EU kan fortfarande undvika Brexit

Ledare Artikeln publicerades

Om Storbritannien lämnade EU skulle det vara som att unionen amputerade en kroppsdel.

På de brittiska öarna råder förvirring och oro för vad som ska hända när Storbritannien den 29 mars är tänkt att lämna EU. Det framförhandlade utträdesavtalet har förkastats av det brittiska parlamentet. Landet riskerar att ”krascha” ut ur EU och därmed bli utestängt från unionens inre marknad med svåröverskådliga konsekvenser som följd.

 

Theresa May har en tuff uppgift framför sig.
Foto: Kirsty Wigglesworth
Theresa May har en tuff uppgift framför sig.

Freden på Nordirland är i fara, likaså Londons ställning som europeiskt finanscentrum. Folk är rädda att förlora sina jobb och det kan bli brist på livsviktiga varor. Jag som i likhet med Storbritanniens premiärminister Theresa May är diabetiker (typ 1) spetsade så klart öronen när det började ryktas att britterna fyller sina kylskåp med hamstrat insulin.

Skulden för denna kaotiska situation vilar tungt på den tidigare premiärministern David Cameron. För att rädda sig ur en politisk knipa utlyste han 2016 en folkomröstning i övertygelsen om att britterna skulle rösta ja till fortsatt EU-medlemskap. Han spelade högt med landet som insats – och förlorade.

Men inte heller EU är utan skuld. Vid tiden för folkomröstningen hade cirka tre miljoner människor från Polen och andra öststater använt sig av EU:s fria rörlighet och bosatt sig i Storbritannien. En så omfattande invandring av mestadels lågutbildade arbetare saknade motsvarighet i övriga EU-stater och ledde till ett stort folkligt missnöje. I det läget borde EU ha medgett Storbritannien undantag från den fria rörligheten för personer. Det kunde ha vänt opinionen i mer EU-vänlig riktning och slagit undan benen för populistpartiet UKIP.

Detta är nu historia, men en historia att dra lärdom av. EU:s 27 kvarvarande medlemsstater kan ännu erbjuda Storbritannien en fördragsändring som ger landet rätten att självt bestämma sin invandringspolitik. Villkoret skulle naturligtvis vara att landet stannar kvar i EU.

Principlöst, javisst, men det finns tillfällen då det innebär en större olycka att hålla fast vid en princip än att rucka på den.

Närmast gäller det att undvika en så kallad hård Brexit. Det kan enklast ske genom att britterna före den 29 mars drar tillbaka sin ansökan om utträde. Men det lär knappast hända så som stämningen är i öriket. Mer realistiskt är att EU går med på att skjuta fram datumet för ett utträde. Det skulle ge tid att återuppta förhandlingarna, som inte behöver resultera i ett utträde utan i nya villkor för ett fortsatt medlemskap.

Tankar som dessa är svårsmälta för EU-fundamentalister som i alla lägen slår vakt om Bryssels maktställning och som sätter principer före allt annat. EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (L) gav häromveckan uttryck för den hållningen när hon med emfas hävdade att varje ändring i det nedröstade avtalet är utesluten och att Theresa Mays beteende är ”fullständigt inkompetent” (SR 16/1).

Visst, britterna har på många sätt agerat chauvinistiskt och verklighetsfrämmande i den pågående utträdesprocessen. Men det har visats för lite av flexibilitet och god vilja också från EU-sidan, som jag menar inte på allvar har förstått att det ligger i unionens eget intresse att ha kvar en av sina viktigaste medlemsstater.

Ett brittiskt utträde är illa för britterna. För EU vore det som att amputera en kroppsdel.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.