Bättre sent än aldrig är ett klassiskt ordspråk som passar utmärkt att använda här. Lasse kom äntligen ihåg sina små pokaler till vinnarna av femkampen från vårens träningsläger. Så igår på torsdagsfikat vankades det prisutdelning!
Nu blir det snart fredagsmys i regnet på Gröndal, dags att bege sig mot träningen.
På Barometern.se är det möjligt att kommentera nästan alla artiklar. Dock tar vi bort möjligheten att kommentera artiklar med rättsrelaterat innehåll, till exempel domar och åtal. Vi hade den möjligheten tidigare, men fick då mängder med kommentarer med innehåll som vi inte kunde publicera.
För att kunna kommentera måste du ha ett användarkonto hos Disqus, vars verktyg för kommentarer används på Barometern.se. På tider då Barometerns webbredaktion inte är bemannad går det inte att kommentera artiklar på Barometern.se
Barometern.se tillämpar eftermoderering av läsarkommentarerna. Det innebär att den som skriver en kommentar får den publicerad i det närmaste omedelbart, men att kommentaren senare kan komma att modereras bort om den inte lever upp till riktlinjerna för läsarkommentarer på Barometern.se.
Det innebär också att vid publiceringen är det den som skrivit kommentaren som är juridiskt ansvarig för dess innehåll och därmed kan bli anmäld för exempelvis förtal. Efter modereringen är det ansvarig utgivare på Barometern som bär det juridiska ansvaret.
Läsarkommentarer - riktlinjer
Vi har högt i tak.
Vi har en tillåtande grundinställning.
Vi vill att användarna ska komma till tals.
Men
Vi tillåter inte läsarkommentarer i samband med rättsrelaterade artiklar.
Vi publicerar inte läsarkommentarer där någon anklagas för brottslighet.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara osanningar.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara faktafel.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med synpunkter eller åsikter som inte är relevanta för den diskuterade artikeln.
Vi publicerar inte läsarkommentarer om etnisk grupp, kön, sexuell läggning, politisk tillhörighet, yrke eller religion om det saknar betydelse i sammanhanget
Vi tillåter kritik mot personers handlingar och beslut. Etiska spelregler gäller.
Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppgifter som vi av etiska skäl undvikit att publicera i den diskuterade artikeln.
Vi kan publicera länkar till andra webbplatser, men de ska vara relevanta för den diskuterade artikeln.
Vi rättar inte grammatiska fel, stavningsfel, meningsbyggnadsfel mm i läsarkommentarerna.
De andra med men näst intill. Två veckor uppehåll i fotbollen och ett gigantiskt uppehåll från skrivandet. För någon semester från jobbet har jag inte haft så kan varken kategorisera mig under rubriken solbränd eller utvilad. Köpte en bikini som jag tänkte "den där blir jag fin i när jag är brun", brun? Just det. Bikinin ligger kvar i garderoben och jag är blekare någonsin. Ingen vidare bra investering.
Sist vi hördes hade vi vunnit superderbyt mot Liffen på GFA och jag hoppade runt på mina kryckor. Kryckorna la jag snabbt på hyllan och kunde redan efter ett par dagar gå på foten. Tacka vet jag Janet, vår sjukgymnast som tagit hand om mig och min träning, det med bravur. För idag fem veckor och sex dagar senare finns jag återigen med i spelartruppen. Ligger i sängen på hotellrummet i Sunne och finns med på bänken i dagens match mot serieledande Mallbacken. 55 mil enkel resa låter inte lockande i mångas öron men lyckan att vara tillbaka på banan igen är fantastiskt skön, då följer man mer än gärna med till Värmland.
Medan jag rehabtränat har de andra töserna fått sig en rejäl genomkörare till vecka efter uppehållet med hårda träningar, löpningar och inte minst ett cooper-test. Egenträningen sattes på prov och efter cooper kan vi konstatera att den har skötts glasklart då ena personliga rekord sattes efter det andra. Belöningen blev att ta plats i vårt nya omklädningsrum, fräscht och fint. Supernice! Vi fick välja platser i ordningen efter flest spelade säsonger i klubben och som fjärdeväljare fick jag det på papper att man kanske hör till de rutinerade nu, om inte till de äldre (sen när är man gammal som 21?).
Returmötet mot Lindsdal startade höstsäsongen och det var match som blandade och gav där spelet inte övertygade i första halvlek. Andra halvlek såg bättre ut och det var en fröjd att få se vårt nyförvärv från Dalsjöfors (som dragits ut ur serien efter konkurrs) göra sitt första inhopp i den blåvita tröjan. Pubilken imponerades stort av det lilla energiknippet Angelika från Borås som kommer bli ett nyttigt tillskott i laget under hösten. Det blev trots allt en match där vi stod som rättvisa segrare och sex poäng säger sitt. Nu sätter vi punkt.
Idag blir det revansch efter förlusten mot Mallbacken på Gröndal. Vi måste plocka fram allt vi har för att ha chansen att åka hem med tre poäng, för Mallbacken är bra. Men inte omöjliga. Hotellfrukost ,check. Promenad, check. Tupplur, check. Snart lunch sen är uppladdningen fullbordad. Sista milen väntar i bussen sen är vi ute i buschen där toppmötet (i dagens läge) blåses igång!
Back on track! Kul att vara tillbaka. Här och på planen.
Idag var det glada miner på Gröndal, en lätt träning med udda inslag. Underhållning var det gott om! Mamy tog sig an mina kryckor och träningen avslutades med en annorlunda form av fotboll.. Krabbgångsfotboll? Ja, det ska vara roligt att spela fotboll. Det var minst sagt roligt att se på!
Superderbyt slutade som sagt på bästa sätt med tre poäng. För mig slutade matchen med att bli utkörd i en "golfbil" från planen i 88 minuten. Lindsdal hade en frispark utanför vårt straffområde och slogs över, jag slappnade av eftersom situationen var över men min lindsdalsmarkering gav mig istället en tackling som jag inte var beredd på. Ur balans och min högerfot vek sig grovt och det knäckte till.. Högt. (känslan som att någon höll längst ute i varsin ände med händerna på en pinne och bröt den). Smärta blandat med rädsla och man tror alltid det värsta. Något är av tänkte jag och såg mitt liv passera i revy, överdramatisk som man är.. Bad om att få se klart matchen, se slutminuterna och fira segern. Spelarna drog ut båren en bit på planen och jag fick vara med och sjunga segersången. För mig var det viktigast just då!
Resten av kvällen/natten spenderades på akuten där misstänkt benbrott ledde till gipsad fot (och det är inte en hink cement man doppar ner benet i vilket jag hade trott.. Knasstämpel på mig?). Imorse blev jag återkallad då man tog bort gipset och fick det goda beskedet att det rör sig om en rejäl stukning istället. Tre till sex veckors läketid men jag håller tummarna för bra läkekött och siktar optimistist på returmötet mot Liffen hemma på Gröndal den 31 juli. Men först ska jag bli kvitt kryckorna.
Olyckligt att det blev som det blev men ibland håller oturen sig framme, vi vann ju och det var det viktigaste. Smärtan var värd den vinsten!
Ja, det är såklart superderbyt jag pratar om. Det har pratats och skrivits om kvällen i de flesta forum och jag tog mig till Södercentrum och införskaffade mig ett exemplar var av Kalmars två morgontidningar tidigare idag. Härlig läsning!
Bara att få kliva ut på en sådan fantastiskt fin plan gav rysningar. Har inte varit i närheten av något liknande och som Lasse sa idag skulle ett studiebesök på Guldfågeln vara något för alla planskötare, det med glimten i ögat. Vi marcherade ut till publikens applåder och känslan var mäktig (tänk då att gå ut på en fullsatt arena). Regn under uppvärmningen, svalt och uppehåll under matchen. Perfekt fotbollsväder tycker jag som spelare, lite grått och kallt för publikens smak kan tänkas. Fanns nog en och annan soldyrkare som valde att stanna hemma men kul att man lyckats dra så mycket publik till detta evenemang. Hatten av för arrangörerna!
Vi blev uppmanade att njuta av att få spela på Guldfågel Arena, på en sådan fin plan, inför en sådan stor publik. Vi njöt, varje sekund. Visst rannsakar man sin egen och lagets insats efteråt då man hade velat spela perfekt under dessa förutsättningar. Men ett derby är ett derby det får man ändå ha med sig i bakhuvudet och jäkla vilken upplevelse!
Adrenalinet pumpade och när domaren blåste av matchen var lyckan total! Vi vann med 2-1, vi vann superderbyt på Guldfågel Arena. Magiskt! Supermagiskt!
Som bekant har vi rasat, fallerat. Hårda ord tycker vissa men det är inget att sticka under stolen med. Fyra raka förluster och det ger en rejäl käftsmäll på självförtroendet, det kan vem som helst räkna ut!
Senast var det Mallbacken som kunde sätta sig i bussen och åka hem från Gröndal till Värmland med tre poäng. Vi, IFK har sett alldeles för många nollor nu och vi spelar i en oförutsägbar serie där alla slår alla. Där varje match gör skillnad i tabellen. Vi kan inte älta det som varit, vi vet vad vi kan, vad vi har åstadkommit i början har säsongen och det måste vi hitta tillbaka till. Idag hade vi en återhämtningsträning, det vill säga relativt lugn. Imorgon blir det andra takter och målet är att göra en bra träningsvecka, sedan ladda upp med lite sill och potatis i helgen för att göra oss redo inför nästa match (Ja, jag kan ju låtsas att jag äter sill på midsommar, det är ju enligt den svenska traditionen! Mm, gott.. Fast vem försöker jag lura, jag äter inte sill. Skicka hit felix köttbullar i brunsås, det är enligt min tradition! Mm, GOTT!).
Lasse avslutade träningen med orden "Imorgon börjar första dagen för resten av säsongen". Vi blickar framåt men med en dag i taget. Ni ser Guldfågeln Arena om en vecka, jag ser morgondagens träning. Det är lagom långt fram för mig.
Det är motvilligt vi sätter oss i bussen som rullar bort från ett soldränkt Gröndal och ett väder som är som det borde vara en dag i juni, äntligen.. Hemmamatch idag hade varit att föredra men vi får hoppas att solen hittar till Norrköping med.
Idag återförenas vi med Lina Bertilsson. Tjejen med ett båvitt IFK-hjärta som inför säsongen flyttade tll Norrköping. Hon bytte från ett IFK till ett annat. Så i 90 minuter ska vi först mötas klädda i två olika matchställ, på varsin sida, försvara varsitt mål. Det är viktiga tre poäng vi spelar om i en obehgaligt jämn serie. Så först ska vi kriga sen får vi kramas.
Jag vinklar så att fläkten blåser lätt i ansiktet på mig, håller hårt i vattenflaskan och ber snällt solen hänga med till Norrköping. Nu kör vi!
Vi mötte Oskarshamn i genrepet innan serien startade och det var klasskillnad på lagen då. Nu skulle vi möta ett Oskarshamn som än så länge är obesegrade i division 3 och öst in mål på sina motståndare. Vi själva kom från en kollaps och behövde minst sagt komma på banan igen.
I Hyundai cup finns den fantastiska regeln om man möter ett lag från en lägre division ska de tilldelas en straff per division som skiljer åt. Hur rättvist låter inte det..? Hur eller hur så hade Oskarshamn två straffar att utnyttja och det gjorde de tidigt i matchen och tog ledning med 2-0. Vi fick chans att öva anfallsspel och det mynnade ut till ställningen 2-4 i halvtid. Bollen rullade snabbt på konstgräset och vi jobbade upp vårt sälvförtroende både offensivt och defensivt och liksom genrepet var det klasskillnad denna gången med. Dock beundrar jag Oskarshamn för att de faktisktt försökte rulla boll. De försökte spela fotboll och vi slapp den tråkiga hawaiifotbollen.
Målade gjorde Mamy gånger tre, Maja Williams gånger två och Amanda tryckte in ett. Matchen slutade 3-6 och bussen rullade hem med en seger i bagaget och den tog oss vidare till nästa omgång i cupen. Det var skönt att vi reste oss, skönt att få vinna igen. Alla vinster räknas, oavsett vilka man möter.
Denna gången börjar vi baklänges, vi börjar med hur det slutade. Förlust 4-6, vad hände? Ja, det kan man undra.. Igår var fotbollsunderhållningen inte mycket att hänga i granen för att citera mig själv. Idag får publiken vittna 10 mål på Gröndal men hur man ska definiera ordet underhållning är upp till var och en. Trots mycket mål kan jag själv inte tro att det var en rolig match att se. Men ni får ursäkta mig för just nu har jag svårt att se objektivt på matchen.. Besvikelsen har inte släppt än, inte på långa vägar.
Så som vi brukar göra varandra bra gör vi varandra mindre bra idag. Det var inte det vanliga IFK som stod ute på planen, det kändes inte så. Energifattig första halvlek och bland våra första pass på vår egen planhalva kan vi genast dokumentera slarvpass vilket kom att bli många, många fler. Trots en guldstart med mål via Amanda Fredriksson i andra minuten så utstrålar vi en känsla av att vi kommer kunna jogga hem detta. Det kan vi verkligen inte! Och det gjorde vi inte heller.
Eskilstuna är ett lag som inte ska underskattas då deras styrka ligger på deras forwardspar. För mer avancerat än så jobbade de inte, så fort de lyckades bryta drog de bollen i djupled på deras blixtsnabba forward som sällan visade nåd och fick våra mittbackar att slita hårt. Det visade sig att räcka. Vi jobbade högt och rakt med backlinjen vilket nu i efterhand kan varit taktiskt ett dåligt drag då vi inte kunde hantera deras blixtsnabba omställningar. Lovisa hade ingen lätt match när hon gång på gång blev siste man att försöka stoppa bollhållaren som kom mot henne i full fart.
Sista 20 minuterna vaknar vi till liv och sätter högre press i jakt på reducering. Vi får ett kontringsläge då Elin bryter och slår en djupledsboll till Amanda som inte gör några fel och sätter 3-5. Inte så långt därefter gör Mamy 4-5 (hennes andra mål för dagen) och vi gör allt för en kvittering. Lasses byten gav energi och fart, Eskilstuna började krokna. Chanserna skapades men någon kvittering blev det inte. I 90:e minuten gör istället Eskilstuna 4-6 på en kontring (igen) och det punkterar matchen.
Total tystnad i omklädningsrummet och i duschen. Ingen behövde säga något. Ingen kunde säga något som kunde ändra på det som hade hänt. Vi var alla besvikna. Spelarna, tränarna, publiken.
Värt att nämna, Amanda fick behålla matchenslirarebilen i ytterligare två veckor efter att rättvist blivit utsedd till matchens lirare.
Det finns mycket att lära och förhoppningsvis hittar vi något att ta med oss från dagens 90 minuter men det får vänta tills imorgon. Nu blir det annan underhållning i form av film, Denzel Washington får rädda det som är kvar av kvällen.
Dagens fotbollsunderhållning var egentligen inte mycket att hänga i granen. Vi lämnade Fjölebro i halvtid då ställningen var 0-0 mellan Lindsdals damer och Mallbacken där målchanserna åt båda håll var näst intill obefintliga i första halvlek (matchen slutade vinst Mallbacken 1-0). Vi hoppades på bättre underhållning i Nybro och matchenslirarebilen med Amanda bakom ratten tog oss till ett soligt Victoriavallen. Berga segrade med 2-0, fantastiskt utbud i kiosk och vid grillen och planen blev en av matchens snackisar. Den kunde jämföras med från sidan en plan där man haft en match i hästpolo.. Typ. Gröndal däremot mår förträffligt bra och kan mycket väl räknas till en av Söderettans bättre planer. Jämn, tät och grön. Man vill bara smeka den. Bra förutsättningar för att rulla boll på.
Innan matchen mot Eskilstuna drar igång imorgon är det invigning av vårt nya klubbhus med tipspromenad och andra aktiviteter med start klockan halv två. Det ryktas också om uppvisning av drillflickor i pausvilan så hoppas många väljer att spendera sin söndag på Gröndal tillsammans med oss.
Avslutade dagen med tacokväll på Spikgatan med IFK-töser och sett lillebror sjunga med Marina and the Diamonds i programmet "Kvällen är din". Rysningarna släpper inte men nu tänker jag lägga huvudet på kudden, blunda och se positiva målbilder inför morgondagens match.
Helgfrukost á la Olofssons. En bra start på lördagen och vi har först match imorgon vilket innebär tid över att titta på andra lag. Första stoppet blir Fjölebro där Lindsdals damer möter Mallbacken sedan rullar bilen vidare till Nybro för att vittna derbyt Nybro-Berga. Mycket fotboll på schemat så jag hoppas vädret sköter sig och att solen fortsätter att hålla sig framme.
Tänker vid närmare eftertanke inte chansa, åker in till stan och köper mig ett paraply!
Bättre sent än aldrig är ett klassiskt ordspråk som passar utmärkt att använda här. Lasse kom äntligen ihåg sina små pokaler till vinnarna av femkampen från vårens träningsläger. Så igår på torsdagsfikat vankades det prisutdelning!
Nu blir det snart fredagsmys i regnet på Gröndal, dags att bege sig mot träningen.
Mitt första officiella lopp utöver skolarrangemang och det stavades Drottning Margaretaloppet. Vi ställde upp med ett lag från jobbet, team Outnorth och redan tidigt imorse började tävlingsnerverna spöka.
Det blev ett lopp som gick allt annat än felfritt. Orutinerat att vara med på uppvärmningen för att gå miste om en bra startplats. Agda 75år och hennes vänninor verkade tro att startblock 1 för löpare var helt rätt för dem. Barn vid knäväcken och gåstavar som höll på att fälla mig. Ja, instruktionerna om startpositionerna var det många som slog dövöra till. Armbågar gick inte att undvika och frustationen började ta över, jag lyckades frigöra mig från folkmassan och första kilometern tillägnades åt att springa om ledet på utsidan.
Iphonen la av efter en låt och det blev ett lopp utan musik (en mental motgång). Jag hade startat alldeles för hårt när jag näst intill sprintade förbi folket och innan jag insåg att jag borde sakta ner så gjorde sig mjölksyran påtaglig. Då hade jag halva loppet kvar.. Var mentalt ett vrak men tack vare publiken som stod längs vägen och hejade gav över förväntan mycket adrenalin. Jag valde att klokt släppa blicken om de jag hade framför mig och mjölksyran började avta, energin kom tillbaka och jag lyckades avslutningsvis öka farten sista kilometern och under upploppet. Att jag ändrade fokus till min tid istället för placering räddade mitt lopp.
Jag ville klara mig under 20-minuterssträcket och klockan stod på 19min 46sek när jag passerade mållinjen. Som sjätte kvinna av 4200(?). Med facit i hand nådde jag mitt mål och får se mig som nöjd. Mina arbetskamrater klarade sina mål och förbättrade gamla resultat så det var glada miner när vi satt i ett soligt fullt Kalmarsundsparken och fikade på vår filt. Väldigt glada miner. Jag måste säga att det var förbannat kul och vilken kick!
Nästa år hoppar jag dock uppvärmningen för att jobba in en startplats på första parkett. Det kan vid närmare eftertanke också vara det bästa för alla medverkande. Då kanske krockar och armar i grannens ansikte uteblir, min koordination är inget att hylla. Höger, höger, arm mot knä, spänn bågen, knä, knä. Goddag yxskaft! Jag håller mig till löpning.
Solen hade hittat till Gröndal och stämningen var på topp. Den första jag möttes av var Lisa P som väntade in sina lagkamrater från Skåne. Kramkalas och vänner utanför planen men på är hon vår motståndare och det blev ett par dueller mellan Lisa och Amanda som varit vänner sedan bardomsben. Spännande match i matchen.
Domaren blåste igång och det gick fort. Ruskigt fort. Vi hann knappt uppfatta när vi tappade boll innan Kristianstad anföll med full bemanning. Grymt omställningsspel. Ja, vi försöker men de är mycket individuellt skickliga och vi får slita hårt för att hänga med i matchen. Rättvis seger till KDFF men 0-5 känns lite väl att ta i då Lovisa storspelade i mål. Som spelare kändes det som att siffrorna inte riktigt speglar matchen för de som får läsa tidningen imorgon, som åskådare på läktaren kanske man har en annan åsikt?
Vi åker på mål tidigt i första halvlek efter tumult då Sanna Franzén fått ett skott rätt i ansiktet efter att domaren blåst av för frispark och vi spelar med en man mindre för en stund, situationen efter frisparken tar KDFF vara på ett av våra individuella misstag men målet är misstänkt offside(?), likaså ifrågasatt straff och ytterligare misstänkt offside vid fjärde målet. Hade linjedomaren jobbigt med solen i ögonen?
Första halvlek 0-4 och andra 0-1. Matchen är inte helt och hållet bortalagets utan vi lyckas också skapa några chanser men lyckades inte måla. Det hade varit kul att få spräcka nollan för landslagsmålvakten Hedvig Lindahl men skärpan fanns inte riktigt i avsluten. Att möta motstånd som spelar med ett och två tillslag, beundransvärd precision och mottag satte sina spår. Vi var trötta i slutet men krigade på till domaren blåste av matchen. Slutresultat 0-5.
Lärorikt och erfarenhet att få möta allsvenskt motstånd och landslagsspelare. Det är sådan här fotboll vi strävar efter att kunna spela, Kristianstad gick vidare i Svenska Cupen och vi går vidare med vår träning. KDFF inspirerade oss. De inspirerade mig.
Match, vila, träning, match. Som jag tidigare har nämnt är det myket fotboll på schemat nu och vi har både tagit oss vidare i Smålandscupen via segern mot Högsrum och spelade med oss en poäng hem från Limhamn i helgen.
Återigen bråkade vädergudarna med oss och bjöd på kraftig sidvind samt regn. I första halvlek har vi trubbel, svårt att få fast bollen och mycket till spel bjöd vi inte på. Vi klarar oss undan med 0-0 i halvlek då LB07 hade ett par chanser och mycket folk med i sina anfall under de första 45 som vi lyckades stå emot. Vi visste alla att vi hade underpresterat och i halvtid var det bara att ta två djupa andetag och sedan rycka upp oss. Det gjorde vi. Andra halvlek har vinden vänt och vi jobbar mer i medvind och får igång lite spel. Limhamn Bunkeflo är inte lika vassa som de var i första och vi har tagit över initiativet. De försvarar sig dock bra i straffområdet och vi lyckas inte få till våra avslut och matchen förblir mållös. LB07 starka nykomlingar och som Lasse sa till oss kommer vi längre fram kunna vara nöjda med den poängen trots att det känns som en förlust just nu.
Imorgon tar vi emot allsvenska Kristianstad på Gröndal 19.00 då omgång tre i Svenska Cupen ska spelas av. Det är en erfarenhet att möta sådant här motstånd men vi får inte gå ut på planen och visa för mycket respekt. Vi må vara underdogs men vi ska göra allt för att ge KDFF en match, i fotboll kan allting hända.
Ibland behöver man inte spela finlir, ibland är det goare att vinna en kampmatch. Halv storm på en halvdan plan och kombinationen av blåsten och ett fysiskt motstånd gjorde det svårt att få rull på passningsspelet. Vi försökte så gott vi kunde och första målet är ett uppspel från backlinjen till Vickan på innermittfältet som vänder upp och slår en djupledsboll till Amanda som hon förvaltar på bästa sätt då hon tar sig förbi målvakten och lägger in bollen i tom kasse. 1-0 till oss.
I halvleksvilan går en hel kylspraysflaska åt då fötter och fotleder ömmar gott efter motståndarnas dobbar. För så gillade de att spela tyvärr, med dobbarna före. Andra halvlek är den första lik med mycket kamp och slit och 2-0 görs av Lisa F på hörna. Distinkt med högern! Det var glädjejubel efter matchen med ytterligare en nolla och en tredje vinst på raken. Återigen en grym arbetsinsats från alla fötter.
Mörbultade har vi satt oss i segerbussen och det är en lycklig Lasse som stannade kvar i götet. Han kan med gott samvete kalasa med Marie och hennes släkt ikväll, för idag slog vi hennes moderförening Hovås Billdal med 2-0. Vi kör en segerbild på det!
Kalendern åkte fram för nu duggar matcherna tätt. I tisdags var det röd dag och vi åkte på utflykt till Värnamo och möttes av sommarvärme och andra omgången av Svenska cupen. Med Evve i mål (före detta IFK-målvakt) räddades man från att låta siffrorna dra iväg, för matchen blev lite av en dag på jobbet. Första halvleken tar vi med oss hem. I andra halvleken blir vi bekväma, spelet blir lidande och Värnamo gör ett frsök till att jobba sig in i matchen. Vi åker hem med vinstsiffrorna 4-1 och idag meddelades lottningen av omgång tre. Allsvenskt motstånd. Lisa Petersson och Kristianstad gästar Gröndal. Matchen spelas eventuellt, om vårt önskemål klubbas igenom, Kristi himmelsfärds dag. Oavgjort i träningsmatchen mot dem och det kommer bli en rolig men tuff utmaning. Välkommen tillbaka till Gröndal Lisa!
Det är också dags för oss att entra Smålandscupen där vi ställs mot Högsrum på bortaplan för att möta gamla IFK-veteraner. Detta redan nästa onsdag.
Men en match i taget och först blir det Söderettan och bortamatch mot Hovås/Billdal på lördag. Linnea tränade sin första hela träning på två månader ikväll, Emma Jones hade också fått på sig fotbollsskorna men veckans frågetecken går till lagkapten Elin Olofsson! Klev av redan under uppvärmningen och lindade vaden, vad som hände visste hon knappt själv. Bristning spekulerade man i.. "Äh, det går över snart" sa hon när hon hoppade av planen på ett ben. Sann optimist? Det är ju lättare att vara än realist. Captain down, vi avvaktar till morgondagens träning innan vi drar några förhastade slutsatser. Fotbollsskorna på? Vi hoppas på det, i sann optimistisk anda!
Efter en uppladdning med hotellfrukost på Packhuset med Elin så kom vi till ett regningt Gröndal och vi trodde att dagens match skulle bli en blöt historia. Lagom till matchstart blev det uppehåll och vi mötte ett Linköping som kom till Kalmar med två förluster i bagaget och vi hade förra årets möten som gnagde i ryggraden. Två förluster där våra prestationer kan varit bland våra sämsta. Vi var revanschlystna. Domaren blåste igång matchen.
Linköping körde något som skulle likna "Chelseataktik" och backade hem med hela laget. Men det var inget som bet på oss. Det var i princip spel mot ett mål och vi hann göra både 1-0, 2-0 och 3-0 via Mamy (två mål) och Tove (ett mål) innan halvleksvilan. Linköping satte inte den minsta press och startade sitt försvarsspel på egen planhalva vilket resulterade i att vi i backlinjen minsann fick öva spelvändningar i lugn och ro. Sådana bör vi kunna göra i sömnen efter dagens match..
Andra halvlek var kanske inte lika underhållande för publiken men solen kikade fram och värmde medan Linköping började plocka fram lite kontringsspel. Fortfarande är det vi som är det bollförande laget och lyckas få till en del fina kombinationer, Amanda utökar ledningen till 4-0 och Mamy sätter punkt med 5-0. Vi kan sumera matchen med att säga målkalas! Värt att nämna är också att det är första matchen vi håller nollan på hemmaplan under denna vändan i Söderettan (alltså det har inte hänt sedan vi låg i tvåan senast -09).
Vi är bara i startgroparna av serien men det betyder inte att man inte får njuta av en andra seger. Alla poäng är viktiga och en ny trepoängare är värt att fira!
Det var fotboll hela söndagen och så länge solen var uppe kunde man njuta av vädret. Flickallsvenskan hade premiär och vårat F17-lag (B-lag) tog emot Hammarby på Gröndal och spelade hem matchen med hela 4-1. Stabil insats och härlg inställning av tjejerna.
Med två segrar med oss från helgen är det alltid ett nöje att komma ner till måndagsträningen. Det skulle bli en mysig och gosig träning. Ja, vi var ju endast 11 stycken som kunde vara med hela passet, Linnea hade fått på sig fotbollsskorna till allas glädje och var med under uppvärmningen likaså Lisa Johansson. Trots att rehabgruppen börjar få ordning på saker och ting så slutar den inte att utökas. Emma Jones åkte på en smäll på foten igår och ett ledband befaras vara skadat. Domen är inte helt fastställd än då sjukgymnasten och Emma själv är oense om hur allvarligt det är. Vi hoppas på Emmas utsaga om att kunna vara spelklar till helgen!
Tove sägs också kunna ansluta till träning i slutet av veckan. Kanske rehabgruppens utökning bara är tillfällig ändå, det är vad vi håller tummarna för.
Jag har också börjat twittra mig genom livet och blivit en pinsamt stolt iponeägare (på tiden pikar de flesta om). Det börja ta sig, det där med tekniken. Så här kan ni följa mig där det blir lite privata inslag samt kvickare uppdatering då blogginläggen ibland tar sin tid. #skämskuddepåmig #önskardygnethadeflertimmar
Så lät det både i halvleksvilan och efter matchen för det var precis så vi kände. Vi sätter oss i bussen med tre pinnar och en nolla när vi åker hem. På sätt och vis en lättnad. Idag fick vi betalt för vår arbetsinsats, vi vinner dueller, får ordning på spelet och det är vi som har grepp om matchen. Första halvlek fanns det inte mycket att klaga på. I andra börjar vi slarva bort bollen med blandad iver och att vilja lite för mycket men inte så pass att det blir någon fara på taket. Tölö viker inte ned sig utan får stundtals igång lite spel i andra men orkar inte fylla på med folk och nollan är därför aldrig riktigt hotad.
Målgörare idag blev Mamy, Amanda och Tove samt att Tove åkte på en smäll (dobbarna före, inte vackert) i slutminuterna och blev utburen på bår. Tur i oturen så är det nog bara en blödning och hon haltar runt i bussen nu och vi hoppas på att hon har bra läkekött och kan vara tillbaka fortast möjligt.
Nöjda tränare, nöjda spelare, vinst och bussresan hem blir så mycket lättare!
Nu sitter vi på bussen mot västkusten och Kungsbacka. Tölö står på schemat och vi har laddat upp med kaffe och bulle på macken i Växjö för en stund sedan. Tjejerna har vaknat till liv, tidningarna cirkulerar och Harry Potter har börjat rulla på tvn. Magiskt! Bokstavligt talat.
Trots en förlust i premiären så har vi en bra känsla med oss efter den gångna träningsveckan. Vi gjorde fortfarande en bra arbetsinsats mot Dalsjöfors förra helgen, en match som hade gjort sig förtjänt av ett bättre resultat. Men den matchen är spelad och vi blickar framåt istället. Ungefär fem timmar framåt. För då är det dags igen. De senaste två åren har vi spelat oavgjort mot Tölö på bortaplan så det kommer med största sannolikhet bli en jämn match. Men idag lämnar vi inte Kungsbacka utan tre pinnar!
För övrigt så vann Brynäs SM-guldet till slut och hokeykriget är slut. På Gröndal med. Igår möttes man av en Johan med ett leende som sträckte sig upp till öronen. Han hade Brynäströjan med sig givetvis!
Gröndal har vattnats så att det räcker att bli över av dagens nederbörd. För att det oavbrutit regnat har nog inte gått någon obemärkt förbi. Jag hörde en lagkamrat säga "Oj, vad fokuserade alla är" under passningsövningen på träningen i eftermiddags. Fokuserade och laddade, att det är premiär imorgon gick inte att ta miste på!
Vi möter som sagt Dalsjöfors som varit uppe och vänt i damallsvenskan och som också är tippade seriefavoriter, inte så oväntat. Med flera nyförvärv är det inte samma lag vi mötte sist de var i ettan och imorgon är vi underdogs, vilket vi gillar. Det är oftast då vi spelar som bäst. Utan press.
Serien kommer över lag bli väldigt jämn då det är många bra lag med i år och det kommer bli en tuff kamp om platserna till den nya damettan som kommer att bildas till nästa säsong. Men många matcher ska spelas innan sista ordet är sagt! För övrigt så är Elin idag gästkrönikör på Markku Ahonens blogg så är ni nyfikna över vad lagkaptenen har att säga om bland annat säsongen kan ni läsa här .
Morgondagens startelva ser ut följande:
Lovisa Emma J, Elsa, Elin, Lina M Tove, Sanna, Ewa, Cassa Mamy, Amanda
Imorgon mina vänner går startskottet för årets upplaga av Söderettan, äntligen!
Hällde upp en kopp kaffe och ryckte åt mig bollkallen idag under frukosten på jobbet. Blev genast okontaktbar. Någon frågade något om någonting, jag nickade och hummade med utan att lyfta blicken från tidningen. Började inse att det är tre dagar kvar till serien drar igång. Premiärnerverna kom smygandes sådär lite jobbigt men ändå härligt. Äntligen läst färdigt och skulle ta en klunk av mitt kaffe men grimaserade och ställde genast ifrån mig koppen igen. Det hade kallnat, rasten var slut för länge sedan. Så kan det gå..
Ganska lugn träning idag och fika efter. Vi har en skadedrabbad trupp där Linnea och Lisa J bara kör rehab och Larssa är numera med mestadels av träningarna och känner sällan smärta men är inte att räkna med på lördag. Lisa F vars fot fick en rejäl smäll i cupmatchen mot Oskarshamn i söndags var med hela träningen idag vilket var ett positivt besked, hon har fortfarande ont och blir dock inte heller att räkna med till premiären. Resten av tjejerna med små skavanker medverkade hela dagens träning och är om inget drastiskt skulle hända redo för spel på lördag. Det var statusen på laget i dagsläget och imorgon meddelas den preliminära startelvan. Elvan inför premiärmatchen. Premiärmatchen mot Dalsjöfors som är nu på lördag. Ja, nu blev det sådär härligt nervöst igen!
I onsdags bytte vi fotbollsplanen mot catwalken, fotbollsskorna mot höga klackar, matchdressen mot fashion och gav modellandet en chans. En framtida karriär? Nja, jag föll väl inte i facket som en naturbegåvning preis men kul var det!
På kickoffen på Kompaniet presenterades årets trupp och satsning för våra sponsorer, inbjudna vänner och familj. Det bjöds på snittar och dryck samt en modevisning utförd av sex stycken spelare och tre tränare, bilder på detta är på gång och som förhandsvisning här ovanför är en bild på mig med Elsa som fotograf.
Det är inga fotbollsskor precis men mjaau vad de rockade på kattgången!
Vi avslutade lägret med en morgonträning som bjöd på regn-och hagelskurar och nu blir det lunch innan bussen börjar rulla mot svensk mark igen. Nöjda men trötta tjejer, nu åker vi hem! Vi ses i Kalmar!
Ögonen svider och kroppen skriker efter sömn så får bli en kort historia det här. Omstuvning i schemat blev det när Viborg ställde in matchen på grund av skador och sjukdomar, istället ställde Århus upp för ett möte. En styck bortamatch på träningslägret skulle man kunna säga då resan till planen tog 2h från vårt camp, inklusive felkörningar. Vi kom till en grön plan som liknade ett fält man släppt ut ett dussin hästar på som galopperat sönder underlaget. Det var skumpigt, gropigt och de stormliknande vindarna hintade om att finlir var knappast något att tänka på.
Vi förlorade till sist med 3-1 (2-0) med Mamy som målskytt i IFK. Vi sa redan innan matchen att vi skulle se till prestation och inte till resultat och vårt mål och fokus skulle ligga på att spela bra försvarspel och göra en jäkla arbetsinsats. "God kamp" önskade danskorna när de hälsade innan matchen. Kamp blev det och en jäkla arbetsinsats gjorde vi!
Elin visar runt i vår stuga här i Sjald på bildspelet till höger och jag har bäddat ner mig i min säng på loftet och ser ner på mina lagkamrater.Bokstavligt talat.
Halv sju kvällstid var vi på plats efter nästan 10 timmars bussresa med en trupp på 17 spelare och 5 ledare. Vi har hunnit installera oss i våra stugor om sex spelare i varje stuga, ätit köttgryta med korv i som såg ut som morötter, tränat ett lätt träningspass på konstgräsplanen och ätit toast till kvällsmat. Mina stugkompisar blev Elin, Linnea, Lisa J, Anna målvakt och Matilda uppdelade i två sovrum. Under träningen blev vi också i vanlig ordning indelade i lag som gäller under lägret och mitt winning team består av mig, Elsa, Matilda, Maja och Lisa K. Vi öppnade godkänt med en andraplats i den första deltävlingen. Viktigt!!
För övrigt var lyckan var total när vi insåg vår tillgång till internet så jag ska försöka hålla bloggen uppdaterad i den mån jag kan under helgens äventyr.
Hade jag haft en fungerande telefon med kamera så hade jag lagt upp en bild på ett Gröndal i solnedgång medan spelarna springer ut som kalvarna på betet. Nu har jag för tillfället ingen mobil med en sådan funktion till hands, typiskt. Fin matta, solnedgång och dobbarna sjönk ner så där gott i gräset och det suger.. I vaderna. Men vad gör väl det när vi äntligen får träna på vårt kära Gröndal!
Lasse tyckte vi skulle se det som en vitaminkick att få komma ut på gräs då gårdagens match mot Vittsjö blev lite av en besvikelse. Med en bra första halvlek där vi stod upp och spelade bra försvarsspel gick över till en andra halvlek där vi spelade gansa tafatt och jobbade en och en. 0-0 i halvlek drog iväg till riktigt tråkiga 5-1 och Vittsjö stod som rättvis segrare och de spelade bra, vi spelade inte så bra. Vi ville undvika att åka berg-och-dalbana i år men där har vi hamnat lite nu och vi måste börja prestera jämnare. Vi tar nya tag och fokuserar på att göra ett bra träningsläger i helgen på dansk mark.
Gräs är grönt och grönt är skönt, imorgon ska det suga i vaderna igen. Gröndal, vad vi har saknat dig!
Jag får inte tiden att räcka till.. Klockan 22.00 en torsdagkväll har jag tvättid och tvingas nu sitta och vänta in att maskinerna ska bli klara innan jag kan krypa ner under täcket. Dålig planering? Ja, det är mycket möjligt. Det kombinerat med lathet kanske.. Så får skylla mig själv!
I alla fall så hinner jag skriva lite och kan med nöje meddela att vi gör vår sista träningsvecka på Gasten. Om allt går enligt planerna får vi smeka Gröndals gröna matta redan på måndag. Det är kärlek det! Då säger vi farväl till konstgräs och löpningar i bäckmörker när tränarna glömt tagga för att lyset ska stå sig hela träningen. Men som Lasse började kvällens torsdagsmöte "I don't belive it before I see it". Vi håller tummarna!
På söndag möter vi Vittsjö som tog klivet upp till årets damallsvenskan, nästa helg väntar träningsläger i Danmark och vi är taggade för en sista konstgrästräning imorgon på ett lika taggat Gasten! Seriepremiären närmar sig..
David Winberg, 36 år, har jobbat som sportreporter/redigerare på Barometern sedan december 2007.
Född och uppvuxen i Ljungarum i Jönköping. Hamnade i Kalmar 2002 via stoppen Växjö, samt amerikanska Little Rock, Orlando och Winston-Salem.
Den här bloggen kommer att handla om fotboll i allmänhet och lokalboll från division 2 till sexan i synnerhet. Tips? Nyheter?
Mejla mig!
35-årig sportreporter på Oskarshamns-Tidningen. Bor i radhus i Kristineberg i Oskarshamn. Pappa till Tilde, 10, och Idde, 7. Gift med Anna. Född och uppvuxen i Oskarshamn. Flyttade till Stockholm 1998 och hamnade så småningom på Aftonbladet. Flyttade hem igen 2001 och har sedan dess arbetat på OT. Idrottsmeriter? Spelat division 1-innebandy med Oskarshamns IK (tvåa i poängligan 97/98!) och Farsta Sharks samt division 5-fotboll med Bråbo. Gillar: Steven Gerrard, familjen och Liverpool. Ogillar: Ärtor och Manchester United. Starkaste idrottsminne: När OT-fotografen Hasse Broms tvingade ner mig i en låda för att plåta mig som ”gubben i lådan” inför seriefinalen mot Södra Kärr i innebandyettan.
Här följer ni OT:s utmanare i uppladdningen inför Göteborgsvarvet i maj 2013. Naturligtvis kryddar vi inläggen med bilder från träningar och samlingar. Deltagarna: Ingela Svensson, Elin Bergstrand, Cristoffer Lundberg, Anders Hildingsson och Johhny Larsson, samt tränare José Puntigliano.
Säsongen 2013 tar den här spelartrion dig med bakom kulisserna i Oskarshamns AIK:
Emil Dolk: 21-årig mittfältsterrier som förutom Oskarshamns AIK, spelat för moderklubben Rödsle BK. Blivande civilekonom, som lever med känslan av att vara en tia bland femkronor. Inte riktigt lika stor, men dubbelt så värdefull.
Carl Aldebert: 24-årig central mittfältsdynamo i OAIK. Oskarshamnare som för närvarande är bosatt i Kalmar. Utöver OAIK finns mina sympatier hos Änglarna och Liverpool.
Eric Persson: Hårdför mittback som är 21 år ung. Lagkapten i Oskarshamns AIK. Stora intressen i livet är fotboll och ishockey. Jag avgudar Francesco Totti och avskyr Messi!
Johan Israelsson
26 år gammal, mittfältare och lagkapten i Lindsdals IF. Har varit klubben trogen sedan barnsben med undantag för två säsonger då jag spelade division 1-fotboll med Malmöklubben Limhamn/Bunkeflo. Gillar musik, gärna svensk sådan. Jobbar som utvecklingskonsulent på Smålandsidrotten. Är bror till Kalmar FF-mittfältaren Erik Israelsson.
På Redaktionsbloggen berättar Barometern-OT:s redaktionsledning om tidningens utvecklingsarbete, och om hur vi resonerar i olika publiceringsfrågor. Vi hoppas också att den ska leda till en utökad dialog med er läsare.
21-åriga IFK Kalmarspelaren Cassandra Olofsson gör sin 6:e säsong i den blåvita tröjan. En energisk tjej med glimten i ögat som alltid har ett skratt nära till hands.
Här får vi följa med henne bakom kulisserna på Gröndal och läsa om hur det är att vara en damfotbollsspelare i en elitsatsande förening
En späckad tävlingskalender, reportage och resultat från olika lopp. Nu lanserar Barometern-OT en helt ny sajt för tävling och träning med fullt fokus på det som händer i sydostregionen.
LÄS MER
