Att göra ingenting hjälper ingen tiggare

Ledare Artikeln publicerades

Barometerns ledarsida har en cynisk uppfattning om tiggare, skriver en företrädare för Växjö stift.

Ledare

Jonas Löhnn, Växjö stift går till hårt angrepp på Barometerns ledarsida.
Foto: Roger Carlsson
Jonas Löhnn, Växjö stift går till hårt angrepp på Barometerns ledarsida.

Med den starkt ifrågasatta rapporten från regeringens samordnare för EU-migranter, Claes-Ling Vannerus, som slagträ svingar Barometerns ledarsida den 20/10 vilt mot både tiggare och deras hjälpare. De som verkligen bistår utsatta medmänniskor klandras felaktigt för att inte minska utanförskapet. Cyniskt misstänkliggörs de tiggande och den som ger till de fattiga uppmanas tänka om, särskilt utpekas Svenska kyrkan.

Två gånger under 2016 hade jag anledning att upplysa Barometerns ledarsida om Svenska kyrkans humanitära insatser för utsatta EU-medborgare och andra i nöd. De sker nämligen både på hemmaplan och i deras hemländer. Informationen verkar redan ha fallit i glömska.

Ledarsidan drar sig inte för att missbruka bibelord i sin argumentation. När Petrus citeras, då en tiggare istället för att få några mynt bringas på fötter, tror Barometern att poängen ligger i att lärjungarna inte gav bort några pengar. Det är en tolkning som bygger på att Petrus far med osanning när han till tiggaren säger att han inte har silver eller guld att ge.

Mängder av texter i Nya Testamentet visar att de första kristna samlade in pengar till de fattiga och regelmässigt gav av det de ägde till de som behövde tigga. Det ena uteslöt inte det andra, de visste att fattiga kommer vi alltid möta. Vem av oss, i ett av världens rikaste länder, kan försvara vår ovilja att dela med oss med argumentet att vi inget äger?

Det är minst sagt naivt att tro att de tiggandes situation blir bättre av att ingenting göra. Självklart är det inte mynten i tiggarens mugg som får den människan på fötter, men medmänsklighet och att ge till den vi möter öga mot öga utesluter förstås inte att vi samtidigt agerar mot orättfärdiga strukturer. Därför finns insatser, t ex för romer i Rumänien, som insamlingsprojekt i Svenska kyrkans internationella arbete. Det arbetet tar människor ut ur ett annars permanent utanförskap. Barometern och samordnaren Vannerus har fel om att sådana insatser inte behövs. Romernas situation i Rumänien är bedrövlig, långt ifrån den bild som rumänska myndigheter vill ge. Många lever i ett parallellsamhälle som ställer dem utanför medborgerliga rättigheter och de stödsystem som andra kan omfattas av. Även om många rumäner fått det bättre föds fortfarande romska barn som aldrig kommer in i den registrering som myndigheterna gör för att få tillgång till skolgång och välfärdssystem.

Vi som kontinuerligt bedriver verksamhet i landet vet att de som söker sig ut i Europa är personer som inte lyckas försörja sig på vanligt arbete i sitt hemland.

Att vi stänger dem ute eller förvägrar dem stöd i vårt land är ingen hjälpt av. Rumänien dräneras inte på arbetskraft för att människor i nöd desperat söker lösningar utanför sitt hemland. Uppmaningen att ödmjukt omvärdera sin okunskap om förhållandena låter som en sten kastad i ett glashus. Vårt medmänskliga ansvar behöver sträcka sig längre än så.

Jonas Löhnn,

stiftsadjunkt Växjö stift

 

Svar:

Med stigande förvåning tar vi del av Jonas Löhnns svar. Växjö stift har all anledning att dra slutsatser av pastoratens arbete i frågan. Som i Diakonicentrum i Växjö, beläget ett par hundra metern från Löhnns arbetsplats där pastoratet härbärgerat personer som nu står inför rätta misstänkta för människohandel. Diakoinicentrum var helt medvetna om ”bossarnas” ställning. I tidningsintervjuer har pastoratets företrädare till 100 procent försvarat sitt agerande, utan ett uns av självkritik.

Barometern ansluter sig sedan flera år till den uppfattning som bland annat flera frikyrkoanslutna organisationer delat. Löhnn, som också är ordförande för Miljöpartiet i Kalmar, försöker tillskriva oss en annan uppfattning trots vår återkommande redovisade linje att organisationer som Liv och ljus SAM-hjälpen förordat hjälp på plats.

Hur ska man se på en statlig samordnares redovisning av situationen? Växjö stifts talesperson i frågan anser att hans verklighetsbeskrivning är felaktig. Det finns som samordnaren själv deklarerar olika bilder av läget i Bulgarien och Rumänien.

En samordnares ord är inte lag. Men samordnaren företräder inget intresse eller organisation utan har ett uppdrag att inom lag förhålla sig sakligt och objektivt i frågan. Därför väger hans ord tungt, därför finns det anledning att lyssna på också hans bild.

Slutligen är det något förvånande att stiftets företrädare anser sig ha tolkningsföreträde när det gäller Bibelord. Det ligger inte i luthersk tradition att använda sig av enstaka bibelord i politiska syfte, såsom befrielseteologer - och en och annan tidigare svensk biskop gjort. I detta sammanhang kan dock orden från Apostlagärningarna sägas illustrera en uppfattning som andra kristna företrädare - utanför Växjö stifts organisation - har. Vilka bibelord Löhnn hänvisar till vet vi inte eftersom någon hänvisning saknas.

Det är dags att det inom Svenska kyrkan också växer fram en kultur av förståelse att det finns olika uppfattningar - också inom kyrkan- på hur tiggare bästa ska bemötas i syfte att bryta deras utanförskap.

Ty på den - den enda punkten - tycks vi ändå varav överens.

Ledarredaktionen