Guld, silver och kobolt

Ledare Artikeln publicerades

Klimatomställningen kräver en utvecklad gruvnäring. Oron för undersökningar i Högsby och Nybro måste dock förstås.

Kobolt efterfrågas när elbilarna blir fler. Därför lär också gruvdriften öka.
Foto: Thomas Johansson/TT
Kobolt efterfrågas när elbilarna blir fler. Därför lär också gruvdriften öka.

Kalmar län är möjligen inte känt som något gruvkluster. Men även i denna del av sydöstra Sverige har mineralnäringen djupa historiska rötter. Hossmo - där det första Kalmar var beläget - var sannolikt ett så kallat Huseby anlagt av svearna för att vid Ljungbyåns utlopp i Östersjön kontrollera utvinningen av myrmalm. Smedby, Rinkaby och Malmen är platser som påminner om den lokala malmtrakten.

När brittiska bolag nu tittar på trakterna kring Fagerhult och Skinberga i Högsby kommun samt platser i Nybro kommun upprepas således historien. Det letas efter kobolt, guld, silver, koppar, zink, bly och nickel utifrån vetskapen om tidigare fyndigheter.

Det är lätt att förstå den oro som breven till fastighetsägarna i området vållar.

Många har ju fått uppleva fler konflikter om mark under senare år och upplevt hur lätt äganderätten väger gentemot statliga affärsverk eller trendig miljöpolitik. Det handlar om kraftledningar som dras fram över skog och mark efter samrådsförfaranden och information som upplevs som chimärer. Det handlar om att balansen mellan naturmål och produktionsmål vippat över till bevarandesidan när det gäller hur skogen ska förvaltas.

Även om mineralbrytning inte alls bara förekommit i Bergslagslänen och i Norrbotten/Västerbotten har den svenska mineralpolitiken formats av att verksamheten framför allt varit koncentrerad till de relativt lågt befolkade områdena. Kirunas existens bygger ju exempelvis nästan helt på malmfälten.

I norr finns en komplex intressekonflikt gentemot den samiska, ursprungsbefolkningen, men i övrigt uppstår inte samma typer av konflikter som i södra Sverige där befolkningstätheten är betydligt högre och där skogsvidderna inte ägs av stora bolag utan av många mindre markägare. Därför har mineralpolitiken med anor tillbaka till 1300-talet formats utifrån statens och näringens intressen - den tredje aktören - markägarens - är järntriangels svaga part.

Små framsteg har ändå skett. För bara några år sedan hade Högsby och Nybro kommuner inte ens fått yttra sig över ansökningar om undersökningstillstånd.

Hela ärendet betraktades som en fråga för den statliga myndigheten. Med tanke på att kommunerna annars har ett planmonopol och själva styr över användningen av mark och vatten vittnar detta om att minerallagen varit och i viss mån är en särskild särlagstiftning.

Nu ska också när tillstånd är beviljat markägare underrättas om hur prospektering kommer att beröra dem. Lägg därtill att markägare också numera får rätt till 1,5 promille av värdet på den mineral som utvinns.

Det skulle vara orimligt att ge markägare eller kommuner vetorätt över den framtida användningen av mineraltillgångar. Det vore också orimligt att ge markägare en betydande eller full äganderätt till de fram till de är upptäckta helt okända tillgångarna under jord.

På samma sätt som vi behöver malm till bilar och tåg är vårt behov enormt av mineraler för att kunna fullfölja omställningen till ett fossilfritt samhälle.

Kobolt är en nyckelmineral i exempelvis elbilars batterier. Den som vill minska växthusgaser och tar klimatförändringen på allvar kan inte ryggmärgsmässigt vända sig mot fler gruvor i Sverige.

Det hindrar inte att man fortsätter att vrida, vända och justera balansen mellan gruvnäring och markägare. Eller för den delen inser att synen på markägare och landsbygdsbefolkning faktiskt försvårat möjligheten att utveckla den svenska mineralnäringen.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.