Men det kanske inte är försent? Vi har sponsbiljetter på OT och jag är övertygad att Kungen skulle överväga att köpa sommarplace i Stångehamn om han bara fick sitta med Generalen under en hockeymatch. Det – att sällskapa med Generalen på en hockeymatch – är en upplevelse även för en kung.
• OAIK MOT KALMAR FF:S BRASSAR! Det som skulle bli en vanlig träningsmatch mellan Oskarshamns AIK och Kalmar FF:s juniorlag på konstgräset i Mönsterås, ser ut att bli något helt annat. Jag har i kväll nåtts av uppgifter att Kalmar FF inte alls kommer med något renodlat juniorlag. I stället kommer Nanne att mönstra flera av lagets största stjärnor.
– Kalmar kommer att fläska på ordentligt. Det blir något att bita i för OAIK, säger en källa med insyn.
Romário lär spela. Daniel Mendes likaså. Och Erik Israelsson. Därtill kan ett antal till av startspelarna som snudd på skämde ut sig i Svenska cupen mot Nyköping bli straffade med att spela mot OAIK.
Kan bli festligt värre i Mönsterås. Avspark 17.00. Sen hinner man nästan till nedsläpp i Arena Ohamn.
• Ska vi dra den här supertisdagen ännu lite längre så är det Leffe GW på SVT1, United–Real i Champions Laegue-avgörande och därtill skånsk kalops med rödbetor som dagens lunch på Fingerkroken.
Till att börja med. Titta på OT-fotografen Per Hammenviks bild här ovanför. Det stod 3–3 i slutet av tredje perioden när pucken hamnade där på mållinjen mellan benen på en helt ovetande Joni Puurula. Exakt så nära - en millimeter eller så - var IK Oskarshamn från att göra "miljonmålet" mot Asplöven.
Målet som hade inneburit seger, playoff och en mille på banken. Nu blev det inte riktigt så...
• • •
Av alla nervsvaga lag i vårt avlånga mellanmjölksland, undrar jag om inte det allra mest nervsvaga har blå tröjor med kärnkraftsreklam.
IK Oskarshamn hade matchboll i Karlskrona i lördags. De kastade upp bollen – och dunkade både första- och andraserven i nät. Dubbelfel, således.
I tisdags bar det av till Uppsala. Ny matchboll, nytt dubbelfel.
Men hemma mot Asplöven skulle det väl ändå inte kunna gå fel? Tre poäng i ett snudd på fullsatt, kokande Arena Oskarshamn och playoffbiljetten var säkrad. Hur det gick?
Studs, studs, studs, upp med bollen i luften, servrörelse och...dubbelfel.
För en vecka sedan skrev jag en krönika efter 1–0-segern mot Örebro: ”Bara en kollaps kan stoppa IKO” var rubriken.
Tre matcher senare är den kanske värsta kollapsen i Oskarshamnshockeyns historia bara tre ångestladade perioder bort.
Bommar IKO det här så kommer Kollapsveckan (jo, med versalt K) för alltid att skriva in sig i historieböckerna.
• • •
Tingsryd och Almtuna slåss om vilket lag som ska slippa kvala för sin existens.
IK Oskarshamn och Mora slåss om en plats i playoff:et till elitserien.
På lördag klockan 16.00 spelas...häpp...Tingsryd–IKO och Almtuna–Mora.
Kan det bli mer raffinerat? Den jävulska hockeygud som snickrat ihop det här scenariot ska ha en guldstjärna för dramaturgin.
• • •
Inte för att det på något sätt behövs, men jag brukar för det mesta försvara Fredrik Söderström. Jag tycker att han har gjort det mesta rätt med IK Oskarshamn sedan han tillträdde.
Han har lyft föreningen både sportsligt och medialt och är den enskilda tränare som, på det stora hela, kanske betytt mest för IK Oskarshamn.
Kanske någonsin.
Men nu har det låst sig. Fullständigt. Jag är ju inte med i IKO:s omklädningsrum och vet inte exakt hur det går till, men just i det här ångestladdade läget är inte Söderströms vokabulär någon tillgång. Hans utstrålning är inget plus i kanten. De fina orden på Twitter och de belevade citaten i tidningar och på sajter, är plötsligt snarare en belastning.
Inte annars, men nu.
Troligen inte sen, men nu.
Jag tycker att Fredrik Söderström är en bättre ledare, hockeytränare och – framför allt – person än de flesta tränare i den här högkvalitativa serien.
Men jag undrar om inte IKO varit klart för playoff nu, om de – isolerat de sista tre matcherna – haft en überrutinerad Lenny Eriksson eller en bindgalen Janne Karlsson i båset.
Kredd dock – BRAGDKREDD – om han reder upp det i Nelson Garden. Läget kunde nämligen inte ha varit mer pressat.
• • •
Kredd också till Asplöven. För matchen i kväll och säsongen i stort. Förbaskat imponerande.
• • •
Lucas Sandström var bäst på isen. Han lyckades reta upp ett helt lag, en hel hall och gjorde två av gästernas mål, inklusive den avgörande straffen.
• • •
Det kan förresten ha varit förödande för IKO att torska straffarna. Två poäng i kväll och det hade räckt med en i Nelson Garden på lördag eftermiddag.
Nu krävs vinst, om Mora vinner.
Och straffskyttarna? Det är lätt att vara efterklok, men...Joakim Hagelin? Han hade en nattsvart kväll. Och Mikael Lidhammar? Har han någonsin slagit en straff? Det kanske han har, men ändå. Jag hade satsat på Matushkin, Evan (som återigen var blek, men som inte förtjänar all den massiva kritik han får) och Sam.
Möjligen Öhman och Löfstedt (som gjorde sin bästa match på länge).
Trots allt.
• • •
Nåväl, nu blir det – bortsett från att motståndaren den här gången har allt att spela för – samma scenario som förra året. IKO måste vinna sista grundseriematchen på bortaplan för att gå till playoff.
Då var det Rögle, nu är det Tingsryd.
Frågan är om det finns någon som vågar kliva fram och avgöra, någon som vill bli en evig 0491-hjälte och för alltid skriva in sig i historieböckerna?
Kort och gott: finns det en Nicklas Jadeland i den här upplagan av IK Oskarshamn?
Han härjar ute på sin kant och får ständiga lovord. Mot Oddevold var han bäst på planen och slog en hård, inåtskruvad hörna som resulterade i matchens enda mål.
Mot Varberg var han återigen het. Ännu en gång låg han bakom Ljungskiles 1–0-mål med en stenhård hörna som mittbacken Petter Björlund stångade in. Matchen slutade sedermera 3–3.
Tidigt på säsongen, men kul för Peiman att hans kommande superettanäventyr börjat bra.
• • •
Ska vi räkna lite?
Säg att Mora torskar borta mot ett kontraktsjagande Asplöven och Malmö förlorar i Nobelhallen mot ett kvalseriejagande Karlskoga i kväll, fredag. Lägg till att IK Oskarshamn slår ett tokavsågat Karlskrona i morgon, lördag.
Skulle innebära nio pinnar och minst 19 plusmål ner till Mora och tre matcher kvar. Jamen, då är det ju klappat och klart för playoff.
Hypotetiskt, visst, men ganska troligt.
• • •
För IKO:s del handlar det i stället om att fokusera på sjätteplatsen. Örebro har Djurgården (h) och Leksand (b) i sina kommande matcher.
Blir nog en bonuspoängsfajt in i kaklet av det där.
När slutsignalen ljöd i Arena Oskarshamn den här snöslaskiga februarionsdagen ställde sig Rolf Ridderwall upp på sektion G i Arena Oskarshamn.
Han applåderade och det var inte långt borta att tårarna började trilla ner för kinderna när sonen Stefan klappades in av hemmaklacken och hyllades efter sina andra raka hemmanolla.
Det är lätt att förstå den gamle målvaktslegendaren.
Stefan Ridderwall har haft ett tufft hockeyår. Han har kritiserats, släppt in billiga puckar och slutligen fått sparken.
När Roger Jönsson plockade upp honom i januari var det många som ifrågasatte värvningen. Det är det knappast någon som gör nu. ”Lill-Riddarn” stod på huvudet mot Karlskoga förra veckan, ordnade en straffvinst borta mot Leksand i lördags och krönte sin fabulösa vecka med att nolla klubben som sparkade honom i december.
Sagan om Ridderwalls revansch är hockey-Sveriges vackraste den här säsongen.
• • •
Men inte nog med att Ridderwall spikar igen målburar på löpande band. I andra änden av banan härjar ett annat sent nyförvärv.
Victor Backman har spelat sju matcher i IKO sedan han plockades in från Västerås. Han har gjort poäng i samtliga. Mål i de fyra senaste. I går kväll sänkte han Örebro med matchens enda mål.
Det är bara att klappa sportchef Jönsson på axeln. Snacka om fingerspetsvärvningar.
Utan dem hade IKO sannolikt inte suttit den play off-sits de sitter.
• • •
Det är möjligt att publiken – 2 400 stycken – hade föredragit en sprudlande 5–4-seger. Men det var synnerligen imponerande att se IKO – som knappast gjort sig känt för sitt strikta, grisdisciplinerade försvarsspel – avfärda Örebro på ett närmast fotbollsitalienskt sätt.
Örebro har mängder av skickliga offensivspelare, men tilläts inte att skapa mer än ströchanser. Inte för att IKO bombarderade Tim Sandberg i Örebrokassen heller, men det behövdes liksom inte.
Tredje perioden städades av på ett kliniskt sätt och det är lätt att förstå Fredrik Söderströms eufori över tränarhockeyn vi bjöds på.
– Såna här 1–0-segrar är det vackraste jag vet. Vackrare än allt vin, alla kvinnor och alla pengar i världen.
• • •
Malmö torskade mot Almtuna i går och är nio poäng efter IKO. Skåningarna är borta.
Mora är sex poäng och 17 mål efter. I praktiken sju, alltså. Dalmasarna har ett lika enkelt slutschema som IKO, med det ska inte spela någon roll.
Så klart går det inte att hugga i sten att IK Oskarshamn är klart för play off-serien. Det återstår fyra omgångar. Tolv poäng att spela om.
Men.
Säg så här.
Om IKO missar det här läget, ja, då är de värda att puttas ut från Flanadenrulltrappen, att städa Latitud 57-bajamajorna iförda endast badbyxor med Melodifestival-dubbel-cd:n på repeat i hörlurarna eller nakenkölhalas offentligt från Gotlandsbåten.
I klartext: om inte IK Oskarshamn – som i de fyra sista omgångarna möter allsvenskans fyra sämsta lag – kollapsar fullständigt den kommande dryga veckan, så lär det spelas hockey i Arena Oskarshamn till åtminstone mitten av mars.
Tillbringade helgen i Stockholm. Först På spåret-final-häng i Gubbis med Wille Flash och Mello-Rille. Sedan sportlördag i Hägersten med samma snubbar. Ryan Adams-Wille spelade jättefina lovsånger på sin Tanglewood, vi drack Kiss-vin och det var så klart mer än trevligt.
Sedan åt vi pizza på lokala pizzerian och där kastade en kvinna ett glas öl på en man och sånt är ju alltid festligt (hon kastade alltså inte glaset, bara innehållet).
Just det, innan vi åt och tittade på ölkastartanter pararllelltittade vi på Leksand–IKO (med ljud) och Arsenal–Blackburn (utan ljud) också. Snarlika matcher. Det sämre laget vann mot det bättre. Bra för IKO, sämre för Arsene.
Kvällen avslutades på Pet Sounds Bar där en duktig flicka spelade och sjöng. På tunnelbanan hem fick jag, i en överfull vagn, en ståplats bredvid Calle Lundell.
Uffes son. Stort för mig.
Han balanshöll i en stång, varpå hans hand hamnade ungefär tre centimeter från mitt ansikte. Instinktivt höll jag på att sticka ut tungan och slicka honom på tummen.
Calles pappa är ju ändå min livshusgud. Som tur var lät jag bli.
• • •
Vet ni förresten att klassikern Pet Sounds Bar har stark Oskarshamnskoppling. Innan den 2006 bytte namn hette stället Hannas källare. 1990-tals-Sveriges hetaste place to be.
Oskarshamnsprofilen Klaus Leidecker var den som grundade Hannas källare och minns jag inte fel så döptes krogen efter hans dotter.
Många för fram Jordan Smorthermans namn. Visst, men problemet är att Tinkanmannen inte är center. Ska Smothie ersätta någon så är det i så fall Scandella, som inte kommer få förnyat förtroende.
Jag kommer för övrigt att utveckla mina tankar kringa nästa säsongs IKO-bygge inom kort, om någon finner det intressant.
Här och/eller i papperet.
• • •
OAIK inledde med 0–2 mot Husqvarna. Bra insats tydligen, men inga mål.
Craftstaden har inte förlorat i innebandyettan på över två månader nu. Ny stensäker seger i helgen. De kommer nog komma tvåa. Synd att det är först nästa säsong de nya kvalreglerna införs. Då får de fyra första kvala.
Hade det varit så i år hade Craftis gått upp.
Ska förresten bli lite spännande att se om ständige poängkungen Patrik Ekman håller undan i interna poängbörsen. Visst, Ekman har elva poäng till godo, men majestätiske Martin Rannemalm är ruggig för tillfället.
Det ser inte ut att gå fort, men han har en utväxling likt Thomas Alsgaard eller – ännu hellre – Fredagen den 13:e-mördaren Jason Voorhees. Hade Voorhees varit längdåkare hade han varit grym. Kan gå i fatt ett godståg hur lätt som helst.
Hur som helst, Ekman håller nog undan, men får se upp.
• • •
Finnpajsardokumentären När hjältarna ljuger verkar ha engagerat många i kväll.
Galans main event blev en kort och odramatisk historia. Redan efter fyra minuter hade Johan Jorup vunnit mot polacken Marcin Elsner på strypning.
Foto: Daniel Svensson
MMA-matchen mellan Martin Fouda, Stockholm (liggande), och Mauro Salomao, Halmstad, blev en stenhård historia - som slutade oavgjord.
Foto: Daniel Svensson
Det var trångt om saligheten under Fighting for change.
Inga tunga stjärnfighters, lokala affischnamn som kastat in handduken och biljetter som sålde så där.
Jag ska villigt erkänna att jag inte var superexalterad inför den andra upplagan av boxnings- och MMA-galan Fighting for change.
Tji fick jag.
Efter fyra timmar vid ringside i en snudd på fullsatt Oskarshamns sporthall säger jag bara: ge mig mer.
Är det något Oskarshamn blivit bra på de senaste åren så är det proffsiga arrangemang. Oskarsgalan är – om det inte vore för att snälla sjuksköterskor och långa byggjobbare får priserna och Scaniaarbetare sitter i publiken – som vilken liten QX-gala som helst. Toppklass. Latitud 57 har gjort sig känd i artist-Sverige som snudd på en lyxfestival. Backstageområdet är vida omtalat för sin mat, sina flipperspel och basketkorgar och allt annat deluxigt. Artisterna skäms bort och vill komma tillbaka.
Evenemang som kunnat falla platt om de gjorts halvhjärtat och kärlekslöst, men som i rätt händer lyfter Oskarshamn. Som ger ovärderlig pr och goodwill utåt och stort nöje, innehåll och förlustelse till invånarna.
Arrangemang att vara rädd om för en stad som Oskarshamn.
Exakt samma sak är det med Fighting for change.
• • •
Visst kan man ifrågasätta den smått brutala MMA-sporten, men det är en annan diskussion, en annan krönika. Jag nöjer mig med att konstatera att Mattias Lengyel, Ulf Ågren, Johan Jarkiewicz & Co gör ett kalasjobb.
Och här är faktiskt ytan för en gångs skull lika viktigt som innehållet. Förödande i många sammanhang, men inte i den här världen. Gemene oskarshamnare kan inte säga ett enda namn på en MMA-fighter eller boxare. De skiter lite i vilka det är som är i ringen, bara de blir underhållna.
Sporthallen, som i vanliga fall är en sporthall som vilken som helst, var hur läcker som helst i lördags. Helt klädd i svart, två gigantiska tv-skärmar, en imponerande ljussättning, öronbedövande ljud och mäktiga inmarscher, där deltagarna gick sin spotlightpromenad ner för en ramp högt uppe på ena kortsidesväggen.
Peter C Källström var klockren som konferencier och ute i publiken satt hel- och halvkändisar som golflegendaren JoakimHaeggman, Ultimate fighting-stjärnan Magnus ”Jycken” Cedenblad, proffsboxaren Patrick Bogere, Växjö Lakers-backen Tom Linder och IKO-tränaren Fredrik Söderström.
De verkade lika nöjda som resten av publiken.
• • •
Flera av de fighters som jag pratade med var imponerade och sa att det är en av de bäst arrangerade galorna i landet. Får jag önska något kanske det är ett lite tajtare program (fyra och en halv timme exklusive förmatcher är lite väl långt) och åtminstone ett riktigt tungt main event som kan headlinea och ge den sista lilla nerven.
Sedan vore det häftigt med exempelvis en Adam Alsing, en Daniel Breitholtz eller en Hans Wiklund – alla stora MMA-fantaster – som gästkonferencier.
Bara en tanke. Den här typen av galor handlar nämligen minst lika mycket om det som händer utanför ringen.
I min lilla värld hoppas jag verkligen at Fighting for change-konceptet lever vidare och utvecklas. I en liten, bollsportsfixerad stad med stor utflyttning och ”mata fåglarna i ankdammen”-aura, är allt som vitalt tilltalar ungdomen av godo.
Jag lyfter på hatten, tackar för en häftig gala och hoppas att det blir fler.
Det började med att jag hoppade in i den sprillans nya OT-bilen redan vid nio i morse för att köra de 60, evighetslånga milen upp til Mora. Men jag hade ju beställt badkar på hotellrummet, så det är klart som fan man ville ha ett par timmar till godo innan matchen.
Nu visade det sig att det fanns gym på Mora Hotell också, så jag skippade badet och sprang fem kilometer i stället. Måhända ett ologiskt agerande, men så blev det. Det bor inte många i Mora, men jäklar vad kralliga killarna på gymmet var. Och tatuerade. Jag smög längs väggarna och var lite livrädd.
Nu, några timmar senare, sitter jag här på hotellrummet, bloggar, tar en öl och lyssnar på Hatebreeds nya.
• • •
Jag har inte varit i ishallen i Mora sedan den hette Mora ishall. Då bodde jag på samma hotell, alldeles vid Vasaloppsmålet, men jag hade glömt hur långt, eller nära, det var till FM Mattsson Arena, som den heter numera.
När jag sa till tant Lotta i repan att jag skulle ta bilen blev hon småkarg i ansiktsuttrycket.
– Vad är du för en latmask? Du ska inte åka bil, du ska gå, sa Lotta på brett dalmål och då var det bara att lyda.
Tio minuter senare stegade jag in i pressrummet. Janne Simons och hans träskor var där, Ted Stöffling – som var radioprofil i Oskarshamn på 90-talet – likaså.
Och en köttgryta från himlen sänd. Dalademokratens kvinnliga fotograf backade om tre gånger. Jag förstår henne. Hade det inte varit för champinjonerna hade den fått full pott.
• • •
Matchen, undrar ni?
Känslan var att IKO skulle vika ner sig. Att Mora skulle vinna med 3–2 eller så. Sen släppte Rådbjer pucken – och slakten började. Jag tror inte jag överdriver när jag säger att det här var IK Oskarshamns bästa 60 minuter den här säsongen. Åtminstonde de bästa minuter jag sett.
IKO:s uppvisning i FM Mattsson Arena var något i hästväg. Kassaskåpssäkert från början till slut. Spelmässigt, målmässigt, you name it.
Jag såg det inte komma.
– Jag kan inte säga att 4–0 är orättvist, sa Janne Simons i andra periodpausen.
Efter ytterligare en period är jag beredd att säga att IKO gjorde 60 perfekta hockeyminuter. Det här laget kan inte spela bättre. Det var full gas framåt, men samtidigt stabilt bakåt. Visst, Mora skapade en del, men det var få 100-procentschanser och Patrick Galbraith är inte alls så där osäker som ryktet som omgärdade honom.
Snarare är han stensäker.
• • •
Man of the match är ganska lätt att utse. Han är 20 år, förvirrad, har bara en framtand och dubblade sin målskörd den här kvällen.
Inte bara den här säsongens. Utan i hela karriärens målskörd.
– Jag har bara gjort tre mål i hela min seniorkarriär tidigare. Var fan kom det här i från? flinade Mattias Granlund när jag träffade honom i IKO:s omklädningsrum direkt efter matchen.
För två veckor sedan var ni helt under isen – nu gör ni en felfri match och krossar Mora borta – förklara, tack?
– Haha, om jag det kunde. Har ingen aning, säger Mattias Granlund och passar på att hylla...eh...Arena Oskarshamns byggnadskonstruktion.
– Det spelar ingen roll hur mycket eller lite folk det är, det blir så jäkla häftig stämning när det går bra för oss. Som mot Södertälje senast. Hallen måste vara byggd på ett fantastiskt bra sätt. Det blir inte samma stämning i någon annan hall, sa han och syftade på de kommande karnevalsmatcherna mot Malmö (torsdag) och Djurgården (söndag).
Utöver målen kastade sig Granlund och täckte skott med alla kroppsdelar han kunde hitta. Jag vill hävda att han dödade tre box play på egen hand.
Evan McGrath går förbi i katakomberna. Han ber om att bli intervjuad.
– Look at this guy, säger han och kramar om Granlund. Han jobbar så hårt varje kväll. Ingen är värd att göra tre mål mer än han, säger allsvenskans poängkung.
• • •
Just det, vi måste rita ett storjävla kors på hela himlavalvet. Giulio Scandella gjorde mål. Lossnar det nu?
• • •
Vinner IKO sina två matcher som är kvar den här veckan så är Malmö borta och Djurgården indragna.
• • •
I kväll var IK Oskarshamn ett makalöst bra ishockeylag. Jag tror flera elitserielag hade haft problem med Söderströms boys den här kvällen.
I morgon möter de Malmö. Då kan de vara bleka, blyga småpojkar igen och torska efter en tafatt insats.
Den här upplagan av IKO är förbryllande. Högt är enormt högt, lågt är jäkligt lågt.
Svåranalyserat, lindansande och naturligtvis någonstans en svaghet.
Men förbannat häftigt.
Det har helt klart sin tjusning att bevaka det här oförutsägbara och lite naiva punkgänget.
(Publicerad i Barometern-OT lördagen den 26 januari)
PLAY OFF–TÅGET hade börjat rulla ut från perrongen. Södertälje – universums formstarkaste hockeylag – var på väg mot sin tionde raka trepoängare.
Då exploderade IK Oskarshamn och blåste liv i både en död match och en bortflyende säsong.
Victor Svensson gjorde ett av säsongens fulaste mål när han kvitterade till 1–1 en dryg minut in i tredje perioden.
Det var början till en såväl vacker som viktig vändning.
Tio minuter in i slutakten serverade John Vigilante ett Xavi-instick till Stefan Öhman strax utanför blå, kaptenen gled majestätiskt runt Södertäljebacken och skickade distinkt in 2–1-pucken bakom Sebastian Idoff.
Det var vackert.
3–2-målet, som kom två minuter senare, var ännu vackrare.
Och det var två gnuggare som målade det lilla konstverket.
Morten Poulsen erövrade pucken i egen zon och kom två mot en tillsammans med John Vigilante. Dansken spelade till amerikanen som höll i och höll i och höll i innan han spelade tillbaka till Poulsen som stod med öppet mål på bortre stolpen.
Säsongens vackraste mål i Arena Oskarshamn var också det viktigaste.
Att sedan kapten Öhman brände en straff och Micke Nylander reducerade tio sekunder före slutet spelade mindre roll.
• • •
SKA MAN SE segern i lite större perspektiv så får den nog ändå sorteras in under slumpkontot. Ofta är det så med den här upplagan av IKO. Det känns inte särskilt stabilt. Det är mycket av och på. När de är dåliga är de riktigt risiga, när de är bra är de Gretzky hela bunten.
Frapperande ofta har det med målfabrikation att göra. Ett mål betyder så oerhört mycket för det här laget. Det ändrar matchbilder fullständigt och får spelare som nyss hade pannan i isen att göra saker så man inte tror sina ögon.
Som vid 2–1 och 3–1.
Det handlar väl i grunden om ett halvknackigt självförtroende, som nog bara kan botas av fler mål och fler segrar. Helst då i rad. IKO:s winning streaks under säsongen har inte varit särskilt långa.
• • •
PÅ TAL OM dåligt självförtroende. Giulio Scandella har en skyhög högstanivå. Men frågan är om han skulle göra mål om någon så la pucken på mållinjen och sa: ”Varsågod och skjut”. Finns det nån bra hjärnskrynklare i stan?
• • •
ÖVERLAG VAR det lite udda figurer som klev fram i går. Jag tänker främst på John Vigilante. Amerikanen, som inte gjort några större avtryck under säsongen, svarade för sin bästa match i IKO-tröjan och låg bakom de två matchavgörande målen. Jag tänker också på Victor Svensson, som agerade härförare och faktiskt ledde laget långa stunder.
• • •
NÄSTA VECKA blir – mycket tack vare segern i går – säsongens häftigaste sett till förutsättningar och motstånd. Det är bara att konstatera att play off-spelet redan börjat. IKO möter Mora (som är fem poäng före, med en match mer spelad) i en våldsamt viktig fajt uppe i Dalarna på tisdag.
Därefter väntar två riktiga hemmafester.
På torsdag kommer Malmö (två poäng efter) till Arena Oskarshamn, innan veckan avslutas med en klang- och jubelsöndag när Djurgården hälsar på.
Efter de matcherna vet vi sannolikt om IK Oskarshamn får fortsätta lira även efter den 2 mars.
• • •
TILL SIST. Södertälje måste verkligen hata att möta IKO. Fyra möten – Söderströms brokiga krigarskara har vunnit alla. Elva av tolv poäng. I går var SSK det bättre laget i två perioder. De kontrollerade matchen, stängde mittzonen och tillät IKO att komma in i offensiv zon, säg, en gång av tio.
Sedan vet ni hur det gick.
Alla lag har sina spöken.
SSK:s har blåa tröjor med kärnkraftsreklam på bröstet.
Peiman till Ljungskile. Helt rätt, så klart. Jag är fullt och fast övertygad om att han kommer lyckas. Peiman Eliassi har framför allt två saker som kan ta honom till allsvenskan:
• Attityden. Ett abnormt självförtroende (Peiman tror verkligen att han är Sveriges bästa fotbollsspelare) kombinerat med ödmjukhet/hemjobb/glimten i ögat = ovanligt.
• Skottet. Inte många spelare i Sverige sitter på en liknande häxpipa.
Samtidigt, får han en trög start, hamnar utanför och vantrivs i Uddevalla (där han ska bo) så håller jag inte för otroligt att det blir en snabbare OAIK-comback än någon kunnat ana.
• • •
How ever. Peiman är borta. Anton Henningsson är borta. De gjorde 20 av OAIK:s 49 mål förra säsongen, hur många de spelade fram till vet jag inte, men det var många. Då spelade Henningsson ändå bara slutet av serien.
Nu är frågan: vem ska göra målen i år?
Inget snack om att OAIK värvat ihop en kalasoffensiv med Lengyel, Smakolli och inte minst Jägerbrink. Oskarshamnsfotbollen har aldrig någonsin skådat ett mittfält av den här klassen – inte i närheten. Det håller hög division 1-klass.
Men frågan kvarstår: vem ska göra målen?
Joakim Lengyel? Ja, det är väl tanken att OAIK:s drömvärvning ska vräka in bollar, men jag är inte säker. Han har spelat ytter i Sylvia och gjort 19 mål – på tre säsonger. Visserligen i ettan, men det spelar inte så stor roll. ”Bosse” är en utomordentlig fotbollsspelare och kommer göra jättenytta i OAIK, men han är mer en som gör andra bra än att han själv vräker in mål. Eller är jag ute och cyklar? Ja, kanske. Möjligen underskattar jag honom. Möjligen är det så att det är en jävla skillnad på att vara ytter i ettan och forward i tvåan. Time will tell.
Smakolli eller Jägerbrink? Förra säsongen gjorde de fyra mål – tillsammans.
Mattias Rehn? Visst, han gjorde elva i fjol och det är så klart svinbra. Men gör han om det? Rehn har aldrig varit någon målmaskin och är snarare en spelare som skapar ytor genom sitt enorma arbetet – inte en spelare att lägga målkungsbördan på. Eller?
Niki Avdyli? Här kan lösningen finnas. Niki Tiki Taka var betydligt bättre de matcher Peiman var avstängd förra säsongen. Då lämnade han demonerna bakom sig och tog rollen som STJÄRNAN. Killen har en sjukt – snudd på bisarrt – hög kapacitet, men frågan är om han är den målskytten som Eliassi är? Risken är att han är FÖR upptagen av att snurra och tunnla och showa ute på sin kant för att hinna med att göra mål också. Eller?
Fredrick Roskvist? Skulle kunna bli en bra division 2-målskytt, men då måste han få förtroende som försteforward och det kommer han inte få. Eller?
• • •
Som ni ser. Det finns ingen som är safe kring 15 baljor. Kanske behövs det inte heller. KAnske går det jättebra att sprida ut målen.
Men personligen tycker att OAIK i alla fall ska se sig om efter en ersättare till Peiman. Bevisligen (läs: Anton Henningsson) finns det spelare som bara kan kliva rakt in i tvåan och vräka in mål.
Dessutom måste det ju finnas ”Peimanpengar” att använda till annat. Han hade sannolikt fått division 2-fotbollens högsta lön om han blivit kvar i OAIK, så stålarna för rätt spelare ligger och väntar i OAIK-plånkan.
Och det finns ju en anledning till att OAIK hållit den dyra Peimandörren öppen lååångt efter deadline. De vet att med Eliassi i laget så hade de haft ett riktigt dreamteam. Då hade de vunnit den här serien. Nu har de fortfarande ett ruggigt bra division 2-lag.
Men – saknas pricken över i:et?
DET är frågan jag ställer.
• • •
Å andra sidan behöver truppen kanske en mittback till. Lurig balansgång det där. Nu tror jag kanske inte att Woxö/Persson kommer plocka in nåt för Peiman. Det kan vara rätt, men det kan också vara ett beslut de ångrar när laget har bollen ”Arsenalmycket” utan att göra mål.
Man får inte glömma att – som Marit Bergman sjöng – this is the year. OAIK:s långsiktiga målsättning har hela tiden varit att spela i division 1 2014.
Nu är det 2013...
• • •
Så här skulle jag ställa upp OAIK i dagsläget om jag vore Filosofen/Jägarn:
Mv: Darmin Sobo.
Backlinje: A Torstensson/M Torstensson, Johan Törnström, Tim Johansson, Eric Persson.
Defmitt: Mergim Smakolli.
Mittfält: Niki Avdyli, Filip Jägerbrink, Mattias Rehn, Emil Dolk.
Forward: Joakim Lengyel.
• • •
IKO-SSK i kväll. Tror på hemmaseger. IKO har lätt för Nyllets gäng och brukar studsa tillbaka efter Trojadebacle.
• • •
Missa inte reportaget från B-VM i bandy i fredags-OT. Det var jäkligt kul att göra. Synd bara att jag inte hade skridskorna med mig. Rätt säker på att jag kommit undan med hedern i behåll på en ungersk ytterhalv.
IKO-spelare efter en av alla segrar mot Karlskrona.
Tre rundor lirade. I kväll inleds den fjärde och sista. För IKO:s sker det i skrytbygget Sunnerbohov (kaxigt att smälla upp ett sånt luxuöst hockeytempel mitt i de djupaste Smålandsskogarna) i Ljungby.
En hel del talar emot IK Oskarshamn. Som att två av Djurgården, Malmö, Mora och Örebro måste vara efter IKO om en dryg månad.
Det som talar för Fredde Söder & Co är att de avslutar mot de "dåliga" lagen, de som de haft lätt för. Det är nåt med den psykologin. Dessutom har de innan dess flera av de ”bra” lagen på hemmais: Karlskoga, SSK, Malmö, Djurgården och Örebro.
Jag vet med stor säkerhet att Latitudarrangörerna, så sent som i förra veckan, var helt och fullt inställda på att boka Ulf Lundell som headline till festivalen i sommar. Att bygga det kring Uffe, helt enkelt. Därför var det ett jättebakslag när han valde två andra spelplatser den 5-6 juli.
Alltså tillbaka på ruta ett.
Som det ser ut nu, efter att Festivalgeneralen (ej att förväxla med Generalen) varit på branschevent i Uppsala i veckan, tvivlar jag på att det kommer bli någon riktig monsterheadline på årets festival. Snarare tror jag det kommer satsas på ett lite bredare program med, typ, tre jämnstora huvudakter. En fredagsheadline, en lördagsheadline (toppar affischen) och en avslutningsakt.
Hur skulle det då kunna se ut?
Det vet i fan. Men jag höftar:
Avslutningsakt:Alina Devecerski känns som ett jäkligt bra namn här. Skulle blidka en stor, ung grupp och definitivt funka för en "lördag kl 00.00"-spelning. Timo Räisänen, Norlie & KKV, Maskinen eller kanske rent av the mighty Lorentz & Sakarias (please!) är andra tänkbara namn. Här finns det alternativ så det räcker och blir över.
Fredagsheadline: Kan vara lite lösare i konutrerna, det är i huvudsak inte på den man säljer biljetter. Här skulle det sitta fint med en Olle Ljungström, nu när han äntligen blivit folklig och så. För som lördagstopp håller han inte riktigt, va? Linnea Henriksson eller Melissa Horn skulle kunna vara andra namn.
Lördagsheadline: Hur vi än vrider och vänder på det här så är knäckfrågan ändå: vem fan ska headlina? Vi kan nog utesluta Thåström, Håkan, Robyn, Uggla, Ledin, Gyllene Tider, LenaPH, Orup, Winnerbäck, Kent, Skifs och säkert några till av olika anledningar.
En anledning är så klart stålar. Jag tror att Latitud 57-budgeten ligger på typ 850 000 pickadoller. Lite mindre än vad Håkan Hellström ensam kostar. Mycket mindre än vad Winnerbäck går loss på. Gyllene Tider ska vi inte ens prata om.
Frågan är hur det är med en sån som VeronicaMaggio? Hon – som fick ställa in i Ohamn för ett par år sedan pga för få sålda biljetter (17, tror jag det var) – skulle så klart vara en kalasheadline. Hon verkar vara ute på vägarna i sommar också. Tyvärr är nog även hon lite för dyr för Latitud. Men som sagt – ett kalasnamn.
Ni hajar problematiken. Det finns inte mycket att välja på.
Petter eller Timbuktu skulle ju kunna funka och det vore skitfestligt, men vem ska då locka radhusmammorna och deras hunsade äkta makar? Eller har hiphopen äntligen blivit så folklig och Så mycket bättre-ig att de funkar även i de här sammanhangen? Kanske, när jag tänker efter.
Stiftelsen/Takida? Nä, fyn fan. Möjligen som avslutningsakt, men helst inte.
Nåt från Mello? Nä, hittar inget.
Nåt från Så mycket bättre? Inte till den här sloten. Skulle vara om Darin och Maja sitter och hånglar i en soffa på scenen i så fall. Eller skulle Darin funka som headline? Tja, kanske.
Laleh? Nja. Inte en öl-i-plastmuggslördag i juli, va?
Hade inte Eldkvarn varit så förbannat "gjorda" i stan så hade det så klart varit ett bra alternativ. Å andra sidan har de aldrig spelat på Latitud och man får inte glömma att Latitud är en sak och två klubbspelningar under två år nåt helt annat. Kanske skulle det funka, trots allt. Mycket för pengarna-headline i så fall.
Men, nä, med pistol mot tinningen lägger jag min röst på en tjej i stället: Petra Marklund.
September är lagom avkyld efter SMB-brejket vilket nog gör att hon inte är snordyr längre. Samtidigt är hon het efter succéplatten med Jocke Berg-låten. Jag tror faktiskt att hon skulle klara att headlina den här festivalen.
• • •
Jag har ingen aning om de här artisterna är aktuella eller ens är ute på turné, men det borde de väl vara. Dessutom har jag försökt ta hänsyn till så urbota trista saker som verklighetsförankring och artistbudgetar och annat trams.
Alltså, om vi ska sammanfatta det, så ser min Latitud-lineup 2013 ut så här:
Fredagsheadline: Olle Ljungström.
Lördagsheadline: Petra Marklund.
Avslutningsakt: Alina Devecerski.
Hyggligt fräscht, eller? Att toppa hela lördagen med kvinnliga artister skulle säkert ge lite eko också.
Sen är det bara att fylla ut med "på köpet"-artister (vilket man alltid får, typ The Pusher i fjol), lokala akter och Fake.
• • •
Till sist. Egentligen är det ju självmål att sitta och gissa artister samtidigt som man vet att arrangören i samma stund har ett antal namn de jobbar med och som bäst håller på och pusslar på olika lineups.
Förmodligen är jag ute och cyklar, men vad fan: det är kul att gissa.
Lördagsfajten Örebro-IKO, som är flyttad till 17 på grund av (tack vare?) JVM-finalen – är ju på alla sätt en vattendelare. Känslan är att det ångestladdade play off-tåget kommer vara på plats i Behrn Arena och om Söderström inte snuvar sure Andersson på minst två pinnar, så känns det som att det – tåget – stannar kvar i Närke och inte kommer tuffa så mycket mer på Smålandskusten den här säsongen.
• • •
Å andra sidan går det (must say-klyscha) illa kvickt med trepoängssystemet. Å tredje sidan går IKO strax in i sin period av lätta matcher (som verkligen varit lätta matcher så här långt).
• • •
Djurgårdens tredjeperre – WOW!
• • •
Just det, det kom ett pressmeddelande i dag om att IKO får ha kvar Patrick Galbraith januari ut. Sedan tas nytt beslut för resten av säsongen.
Kanonlösning, precis som det varit hela tiden.
Om IKO nu missar play off, så inte fan är det på grund av målvakterna. Lånedealen med Frölunda är – så länge den funkar, vilket den under lång tid gjort klanderfritt – bra både ekonomiskt och på isen.
Folk skrek på Bengtsberg och Zajkowski inför säsongen och nu härjas det om Ridderwall. Skulle det vara bättre lösningar, menar ni?
För fattiga klubbar som IKO är det bara att tacka och ta emot när det bjuds på kvalitetsgratislösningar.
• • •
Fernström har varit kanon för IKO i ett års tid och Galbraith har gjort det med den äran sista veckorna (så när som på Mora hemma, men då hade Mustukovs bestämt sig för att kasta in ALLT i egen kasse, så det gick ju vägen ändå).
• • •
Såg IKO-Leksand på datorn och det var trevligt. Den långhårige kommentatorn var bra och det var nog trots allt rättvist att Leksand vann till slut, även om det var jämnt.
Bäst på isen?
Utan konkurrens Juha Uotila. Tacklingsmonstret var ostoppbar framåt, brutal i egen zon och kort och gott överjävligt bra. När han spelar som i den här matchen är han elitseriemässig. Lätt.
Dessutom är han en spelare som ofta blir bättre, ju bättre motståndet är.
• • •
Är Luis Suarez världens bästa fotbollsspelare just nu? Fan vet om det inte är så. I alla fall har han varit rent magisk mot QPR och Sunderland. Visst, kunde motståndet varit bättre, men han kan inte göra mycket mer än han gjorde och de lagen Messi (som ju dessutom har aaaningen vassare medspelare) möter till vardags är ju faktiskt ännu sämre.
• • •
Palmedokun var ju bra. Rent av jättebra. Men första SVT-timmen om Stenbeck var mer än mycket bra. Vill ha del två och tre – nu!
• • •
Nya Kentdängan, undrar ni? Jodå, stabil och småhittig och "Mikael" är är ett bättre versord än man kunde tro.
• • •
Trettondagscupen-dags på söndag. Alltid en januarihöjdpunkt. OAIK kommer som jag fattat det med ett rent juniorlag. Frågan är om de ska ta hem bucklan för tredje gången och for ever trots det?
Motståndet är ju inte direkt mördande. Högsby och Fårbo är väl enda potentiella hoten. Och så brassarna i Fågelfors, förstås. Skulle inte förvåna mig om de joxar trasa så att bucklan ("Den är större än Champions League-bucklan", sa Flua på Domusrestaurangen i veckan) får tillbringa ett år på Hyltacabana för första gången.
• • •
På tal om OAIK.
Peiman Eliassi ska provträna med superettanlaget Ljungskile på måndag. Om AIK (riktiga) – rent socialt och out of football-mässigt – hade passat den gode Peiman perfekt, så känns Ljungskile som precis tvärt om.
Fatta vad han skulle avsky att sitta i den där lilla fiskebyn med 3 000 invånare in the middle of Bohusläns nowhere efter ett par månader...
• • •
Nähä, nu får jag sluta, så jag inte bloggar i hjäl mig.
Jaha, då var det jul igen. I både slott och koja. Och över hela landet drar en kollektiv noja.
Så kan man också inleda ett blogginlägg, med att helt obegripligt citera Pedda Pedd, Doktor C och den store Gurra G.
Tycker att hockeyspelarna får väl mycket julledigt i år. Match 21:a, jullov, återsamling juldagen, game day annandagen. Tycker gott de kunde tryckt in en fajt mellan Kalle och Karl-Bertil.
How ever. IKO möter Djurgården på Hovet och det blir nog tre poäng. Det är känslan efter att ha sett Evan Almighty & Co göra en kanonmatch i Eurovisionarenan i tisdags.
Precis så var det ju sist också: snöplig, rent av orättvis, torsk borta mot Malmö och sedan direkt upp till Hovet. Där det blev seger och sedermera winning streak.
Repris nu?
• • •
OT-bilen blir för övrigt tung på hemvägen då ett helt koppel 0491-nollåttor ska lifta: Wille Blixt, Gubbängen-Rille, Mutola Barkstedt och Oa ”Axwell” Tern.
Blir nog överlag ganska många oskarshamnare på Hovet.
• • •
Kvällens matcher ur IKO-perspektiv: bra att Malmö torskade, dåligt att Mora vann.
• • •
Om jag skulle göra en lista med veckans tre hetaste så hade den nog sett ut ungefär så här:
1. Johan Woxö.
OAIK-sportchefen har glänst i veckan. Först signade han Filip Jägerbrink – som de flesta trodde skulle gå åt andra hållet, det vill säga uppåt – från division 1-laget IFK Luleå. I dag håvade han in toppvärvningen Mergim Smakolli, som rankades som en av tvåans bästa spelare.
Dessutom verkar det nu som att Peiman Eliassi kan bli kvar, plus att det ryktas att Joakim Lengyel möjligen kan vara på ingång från Östergötland.
Han är het nu, Wocken!
2. Evan McGrath.
Två nya baljor mot Malmö och fullständigt lysande andra halvan av matchen. Snittar 1,20 pinnar/match och ser ut att sluta en bra bit över 60 poäng. Är han månne den bästa spelaren som någonsin spelat i IKO?
3. Craftstaden dam.
Jag trodde de skulle bli ett stryklag i tvåan. De blev ett topplag. Lyfter på hatten.
• • •
Försöker styra upp en tre mot tre-fajt i innebandy mot Viasatgänget. Jihde brukar – med rätta! – kalla mig ”världens bäste tre mot tre”, så det vore väl inte mer än rätt att vi gjorde upp en gång för alla. Världens bäste alla kategorier mot världens bäste tre mot tre.
Nåväl, nu är de i alla fall utmanade och vi är hyggligt ense om att det blir match nästa gång de gästar Oskarshamn.
Niklas Jihde, Per Forsberg och Håkan Södergren mot mig, Johan Granath och Magnus Fagerström i brandstationens sporthall.
Biljettutlottning i 0491-podden (jodå, den lever, den är bara lite vintertrött) om matchen blir verklighet.
Ps. För övrigt har jag 2–1 i inbördes på Jihde. Ds.
• • •
Sett på tv i veckan:
Odjuret – CCCC Makaber historia och lysande gråt-tv.
Morden i Sandhamn – CC Hygglospännande, men dokusåpafiltret gör att det känns plastigt.
Historieätarna – CCCCC Jag är kär i Erik Haag.
• • •
På tal om OAIK. Mittfältet är rätt överbefolkat nu, särskilt om Peiman blir kvar. Antar att Ola P/Jägarn funderar på att peta ner Tim Johansson som mittback och Eric Persson som ytterback för att få plats med alla.
Efter värvningarna av Jägerbrink/Smakolli känns det som att OAIK är ett givet topplag i den södra tvåan. Att ha två tunga, bollskickliga innermittfältsmotorer (något OAIK saknade lite i år) kan jämföras med att ha bra centrar i hockey.
Det är någon slags framgångsgaranti.
Jag vet att papper är papper och (konst)gräs är (konst)gräs, men kan Woxö garnera truppen med ytterligare ett par namn ser det nästan oförskämt bra ut.
• • •
16 januari möter IK Oskarshamn Asplöven. Men inte i Haparanda, utan i Luleå. Matchen är flyttad till Coop Arena och det är fritt inträde.
Kan bli festligt.
• • •
Till sist tycker jag – jag är tjatig, jag vet – att ni ska lyssna på och subscriba min majestätiska jullåtslista.
Jag avskyr att gnälla på domare. Verkligen avskyr. Domargnällare är – och nu generaliserar jag – enögda, hemmablinda och okunniga.
När någon skyller något på en domare går jag automatiskt i klinch med mig själv och världen och tar domarens parti. Bara för att.
Så har det i alla fall varit.
Men efter den här hockeyallsvenska hösten måste jag kliva över en tröskel och tyvärr, verkligen tyvärr, säga att det här håller inte.
Domarna i allsvenskan är för dåliga.
• • •
Jag vet inte om det är fyrdomarsystemet som är boven. Kanske. Åtminstone bidrar det indirekt, då alla bra (nåja) domare flyttats upp i elitserien.
Samtidigt har allsvenskans kvalitet ökat. Serien är nog bättre än någonsin. Det är paradoxalt. Spelarna och lagen blir bättre, domarna sämre.
Det kanske inte är så konstigt eftersom domarna kastas in i uppgifter de uppenbarligen inte är byxade för. Men skit samma. De sabbar matcher. Jo, så illa är det. Varenda jäkla kväll hamnar domaren i fokus av endera anledningen.
Det är så tröttsamt. Man har slutat förvånas. Snarare blir man förvånad om domaren inte hamnar i centrum.
Jared Aulin krävde nyligen enhetliga regler och rättning i leden. En hakning ska var en hakning, en fasthållning en fasthållning och så vidare. Rätt självklart, va? Men inte i verkligheten. Nu kan en hakning generera en given utvisning ena matchen, och en skaka-på-huvudet-res-dig-upp från zebran i nästa. Det kan divergera rejält. Antingen har domarna inget att förhålla sig till eller så kan de inte hantera situationerna helt enkelt.
Jag vet inte, men alla ser ju att det inte fungerar. Om jag vore elakt lagd skulle jag – hur enkelt som helst och multiplicerat med hundra – kunnat punkta upp de übervärsta domarinsatserna jag sett med egna ögon under hösten och namnge som fan, men jag låter bli.
Det leder ingen vart att hänga ut någon. De flesta domare jag träffat är dessutom trevliga prickar. Ofta unga. Som vem som helst. De är ju inga odjur, de bara klarar inte av sitt jobb (läs: extraknäck).
• • •
Fast det där med regeltolkningarna är nog egentligen den lilla biten. Det stora problemet är domarnas brist på kommunikation och social kompetens.
Alla spelare och ledare jag pratat med är eniga. Domarna kommunicerar inte. De är rent av arroganta. Vänder ryggen till spelare och ledare, som vilken Van Morrison som helst.
– Bara de pratade med oss skulle det vara mycket enklare. Nu svarar de inte ens på frågor, säger en spelare som vi kan kalla "Hen".
– Det fattar väl alla att en domare kan göra misstag, precis som oss. Nu svarar de inte när vi pratar sansat med dem, säger en annan.
– Rådbjer har i alla år klarat sig på att han är en skön figur, nu börjar han få svårt att hänga med. Men han garvar och tar det inte så allvarligt. 'Kom igen, glöm det, nu kör vi, det jämnar ut sig'. Så är inte de nya domarna, de tar sig själva på väldigt stort allvar, säger en tredje.
Och det behöver man ju inte vara spelare eller ledare för att förstå. Det ser man från läktaren. Att stämningen på isen inte direkt är tipptopp. Och det gäller inte en match här och där. Det gäller snudd på alla matcher.
• • •
Jag vet inte om något lag förlorat eller tjänat på att domarna är dåliga. Men sporten gör det. Förlorar. Matcherna blir ofta mer ett spektakel, med gnälliga spelare, ännu gnälligare ledare och fullständigt vansinnig publik. Det är lite som att "pissa på sig"-tesen, ni vet. Där och då kanske det är lite underhållande, men i längden är det förödande trist. Och väldigt godtyckligt.
För IK Oskarshamn, som jag i huvudsak bevakar, har det nog mest varit en fördel med de undermåliga domarna. Fredrik Söderström – Twitterclownen, ni vet – har gång efter annan i intervjuer sagt att han drar nytta (just så har han kanske inte sagt, men typ) av domarna. ”Några dåliga domslut gör att Arena Oskarshamn kokar och det gynnar oss, så klart".
Fler än en gång har matcher som stått och vägt vippat över i hemmafavör i Arena Oskarshamn när domarcirkusen valsat i gång.
• • •
I somras snackade jag med en allsvensk domare. Vi träffades av en slump i ett privat sammanhang. Några månader tidigare hade vi, OT, knackat på hans domardörr efter en match. Vi ville låta honom bemöta den kritik han fått av båda tränarna.
Han öppnade inte.
– Jag minns situationen, sa han. Anledningen att jag inte brukar prata med journalister efter matcher är att de ofta är så upprörda för att deras lag förlorat. Det går inte att föra ett samtal med dem, de är så färgade.
Sa domaren. Den allsvenske domaren.
Häpnar man inte så säg? Fock off (ursäkta min dåliga cockney), men jävlar vad jag tappade förtroendet för den domaren där och då.
• • •
Till sist.
Jag kan inte förstå varför inte alla domare är som Efon Ask. Domarlegendaren.
Spelaren: "Idag är du riktigt dålig Efon".
Efon: "Ska du säga, som inte slagit en passning rätt".
En annan gång:
Mjällbyspelaren Hasse Larsson sköt en straff som motståndarmålvakten räddade.
Larsson till Efon:"För helvete, målvakten gick ju för tidigt. Såg du inte det?".
Efon Ask: "Nej, såg du det?"
Larsson:"Ja det är väl klart. Det såg väl alla".
Efon Ask: "Varför la du då inte straffen i andra hörnet då...?”.
• • •
Tänk om alla domare hade bara en gnutta av den attityden.
Då skulle vi inte behöva göra något åt de allsvenskan domarna. Det måste vi nu.
Fyrdomarsystem, utbildningar, rigidare och enhetligare regler, charmkurser med Efon Ask eller vad fan som helst.
Bara det händer något.
Allsvenskan förtjänar domare som – åtminstone – är i närheten av samma nivå som lagen de dömer.
David Winberg, 36 år, har jobbat som sportreporter/redigerare på Barometern sedan december 2007.
Född och uppvuxen i Ljungarum i Jönköping. Hamnade i Kalmar 2002 via stoppen Växjö, samt amerikanska Little Rock, Orlando och Winston-Salem.
Den här bloggen kommer att handla om fotboll i allmänhet och lokalboll från division 2 till sexan i synnerhet. Tips? Nyheter?
Mejla mig!
35-årig sportreporter på Oskarshamns-Tidningen. Bor i radhus i Kristineberg i Oskarshamn. Pappa till Tilde, 10, och Idde, 7. Gift med Anna. Född och uppvuxen i Oskarshamn. Flyttade till Stockholm 1998 och hamnade så småningom på Aftonbladet. Flyttade hem igen 2001 och har sedan dess arbetat på OT. Idrottsmeriter? Spelat division 1-innebandy med Oskarshamns IK (tvåa i poängligan 97/98!) och Farsta Sharks samt division 5-fotboll med Bråbo. Gillar: Steven Gerrard, familjen och Liverpool. Ogillar: Ärtor och Manchester United. Starkaste idrottsminne: När OT-fotografen Hasse Broms tvingade ner mig i en låda för att plåta mig som ”gubben i lådan” inför seriefinalen mot Södra Kärr i innebandyettan.
Här följer ni OT:s utmanare i uppladdningen inför Göteborgsvarvet i maj 2013. Naturligtvis kryddar vi inläggen med bilder från träningar och samlingar. Deltagarna: Ingela Svensson, Elin Bergstrand, Cristoffer Lundberg, Anders Hildingsson och Johhny Larsson, samt tränare José Puntigliano.
Säsongen 2013 tar den här spelartrion dig med bakom kulisserna i Oskarshamns AIK:
Emil Dolk: 21-årig mittfältsterrier som förutom Oskarshamns AIK, spelat för moderklubben Rödsle BK. Blivande civilekonom, som lever med känslan av att vara en tia bland femkronor. Inte riktigt lika stor, men dubbelt så värdefull.
Carl Aldebert: 24-årig central mittfältsdynamo i OAIK. Oskarshamnare som för närvarande är bosatt i Kalmar. Utöver OAIK finns mina sympatier hos Änglarna och Liverpool.
Eric Persson: Hårdför mittback som är 21 år ung. Lagkapten i Oskarshamns AIK. Stora intressen i livet är fotboll och ishockey. Jag avgudar Francesco Totti och avskyr Messi!
Johan Israelsson
26 år gammal, mittfältare och lagkapten i Lindsdals IF. Har varit klubben trogen sedan barnsben med undantag för två säsonger då jag spelade division 1-fotboll med Malmöklubben Limhamn/Bunkeflo. Gillar musik, gärna svensk sådan. Jobbar som utvecklingskonsulent på Smålandsidrotten. Är bror till Kalmar FF-mittfältaren Erik Israelsson.
På Redaktionsbloggen berättar Barometern-OT:s redaktionsledning om tidningens utvecklingsarbete, och om hur vi resonerar i olika publiceringsfrågor. Vi hoppas också att den ska leda till en utökad dialog med er läsare.
35-årig sportreporter på Oskarshamns-Tidningen. Bor i radhus i Kristineberg i Oskarshamn. Pappa till Tilde, 10, och Idde, 7. Gift med Anna. Född och uppvuxen i Oskarshamn. Flyttade till Stockholm 1998 och hamnade så småningom på Aftonbladet. Flyttade hem igen 2001 och har sedan dess arbetat på OT. Idrottsmeriter? Spelat division 1-innebandy med Oskarshamns IK (tvåa i poängligan 97/98!) och Farsta Sharks samt division 5-fotboll med Bråbo. Gillar: Steven Gerrard, familjen och Liverpool. Ogillar: Ärtor och Manchester United. Starkaste idrottsminne: När OT-fotografen Hasse Broms tvingade ner mig i en låda för att plåta mig som ”gubben i lådan” inför seriefinalen mot Södra Kärr i innebandyettan.
En späckad tävlingskalender, reportage och resultat från olika lopp. Nu lanserar Barometern-OT en helt ny sajt för tävling och träning med fullt fokus på det som händer i sydostregionen.
LÄS MER
