Amanda Wollstad: Polen får ta orimligt stort ansvar för regionens säkerhet

Ledare ,

Bygget av Nord Stream 2-ledningen borde oroa fler.

Nord Stream 2-rör lagrade i Karlshamn.
Foto: Johan Nilsson/TT
Nord Stream 2-rör lagrade i Karlshamn.

I Warszawa betraktas Sverige i stor utsträckning som en vit fläck på den säkerhetspolitiska kartan. Inte bara lägger vi otillräckliga resurser på vårt försvar, vi tycks dessutom oförmögna att göra en korrekt analys av vårt geografiska – och säkerhetspolitiska – läge.

Tyvärr är vi inte de enda. Polen tycker, inte utan grund, att de tvingas ta ett oproportionerligt stort ansvar för regionens säkerhet när det rikare och stabilare väst blundar för Rysslands allt tydligare maktambitioner. Processerna kring bygget av gasledningen Nord Stream 2 stärker bara deras tes.

Ledningarna planeras gå under Östersjön från Ryssland till Tyskland, förbi Sverige, Finland och Danmark. Tre av fyra berörda nationer har redan gett projektet sitt godkännande.

I Sverige betraktades bygget av Nord Stream 1 som en miljöfråga. När ansökan godkändes i november 2009 var det dåvarande miljöminister Andreas Carlgren som uttalade sig. Bland annat om att inget anläggningsarbete ska bedrivas under perioder som är viktiga för torskens lek.

Det var året efter Ryssland invaderade Georgien och ockuperade gränsområdena Abchazien och Sydossetien, men det säkerhetspolitiska uppvaknandet hade ännu inte nått Sverige.

När tillståndsprocessen för den nya gasledningen inleddes var det politiska läget ett annat och Sverige har uttryckt kritik mot projektet, främst på säkerhetspolitisk grund. Man har dock inte ansett sig ha juridisk möjlighet att stoppa dragningen genom svensk ekonomisk zon. Finland motiverade sitt godkännande på liknande vis.

Polen och de övriga motståndarna sätter istället sitt hopp till Danmark, som till skillnad från övriga länder lägst Nord Stream 2 planerade sträckning har att behandla en ansökan om byggnation inom sitt territorialvatten.

Dansk lagstiftning ger dessutom möjlighet att neka tillstånd av säkerhets- eller utrikespolitiska skäl. Nord Stream-konsortiet har dock redan börjat titta på alternativa rutter om Danmark skulle försöka blockera bygget.

Bakom bygget står Nord Stream 2 AG, till 51 procent ägda av det ryska statliga energibolaget Gazprom. Farhågorna inför bygget är flera. Ett ökat tyskt beroende av ryska gas riskerar att göra den tyska regeringen sårbara för rysk påverkan och politiska påtryckningar.

Ryssland kan dra nytta av den nya sträckningen för att sätta press på de östeuropeiska länder som förbipasseras.

Idag går ledningarna till Västeuropa igenom bland annat Ukraina och Polen, och Ryssland kan svårligen strypa tillgången till genomströmningsländerna utan att också påverka tillgången i Tyskland och Österrike. Med en direktlinje under Östersjön kan den ryska ledningen i Kreml bokstavligen frysa ut Ukraina som en del i sin krigföring i landet.

Själva byggnationen och underhållet av gasledningarna är ytterligare ett orosmoment. Att skilja legitim, civil undervattensverksamhet i närheten av svenskt territorialvatten från militär, fientlig verksamhet är inte nödvändigtvis enkelt. Karlshamns beslut att upplåta hamn åt ryska intressen under byggnadsprocessen ger fri lejd till områden gränsande till Sveriges viktigaste marina områden kring basen i Karlskrona.

Polen gör rätt i att oroa sig. Det bör vi också göra.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.