Emma Adbåge nominerad till Augustpriset för fjärde gången

På måndagseftermiddagen presenterades alla nominerade författare till årets Augustpris. För fjärde gången är illustratören och författaren Emma Adbåge, bosatt utanför Oskarshamn, nominerad.

– Det känns ärofyllt och överväldigande. Jag var ute i skogen i Krokshult utan täckning när min förläggare ringde. Hon hade pratat in ett skorvigt meddelande där jag kunde höra varannat ord men jag förstod att det handlade om något kul. Vi fick kontakt när jag gick upp på en kulle och ringde och det var förstås jättehäftigt. Och fint med kontrasterna att stå där ute i skogen, säger Emma Adbåge.

Hon är nominerad för sin bok Gropen. Förra året var hon nominerad för boken Dumma teckning!, 2015 för boken Nu är det för sent och 214 för illustrationerna i boken Tilly som trodde att… med text av Eva Staaf.

Berätta om boken Gropen.

– Den handlar om en plats på skolgården, ett stort gammalt grustag där barnen vill leka. Men dom vuxna hatar Gropen. Det är en kamp mellan vuxna och barn och om kreativitet som de vuxna försöker hämma. Många som har läst boken säger att de känner igen sig och det är kul. På landet kan man ha haft ett liknande grustag i naturen och i stan kan det ha handlat om ett soprum man lekt i utan att vuxna vetat om det.

Det är fjärde gången du nomineras. Din tur att ta hem priset nu?

– Jag hoppas det. Men det räcker gott och väl att vara nominerad.

Vad innebär nomineringen?

– Det är sannerligen en skjuts. Man får extra uppmärksamhet, pompa och ståt och boken blir sedd. En Augustprisnominering är en kvalitetsstämpel.

Vad har du på gång framöver?

– Jag och min syster (Lisen Adbåge reds anm.) jobbar på en uppföljare till rimboken, som vi fick Lennart Hellsing-priset för förra året. Jag skriver alltid på nya grejer och jobbar även på ett musikprojekt tillsammans med Britta Persson.

Augustpriset fyller 30 år i år och firar med en skräll. Fast överraskningsmomentet handlar mindre om vilka som finns med på listan och mer om dem som lämnats utanför.

Sara Stridsberg, Jonas Gardell och Jonas Hassen Khemiri – det var några av de namn som cirkulerade i förhandsspekulationerna inför avslöjandet av årets Augustprisnomineringar. Men när de nominerade i den skönlitterära kategorin lästes upp fanns ingen av dessa med.

– Jag kan inte kommentera det vi inte har valt, men vi har ändå hållit på med det här i ett år och läst många av böckerna på långlistan både två och tre gånger. Efter noga övervägande kom vi överens om att de sex vi valt var de bästa, säger Anna Gillinger, ordförande i den skönlitterära juryn.

En av de böcker som trots allt har förhandstippats är Linnea Axelssons samiska släktepos Ædnan. Men själv blev hon överraskad över att finnas med bland de utvalda.

– När jag har skrivit har jag nog tänkt att det är en ganska smal bok som kanske inte kommer att nå så jättemånga läsare. Jag har inte identifierat mig själv med Augustpriset, säger hon.

Hur viktigt är Augustpriset för de författare som valts ut? Olika personer lägger olika stor vikt vid nomineringen. Sami Said, som tävlar i den skönlitterära kategorin med Människan är den vackraste staden, levererar det mest lakoniska resonemanget kring priset.

– Det är en ära och så att bli nominerad, men det är förstås inte lösningen på alla mina problem. Jag har till exempel fått ett fästingbett och är rädd för borrelia och hjärnhinneinflammation, min dator har kraschat och jag hittar inte USB:n med alla mina filer. Augustpriset kompenserar inte för det, säger han.

Andra, som Alexandra Pascalidou, som tävlar i fackboksklassen med boken Mammorna, om kämpande förortsmammor, är starkt känslomässigt berörda. Hon brister i gråt när hon berättar om vad nomineringen betyder.

– Lyckan är obeskrivlig. Jag känner mig alldeles ödmjuk, överrumplad och djupt lycklig eftersom jag tycker att den här boken är värd allt. Boken innehåller så många röster som är värda att lyssnas på, det här är livsviktig litteratur och jag är glad att någon har fattat det.

En del av de nominerade är debutanter, andra verkliga Augustveteraner. Till den förstnämnda kategorin hör Karin Smirnoff i den skönlitterära klassen med förstlingsverket Jag for ner till bror. Hon ser det som ett sundhetstecken att Augustjuryn överraskar med sin nomineringslista.

– Det behöver inte nödvändigtvis bli så som medierna säger att det ska bli. Det kan ibland komma lite udda författare och uppkomlingar som jag. En bok är en bok, sedan spelar det inte så stor roll vem som skrivit den, till slut handlar det om berättelsen, säger hon.

Den verkliga veteranen – och överlägset mest favorittippad – är Kerstin Ekman, som nominerats fem gånger till priset och fått ta emot det vid två olika tillfällen. I år är hon nominerad i fackboksklassen för boken Gubbas hage, om det halva tunnland hagmark hon bott intill i 20 års tid.

– Jag är glad över att jag blev nominerad för den här boken. Det är ett stycke liv i den som jag har lämnat nu efter 20 år, så det är både vemod och tacksamhet jag känner när jag tittar på den.