Gravid tonåring i centrum i Avallones nya
Roman
Där livet är fullkomligt
Författare: Silvia Avallone
Översättning: Johanna Hedenberg
Förlag: Natur & Kultur
Silvia Avallones ”Stål” var en sensationellt bra romandebut. Den komplexa och sköra vänskapen mellan de trettonåriga flickorna Anna och Francesca skildrades med en kraftfullhet och ömsinthet som både övertygade och engagerade. För mig överskuggade styrkan i denna skildring länge det spänningsfält mellan de två vännerna Elena och Lila som Elena Ferrante målar upp i sin Neapelkvartett.
Platsen tycks vara själva dynamon för Avallones berättelser. Utifrån denna geografiska bestämning växer ett finmaskigt nät av distinkta konturer fram som tecknar landskapen, miljöerna och människorna. I ”Stål” var det ett nedslitet bostadskomplex kring stålverket i de italienska kuststaden Piombino. I bok nummer två: ”Marina Bellezza” var det en småstad i avfolkade, nedstängda alptrakter. Här, i den nya romanen med den ironiska titeln ”Där livet är fullkomligt”, är det ett höghusområde i den fiktiva Labriola-byn i utkanterna av Bologna.
”I Labriola-byn blir den sjuttonåriga Adele gravid med den småkriminelle Manuel, som hamnar i fängelse.”
Oavsett var hon befinner sig är det ett Italien i upplösning hon skildrar. Ett land i politisk och ekonomisk kris. Med stor arbetslöshet och växande klassklyftor som hårt drabbar den redan fattiga arbetarbefolkningen.
I Labriola-byn blir den sjuttonåriga Adele gravid med den småkriminelle Manuel, som hamnar i fängelse. Att skaffa barn när man inte har några framtidsutsikter, och känner sig övergiven av samhället, skapar naturligtvis ett nästan förlamande tillstånd. Adele våndas också av sitt kommande, oundvikliga beslut om hon ska behålla barnet eller adoptera bort det.
Genom graviditeten vidgar Adele ändå sitt eget synfält och det tar henne bort från instängdheten i jaget till att alltmer omfatta ”den andre”, ”de andra”. Länge har hon endast sett sitt eget värde i relation till pojkvännen men nu får hon i stället grannpojken, den känslige och tillgivne Zeno, vid sin sida. Han har inte bara brutit upp från att växa in i en förväntad macho-mansroll, han har även lämnat höghusområdet för att kunna gå i en skola inne i centrum. Där stimuleras hans längtan efter att läsa och skriva och hans värld vidgas.
”Konsekvent frilägger Avallone alla smärtpunkter i den italienska synen på familj, identitet och fastlåsta könsroller.”
Parallellt med Adeles livsrörelser skildras det trettioåriga akademikerparet Doras och Fabios förhållande. En relation som är totalt fastlåst efter alla misslyckade försök att skaffa barn. Nu ger plötsligt tanken på att bli adoptivföräldrar dem ett nytt hopp. Konsekvent frilägger Avallone alla smärtpunkter i den italienska synen på familj, identitet och fastlåsta könsroller.
Som en underström i denna skildring av moderskapet ligger även betydelsen av ordets och språkets kraft. Litteraturen som en samhällsförändrande kraft. Där att läsa och skriva blir till en viktig politisk handling.
Avallone skriver med ett enkelt och direktverkande språk. Hennes berättelser har en drabbande trovärdighet och de innehåller hela nyansskalan av detaljer, närvaro och utvecklingslinjer. Känsligt avläser hon hur människor lever – och överlever - med alla sina tillkortakommanden, förhoppningar, förluster, kärlekar och längtansbilder.
