Rätt att S tar över utbildningsdepartementet
Får Anders Ygeman (S) en ministerportfölj igen? Blir det någon ny kändis i regeringen då Alice Bah Kuhnke (MP) lämnar som kulturminister? Det spekulerades vilt inför att statsminister Stefan Löfven (S) presenterade sin nya ministär på måndagen.
Men det blev inga stora förändringar jämfört med Löfven I, förutom att MP förlorade en ministerpost. Till skillnad från tidigare utnämndes, lyckligtvis, inga rekordunga ministrar. Det var nog ingen slump att de yngsta ministrarna, av olika skäl, behövde lämna regeringen innan mandatperioden var över.
Och det blev doldisrekryteringar, inte kändisrekryteringar. Amanda Lind, tidigare partisekreterare för Miljöpartiet och okänd för de flesta utanför partiet, tar över som kulturminister. Kulturministerposten har en stark symbolik, den definierar en regering och har traditionellt varit viktig för Socialdemokraterna. Valet av Lind säger desto mindre om regeringens ambitioner och desto mer om det begränsade antalet miljöpartister som en socialdemokratisk statsminister är villig att göra till statsråd.
En av de större förändringarna är att en socialdemokrat blir chef för utbildningsdepartementet. Anna Ekström (S), senast gymnasie- och kunskapslyftsminister, tar över Gustav Fridolins (MP) tidigare post. Det kan såväl borgerliga som socialdemokrater glädjas åt.
Med henne blir det varken flumskola eller pinsamma youtube-videos till Sveriges lärare. Innan Fridolin lämnar rampljuset passade han på att skriva en debattartikel med tips till sin efterträdare. Då Ekström har varit chef för Skolverket, statssekreterare samt minister klarar hon sig nog bättre utan råd från Fridolin – underbarnet vars potential aldrig realiserades.
Anders Ygeman (S) återvänder och blir energi- och digitaliseringsminister. Det finns en viss ironi i att Ygeman, som fick gå på grund av en IT-skandal samt blev prickad av konstitutionsutskottet, hamnar på departementet som hanterar digitaliseringsfrågor.
En positiv sak kan sägas om den nya regeringen: den är riksdagsstark. Flera av ministrarna har valts in i riksdagen. Det stärker riksdagen som de folkvaldas institution, jämfört med när de rekryteras utifrån och riskerar att kontrolleras av statsministern. Det finns förvisso undantag, ett av dem är Peter Eriksson (MP) som – trots att han förlorade sin riksdagsplats – blir biståndsminister. Den nya regeringen visar hur MP har försvagats. Det är i alla fall något som borgerliga väljare kan trösta sig med.
