Annika Borg: Kyrkan får inte falla

Ledare Artikeln publicerades

Evighetsperspektivet ger kyrkorna kraft inför framtiden, trots medlemstappet, skriver Annika Borg.

Uppsala domkyrka. Fortfarande en samhällsbärande institution.
Foto: Björn Larsson Ask/SvD/TT
Uppsala domkyrka. Fortfarande en samhällsbärande institution.

Svenska kyrkan fortsätter år efter år att tappa medlemmar. Men så länge övertygelsen om att det kristna budskapet är omistligt för människan lever starkt bland dess företrädare, så är kyrkans belägenhet allt annat än hopplös. Själen och anden kan liksom inte lämnas över till välfärdssamhället eller politiken.

Några fenomen från samtidens Sverige visar vilken roll som kyrkan behöver axla som vägröjare och vägvisare i frågor om vad det är att vara människa, vad vi kan förvänta oss av livet och hur vi kan särskilja viktigt från oviktigt i tillvaron. Ett är den digitala klyfta som råder och på djupet förändrar vårt samhälle. När även samhällsservice och välfärdstjänster kräver grundläggande digitala redskap och kunskap, så sviks inte enbart demokratins grundvalar utan även människan. Kyrkan ska inte vara en teknikfientlig broms, men, likt profeterna, ropa när förutsättningarna och kraven för kontakt och dialog utesluter stora grupper i det svenska samhället.

Sveriges demografiska utveckling innebär att fler kommer att uppnå en hög ålder. De återkommande rapporterna om ensamhet och de andliga behov hos den växande äldre befolkningen, innebär att kyrkan behöver reflektera över sitt kärnuppdrag.

Äldres livsvillkor är ofta osynliga i samhällsdebatten, om kyrkan vill bidra till det offentliga samtalet och vara trogen sin uppgift finns här ett område inom vilket en hög och enträgen kyrklig röst skulle behövas.

Ett annat fenomen handlar om hur vår mänskliga kommunikation har förändrats genom digital teknik. Nuet tycks mindre bestå av att fånga upp och vara en del av det som sker i stunden än av att ha fokus på nästa steg. Vi tillåter behovet av att ladda upp och lägga ut våra liv dominera oss. Kommunikation, information och stimuli har aldrig i mänsklighetens historia varit så omfattande, så påträngande, så genomgripande och så beteendeförändrande. Ett exempel är det Strålskyddsmyndigheten uppmärksammat, nämligen att blivande föräldrar begär ultraljud för att få souvenirbilder och filmer att sprida. Myndigheten har slagit fast att undersökningen enbart ska göras av medicinska skäl, då ultraljud inte är ofarligt för fostret. Nyligen varnade Strålskyddsmyndigheten återigen för att utvecklingen går åt fel håll, trots riskerna.

Suget efter att lägga ut och visa upp alla aspekter av våra liv får oss att agera irrationellt och i värsta fall skadligt.

Här har kyrkans själavårdstradition något väsentligt att bidra med: att skapa en såväl (välbehövlig) distans som närhet till det egna själslivet och jaget.

I kristen tradition finns en tanke om att glömma sig själv.

Kristen tro har genom generationerna förmedlat erfarenheten av att vi människor behöver vila från oss själva för att kunna se klart och för att bygga upp tillvaron. Den insikten är motsatsen till dagens ockuperande och exponerande förhållningssätt tilldet egna jaget. Samtalet människor emellan, som inom kyrkans ram har ett evighetsperspektiv på oss och våra frågor, har kanske aldrig varit viktigare. Om Svenska kyrkan kan upprätthålla kyrkan som samhällsbärande institutionär avhängigt om hon erbjuder Jesus Kristus eller nöjer sig med att vara en röst bland och som andra i tidens ström.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.