Dödläge när ingen vågar skära i LSS

Ledare ,

Politiker får inte väja för hur mycket ett enskilt politiskt område kostar, inte ens när det gäller något så känsligt som personlig assistans.

Turerna kring den statliga LSS-utredningen har varit så många att de närmast har gett upphov till åksjuka. Utredare har hoppat av. Försäkringskassan har bytt generaldirektör. Utredningens slutdatum har skjutits fram flera gånger.

Riktlinjerna har förändrats under tidens gång, exempelvis slopades det ursprungliga besparingskravet förra våren – lagom till valrörelsens början. Sen fick utredaren nya direktiv: det räckte med att kostnaderna inte skulle bli högre än i dag.Utredningen presenterades – till slut – på torsdagseftermiddagen av den särskilde utredaren Gunilla Malmborg. Malmborgs förslag kom inte som någon chock. Många av dem har varit kända sedan en tid tillbaka.

 

Utredaren Lena Malmborg fick strama tyglar från regeringen.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Utredaren Lena Malmborg fick strama tyglar från regeringen.

Två av de större förändringarna är att den personliga assistansen enbart kommer att vara ett statligt ansvar framöver och att barn under sexton år kommer att ha en annan typ av insats än personlig assistans, vilket kommer att ligga på kommunerna.Den ansvariga ministern från Kalmar Lena Hallengren (S), var inte på plats vid pressträffen.

Hallengren ville sannolikt distansera sig från den omstridda utredningen som, långt innan den presenterades, hade fått kritik från en rad intresseorganisationer som representerar funktionsnedsatta.

LSS är, näst flyktingfrågan, en av de mest kontroversiella frågor som regeringen Löfven har behövt hantera. Lagstiftningen är tänkt att hjälpa samhällets allra mest utsatta men har uppenbarligen lämnat behövande i sticket – samtidigt som den har varit full av kryphål som har kunnat utnyttjas av den organiserade brottsligheten.

Sedan lagstiftningen infördes 1994 har kostnaderna skenat. Från att ha kostat ungefär lika mycket som domstolsväsendet kostar den numera lika mycket som domstolsväsendet, åklagarmyndigheten och polisväsendet tillsammans. Enligt utredaren Lena Malmborg rör det sig om en årlig kostnad på 78 miljarder kronor för LSS, varav 28 miljarder för den personliga assistansen.

Inte ens en välfärdsstat med Sveriges ambitioner har råd med den typen av utgifter, särskilt inte med tanke på de demografiska förändringarna som kommer att ske när en större andel av befolkningen blir äldre och människor väntas leva allt längre. Sannolikt lär antalet beviljade assistanstimmar öka framgent.

Därför hade det varit rimligt att utredaren hade fått till uppgift att föreslå hur kostnaderna skulle kunna skäras ned, utan att det drabbar dem som verkligen behöver hjälp. Men nu betonade Malmborg att förslagen varken kommer att öka eller sänka kostnaderna.

Det var förvisso fegt av regeringen att ändra direktiven, men politiska krafter till höger och vänster (läs Liberalerna samt Vänsterpartiet) har knappast gjort regeringens jobb lättare. Båda har försökt få kostnadsfrågan att framstå som att den är irrelevant. Det är den inte.

Utredningen föreslår att lagförslagen ska träda i kraft år 2022. Sannolikheten att så faktiskt sker är inte särskilt stor. LSS-frågan är för känslig. Troligtvis kommer luntan att samla damm på Rosenbad.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.