Sonderingsfiasko för Centern och Lööf
Redan när Annie Lööf fick i uppdrag att sondera vilken statsminister riksdagen skulle kunna tänkas tolerera, stod det klart att det inte kunde lyckas. Att Miljöpartiet eller Socialdemokraterna skulle kunna övertygas att sätta sig i en alliansregering ledd av Ulf Kristersson var helt osannolikt. Lööf försökte komma runt detta genom att rikta in sig på sakpolitiska förutsättningar - men att partierna tycker lika i många frågor var ingen nyhet.
Det var därför en lågoddsare att det inte skulle komma ut någon statsministerkandidat efter Annie Lööfs sonderingsvecka.
Många undrar nog vad det var centerledaren hoppades kunna åstadkomma. Den gångna veckan kan på goda grunder tyckas ha varit bortkastad. Lööfs huvudalternativ, Alliansen plus S eller MP, hade redan prövats av Kristersson och befunnits ogenomförbara.
Ett annat alternativ som Lööf har undersökt, en ”mittenregering” bestående av Liberalerna och Centern, visade sig ännu mer ogenomförbart. Här kan man också fråga sig varför detta överhuvudtaget diskuterades. Både Lööf och Jan Björklund har tidigare beskrivit en M-KD-regering som en ”smal högerregering”, men vad blir då en regering av partier som tillsammans har 51 mandat i riksdagen?
Dessutom hade den inte löst något av de problem som Lööf såg i Ulf Kristerssons förslag. ”Mittenregeringen” skulle enligt Lööf ha fört Alliansens politik, men när Kristersson erbjöd exakt det samma hette det från centerhåll att alla Alliansens partier äger Alliansens politik gemensamt. Beroendet av Sverigedemokraterna hade dessutom kvarstått.
Men alldeles förgäves har övningen inte varit. Det har ett värde att de möjligheter som C hänvisade till för att rösta nej till Kristersson i riksdagen har visat sig vara illusioner. Det har också ett värde att Centern nu tvingas bekänna färg och välja mellan verkliga alternativ.
Ett sådant verkligt alternativ som snarast borde läggas fram i riksdagen är Stefan Löfven. Socialdemokraterna har legat påfallande lågt under de gångna månaderna, till synes i hopp om att Alliansen ska implodera. Vänta-och-se-taktiken må vara politiskt smart men den är knappast i Sveriges långsiktiga intresse. Anser sig Socialdemokraterna kunna samla ett stöd för sin statsministerkandidat, bör de kunna mobilisera detta redan nu.
Till sist: Annie Lööf lade skulden för blockeringarna tydligt på Socialdemokraterna och Moderaterna. Dock finns det bara två partier i riksdagen som har röstat nej till båda de statsministerförslag som har lagts fram i kammaren. Dessa partier är Liberalerna och Centern. Det är här låsningen finns.
