En regering med Janusansikte?

Ledare Artikeln publicerades

Socialdemokraterna tar ett kliv mot mitten. Men stora framtidsfrågor saknas i den överenskommelse som ger Stefan Löfven statsministerposten även i fortsättningen.

Kvar vid makten.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Kvar vid makten.

När Centerpartiets Annie Lööf ställde sig på scenen och deklarerade att partiet står bakom den statsminister som man två gånger röstat ned och omnämnt i termer av huvudmotståndare i valrörelsen står det i det närmaste klart. Det ska till ett bondeuppror - annars får socialdemokraterna fortsätta att styra regeringen under en mandatperiod till.

Uppgörelsen blev möjlig sedan Socialdemokraterna insett att de rådande parlamentariska realiteterna talar emot ett fortsatt S-styre. Det naturliga hade varit och är en alliansregering som skulle kunna göra över blockgränserna om försvar och migration - och som har ett budgetunderlag i riksdagen.

Därför har Socialdemokraterna på en rad punkter - några stora - valt att anpassa sin inställning till den tyngdpunkt som finns i riksdagen. De stora flertalet förslag som finns i överenskommelsen hade därför varit naturliga för en borgerlig regering där Centern och Liberalerna antingen ingått i eller stött att driva. Socialdemokraterna insåg att alternativet var att hamna i opposition och valde därför att acceptera tunga politiska förluster för att inneha den starka och viktiga position som innehavet av statsminister innebär. Löfven fick acceptera att det finns en majoritet mot honom i ifråga om skatter, arbetsmarknad och hyressättning.

Men det framgår snabbt att de ingående partierna inte tänker lika utan har kompromissat sig fram med den enda gemensamma hållningen att SD ska hållas utanför inflytandet.

Den gemensamma värderingsbasen som fanns i alliansen som underlättar arbetet i regeringskansliet i varje ärende saknas. Liksom den gemensamma berättelsen om var man vill komma.

Det är både och. Strandskyddet ska på en gång både stärkas och försvagas. Äganderätten till skogen ska stärkas samtidigt som Miljöpartiet får in formulering om stärkt naturskydd.

Det är avskaffas värnskatt - men också en skatteväxling - skattehöjning som ska betalas av skattebetalarna.

Det är både Centerns vägar och Miljöpartiets höghastighetsbanor.

Men det är också något större som saknas. Energipolitiken nämns exempelvis nästan inte alls - trots att den är så grundläggande för sysselsättning och välstånd. Centern och Liberalerna har framhållit att det varit ett ”värderingsval” , men de ställer sig utan omsvep bakom en fortsatt socialdemokrati utrikespolitik och det politikområde som någonstans definierar en ministärs väsen - kulturpolitiken - finns inte med i uppgörelsen.

Liberalerna som så länge talat om Nato har släppt - ledningen i varje fall - en anslutning till försvarsalliansen. Säkerhetspolitiken är en icke-fråga.

Regeringsarbete är mer än skrivandet av regeringsdeklarationer.

Ska ett regeringsarbete fungera och leda framåt förutsätts viss värderingsgemenskap och ömsesidig förståelse. De präglade alliansen under åtta år i regeringsställning. I annat fall cirkulerar propositionstexter i ständig rundgång mellandepartementen. Utnämningar dröjer och varje enskilt beslut fastnar i gången mellan statsministerns eget kansli och finansdepartementet - innan det ska diskuteras med stödpartierna utanför regeringen.

De reformer som Socialdemokraterna ska ha accepterat när det gäller arbetsmarknad och bostadsmarknad ska också realiseras via just utredningar och propositionstexter. Ömsesidig misstänksamhet och bristande tilltro mellan tidigare politiska motståndare lägger inte direkt grund för något gott långsiktigt förhandlingsklimat. Särskilt inte när Annie Lööf presenterar sig som en oppositionsledare.

Klimatet, värderingsgemenskapen och den gemensamma berättelsen, som kan låta lite annorlunda beroende på vem som talar, fanns hos den allians som varit så politiskt framgångsrik, nationellt och lokalt. Centern är på väg ut ur den gemenskap där partiet hör hemma- inte för att det skjutits ut - utan för att det bryter med vänner som partiet fortfarande gillar. Och som trots allt gillar Centern. Det måste vara en årtiondets politiska gåta.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.