Anna Victoria Hallberg: Självupptagna forskare undervärderar hoten mot universiteten

Ledare Artikeln publicerades

 

Universitet runt om i världen har bjudit in grupper befrämjat åsikter som står i strid med akademins idé, skriver Anna Victoria Hallberg.

Den tidigare hyllade Tariq Ramadan försvarar nu en extrem riktning som via universiteten utmanar den liberala samhällsordningen.
Foto: Michel Spingler
Den tidigare hyllade Tariq Ramadan försvarar nu en extrem riktning som via universiteten utmanar den liberala samhällsordningen.

I en synnerligen tänkvärd krönika i DN Kultur den 28 december ger Maria Schottenius en alarmerande bild av en pågående strid, vid franska universitet. Schismen handlar om krafter som vill knäcka vad man menar är den ”vita dominansen” inom akademin och kopplingarna mellan Muslimska brödraskapet och den allt mer inflytelserika rörelsen ”décoloniale”.

Den numera detroniserade schweizaren Tariq Ramadan – tidigare internationell akademisk celebritet och rådgivare åt den politiska eliten, nu åtalad för tre våldtäkter och frigiven mot borgen – står som en slags beskyddare av ”décoloniale”. Rörelsen bekämpar homosexualitet och flera av dess företrädare uttrycker sig minst sagt obehagligt och bagatelliserande om Förintelsen. Strömningen, som utgörs av individer med akademiska titlar och har universiteten som plattform, utmanar den liberala grundsyn som de franska universiteten vilar på. Konflikterna som finns är djupt förankrade i politiska och religiösa motsättningar.

Just nu balanserar universitet över hela världen på en allt mer ostadig grund, där hoten mot den akademiska livsformen kommer från flera håll.

Som exempel kan man se hur Kina rör sig allt snabbare in i den västerländska universitetsmodell som oförberett (ut)nyttjas på grund av dess status och goda infrastruktur - det uppstår olösbara konflikter när de demokratiska idealen bryts mot auktoritära tankevärldar. Ett annat hot är de etiska dilemman som hänger samman med nyteknik och forskningens egna landvinningar. Vem äger och kontrollerar artificiellintelligens, kvantpartiklar och genmanipulering?

Ett tredje hot är att illiberala demokratier stänger ner universitet och förbjuder viss sorts forskning. Min uppfattning är att det finns en stark medvetenhet om och vilja att mobilisera mot den här sortens faror i akademin, vilket inte betyder att universiteten alltid kan värja sig mot yttre påverkan och politiskt tryck.

En mer diffus varning handlar dock om att vetenskapens uppgift inte går att fastställa på någon objektiv grund.

Den måste bestämmas av oss själva: forskare, politiker och samhällsmedborgare. Vetenskapshistorikern Tore Frängsmyr skrev mycket träffande om förhållandet mellan vetenskapsmannen och samhället. I boken Vetenskapsmannen som hjälte: Aspekter på vetenskapshistorien (1984) menar han att den vetenskapliga attityden handlar om att erkänna att krafter drar åt olika håll: ibland kan de samsas till en kompromiss, ibland är de oförenliga.

Händelseutvecklingen på universiteten i Frankrike, där blind ideologisk övertygelse förklädd till akademiska perspektiv sliter sönder det demokratiska samtalet och radikaliserar begreppen, är oförenlig med universitetets grundidé. Det komplicerande är att universiteten själva har bjudit in, förankrat och internaliserat flera av de frågor som drivs av en rörelse som ”décoloniale”. Akademin har förutsatt att alla frågor ska och kan diskuteras i en intellektuellt tillåtande miljö, men då vetenskapens uppgift inte går att fastställa på någon objektiv grund blir inslagen av maktkamp betydelsefulla och ofta determinerande för utvecklingen.

Under en tid har förenklande skalor om vilka som formulerar maktprivilegier fastslagits på förhand, snarare än prövats kontinuerligt, på universiteten. Det vi bevittnar i Frankrike är därför främst ett resultat av en förblindad och självupptagen forskarkår som allt för ofta väljer att undervärdera hoten inifrån.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.