Skådespel när L och C låtsas vara opposition
Efter att Januariöverenskommelsen offentliggjordes försökte både Liberalernas partiledare Jan Björklund och Centerledaren Annie Lööf att övertyga såväl medier som väljare om att de skulle agera opposition i förhållande till regeringen. Trots att de har ingått en uppgörelse med regeringspartierna och att de utgör budgetunderlag för Löfven II.
På onsdagen var det Centerpartiet och Liberalernas första elddop som stödpartier eller möjligtvis oppositionspartier: partiledardebatten i riksdagen. Men det var en tam opposition. Det var överhuvudtaget en debatt med lite innehåll.
Björklund talade framförallt om betydelsen av EU. Europasamarbetet är ett av de politikområden som har hållits utanför Januariöverenskommelsen. Dessutom är det en av få profilfrågor som L har kvar sedan det blev blocköverskridande samsyn om betydelsen av ordning och reda i skolan.
Han försökte skapa lagom mycket konflikt mellan sitt parti och Socialdemokraterna genom att kritisera statsministern för att stoppa ett djupare samarbete inom EU. Statsminister Stefan Löfven (S) svarade försiktigt att EU är bra för Sverige men att man inte ska rusa in i samarbeten. Det tycktes närmast som att debatten var riggad, med på förhand uppgjorda replikskiften mellan Löfven och Björklund.
Det blev varken hackat eller malet när Lööf begärde replikskifte på Löfven. Hon påpekade vikten av att agera skyndsamt när det gäller förslag om ändringar i konflikträtten för att inte svensk export ska drabbas, vilket Löfven sa skulle beredas under den kommande mandatperioden.
Inte ens Miljöpartiet, som Lööf brukar kritisera för att strunta i landsbygden, fick någon kritik för att partiet bedriver en landsbygdsfientlig politik. Partierna har nämligen gjort upp om frågor som rör landsbygd och miljö inom ramen för Januariöverenskommelsen. Därmed var det inte läge att angripa MP utifrån stad/land-konflikten.
Björklund och Lööf var inte ensamma om att vara bakbundna av Januariöverenskommelsen i partiledardebatten. Stefan Löfven var också begränsad när det gällde att kritisera de andra partierna från vänster.
Att ägna sig åt klasskampsretorik var något svårt för statsministern då han har åtagit sig att genomföra politiska förslag som låg för långt till höger för den förre moderatledaren Fredrik Reinfeldt. Den uppgiften överlämnades i stället till vänsterledaren Jonas Sjöstedt.
Det var inte de enda förändringarna som syntes i partiledardebatten. Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch Thor (KD) verkade ha delat upp rollerna emellan sig.
Kristersson agerade ”good cop” och lät bli att ta replik på sina forna allianskolleger, även om han kritiserade Januariöverenskommelsen. Busch Thor fick rollen som ”bad cop” och replikerade på både Lööf och Björklund. Det är första gången som en borgerlig partiledare begär replik på en annan på drygt ett decennium.
Trots dess brist på spänst visade partiledardebatten åtminstone en sak: De borgerliga väljare som önskar sann oppositionspolitik får nog sätta sin tilltro till andra partier än Centern och Liberalerna.
