Hur klarar sig Roslund på egen hand? Utmärkt!
Jamåhonleva
Kriminalroman
Författare: Anders Roslund
Förlag: Albert Bonniers
Anders Roslund är självklart en tungviktare inom svensk kriminallitteratur. Från början journalist på SVT, han startade bland annat Kulturnyheterna, sedan litterär parhäst med både Börge Hellström och Stefan Thunberg ... nu ensamvarg och återigen soloartist med ”Jamåhonleva”. Sju romaner med Hellström. Två med Thunberg. Thunberg som för övrigt är son till Carl Thunberg, Militärligans ledare, 1990-talets kanske största kriminalsnackis! Spännande.
Hur gör man när man skriver böcker ihop?
Vartannat kapitel...varannan rad, eller vad? Det mest kända (och nog mest framgångsrika exemplet på parskrivning) är sannolikt Per Wahlöös och Maj Sjöwalls tio romaner med Martin Beck i huvudrollen. Hur de gick till väga vet vi inte, en ännu olöst kriminalgåta.
När Börge Hellström går bort 2017 ljuter självklart författarduon Roslund/Hellström också döden.
Hur klarar sig då Roslund på egen hand? Utmärkt, skulle jag vilja säga. ”Jamåhonleva” är en mycket bra krim, där återigen kriminalkommissarie Ewert Grens och infiltratören Piet Hoffmann tillåts briljera. Temat den här gången är det numera ständigt aktuella gäng- och gatuvåldet. Sweden going down, typ.
Roslund är översatt till över 30 språk. Såld till Hollywood. Ewert Grens ska spelas av Joel Kinnaman. Inget att förvånas över. Kan bli hur bra som helst. Danska ”The Killing” (”Brottet”, i original) senast var en triumf. Det här kan bli ännu bättre.
”Jamåhonleva” inleds med en kolsvart interiör. Snart femåriga Zena vill egentligen bara tända fem ljus på födelsedagstårtan, men tvingas i ett slags chocktillstånd gå runt i lägenheten där hennes mor, far och två syskon finns mördade. Grens och Hoffmann vill ha en lugn dag på jobbet – nej, nej... inte i dag. Vilket intro! Svartare än Ellroy. Borde inte gå.
När Zena vuxit upp och polisen ännu inte lyckats fånga mördaren ger hon sig själv ut på mördarjakt och... nej för tusan, jag kan inte säga mer nu. Nesbø på svenska. Riktigt jäkla tungt.
Läs själva & njut.
Och så finalen – en grande, grande finale!
Den enda invändningen vore väl att Roslund, som så många andra numera, uppenbart skriver för filmen/HBO-serien. Men gör det något? Populärkulturen är med och påverkar världen. Man får nog gilla läget. Schopenhauer kallade dagstidningen för historiens sekundvisare. I så fall borde väl en välskriven samtidskrim åtminstone få kallas ditots minutvisare...?
