”Personlig gubbrock från en överbegåvad småbarnspappa”
Carl Jörneklint & Vemodet - ”citat... slut citat!”
Vad: Ep med fyra låtar.
Bästa låten: Allt jag inte sa
Det är något djupt imponerande med idrottsprestationer. Att förmå kroppen att utföra dåd som för många tycks omöjliga. Lika imponerande är det med människor som, halvvägs genom livet, påbörjar en ny karriär. Kombinerar man de båda knackar ofta jante på.
Förhoppningsvis blir inte fallet så för Carl Jörneklint. För han verkar genomsympatisk. Det är i alla fall bilden hans bild ger. Han har ett SM-brons i tungviktsboxning. Han har gjort Ironman. Och nu, vid 39 års ålder, debuterar han som artist, med några låtar småländsk gubbrock.
Han har själv sagt att Lundell, Winnerbäck och Afzelius varit inspiration. Och visst låter det Lundell. När han håller benen ihop och volym och energi nere. Kom, kom... hade till och med kunnat vara en Lundell-cover. Jag kan nästan svära på att jag hört vissa rader och tonföljder från surgubben på Österlen innan. Men som sagt från de mer lågmälda delarna av hans katalog.
Just den där bristen på bredbenthet känns skön. Det här är så jävla ocoolt. Hör görs inga anspråk på cred, eller att verka rockigt farlig. Inga gitarrsolon att spegla egot i. Inga låtsastuffa svordomar a la Uggla. Det är bara personlig gubbrock från en överbegåvad småbarnspappa i yngre medelåldern, som sjunger för andra småbarnspappor i yngre medelåldern.
Och förhoppningsvis gör den här totala avsaknaden på poser och coolhet att Carl Jörneklint kan få fortsätta hålla på med musiken utan att jante ska komma och knacka på. Det ska även bli spännande att se hur karriären utvecklar sig. Och vad nästa spår blir.
Lyssna på ep:n här:
