Svensk mångfaldspolitik stärker utanförskap

Ledare Artikeln publicerades

1970-talets syn på invandrare bäddade för många av dagens integrationsproblem.

Det har slussats mycket pengar till minoritetsföreningar genom åren.
Foto: Henrik Holmberg / TT
Det har slussats mycket pengar till minoritetsföreningar genom åren.

I veckan publicerade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) rapporten ”Samhället måste öppna sig för mångfalden – mångfaldspolicyn som politisk möjlighet till islamisk aktivism”. Författaren till rapporten är docent Aje Carlbom. Rapporten är en fortsättning på MSB:s arbete att öka kunskapen om islamistisk informationspåverkan.

Den klassiska islamismen är dock inte ett säkerhetsproblem för Sverige, skriver Carlbom. Däremot har den svenska mångfaldspolitiken gett islamister möjligheten att bevara och stärka konservativa muslimska värderingar som inte överensstämmer med majoritetssamhällets syn på demokrati, gällande exempelvis jämställdhet, respekt för andra minoriteter eller synen på hbtq-personer. Det har skett upprepade gånger att skattefinansierade muslimska organisationer har hamnat i blåsväder på grund av att de har bjudit in talare som sprider antisemitism och homofobi.

Den nuvarande integration- och mångfaldspolitiken, med skattefinansierade minoritetsorganisationer, kan spåras tillbaka till 1975 års proposition om ”invandrar- och minoritetspolitiken”. Assimilationen skulle läggas på hyllan. Invandrare skulle själva få bestämma om de ville uppgå i den svenska kulturen eller utveckla sin ursprungliga identitet.

För att främja invandrares kultur inrättades statsbidrag för invandrar- och minoritetsorganisationer. Det var ett sätt att inlemma invandrarna i den svenska folkrörelsetraditionen, fast med egna föreningar baserade på etnisk identitet eller religiös tillhörighet. Där lades grunden för den segregation som råder i Sverige i dag.

Då kunde man givetvis inte ana att andelen av befolkningen med utländsk bakgrund skulle vara lika stor som i dag, eller att människor skulle komma från samhällen som var kulturellt, politiskt och religiöst väsensskilda från det svenska. Merparten av invandrarna kom fortfarande från andra nordiska länder.

1970-talets idéer om mångfald blev början på en politik där människor med hjälp av offentliga medel uppmuntrades att utveckla sina särdrag och skapa ett parallellt civilsamhälle. En av Carlboms främsta slutsatser är att mångfaldspolitiken har skapat en politisk möjlighet för radikala och konservativa grupper att bygga upp olika verksamheter utifrån idén om kulturell och religiös ”annorlundahet”. Det var sannolikt inte vad man trodde skulle ske 1975.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.