Förutsägbart när galningar straffar journalister
Om man får travestera Sonja Åkesson i deckarspalterna så tänkte jag göra det nu: Alla dessa böcker jag inte klarar mig utan. Alla dessa böcker jag klarar mig utan.
Carolina Neuraths roman ”Brännmärkta” tillhör den sistnämnda kategorin. Jag förstår inte riktigt varför författarinnan valt att skriva den – och jag önskar definitivt att jag sluppit läsa den.
Den är förvisso situerad och berör dagsaktualiteter men känns ändå totalt ointressant, indifferent skriven och sannolikt mest tillkommen för att författarinnan vill visa att hon minsann kan.
Neurath är i botten journalist och flerfaldigt prisad både för sin tidningsjournalistik och sina samhällsorienterade böcker. Härom året debuterade hon som spänningsförfattare med romanen ”Fartblinda” och ”Brännmärkta” är hennes tredje bok i genren. Jag har inte läst vare sig ”Fartblinda” eller uppföljaren ”Gränslösa” men här i tredje försöket går i alla händelser det skönlitterära skeppet i kvav.
Beatrice Farkas, trilogins hjältinna, är grävande journalist. En dag kliver en galning in på hennes tidningsredaktion och skjuter vilt omkring sig. Man förstår relativt omgående att skjutarens motiv är att straffa tidningens medarbetare för att de nystar i en härva med spekulativa flyktingboenden, vit slavhandel och prostitution som trådändar. Här finns som som framgår stoff för en god författare att skriva en uppdaterad spänningsroman på. Av denna möjlighet gör dock Neurath intet – hon besitter uppenbarligen inte de rätta kvaliteterna – och presenterar i stället en förutsägbar roman som i inga avseenden rekommenderas. Liza Marklund light.